Vad jag vill prata om med er om idag
är några av de problem som militären i västvärlden --
Australien, USA, Storbritanien och så vidare --
möter i några av de uppdrag
som de genomför just nu i den moderna världen.
Om ni betänker dessa saker
som vi har skickat australiensiska militärer till de senaste åren,
vi har det uppenbara såsom Irak och Afghanistan,
men vi har också saker som Östtimor
och Salomonöarna och så vidare.
Och många av dessa insatser
som vi faktiskt skickar militären till nu för tiden
är inte traditionella krig.
Faktum är att många av uppgifterna
som vi ber militären att utföra i dessa situationer
är sådana att i de egna länderna, Australien, USA och så vidare,
skulle dessa utföras av poliser.
Så det finns en hel hög med problem som dyker upp
för militärens personal i dessa situationer,
eftersom de gör saker som de inte har blivit ordentligt tränade till,
och de utför saker
där de som vanligen utför dessa i de egna länderna
har blivit väldigt annorlunda tränade att göra
och väldigt annourlunda utrustade inför.
Det finns en uppsjö av anledningar
varför vi faktiskt skickar militärer
snarare än poliser för att utföra dessa jobb.
Om Australien behövde skicka tusen personer imorgon
till Västra Papua till exempel,
då har vi inte tusen poliser som bara väntar
och kan åka imorgon
men vi har faktiskt tusen soldater som kan åka.
Så när vi behöver skicka någon, då skickar vi militären --
eftersom de finns där, de är tillgängliga
och för tusan, de är vana att åka iväg och göra saker som dessa,
klara sig själva
och inte ha allt det där extra stödet.
I den meningen är de kapabla att göra det.
Men de är inte tränade på samma sätt som polisen är
och de är verkligen inte utrustade på samma sätt som polisen är.
Och detta har skapat massor av problem för dem
när de hanterar dessa problem.
En särskild fråga som dyker upp
och som jag är särskilt intresserad av
är frågan huruvida vi borde,
när vi skickar militär personal på dessa typer av uppdrag,
utrusta dem annourlunda,
och i synnerhet om vi borde ge dem tillgång
till några av de typer av icke-dödliga vapen som polisen har.
Eftersom de till viss del har samma typ av uppgifter,
borde de kanske ha några av de sakerna.
Och naturligtvis, det finns ett stort antal platser
där man skulle tro att dessa saker skulle vara mycket användbara.
Till exempel, där man har militära kontrollpunkter.
Om personer närmar sig dessa kontroller
och om militären där är osäkra på
om denne person är fientlig eller inte.
Säg att en person närmar sig,
och de frågar sig, "Är detta en självmordsbombare eller inte?"
Har de någonting gömt under kläderna? Vad kommer att hända?
De vet inte om personen är fientlig eller inte.
Om denna person inte följer instruktioner
kan det sluta med de blir skjutna
för att det sedan upptäcka
antingen, ja, vi sköt rätt person,
eller, nej, det var bara en oskyldig person
som inte förstod vad som pågick.
Om de hade haft icke-dödliga vapen
skulle de ha sagt, "Vi kan använda dem i den typen av situation.
Om vi skjuter någon som inte är fientlig,
har vi åtminstonde inte dödat dem."
Ännu en situation.
Detta foto är faktiskt från ett av uppdragen
i Balkan under det sena 90-talet.
Situationen är lite annourlunda
där de kanske vet att någon är fientlig,
där de har någon som skjuter mot dem
eller gör något annat som är tydligt fientligt, kastar sten eller så.
Men om de svarar, finns det en uppsjö av andra personer omkring
som är oskyldiga och kanske blir skadade --
blir indirekta förluster som militären helst inte vill prata om.
Igen skulle de säga, "Om vi hade tillgång till icke-dödliga vapen,
om vi vet att någon är fientlig,
kan vi göra något för att ta itu med dem
och veta att om vi träffar någon annan runt omkring,
kommer vi igen, åtminstone inte döda dem."
