Liv, frihet och strävan efter lycka.
Vi lever våra liv och jagar
lyckan "där ute"
som om den vore en sak.
Vi har blivit slavar under våra egna
begär.
Lycka är inte något som kan fås
eller köpas som en billig kostym.
Det är Maya,
illusion,
ändlös lek med former.
I buddhismen
så är Samsara det eviga
kretsloppet av lidande
som drivs av jakten på njutning
och skräcken för smärta.
Freud kallade detta för
njutningspricipen.
Allt vi gör, gör vi för
att skapa njutning,
att få något vi vill ha,
eller slippa sånt som är otrevligt
och icke önskvärt.
Detta gäller även en så enkel
organism som toffeldjuret.
Det kallas för respons på stimuli.
Till skillnad från toffeldjuret
så har människor ett val.
Vi är fria att tänka och just det är
problemets källa.
Det är tänkandet på vad vi önskar
som har spårat ur.
Den moderna vetenskapens dilemma är hur
vi försöker förstå världen,
vi tar inte hänsyn till uråldrig
kunskap om vårt inre
utan genom att mäta och väga det
vi upplever
som den externa världen genom
vetenskapliga metoder och tankesätt.
Tänkandet leder bara till än mer
tänkande och fler frågor.
Vi försöker förstå de grundläggande
krafter som formar vår värld
och styr dess utveckling.
Men vi tänker på detta som nåt som är
oberoende av oss,
inte som något levande, en del av vår
egen natur.
Den berömde psykiatern Carl Jung sade,
"den som blickar utåt drömmer, den som
blickar inåt vaknar."
Det är inte fel att sträva efter
vakenhet, att vara lycklig.
Det som är fel är att leta efter
lyckan på utsidan
när den endast kan hittas
på insidan.
Del 4 - Bortom Tanken
Under Tekonomi-konferensen den 4:e
augusti 2010 vid Lake Tahoe i Kalifornien,
så nämnde Eric Schmidt, VD på Google
fascinerande statistik.
På två dagar nu för tiden skapas det
lika mycket information
som det gjordes från civilisationens
begynnelse fram till år 2003,
enligt Schmidt.
Det handlar om 5 exabyte data.
Aldrig i människans historia har det
förekommit så mycket tänkande
och aldrig har det varit så oroligt
på planeten.
Kan det vara så att varje gång vi tänker
ut en lösning på ett problem
så skapar vi två nya problem?
Vad är det för bra med
allt tänkande
om det inte leder till större lycka?
Är vi lyckligare?
Mer tillfreds?
Leder allt detta tänkande till mer
glädje?
Eller isolerar det oss,
avskärmar oss från en djupare
och mer meningsfull
livsupplevelse?
Tänkande, agerande och handling,
måste balanseras med att bara vara.
Trots allt så är det ju så att vi är
"human beings" och inte "human doings".
Vi vill ha förändring och vi vill ha
stabilitet på en och samma gång.
Våra hjärtan har blivit avskärmade
från livets spiral,
förändringens lag,
då vårt tänkande driver oss mot
stabilitet,
trygghet och pacificering
av sinnena.
Med morbid fascination ser vi på
dödande, tsunamis,
jordbävningar och krig.
Vi försöker hela tiden distrahera
oss med information.
TV-program strömmar in från
all håll.
Spel och pussel.
Textmeddelanden.
Och alla möjliga triviala saker.
När vi låter oss själva bli
hypnotiserade av
en ändlös ström av nya bilder,
ny information,
nya sätt att förföra sinnena.
Via tillfällen av stilla reflektion
så kan våra hjärtan förtälja
att livet är mer än vår nuvarande
verklighet,
att vi lever i en värld av
hungriga vargar.
Ändlösa begär och aldrig
nånsin nöjda.
Vi har skapat en malström av data
som flyger runt världen för att
skapa än mer tänkande,
fler idéer om hur världen
ska lagas,
att fixa de problem som endast existerar
för att tänkandet har skapat dem.
Tänkandet har skapat den
nuvarande röran.
