Internet: IP-adresser och DNS Hej! Jag heter Paola och jag är programvaruingenjör på Microsoft. Låt oss prata om internet. Mitt jobb är beroende av att nätverk kan prata med varandra, men på 1970-talet fanns ingen standardmetod för det. Det var Vint Cerf och Bob Kahn som uppfann internetworking-protokollet för att möjliggöra kommunikation. Uppfinningen lade grunden för det vi nu kallar internet. Det är ett nätverk av nätverk. Det kopplar samman miljarder enheter jorden runt. Kanske är du ansluten med en bärbar dator eller telefon via wifi, då ansluter wifi till en internettjänste- leverantör (ISP), och att ISP:n ansluter dig till många miljarder enheter runt om i världen genom hundratusentals nätverk som alla är sammankopplade. En sak som de flesta inte uppskattar är att internet verkligen är en designfilosofi och arkitektur uttryckt i en uppsättning protokoll. Ett protokoll är en välkänd uppsättning regler och standarder, som gör det möjligt för alla att kommunicera utan problem. Hur internet faktiskt fungerar fysiskt är mindre viktigt än det faktum att denna designfilosofi gör att internet kan att anpassa och absorbera ny kommunikationsteknik. Det beror på att ny teknik måste känna till vilka protokoll den ska använda för att kunna använda internet. Alla enheter på Internet har unika adresser. En adress på internet är bara ett nummer, liknande ett telefonnummer eller en postadress den är unik för varje dator eller enhet på nätverket. På samma sätt som de flesta hem och företag har en post -adress, måste du inte känna en person för att skicka brev till dem, men du måste känna till adressen och hur man skriver adressen ordentligt så att brevet kan komma fram till destinationen. Internets adresseringssystem för datorer liknar det och utgör en del av ett av de viktigaste protokollen som används i kommunikation på internet kallas för IP En dators adress kallas för IP-adress. Att besöka en webbplats innebär att din dator begär information från en annan dator. Datorn skickar ett meddelande till den andra datorns IP-adress och den skickar också sin ursprungsadress, så den andra dator vet vart den ska skicka svaret. Du kanske har sett en IP-adress. Det är ett gäng nummer som är organiserade i en hierarki. Precis som postadresser har land, stad, gata och gatunummer, har en IP-adress många delar. Precis som alla digitala data är dessa nummer bitar. Traditionella IP-adresser är 32 bitar med 8 bitar för varje del. De första siffrorna identifierar vanligtvis landet och enhetens regionala nätverk. Sedan kommer subnäten och slutligen adressen till den specifika enheten. Den versionen av IP-adress kallas för IPv4. Den skapades 1973 och antogs i stor utsträckning tidigt på 80-talet och omfattar över 4 miljarder unika adresser till enheter som ansluter till internet. Men internet har blivit mycket mer populärt än till och med Vint Cerf föreställde sig och 4 miljarder unika adresser räcker inte. Vi är nu mitt i en övergång till ett längre IP-adress- format - IPv6 - som använder 128 bitar per adress och omfattar över 340 undecillion unika adresser. Det är mer än tillräckligt för varje sandkorn på jorden att ha sin egen IP-adress. De flesta användare ser eller bryr sig aldrig om internetadresser. Domännamnsystemet eller DNS associerar namn som www.exempel.com med motsvarande adresser. Din dator använder DNS för att slå upp domännamn och hämta tillhörande IP-adress för att ansluta din dator till destinationen på internet. Och det fungerar ungefär så här: (röst 1) "Hej hej, jag vill gå till www.code.org." (röst 2) "Hmm.. jag vet inte IP-adressen till den domänen, jag frågar. Hej, vet du hur jag hittar code.org?" (röst 3) "Ja, här får du 174.129.14.120." (röst 2) "Åh okej, bra, tack. Jag ska skriva ner den och spara den i fall Jag behöver den igen. Hej här får du adressen. (röst 1) "Fantastiskt! Tack." Hur utformar vi ett system för miljarder enheter för att hitta en av de många webbplatserna? En DNS-server kan inte hantera alla begäranden från alla enheter. Svaret är att DNS-servrar är anslutna i en distribuerad hierarki och är indelade i zoner, vilket delar upp ansvaret för de viktigaste domänerna som .org, .com, .net, osv. DNS skapades från början som ett öppet kommunikationsprotokoll för staten och utbildningsorgan. Eftersom det är öppet är DNS är sårbart för cyberangrepp. Ett exempel är DNS-spoofing. En hacker ansluter till en DNS-server och ändrar den för att matcha ett domännamn med fel IP-adress. Då skickar angriparen användare till en annan webbplats. Om det händer blir du sårbar för många problem eftersom du använder en falska webbplats. Internet är enormt stort och växer varje dag. Men domännamnsystemet och internetprotokoll är skalbara oavsett hur mycket internet växer.