Ett annat förslag har varit,
eftersom vi sätter ut så många robotar i fältet
ser vi att tiden närmar sig
där de faktiskt kan skicka ut autonoma robotar i fält.
Dessa kommer att fatta sina egna beslut gällande vem som skall skjutas eller ej
utan någon människa med i beslutet.
Och förslaget är då,
om vi skickar ut robotar och tillåter dem att göra detta,
är det kanske en god idé, igen
om de är beväpnade med icke-dödliga vapen
så om roboten fattar ett dåligt beslut och skjuter fel person,
har vi igen, faktiskt inte dödat dem.
Det finns en stor variation av olika icke-dödliga vapen,
några som uppenbarligen finns tillgängliga nu,
och några som är under utveckling.
Ni har traditionella typer så som pepparspray,
O.C spray uppe i toppen där,
och Tasers (elpistoler) här borta.
Den uppe i toppen där är faktiskt en skinande laser
som är avsedd att förblinda en person tillfälligt
och förvirra dem.
Ni har icke-dödliga hagelpatroner
som innehåller gummikulor
istället för de traditionella av metall.
Och denna i mitten, den stora lastbilen,
kallas faktiskt för Active Denial System (Aktivt stoppsystem) --
något som USA:s militär jobbar på just nu.
Det är i grunden en stor mikrovågssändare.
Det är den klassiska idén om en värmestråle.
Den når ut en riktigt lång sträcka
jämfört med andra typer av liknande lösningar.
Och alla som träffas med den
känner ett snabbt slag av hetta
och vill bara komma ur dess väg.
Det är mycket mer avancerad än en mikrovågsugn,
men i grund och botten kokar den vattenmolekylerna
i de yttersta lagren av ert skin.
Så man känner denna massiva hetta,
och känner, "Jag vill härifrån."
Och tanken är att denna blir mycket användbar
på ställen där vi behöver flytta en grupp från ett särskilt område,
om gruppen uppträder hotfullt.
Om vi behöver hålla folk borta från ett särskilt ställe,
kan vi göra det med denna typ av lösningar.
Uppenbarligen finns det ett stort urval av olika typer
av icke-dödliga vapen vi kan ge till militären
och det finns ett flertal tillfällen
där vi tittar på dessa och säger, "Dessa kan bli riktigt användbara."
Men som jag sa,
militären och polisen
är väldigt olika.
Ni behöver inte titta särskilt noga
för att förstå att de skulle vara mycket olika.
I synnerhet,
inställningen till att använda våld
och sättet de är tränade att använda våld
är synnerligen annourlunda.
Polisen --
som jag vet då jag hjälpt till att träna polisen --
polisen, i synnerhet i västvärlden åtminstonde,
är tränade att trappa ner våld,
och försöker undvika att använda våld
där det är möjligt,
och att använda dödligt våld
är en absolut sista åtgärd.
Militär personal tränas för krig,
och de tränas att, så fort saker går illa,
svara med dödligt våld.
Från det ögonblick då avföringen träffar den roterande turbinen,
kan du börja skjuta folk.
Deras attityd gentemot
användandet av dödligt våld är mycket annourlunda,
och jag tycket det är ganska uppenbart
att deras attityd för användandet av icke-dödliga vapen
också skulle vara mycket olikt den som polisen har.
Eftersom vi redan har så många problem
med polisens användning av icke-dödliga vapen på olika sätt,
tyckte jag att det skulle vara en god idé att titta på några av dessa saker
och försöka relatera dem till ett militärt synsätt.
Jag blev riktigt överraskad när jag började med detta,
över att se, som det visade sig,
att även de som förespråkade användningen av icke-dödliga vapen av militären
i realiteten inte hade gjort det.
De verkar allmänt tänka som så att,
"Varför skulle vi bry oss om hur det gick för polisen?
