Jag är journalist. Jag ber om ursäkt.

Jag tror att världen mer än någonsin
behöver bättre nyheter.

Jag är här idag för att berätta
varför jag måste förändra mig själv.

Varför mina kollegor
och nyhetsindustrin måste förändras

och hur vi ska återinrätta

journalistikens roll 
som auktoritet i samhällen där det saknas.

Det är inte lätt, men vi måste göra det.

Ibland måste man ställa sig
framför spegeln

och ta konsekvenserna av vad man ser.

I nyhetsvärlden
krossar vi vanligen glaset,

men vi måste kanske skärpa oss lite.

Jag började inom journalistiken
för trettio år sedan

för att jag ville berätta
viktiga historier för människor

om deras liv och om världen, för att de
bättre skulle förstå sina egna liv.

Min karriär fortsatte, och plötsligt
insåg jag att jag ägnade mig åt

berättelser som var bra för min karriär,

som mina chefer gillade,
som skapade bra rubriker,

som citerades, blev prisbelönta

och som passade in i den nyhetskultur
jag blivit en del av.

Det där med att göra gott för samhället -

det hade jag glömt lite grann.

Inte för att jag berättade
osanna historier,

men min ambition att göra det rätta,

den hade jag kanske glömt.

Och det är ett problem.

Har du någon gång tänkt på journalistik
i termer av: "Varför är ni så negativa?"

Har du någon gång tänkt så?
I så fall är du inte ensam.

Miljoner människor runt om i världen
har lämnat traditionella nyhetskanaler

för de tycker
att nyheterna är alltför deprimerande.

De släpper det.

Särskilt kvinnor och unga
vänder traditionell media ryggen

för de har alternativ.

De kan gå in på Facebook
och få sin världsbild bekräftad

av sina 255 närmaste vänner.

Är det bra för demokratin?

Kanske inte. Vi kanske måste göra något.

Men var gång någon har kritiserat
mig eller mina kollegor

för att vara alltför negativa
eller för att göra fel

har vi tystat ner dem.
Vi säger till politikerna:

"Ni vill bara slippa
våra kritiska frågor."

När chefer kritiserar oss säger vi:
"Ni vill bara ha gratistid i etern."

Lärare i journalism
och andra akademiker säger:

"Ni gör fel."

Vi svarar: "Ni sitter på era höga hästar
och vet inget om journalistik.

Ni är inte journalister.
Vi lyssnar inte på er."

Och våra grannar - de är korkade.

Så var gång människor
anklagar oss för något,

säger vi att vi bara är journalister

och att vi gör
vad journalister alltid gjort.

Så håll käften. Vi vet bäst.

Jag är här idag för att säga: kanske inte.

Detta är fakta.

Känner ni till Redaktörens Dag?

I Danmark har vi Redaktörens dag.

Ni vet, Kattens dag, Hundens dag,
Mammornas dag, ja ni vet, Mors dag.

Vi har Redaktörens dag
när redaktörer är snälla mot varann

för det är den enda gången under året
som någon är snäll mot redaktörer.

Vi håller tal för varandra
och säger att man kan lita på oss.

Alla applåderar. Men se här!

Detta är danska siffror
men de gäller i ditt land också.

Vem litar folk på?
Vilka yrken har de förtroende för?

Här uppe har vi sköterskor.

Och här nere, var är vi?

Mäklare, journalister, 
bilhandlare, politiker.

Om prostituerade var med
skulle de hamnat här uppe.

Människor litar inte på oss
även om vi säger de kan lita på oss.

Vi har problem

och om vi fortsätter göra
som vi alltid har gjort

kommer vi troligen att få
de resultat vi alltid fått.

Vi måste ändra något.

Jag hade turen
att få prata med Helmut Schmidt,

den förre västtyske förbundskanslern.

För två år sedan,
när han var 95 år gammal,

hade han träffat en ny kvinna - 
hon var 80 år.

Då tänkte jag att det finns hopp för alla.

Denne man, kunnig i demokrati och politik

och, eftersom han är 
utgivare av Die Zeit, även media

hade något viktigt att säga.

Han sade att vi idag lever
i mediedemokratier,

där medierna har större inflytande
än politikerna.

I en mediedemokrati

bryr sig politikerna mer om
att bli omvalda

än att lösa människors problem om fem år.

Så de lägger all sin energi på
att passa in i mediernas nyhetskriteria.

Och om mediernas nyhetskriteria är
konflikter, brott, drama och offer,

vilket är löpsedelsnyheter,
som anammats av seriösa TV-stationer

och seriösa tidningar i hela västvärlden -

ja då har hela journalistiken
och politiken blivit löpsedlar.

