Kartor som visar vilka vi är (inte bara var vi är)

Hur ser världen ut när du kartlägger den med hjälp av data? Samhällsgeografen Danny Dorling bjuder in till att se världen på ett nytt sätt, med fängslande och insiktsfulla kartor som visar jorden så som den verkligen är - en sammankopplad, fascinerande plats i ständig förändring där vi alla hör hemma. Du kommer aldrig se på en karta på samma sätt igen.

Föreställ er världen på nytt.

Jag skulle vilja visa er några kartor,

som har ritats av Ben Hennig,

som skildrar vår planet

på ett sätt som de flesta av er
aldrig tidigare skådat.

Här är en bild som ni är bekanta med.

Jag är så pass gammal att jag var född
innan vi såg den här bilden.

Tydligen var några av mina första ord
"måne, måne,"

men jag tror det är min mamma
som fantiserar

om vad hennes lille pojke kunde se

på den flimrande svartvita TV-skärmen.

Det är bara under några hundra år

som vi faktiskt, de flesta av oss,
sett vår planet som sfärisk.

När vi först såg dessa bilder på 60-talet,

höll världen på att förändras
otroligt snabbt.

I min egen disciplin av mänsklig geografi,

ritade kartografen Waldo Tobler

nya kartor över planeten,

och dessa kartor har spridits,

och jag kommer visa dem för er nu.

Det här är en karta över världen,

men det är en karta som för er

ser lite märklig ut.

Det är en karta där vi
har sträckt ut platser

så att de med en stor befolkning
har förstorats,

och områden som Sahara eller Himalaya,

med liten befolkning har krympts ner.

Alla på planeten får lika stor plats.

Städerna visas som ljusprickar.

Linjerna visar undervattenskablar
och handelsvägar.

En särskild linje går mellan den
kinesiska hamnen Dalian

förbi Singapore,

genom Suezkanalen,

genom Medelhavet och runt
upp till Rotterdam.

Och den visar rutten

som världens största fartyg seglade
bara för något år sen,

ett fartyg med så mycket gods

att om det lastats av

och alla lastbilar ombord ingått i en
konvoj hade den varit 100 kilometer lång.

Världen är nu sammanlänkad på detta sätt.

Det här är mängden av saker vi flyttar
runt världen,

bara ett fartyg, en resa,

på fem veckor.

Vi har bott i städer väldigt länge,

men de flesta av oss bodde inte i städer.

Det här är Çatalhöyük,
en av världens första städer.

Vid sin höjdpunkt för 9 000 år sen

fick folket gå över taken på andras hus
för att nå sina egna hem.

Om ni tittar noga på kartan över staden,

ser ni att det inte finns några gator,

för gator är något vi uppfunnit.

Världen förändras.

Genom försök och misslyckande.

Vi inser långsamt och gradvis

hur vi kan leva på bättre sätt.

Och världen har förändrats otroligt snabbt
den senaste tiden.

Det är bara under de senaste
sex, sju eller åtta generationerna

som vi faktiskt insett att vi är en art.

Det är bara under de senaste decennierna

som en karta som den här kunde ritas.

Den underliggande kartan är återigen
den som visar jordens befolkning,

men den ovan, har pilar som visar hur vi
spred oss ut från Afrika

med datumangivelser för var vi tror
att vi befann oss

vid särskilda tidpunkter.

Jag måste rita om den här kartan
var och varannan månad

för någon upptäcker att ett
särskilt datum är fel.

Vi lär oss om oss själva otroligt snabbt.

Och vi förändrar oss.

Mycket av förändringen sker gradvis.

Det är tillväxt.

Vi märker inte förändringen

för vi har endast korta liv,

70, 80 om du har tur - 90 år.

Den här grafen visar

den årliga befolkningstillväxten.

Den var väldigt låg omkring 1850,

sedan började befolkningstillväxten

att öka

så att när jag föddes,

då vi först såg bilderna
från månen av vår planet,

växte vår globala befolkning
med två procent om året.

Om den hade fortsatt växa
med två procent om året

under några århundraden,

skulle hela planeten vara täckt

av en kokande massa mänskliga kroppar

som alla rörde vid varandra.

Och folk var rädda.

De var rädda för befolkningstillväxt

och för vad de kallade
"befolkningsbomben" 1968.

Men om ni tittar mot slutet av grafen,

ser ni att ökningen börjar stanna av.

Årtiondet,

70-, 80-, 90- och 00-talen

och under detta årtionde, ännu snabbare -

avtar vår befolkningstillväxt.

Planeten stabiliserar sig.

Vi går mot nio, tio
eller elva biljoner människor

mot slutet av detta århundrade.

Medan förändringen sker
kan ni se tumultet.

Ni kan se andra världskriget.

Pandemin år 1918 som orsakades
av influensa.

Ni kan se den stora svälten i Kina.

Vi koncentrerar oss ofta
på dessa händelser,

dessa hemska händelser
som vi ser på nyheterna.

Vi brukar inte koncentrera oss på
gradvis skeende förändring

och de bra nyhetsnotiserna.

Vi oroar oss för människor.

Vi oroar oss för hur många
människor det finns.

Vi oroar oss för hur vi
kan ta oss ifrån människor.

Men på den här kartan över världen
har områden förstorats

ju längre bort från området
som människor befinner sig.

Så om du vill veta var du ska åka
om du vill komma bort från alla

är detta de bästa platserna.

Och varje år så blir dessa områden större,

för varje år förflyttar vi oss
från landet.

Vi flyttar in till städerna.

Vi packas allt tätare samman.

Det finns vargar igen i Europa,

och vargarna förflyttar sig västerut
över kontinenten.

Vår värld förändras.