Vi möter någonting annourlunda,"
och verkade inte inse det faktum,
att de i stora drag mötte samma sorts saker.
Jag började faktiskt undersöka några av dessa frågor
och ta en titt
på vilket sätt polisen använde icke-dödliga vapen när de introducerades
och på några av problemen som kunde uppstå
från dessa sorts saker
när de faktiskt introducerade dem.
Naturligtvis, som australiensare,
började jag titta på Australien,
med återigen, kunskapen från mina egna erfarenheter sedan tidigare
när icke-dödliga vapen introducerades i Australien.
En av de saker jag i synnerhet tittade på
var användningen av pepparspray,
oleoresin capsicum spray, pepparspray,
hos den australiensiska polisen
och att se vad som hände när den introducerades
och liknande saker.
En studie som jag hittade,
en som var synnerligen intressant,
var faktiskt från Queensland,
då de hade en försöksperiod för användandet av pepparspray
innan de släppte den till ett större område.
Så jag tog och tittade på några av siffrorna från denna.
När de introducerade pepparspray i Queensland,
var de mycket precisa.
Polisministern gav en hel hög av uttalanden omkring det,
de sa att, "Detta är uttryckligen avsett
att ge polisen ett alternativ
mellan att skrika och att skjuta.
Det är något som de kan använda istället för ett skjutvapen
i de situationerna där de tidigare behövde skjuta någon."
Så jag tittade på siffrorna över polisens skjutande.
Och ni kan faktiskt inte hitta dessa så enkelt
för de enskilda australiensiska staterna.
Jag kunde bara hitta dessa.
Detta är från det australiensiska brottsinstitutets rapport.
Som ni kan se från det finstilta, om ni kan läsa i toppen:
"Polisens dödsskjutningar" betyder inte bara personer som blev skjutna av polisen,
utan även personer som skjutit sig själva i polisens närvaro.
Men detta är siffror från hela landet.
Och den röda pilen visar på den punkt
där Queensland faktiskt sa,
"Ja, här är där vi skall ge alla poliser i hela staten
tillgång till pepparspray."
Ni kan se att det var sex dödsfall innan det
varje år under ett antal år.
Det fannas en topp, naturligtvis, ett par år innan,
men det var faktiskt inte i Queensland.
Vet någon var det var? Inte Port Arthur, nej.
Victoria? Ja, riktigt.
Toppen var enbart Victoria.
Så det handlade inte om att Queensland hade ett särskilt problem
med dödsfall från polisens skottlossning eller så.
Sex dödskjutningar över hela landet,
ganska konsekvent under de föregående åren.
De nästkommande två åren var då de hade studien --2001, 2002.
Någon som vill gissa hur många gånger,
med tanke på hur de introducerade detta,
som polisen i Queensland använde pepparspray under den tiden?
Hundra? En, tre.
Tusen börjar närma sig.
Enbart introducerad
som ett alternativ till dödligt våld --
ett alternativ mellan att skrika och att skjuta.
Nu går jag lite på lina här
när jag säger att om polisen i Queensland inte hade pepparsprey,
så hade de förmodligen inte skjutit 2,226 personer
under dessa två år.
Faktum är, att om ni tittar
på studierna som vi har,
materialet de samlade in och undersökte,
kan ni se att de misstänkta bara var beväpnade
i cirka 15 procent av fallen
där pepparspray användes.
Det användes rutinmässigt under denna period,
och, naturligtvis, är fortfarande rutinmässigt använt --
eftersom det inte framkom några klagomål på det,
inte inom ämnet för denna studien i alla fall --
det användes rutinmässigt
för att hantera personer som var våldsamma,
som var potentielt våldsamma,
och rätt så ofta använt
för att hantera personer som bara
var passivt samarbetsovilliga.
Denna person gör inget våldsamt,
med de gör helt enkelt inte som vi vill.