Vi förklarar krig mot sjukdomar,
fiender och problem.
Paradoxen är att det man bekämpar
biter sig fast.
Ju mer du bekämpar något desto
starkare blir det.
Som att träna en muskel, du stärker
just det du vill bli av med.
Så vad är då alternativen till tänkandet?
Vilken annan mekanism kan människan använda
för att finnas till på planeten?
Den västerländska kulturen de senaste
seklen har fokuserat på att studera
det fysiska genom tankar och analys,
andra gamla kulturer utvecklat lika
sofistikerade
metoder för att utforska det inre.
Det är förlusten av kopplingen till
våra inre världar
som har skapat obalans på vår planet.
Den uråldriga frasen "Känn dig själv"
har ersatts
av ett begär att uppleva den yttre
världens former.
Att svara på frågan "Vem är jag?" handlar
inte bara om
att beskriva vad som står på ditt
visitkort.
I buddhismen så är du inte innehållet i
ditt medvetande.
Du är inte bara en samling
tankar och idéer
då det bakom tankarna finns något
som bevittnar tankarna.
Uppmaningen "känn dig själv" är zen,
en olöslig gåta.
Medvetandet kommer till slut att bli
utmattat av att försöka hitta ett svar.
Som en hund som jagar sin svans så är
det bara identifieringen med jaget
som vill ha ett svar, ett syfte.
Sanningen är den att du inte
behöver ett svar
då alla frågor är skapade av jaget.
Du är inte dina tankar.
Sanningen ligger inte i fler svar
utan i färre frågor.
Som Joseph Campbell sade,
"Jag tror inte att folk söker
efter livets mening,
de söker efter att leva livet."
När Buddha fick frågan "Vad är du?"
så sade han helt enkelt,
"Jag är upplyst."
Vad betyder det, att vara upplyst?
Buddha klargör inte det exakt
då det är
olika för alla.
Men han säger en sak; det är
lidandets slut.
Varje större religion har ett namn
på det upplysta tillståndet.
Himlen,
Nirvana
eller Moksha.
Ett stillat psyke är allt du behöver
för att inse flödets natur.
Allt annat händer när du är stillad.
I den stillheten så vaknar
de inre energierna
och börjar verka utan att du
behöver göra något.
Som taoisterna säger,
"Chi följer medvetandet."
Genom att vara stilla så börjar
man höra visdomen
hos växter och djur.
Tysta viskningar i drömmar
där man lär sig de subtila
mekanismer med vilka
drömmarna tar materiell form.
I Tao te Ching så kallas det sättet
att leva för "wei wu wei"
Göra, inte göra.
Buddha talade om medelvägen
som den väg
som leder till upplysning.
Aristoteles beskrev det gyllene
snittet
mellan två ytterligheter
ligger skönhetens väg.
Inte för mycket anstränging men
inte för heller för lite.
Yin och yang i perfekt balans.
Vedantas sade om Maya, illusion,
att vi inte upplever omgivningen
i sig själv
utan en projektion av den
skapad av tankar.
Givetvis är det så dina tankar som låter
dig uppleva den vibrerande världen
på ett visst sätt men vår inre
fattning behöver inte bero
på yttre händelser.
Tron på en extern värld oberoende
av betraktaren
är något grundläggande
i vetenskapen.
Men våra sinnen ger oss endast
indirekt information.
Vår uppfattning om den tankeskapade
fysiska världen
är alltid filtrerad genom sinnena
och därmed inte komplett.
Det finns ett vibrerande fält
under alla sinnen.
Människor som har något som kallas
synestesi kan uppleva
det vibrerande fältet på olika sätt.
Synesteter kan se se ljud som färger
och former eller associera
förnimmelser från ett sinne
med ett annat.
Synestesi refererar till syntes eller
sammanblandning av sinnesintryck.
Chakran och sinnena är
som ett prisma
som filtreras ett kontinuum av
vibrationer.
Allt i universum vibrerar
på olika frekvenser.
Horus öga är sammanfogat
av sex symboler,
en för varje sinne.
Som i det antika vediska systemet
så anses tanke vara ett sinne.