Helmut Schmidt sade:
"Nyhetsmedierna hjälper inte demokratin.

Medierna är så fulla av negativism

och mediedemokratierna skapar
populister och inte ledare."

Och så nämnde han en person -
och det var Berlusconi -

som ett exempel på en populist.

Jag funderade på om Helmut Schmidt
inte skulle ha gått bort i fjol,

vem tror ni då han skulle ha nämnt?

Frågan är om vi i mediebranschen skapade
Donald Trump?

Vi är en del av det.

Donald Trump fick sändningstid
i nyhetsmedia år 2015

när han inte var stor

för 1,9 miljarder dollar.

Även om han är miljardär

använde han inte mycket egna pengar
för han fick sändningstid.

Han sade: "Media älskar mig."

Men varför?

För att han skapar konflikter,
han skapar drama,

han delar upp alla i kriminella och offer.

Kriminella - det är mexikaner och muslimer
och offren - det är ni.

Ni är förlorare, jag ska göra er
till vinnare. Rösta på mig.

Så gick det till.

Vi måste ställa oss viktiga frågor.

En är: vad är journalistik egentligen?

Carl Bernstein
som avslöjade Watergateskandalen

sade en gång, vilket jag aldrig glömmer

eftersom det är den bästa definitionen
av journalistik:

"Journalistik är inte stenografi.

Journalistik är den bästa tillgängliga
versionen av verkligheten."

Sanningens ögonblick för mig
inträffade en fredag

när jag varit nyhetschef
på Danmarks Radio i ett år.

Jag var chef över alla nyheterna,
även på TV,

och kom hem en sen fredagskväll.

Ni vet, fredagskväll, man kommer hem sent.
"Åh, äntligen helg!"

Och du sitter där -
din fru är vacker och barnen är rena,

rödvin i glaset och dessert på tallriken,

det blir snart film
och vem vet vad som händer sen?

Det blir en härlig helg!

Men först måste vi se nyheterna
för det är så vuxna gör

för att få den bästa
tillgängliga versionen av sanningen.

Varsågoda.

"Välkommen till TV Avisen.

Det finns ett terrorhot mot Danmark.
Skjutning i Köpenhamn.

Försenad leverans av nya pendeltåg -
de är från Italien, vad trodde de?

Livmoderhalscancer är nu en fara
för unga kvinnor.

Strejken bland bussförarna fortsätter.

Kvinna bortförd och utnyttjad
i en stuga i Sverige -

vi har foton -

av stugan.

Krisen i Socialdemokratiska partiet.

En gammal man som presidentkandidat
i ett krisande USA.

Rättsfall om flygplansolycka
med hundratals döda inleds.

Förtryckta nordkoreaner tränar.

En gigantisk mekanisk spindel
sprider skräck i Liverpool.

Slutligen vädret: regnet fortsätter.

Ha en trevlig kväll!"

(Skratt)

Och jag - jag tittade på det.
Jag sa: "Vad är detta?"

Ingen av dessa historier

är traditionellt bra historier
som platsar i en sund journalistik.

Men är det en korrekt bild av världen
i Danmark den dagen

eller är det detta vi kallar nyheter?

Problemet är
att jag började läsa tidningar,

titta på satellit-TV från hela världen.

Och jag såg en global sjuka.

I hela världen tror vi
att en bra historia är en dålig historia.

Och de andra är inte det.

Jag reste till BBC
för att hålla föredrag för dem.

Jag var mycket stolt

och tog med en skärmdump
från morgonens BBC.com

att visa nyhetsredaktionen på BBC.

Vi tittar ju alla på BBC

för vi vet att det de gör
är bra journalistik.

Så jag reste dit och jag sade:

"Titta på världen, på den bästa
tillgängliga versionen av världen idag."

Ni kan kolla idag
och ni kommer nog att se samma sak.

Bara titta på orden i rubrikerna:

det handlar bara om elände, krig,
människor som blir dödade, dåligt väder,

allt sånt.

Detta är bra nyheter, dåliga nyheter.

Vem vinner priser?

Alla fotografer i världen vill vinna
detta pris:

Årets bild i World Press Photo Competition

Så de riktar sina kameror

mot vad de tror är
den rätta bilden av vår värld.

Titta på kategorin Nyhetsbilder
från år 2015. Fantastiska bilder!

Men det är den enda typen av bilder
som vi tycker är god journalistik.