De lyder inte de order som vi ger dem,
så vi ger dem en salva av pepparsprayen.
Det kommer att öka på saker. Allt blir bättre på det sättet.
Detta var något som uttryckligen introducerades
som ett alternativ till skjutvapen,
men det används rutinmässigt
för att hantera en stor mängd
av andra typer av problem.
En särskild fråga som har kommit upp
med militärens användande av icke-dödliga vapen --
och personer som säger, "Tja, det kanske finns en del problem" --
så finns det en del specifica problem att fokusera på.
Ett av dessa problem
är att icke-dödliga vapen kan användas urskillningslöst.
En av de fundamentala principerna i militärens användande av våld
är att man måste vara urskiljande.
Man måste vara försiktig med vem man skjuter på.
Så ett av problemen som föreslagits med icke-dödliga vapen
är att de kan komma att användas urskillningslöst --
att man använder dem mot en stor grupp av personer
eftersom man inte behöver oroa sig så mycket längre.
Och faktum är, att vid ett fall
där jag tror att det hände och ni kan se det
var belägringen av Dubrovka-teatern i Moskva år 2002,
vilken förmodligen många av er, till skillnad från mina studenter vid ADFA,
faktiskt är gamla nog att minnas.
Tjetjener hade gått in och tagit kontroll över teatern.
De höll omkring 700 personer som gisslan.
De hade släppt ett gäng människor,
men de hade fortfarande runt 700 i gisslan.
Och den ryska säkerhetspolisen,
specialstyrkorna, Spetsnaz,
gick faktiskt in och stormade teatern.
Och sättet de gjorde det på var att pumpa hela byggnaden full av bedövningsgas.
Och det visade sig
att flera av gisslan faktiskt dog
som en följd av att ha andats in gasen.
Den användes urskillningslöst.
De fyllde hela teatern med gasen.
Och inte som en överraskning dog folk,
eftersom man inte vet hur mycket av gasen
som varje person kommer att inandas,
i vilken position de kommer falla ihop i
när de blir medvetslösa och så vidare.
Faktum är att bara några personer blev skjutna
vid denna händelsen.
Så när de tittade på det efteråt,
var det bara några personer
som hade blivit skjutna av gisslantagarna
eller skjutna av polisstyrkan
när de gick in för att ta hand om läget.
Nästan alla som dog
dog av att andas in gasen.
Den slutliga siffran av döda gisslan
är lite oklar,
men det är säkert några fler än så,
eftersom det fanns de som dog inom de närmaste dagarna.
Detta var ett särskilt problem de pratade om,
att det kunde komma att användas urskillningslöst.
Ett annat problem som folk pratar om
med militärens användning av icke-dödliga vapen,
och det är faktiskt orsaken till varför det i konventionen om kemiska vapen,
står att man inte får använda verktyg avsedda för upplopp
som ett vapen i krig,
problemet med det blir att det verkar som att ibland
kan icke-dödliga vapen användas, inte som ett alternativ till dödligt våld,
utan som en förstärkare av dödligt våld --
att man använder icke-dödliga vapen först
så att de dödliga vapnen faktiskt blir mer effektiva.
Personerna man skjuter på
kommer inte att kunna komma undan.
De kommer inte att vara medvetna om vad som händer och man kan döda dem lättare.
Faktum är, att det är precis vad som hände här.
Gisslantagarna som hade blivit medvetslösa av gasen
greps inte,
de blev helt enkelt skjutna i huvudet.
Så detta icke-dödliga vapen
blev i realiteten, i detta fall
använt som en förstärkare av dödligt våld
för att göra dödandet mer effektivt
i detta fallet.
Ytterligare ett problem som jag snabbt vill nämna
är att det finns en hel hög av problem
med sättet som folk blir lärda
i att använda icke-dödliga vapen
och hur de tränas och blir testade och så vidare.
Eftersom de testas i fina, säkra omgivningar.