Tankar uppkommer samtidigt
som intryck upplevs i kroppen.
De uppkommer från samma vibrerande
källa.
Tänkandet är helt enkelt
ett verktyg.
Ett av sex sinnen.
Men vi har höjt upp dess status
så att vi identifierar oss själva
med våra tankar.
Det faktum att vi inte anser
tänkandet som ett sinne
är mycket betydelsefullt.
Vi är så inne i tankarna att försöka
förklara dessa som ett sinne
är som att förklara vatten
för en fisk.
Vatten? Vilket vatten?
I Upanishaderna sägs det:
Inte det ögat kan se utan det
som med ögat ser.
Att vara det eviga Brahman och inte
det folk åtrår.
Inte det örat kan höra utan det
som med örat hör.
Att vara det eviga Brahman och inte
det folk åtrår.
Inte det rösten kan förmedla utan det
som med rösten förmedlar.
Att vara det eviga Brahman och inte
det folk åtrår.
Inte det psyket kan tänka utan det
som med psyket tänker.
Att vara det eviga Brahman och inte
det folk åtrår.
Det senaste årtiondet har stora
framsteg gjorts
inom forskningen om hjärnan.
Forskarna har upptäckt
neuroplastisitet, ett begrepp
som syftar till idén att hjärnans
fysiska kopplingar
kan förändras beroende på vilka
tankar som rör sig där.
Som den kanadensiske psykologen
Donald Hebb uttrycker det,
"neuron som aktiveras ihop kopplas ihop."
Neuron kopplas ihop när en person
upprätthåller uppmärksamhet.
Med det menas att det är möjligt att
påverka din egen
subjektiva upplevelse av
verkligheten.
Om dina tankar är fyllda av rädsla,
oro, ängslan
och negativitet så frodas kopplingar
för dessa tankar.
Om du styr dina tankar till att handla
om kärlek
medlidande, tacksamhet och glädje
så skapar du kopplingar för
flera sådana känslor.
Men hur gör vi då om vi är omgivna
av våld och lidande?
Blir det här då inte självbedrägeri
och önsketänkande?
Neuroplastisitet är inte samma sak som
det som sägs inom new age,
att du skapar din verklighet genom
positivt tänkande.
Det är däremot samma sak som
Buddha lärde ut
för 2500 år sedan.
Vipassana-meditation eller
insiktsmeditation
kan sägas vara självstyrd
neuroplastisitet.
Du accepterar verkligheten såsom den
är, som den VERKLIGEN är.
Men du upplever det på känslans
grundnivå,
på vibrationsnivån utan att döma och
låta tankarna influera.
Genom bibehållen uppmärksamhet på
medvetandets grundnivå,
så skapas kopplingar för en helt annorlunda
uppfattning av verkligheten.
Vi har fått det om bakfoten
hela tiden.
Vi låter ständigt idéer om den yttre
världen forma vårt neurala nätverk
men vår inre balans beror inte på
yttre händelser.
Omständigheter spelar ingen roll.
Endast medvetandetillståndet
spelar roll.
På sanskrit så betyder meditation
att man inte dömer.
Utan att jämföra.
Att frigöra sig från allt
du ska bli.
Du försöker inte bli något annat.
Du är nöjd med det som är.
Att höja sig över den fysiska
världens lidande
är att ta till sig den.
Att säga ja.
Så att det blir något inom dig
istället för att du blir
en del av det.
Hur lever man så att medvetandet
inte längre är i konflikt
med dess innehåll?
Hur renar man sitt hjärta
från ambition?
Det måste till en medvetandets
revolution.
Ett radikalt skifte i fokusering från
den yttre världen till den inre.
Det är inte en revolution som kommer
enbart med vilja och ansträngning.
Det krävs kapitulation.
Att acceptera verkligheten
såsom den är.
Bilden av Kristus öppna hjärta
förmedlar kraftfullt idén
att man måste öppna sig för smärtan.
Man måste acceptera ALLT om man ska
förbli öppen
för den utvecklande energin.