Vinnaren av Pulitzerpriset 2015.

Bra journalistik, men titta på orden.

Ingen av historierna är dålig:
det är bra journalistik.

Men det är den enda typ av journalistik
som är rätt typ i vår kultur.

Vi måste förstå
att journalistiken är ett filter,

ett filter mellan verkligheten och den
allmänna uppfattningen om densamma.

Så om vi ser på den allmänna
uppfattningen om verkligheten,

vad ser vi?

Fråga folk i det här landet
eller i mitt land:

"Känner du dig tryggare eller otryggare
nu jämfört med för tio år sedan?"

Folk säger: "Jag är otryggare.
Det är en skrämmande värld."

Vi frågar dem: "Varför?"
De säger: "På grund av alla mord,

på grund av kriminaliteten,
terrorismen, krigen."

Och vi säger: "Var? I din stad?"
De svarar: "Nä, på TV.

I rubriker och i media.
Det finns överallt."

Vi svarar att fakta är att antalet mord
aldrig varit lägre i Danmark.

Kriminaliteten har aldrig varit lägre.

Antalet trafikolyckor har inte varit
så lågt sedan bilen uppfanns.

I människosläktets historia
har aldrig så få dödats i krig som nu,

trots Syrienkriget. Men vet människor det?

Nej, eftersom vi inte rapporterar om det.

Vi har inte haft så få döda
i terroristdåd sedan 1954.

Vet människor det?
Nej, eftersom vi inte rapporterar det.

Inte för att vi ljuger,
men för att vi inte ger perspektiv.

Några har börjat studera detta.

Professorer testar människor.
Det påverkar ditt psyke.

Negativismen styr nyhetsflödet

och därmed politikerna
och den offentliga debatten.

Resultatet är apati eller rädsla.

Risken är att människor inte bara
väljer bort media som nyhetskälla

utan också att de lämnar
den offentliga debatten.

Om jag som journalist, redaktör,
nyhetschef gör så,

då gör jag ett uselt jobb.
Jag måste göra annorlunda.

Den här killen gör 
innehållsanalyser över hela världen -

vilka nyheter trycks, 
vad visas på TV och på nätet.

Han drar följande slutsats:

"Negativism är en sjukdom som även nått
seriösa tidningar,

tidskrifter och inte minst
TV-nyheter över hela världen.

Problemet är inte att de ger fel siffror;
problemet är att de ger fel bild."

Titta på detta.

Fråga människor i olika länder
om viktiga saker -

vilka siffror gäller
och jämför med sanna siffror.

Ta Frankrike som ett exempel.
Hur många i Frankrike är muslimer?

År 2014 var den korrekta siffran
åtta procent.

Idag kanske drygt åtta procent.

En genomsnittlig fransk väljare

tror att nästan en tredjedel
av fransmännen är muslimer.

Om du trodde att en tredjedel
av dina landsmän blivit muslimer,

vem skulle du rösta på?

Titta på USA. En procent är muslimer,

men en genomsnittlig amerikansk väljare
tror att det är femton procent.

Och tänk på detta - 
hur stor är arbetslösheten?

Ta Italien - de har tolv procent
arbetslösa, vilket är mycket.

Men italienarna tror att nästan
halva befolkningen är arbetslös.

Var har de fått det ifrån?

Låt oss titta på USA -
de hade sex procent arbetslöshet.

Under det amerikanska valet
låg det på fyra och en halv procent.

Men amerikanerna tror
att 32 procent är arbetslösa.

Vem röstar du på då?

Vår nyhetskultur är fortfarande

att en bra historia är en dålig historia.
Om ingen blir arg är det reklam.

Ett amerikanskt uttryck säger:
"Det som blöder, det oss föder."

Så är det tänkt.

Fast inte längre. Det är inte längre sant.
Saker och ting går ner.

Vi måste förändras.

Einstein sade: "Om vi inte förändrar
våra tankebanor

kommer vi inte kunna lösa de problem
vi skapat med de nuvarande tankebanorna."

Publicera konstruktiva nyheter.
Vad är det?

Är det något slags
nordkoreansk version av journalistik,

där man kan bortse från alla problem
och måla himlen blå?

Nej, det är det inte.

Inte glada nyheter.
Inte en söt historia före vädret

om katter som plockats ner från träd
eller katter på skateboard

bara för att fördriva tiden.

Nej, det handlar om viktiga ämnen.
Det är ett tillägg.

Något behöver tilläggas
till våra nyhetskriteria.

Människor behöver inspireras
till lösningar.