Ni har saker som oroar er.

Den här kartan visar var nederbörden
faller på vår planet.

Vi vet det nu.

Och ni kan se att där Çatalhöyük låg,

där tre kontinenter möts,
Afrika, Asien och Europa,

och ni kan se att ett stort antal
människor bor där

i dessa områden med lite vatten.

Och ni kan se områden med mycket
nederbörd också.

Vi kan bli ännu mer sofistikerade.

Istället för att låta kartan formas
efter människor,

kan vi forma kartan efter vatten,

och så kan vi ändra den varje månad

för att visa mängden nederbörd

som faller på varje liten del av planeten.

Och så kan ni se monsunerna
som rör sig runt planeten,

och det ser ut nästan som planeten
har hjärtslag.

Och allt detta blev bara möjligt

under min livstid,

att se att detta är var vi bor.

Vi har tillräckligt med vatten.

Detta är en karta som visar var vi
odlar all världens mat.

Dessa områden förlitar vi oss mest på
för ris, majs och vete.

Folk oroar sig för brist på mat,
men vi vet,

att om vi bara åt mindre kött och inte
matade djuren med alla grödorna,

skulle det finnas tillräckligt mycket
mat till alla

så länge vi ser oss själva som en
grupp av människor.

Och vi vet också

vad vi gör

så väldigt dåligt nuförtiden.

Du har sett den här kartan
över världen förut

Denna kartan

som framställts med hjälp av
satellitbilder,

om ni minns de satelliter runt vår planet

som var på den första bilden jag visade,

och producerar en bild över
hur jorden ser ut om natten.

När ni vanligtvis ser det på en karta,

på en normal karta, den sorts karta de
flesta av er är vana vid,

tror ni att ni ser en karta över var
människor bor.

Där ljusen skiner är var människorna bor.

Men här, på denna bild av världen,

kom ihåg att vi har
sträckt ut kartan igen.

Det är samma människotäthet överallt
på den här kartan.

Om något område inte har någon befolkning

har vi minskat ner det.

och fått det att försvinna.

Så vi visar alla

på ett lika framstående sätt.

Nu, visar inte längre ljusen var
människorna befinner sig,

för människor finns överallt.

Nu till ljuset på kartan,

ljuset från London, ljuset från Cairo,
ljuset från Tokyo,

ljuset på USA:s östra havskust,

ljusen visar var människor bor

som är så slösaktiga med sin energi

att de har råd

att spendera pengar

på att driva ljus så starkt att det lyser
upp hela himlen,

så att satelliter kan ta fram
en bild som den här.

Och områden som är mörka på kartan

är antingen områden där människor inte
har tillgång till så mycket energi,

eller så har de det,

men de har lärt sig att inte använda den
för att lysa upp hela himmelen.

Och om jag kunde visa en animation
av kartan under en viss tid,

så skulle ni se att Tokyo faktiskt
har blivit mörkare,

för efter tsunamin i Japan,

har Japan varit tvunget att förlita sig på
en fjärdedel mindre elektricitet

för alla kärnkraftverk stängdes av.

Och världen gick inte under.

Det var bara mindre ljus

som sken upp i himmelen.

Det finns ett stort antal

goda nyheter här i världen.

Barnadödligheten har gått ner

och den har gått ner oerhört snabbt.

För några år sedan,

föll antalet barn som dog
under sitt första levnadsår

med fem procent under bara ett år.

Fler barn går i skola

och lär sig att läsa och skriva

och kopplar upp sig på internet

och fortsätter att utbilda sig
på universitetet

än någonsin förr,

och det högsta antalet unga människor
som går på universitet i världen

är kvinnor, inte män.

Jag kan ge er den ena goda
nyhetsstoryn efter den andra

om vad som förbättras på planeten,

men vi har en tendens
att koncentrera oss på

de omedelbart dåliga nyheterna.

Rebecca Solnit, sa det så briljant,
tycker jag,

när hon förklarade: "Tillväxten av
obetydliga, omärkliga förändringar

som kan utgöra framsteg
och som återger vårt tidevarv

så dramatiskt annorlunda
från det förflutna" -

det förflutna var mycket mer stabilt -

"en kontrast skymd av den odramatiska
naturen av gradvis förändring,

avbruten av tillfälligt tumult."

Ibland händer det hemska saker.

Dessa hemskheter visas för dig

på nyheterna varje kväll i veckan.

Det talas inte om för dig att
befolkningsökningen går ner.

Det talas inte om för dig att världen
blir mer sammankopplad.

Det talas inte om för dig om de
fantastiska framstegen i förståelse.

Det talas inte inte om för dig
hur vi lär oss att börja

slösa mindre och konsumera mindre.

Det här är min sista kartbild.

På denna kartan, har vi tagit bort
sjöarna och haven.

Nu ser ni bara på

ungefär 7,4 biljoner människor

med kartan ritad i förhållande
till de människorna.

Ni ser över en biljon i Kina,

och ni kan se den största staden
i världen i Kina,

men ni kan inte dess namn.

Ni kan se att Indien

är i mitten av den här världen.

Ni kan se att Europa är på kanten.

Och vi här i Exeter idag,

är allra längst ut på planetens kant.

Vi är på en liten bit sten

utanför Europa

som innehar mindre än en procent

av världens vuxna,

och mindre än en halv procent

av världens barn.

Vi lever i en värld som stabiliseras,
som urbaniseras,

en åldrande värld.

en värld som kopplas samman.

Det finns många, många saker
att vara rädd för,

men det finns ingen anledning för oss
att frukta varandra så mycket som vi gör,

och vi behöver se att vi nu lever
i en ny värld.

Tack så mycket.

(Applåder)