Det innebär inte att du ska bli en
masochist,
du ska inte söka smärtan,
men då den kommer,
och kommer gör den,
så accepterar du verkligheten
SÅSOM DEN ÄR,
istället för att ha begär efter
en annan verklighet.
Hawaiianerna har länge trott
att det är genom hjärtat som vi
känner sanningen.
Hjärtat har sin egen intelligens
precis som hjärnan.
Egyptierna trodde att hjärtat
och inte hjärnan
var källan till mänsklig visdom.
Hjärtat ansågs vara centrum i
själen och personligheten.
Det var genom hjärtat som det
gudomliga talade,
gav de antika egyptierna kunskap
om den rätta vägen.
Det här papyrusen visar på vikten
av hjärtat.
Det ansågs som något gott att nå
livet efter döden med ett
lätt hjärta.
Det betydde att du hade levt ett
bra liv.
En universell, arketypisk sak som
folk upplever
i processen att väcka
hjärtcentrum
är upplevelsen sin egen energi är
universums energi.
När du tillåter dig själv
att älska,
vara kärleken,
när du ansluter din inre
värld med den yttre,
då är allt ett.
hur upplever man sfärernas
harmoni?
Hur öppnar man hjärtat?
Sri Ramana Maharshi sade,
"Gud dväljs i dig, som dig,
och du behöver inte göra
någonting
för att bli gudsförverkligad,
självförverkligad.
Det är redan ditt sanna och
naturliga tillstånd.
Sluta söka,
fokusera inåt
och offra dina tankar för
dig själv,
stråla i hjärtat med hela
din varelse.
För att detta ska bli din upplevelse,
så är att utröna sig själv den
omedelbara vägen."
När du mediterar och observerar
dina inre sensationer,
ditt levande inre så observerar du
förändring.
Den här kraften är det som
uppstår och försvinner
när energi byter form.
Hur pass mycket en person har utvecklats
och blivit upplyst
är i vilken mån den har
fått förmågan
att anpassa sig vid alla
tillfällen,
eller förvandla den ständigt
förändrande strömmen
av omständigheter, smärta
och njutning
till lycka.
Leo Tolstoj, författaren till
"Krig och Fred" sade,
"alla vill förändra världen
men ingen tänker på att förändra
sig själv."
Darvin sade att den viktigaste
egenskapen för
överlevnad inte är styrka eller
intelligens
utan förmågan att anpassa sig.
Man måste vänja sig
till anpassning.
Det är buddismens "annica"
- allt uppstår och försvinner,
förändras.
Ständig förändring.
Lidandet existerar endast för att vi
håller fast vid en form.
När du ansluter till den betraktande
delen av dig själv
med förståelse av annica så uppstår
fröjd i hjärtat.
Helgon, visa och yogis
genom historien
är eniga i sin beskrivning av en helig
förening som sker i hjärtat.
Oavsett om det är Johannes av
korsets texter
Rumis poesi
eller Indiens tantriska läror,
så försöker alla dessa läror
att uttrycka
hjärtats subtila mysterium.
I hjärtat ligger föreningen mellan
Shiva och Shakti.
Maskulin penetrering av
livets spiral
och feminin underkastelse
till förändring.
Betraktande
och ovillkorlig acceptans av
allt som finns.
För att öppna hjärtat
så måste du öppna dig själv för
förändring.
För att leva i den till synes
solida världen,
dansa med den,
förena sig med den,
leva fullt ut,
älska fullt ut
och ändå känna dess
obeständighet
och det att alla former till slut
löses upp och förändras.
Lycka är den energi som svarar
på stillheten.
Den kommer genom att tömma
medvetandet på innehåll.
Innehållet i den lyckoenergin föds
i medvetandets stillhet.
Ett nytt hjärtats medvetande.
Ett medvetande som är förbundet
med ALLT som finns.
Du kan aldrig förändra något genom
att bestrida det som är.
För att förändra något, skapa en ny modell
som gör nuvarande modell inaktuell.
Svenska undertexter översatta
av Mattias Axner
Swedish subtitles translated
by Mattias Axner