Historier som fokuserar på
utvägar och hopp.

Konstruktiva nyheter
handlar om möjligheter

och om människor som gör något
vi andra kan lära oss av.

Det handlar om att titta på världen
med båda ögonen, inte bara med det ögat

som bekräftar synvinkeln vi hade
när vi började titta.

Det blir nytt.

Lyssna på detta.

Nyheter, senaste nytt -

fler och fler nyhetskanaler
fokuserar på snabbhet.

Vi tror att vi kan slå Twitter.
Det kan vi inte.

Nu är fokus att vara först med nyheten,
målet är att vara snabb.

Frågorna som ställs är Vad? och När?
Stilen är dramatisk.

Vi är som poliser: drama och konflikter.

En undersökande rapportering är
något annat.

Jag ser alltför lite
undersökande rapportering.

Det är dyrt, det är svårt.

Men det handlar om igår,
om att hitta någon som är den skyldige.

Vi ställer frågorna Vem? och Varför?

Vi är kritiska. Vi är som åklagare,

ibland domare, och vi söker
brottslingar och offer.

Konstruktiv journalistik ger mera.

Den handlar om i morgon,
den ger inspiration.

Vi ställer frågorna Och nu då? och Hur?

Vi är nyfikna

och vi skapar en samhällsdebatt
om en bättre framtid.

Vi fokuserar på lösningar och god praxis.

När vi gör reportage om läkarbristen
på den danska landsbygden

skriver vi olika historier

om följderna, att människor dör
för att det saknas läkare.

Och vi frågar ministern, som inget vet
och säger: "Det är inte mitt fel,

utan min företrädares."
Eller regionens, eller något.

Vi gör alla typer av historier.

Den konstruktiva synvinkeln tittar på
andra länder.

Hade de samma problem? Vad gjorde de?

Titta på Norge.
Hur fick de folk att flytta från Oslo?

240 mil därifrån, där finns en läkare.

Det visade sig att de hade ett problem.

Människor ville inte bo där
för det var farligt. Inga läkare.

De var tvungna att göra något.
Gjorde vi en historia om vad de gjorde?

Sänkta boräntor och sådant.

Och det förbättrade kvalitén
i samhällsdebatten.

Journalistiken är ett filter.

Det är en feedbackmekanism
som hjälper samhället bli bättre.

Det måste vi komma ihåg.

Fungerar det? Ja.

93 procent av alla danskar
följer nyheterna på Danmarks Radio.

Det gjorde de inte förut.

Vi är den mest tillförlitliga 
nyhetskanalen på TV, radio och internet.

Vi har den största nyhetssändningen
på dansk TV.

Det hade vi inte förut. Det kan jag lova.

Det är en stor trend.

Folk experimenterar med detta
i hela världen.

De är inte så framgångsrika
för det är svårt att ändra kulturen.

Konstruktiv journalistik svarar på frågor

om varför public service-media och
kvalitetsjournalistik är viktig.

Den ger nyheterna ett tydligt syfte.

"De som relaterar till
konstruktiva historier

blir mer engagerade än av
traditionella nyheter"

säger de som jobbar på Huffington Post.

Det är därför de har blivit
den största nyhetskällan i världen.

Till och med BBC har nu,
för en månad sedan,

bestämt att införa
konstruktiv journalistik

eftersom de insåg att de hade problem.

De kallar det
lösningsorienterad journalistik.

Det finns en bok om det, på tyska,

och på kinesiska, snart på mandarin. Kul!

När detta ändrades,
ändrades också våra nyheter.

Häromdagen, för åtta år sedan,
när vi började med det här

förändrades inställningen,
kulturen förändrades på vår redaktion.

Bara att se på dessa ord,
jag ska inte gå igenom dem,

men bara titta på väderprognosen.

Till och med vädret är bättre!

(Skratt)

Inget är mer kraftfullt
än en idé vid rätt tidpunkt.

Och vet ni vad?

Byggare Bob har en slogan
som Obama använde.

Kan vi fixa det? Ja, det kan vi!

Och jag tror det är dags för oss
att förändras

och det mer än någonsin förut.

Vi måste komma ihåg
journalistikens roll i samhället.

Vi måste vara en tillförlitlig nyhetskälla
om vi vill göra skillnad.

Inte för journalistikens skull,
för att rädda journalistiken,

inte för att rädda nyhetsindustrin

utan för att hjälpa demokratin
och de samhällen vi verkar i.

Det är dags. Kan vi fixa det?

Ja, det kan vi!

Tack så mycket.

(Applåder)