Och folk blir utbildade in att använda dem i fina, säkra omgviningar
som denna, där man kan se exakt vad som pågår.
Personen med pepparsprayen bär gummihandskar
för att de inte skall få något av det på sig och så vidare.
Med det används aldrig på det sättet.
Det kommer att användas ute i verkliga världen,
som i Texas, som så här.
Jag erkänner, just detta fallet
väckte faktiskt min nyfikenhet kring detta.
Det hände när jag jobbade som forskarassistent vid USA:s marinakademi.
Och nyheterna började rapportera om denna situation
där en kvinna grälade med en polis.
Hon var inte våldsam.
Faktum är att han nog var 15 cm längre än mig,
och hon var ungefär så här hög.
Och slutligen sa hon till honom
"Jag kommer att gå tillbaka in i min bil."
Och han säger, "Om du gör det kommer jag chocka dig med el-pistolen."
Och hon säger, "Varsågod, chocka mig." Och han gör då det.
Och allt detta fångas av videokameran
som filmar i fronten på polisbilen.
Och hon är 72,
och detta verkar vara det mest passande sättet att hantera henne.
Ytterligare exempel på samma typ av händelse
med andra personer där man skulle tycka
man skulle tycka, "Är detta verkligen ett passande sätt att använda icke-dödliga vapen?"
"Polischef el-chockar 14-åring i huvudet."
"Hon sprang iväg. Vad skulle jag annars göra?"
(Skratt)
Eller i Florida:
"Polis el-chockar 6-åring vid grundskola."
Och uppenbarligen lärde de sig något av det
eftersom i samma distrikt,
"Polis ser över rutiner efter barn har el-chockats:
andra barnet el-chockat inom några veckor."
Samma polisdistrikt.
Ytterligare barn inom veckor efter att ha el-chockat 6-åriga pojken.
Och om ni bara tror
att det kommer att hända i USA,
det hände i Kanada också.
Och en kollega till mig
skickade mig denna från London.
Men min personliga favorit, om jag skall erkänna det,
kommer faktiskt från USA:
"Polis el-chockar 86-årig handikappad kvinna i hennes säng."
Jag kollade rapporten på denna.
Jag tittade på den. Jag var riktigt överraskad.
Uppenbarligen hade hon antagit en mer hotfull ställning i sin säng.
(Skratt)
Jag skojar inte. Det är precis vad det stod.
"Hon antog en mer hotfull ställning i sin säng."
Ok.
Men jag påminner er om vad jag pratar om,
jag pratar om militärens användning av icke-dödliga vapen.
Så varför är detta relevant?
Eftersom polisen faktiskt är mer återhållsam med användningen av våld
än vad militären är.
De tränas att vara mer återhållsamma med våldet än militären.
De tränas att tänka till mer, att försöka lugna läget.
Så om man har dessa problem med poliser och icke-dödliga vapen,
vad i hela fridens namn får er att tro
att det kommer att gå bättre för militären?
Den sista saken jag vill säga är att,
när jag pratar med polisen
om hur ett perfekt icke-dödligt vapen skulle se ut,
säger de oundvikligen samma sak.
De säger att, "Det skall vara något som är elakt nog
så att folk inte vill bli träffade av det.
Så att när man hotar med att använda det,
kommer folk att foga sig,
men det skall också vara något
som inte lämnar några varaktiga effekter."
Med andra ord, det perfekta icke-dödliga vapnet
är något som är perfekt för missbruk.
Vad skulle dessa killarna gjort
om de hade haft tillgång till el-pistoler
eller till en bemannad, flyttbar version
av det aktiva stoppsystemet --
en liten värmestråle som man kan använda på folk
utan att oroa sig för det.
Jag tror, att det finns sätt på vilka
icke-dödliga vapen kommer att vara fantastiska i dessa lägen,
men det finns också massor av problem
som måste beaktas.
Tackar så mycket.
(Applåder)