I'm a journalist -
I know, sorry about that.
I think the world needs
better news more than ever.
I'm here today to tell you
how and why I have to change,
my colleagues and the news
industry has to change,
and how we can reinstall journalism
as an authority in societies
where there are none left.
It's not easy, but we need to do it.
Sometimes you need to step
in front of the mirror
and take the consequence of what you see.
Normally, in the news industry,
we just break the glass,
but maybe we need
to shape up a little bit.
And I went into journalism 30 years ago
because I wanted to tell
important stories to people
about their lives and the world,
in order for them
to make up their own lives.
And then my career went on,
and suddenly I realized
maybe I spent most of my time
doing stories that were good
for my career,
that my editors liked,
that created good headlines,
that were being quoted,
won me prizes,
and was part of the news culture
that I had become part of.
And that part of doing good for society -
maybe I'd forgotten that a little bit.
Not that I was telling stories
that were untruthful,
but my ambition about doing
something that was right,
maybe I'd forgotten that a little bit.
And that's the problem.
Have you ever thought
about journalism, saying,
"Why are you so negative?"
Have you ever thought about that?
If you do, you're not alone.
Millions of people around the world
have left traditional news
because they think
news is too depressing,
it is disengaging.
Especially women, especially young people,
turn their backs on traditional news
because now they have alternatives.
They just go on Facebook
and be reassured
about their picture of the world
from their 255 closest friends.
Is that good for democracy?
Maybe not.
Maybe we need to do something.
But each time somebody
has criticized me or my colleagues
for being too negative,
doing something wrong,
we just stonewall them.
And we say to politicians,
"You just want to avoid
our critical questions."
CEOs criticizing us - we say,
"You just want free airtime."
Professors in journalism,
whatever, academia comes and say,
"You do something wrong,"
we say, "You are sitting in your tower;
you know nothing about journalism.
You're not journalists;
we won't listen to you."
And our neighbors -
they're just plain stupid.
So all the time people
are accusing us of something,
we say we're just journalists,
and we do what journalists
have always done.
So shut up.
We know best.
I'm here today to tell you:
maybe not.
This is the fact.
Do you know Editors' Day?
We in Denmark, we have Editor's Day.
You know, the day of the cat,
the day of the dog,
the day of mothers,
and whatever - Mother's Day.
We have Editor's Day
where editors are good to editors
because that's the only time of year
anyone is good to editors.
So we do great speeches for each other
telling us we are in the trust business,
and everybody applauds.
But look at this -
this will go in your country as well,
but this is Danish figures.
Who do people believe?
Which professions do they trust?
And we go up here, and we see nurses.
And down here, where are we?
Real estate agents, journalists,
and car dealers, politicians.
If they had put prostitutes,
they would have been somewhere up here.
People don't trust us even though
we say we're in the trust business.
We are in trouble.
And if we keep on doing
what we normally do,
we'll probably end up getting
the same results that we've always gotten.
We need to change something.
I was lucky enough to talk
to Helmut Schmidt,
the former Chancellor of West Germany.
Two years ago,
he was at that time 95 years old,
he had just got
a new girlfriend - she was 80.
So I thought there is hope for everyone.
And this man,
knowing about democracy, politics,
and being a publisher of Die Zeit,
also about media,
he said something very important.
He said we live
in media democracies now,
where media have become
more influential than politicians.
Because in media democracies,
politicians care more
about their own reelection
than about solving problems of people
five years from now.
So they spend all their efforts
talking into the media's news criteria.
And if the media's news criteria
are conflict, crooks, drama, and victims,
which are the tabloid news criteria
being adopted by even serious TV stations
and serious newspapers
all over the Western world,
then journalism and politics
become tabloid.
And then Helmut Schmidt said,
"News media no longer help democracy.
It's so full of negativity,
and media democracies
produce populists, not leaders."
And then he mentioned one person -
it was Berlusconi -
as one example of a populist.
I was wondering if Helmut Schmidt
didn't die one year ago,
who do you think he would have mentioned?
And the question is did we create
Donald Trump in the media?
We were part of it.
Donald Trump got free airtime
in news media in 2015,
at a time when he was not big,
for 1.9 billion US dollars.
Even though he's a billionaire,
he didn't spend any of his own money,
because he got free airtime.
And as he said, "Media loves me."
Because why?
Because he creates conflict,
he creates drama,
and he divides everybody
into crooks and victims.
Crooks - that's the Mexicans
and the Muslims -
and the victims are all of you.
But you are losers; I'll make you winners.
Vote for me.
That was what happened.
