Internet: IP-adresser och DNS
Hej! Jag heter Paola
och jag är programvaruingenjör
på Microsoft. Låt oss prata om internet.
Mitt jobb är beroende av att nätverk kan
prata med varandra, men på 1970-talet
fanns ingen standardmetod för det.
Det var Vint Cerf och Bob Kahn som
uppfann internetworking-protokollet för
att möjliggöra kommunikation. Uppfinningen
lade grunden för det vi nu kallar
internet. Det är ett nätverk av nätverk.
Det kopplar samman miljarder enheter
jorden runt. Kanske är du ansluten med en
bärbar dator eller telefon via wifi, då
ansluter wifi till en internettjänste-
leverantör (ISP), och att ISP:n ansluter
dig till många miljarder enheter runt om i
världen genom hundratusentals
nätverk som alla är sammankopplade. En
sak som de flesta inte uppskattar är att
internet verkligen är en designfilosofi
och arkitektur uttryckt i en uppsättning
protokoll. Ett protokoll är en välkänd
uppsättning regler och standarder, som gör
det möjligt för alla att kommunicera utan
problem. Hur internet faktiskt
fungerar fysiskt är mindre viktigt än det
faktum att denna designfilosofi gör att
internet kan att anpassa och absorbera
ny kommunikationsteknik. Det beror på att
ny teknik måste känna till vilka protokoll
den ska använda för att kunna
använda internet. Alla enheter på
Internet har unika adresser. En adress
på internet är bara ett nummer, liknande
ett telefonnummer eller en postadress
den är unik för varje dator eller enhet på
nätverket. På samma sätt som
de flesta hem och företag har en post
-adress, måste du inte känna en person för
att skicka brev till dem, men du
måste känna till adressen och hur man
skriver adressen ordentligt så att brevet
kan komma fram till destinationen.
Internets adresseringssystem för datorer
liknar det och utgör en del av ett
av de viktigaste protokollen som används i
kommunikation på internet kallas för IP
En dators adress kallas för IP-adress.
Att besöka en webbplats innebär
att din dator begär information från en
annan dator. Datorn skickar ett meddelande
till den andra datorns IP-adress och den
skickar också sin ursprungsadress, så
den andra dator vet vart den ska skicka
svaret. Du kanske har sett en IP-adress.
Det är ett gäng nummer som är organiserade
i en hierarki. Precis som postadresser har
land, stad, gata och gatunummer, har
en IP-adress många delar. Precis som alla
digitala data är dessa nummer bitar.
Traditionella IP-adresser är 32 bitar
med 8 bitar för varje del. De första
siffrorna identifierar vanligtvis landet
och enhetens regionala nätverk. Sedan
kommer subnäten och slutligen adressen
till den specifika enheten. Den versionen
av IP-adress kallas för IPv4. Den skapades
1973 och antogs i stor utsträckning tidigt
på 80-talet och omfattar över 4 miljarder
unika adresser till enheter som ansluter
till internet. Men internet har blivit
mycket mer populärt än till och med Vint
Cerf föreställde sig och 4 miljarder unika
adresser räcker inte. Vi är nu mitt i en
övergång till ett längre IP-adress-
format - IPv6 - som använder 128 bitar per
adress och omfattar över 340 undecillion
unika adresser. Det är mer än tillräckligt
för varje sandkorn på jorden att ha sin
egen IP-adress. De flesta användare ser
eller bryr sig aldrig om internetadresser.
Domännamnsystemet eller DNS associerar
namn som www.exempel.com med motsvarande
adresser. Din dator använder DNS för att
slå upp domännamn och hämta tillhörande
IP-adress för att ansluta din dator
till destinationen på internet. Och det
fungerar ungefär så här: (röst 1)
"Hej hej, jag vill gå till www.code.org."
(röst 2) "Hmm.. jag vet inte IP-adressen
till den domänen, jag frågar. Hej, vet du
hur jag hittar code.org?" (röst 3) "Ja,
här får du 174.129.14.120."
(röst 2) "Åh okej, bra, tack. Jag ska
skriva ner den och spara den i fall
Jag behöver den igen. Hej här får du
adressen. (röst 1) "Fantastiskt! Tack."
Hur utformar vi ett system för miljarder
enheter för att hitta en av de många
webbplatserna? En DNS-server kan inte
hantera alla begäranden från alla enheter.
Svaret är att DNS-servrar är anslutna
i en distribuerad hierarki och är indelade
i zoner, vilket delar upp ansvaret för de
viktigaste domänerna som .org, .com, .net,
osv. DNS skapades från början som ett
öppet kommunikationsprotokoll för staten
och utbildningsorgan. Eftersom det är
öppet är DNS är sårbart för cyberangrepp.
Ett exempel är DNS-spoofing. En hacker
ansluter till en DNS-server och ändrar
den för att matcha ett domännamn med fel
IP-adress. Då skickar angriparen användare
till en annan webbplats. Om det händer blir du
sårbar för många problem
eftersom du använder en falska webbplats.
Internet är enormt stort och växer
varje dag. Men domännamnsystemet
och internetprotokoll är skalbara
oavsett hur mycket internet växer.