We have to ask ourselves
important questions.
One is what is actually journalism?
Carl Bernstein of the Watergate coverage
once told me -
which I've never forgotten,
I think it's the best
definition of journalism -
"Journalism is not stenography.
Journalism is the best
obtainable version of the truth."
So my moment of truth
came one Friday night,
one year after I got my present job
as news director at DR.
So I was in charge
of all the news, also on TV,
and I was coming home late,
Friday evening.
You know, Friday evening,
you come home late.
"Ah, finally, weekend!"
And you are sitting there -
the wife is beautiful,
and the kids are clean,
and there's red wine in the glass,
and there's jelly in the jar,
and there's a movie later,
and who knows what will happen?
It will be a fantastic weekend!
But first, we have to watch the news
because that's what grown-up people do
in order to get the best
obtainable version of the truth, right?
So here it came.
Welcome to TV Avisen.
There's a terror threat against Denmark.
Shooting incident in Copenhagen.
New regional trains
not delivered on time -
they're from Italy; what did they expect?
Cervical cancer is now
a danger to young girls.
Strike among bus drivers continues.
Woman abducted and abused
in a cottage in Sweden -
we have the pictures ...
of the cottage.
The crisis in the Social Democratic Party.
An old man runs for President
in US in a crisis.
Court case about an airplane accident
with a few hundred dead people begins.
And suppressed North Koreans work out.
A giant mechanical spider
creates fear in Liverpool.
Finally, the weather forecast:
the rain continues.
Have a nice evening!
(Laughter)
And I was - I was watching this.
I was saying, "What is this?"
None of these stories
are not traditional good stories
fitting in sound news criteria,
but is that an accurate picture
of the world in Denmark that day,
or is it just what we call news?
The problem is that
I started reading newspapers,
watching satellite television
all over the world,
and I saw global illness.
All over the world,
we think a good story is a bad story.
The rest is not.
I went to the BBC to have a talk for them.
I was very proud,
and I took a screenshot
of that morning's bbc.com page
for BBC News to see -
because we all look at BBC
because what they do
is the right journalism.
So we went there, and I just said,
just see the world, the best obtainable
version of the world that day.
And you can go today,
and you will probably see the same thing.
But just see the words
they're using in their headlines:
it's all about misery, wars,
people being killed, bad weather,
whatever.
This is good news, bad news.
Who wins the prizes?
Every photographer in the world
wants to win this prize:
the World Press Photo competition.
So they point their cameras
to what they think is the right
filtering of the world, right?
So look at the category
"News Pictures" in 2015.
Fantastic pictures!
But it's the only kind of pictures
that we think are good journalism.
Pulitzer Prize Winners 2015.
Great journalism,
but just look at the words there.
None of the stories are bad;
it's great journalism.
But it's the only kind of journalism
that is the right kind
of journalism in our culture.
We have to understand
that journalism is a filter,
a filter between reality
and the public perception of reality.
So if we now look at
the public perception of reality,
what do we find?
Asking people in this country
or in my country,
"Are you now more secure or less secure
than you were 10 years ago?"
People say, "I'm less secure.
It's a very scary world."
And we ask them, "Why?"
They say, "Because of all the murders,
because of all the crime,
the terrorism, the wars."
And we say, "Where? In your city?"
They say, "No, in television.
And on headlines and online.
It's everywhere!"
And we say,
the facts of the world is the murder rate
has never been lower in Denmark.
The crime rate has never been lower.
The amount of traffic accidents
hasn't been as low
as since they invented the car.
In the history of mankind,
we have never had so few people
killed in wars as right now,
despite Syria.
But do people know that?
No, because we don't report it.
We haven't had so few deaths
due to terrorism in Europe since 1954.
Do people know that?
No, they don't
because we don't report it.
Not because we are telling lies,
but we forget to tell the perspective.
People have started looking into this.
Professors test people.
It does something to your mind.
Negativity controls news flow
and, therefore, also politics
and the public debate.
Apathy or fear is the result.
The risk is that people not only
deselect media as sources for news,
but also that they disengage
in the public debate.
And if I do that as a journalist,
as an editor, a news director,
I do a shitty job.
I have to do something different.
This guy does content analysis
all over the world -
what is printed as news,
what goes into TV and online.
And he concludes this:
"Negativity is an illness caught
by even serious newspapers,
magazines, and not the least,
TV news broadcasters all over the world.
The problem is not
that their numbers are wrong;
the problem is that
the picture, it's wrong."
Look at this.
Asking people in different countries
about important issues -
what are the facts,
and compare that to the facts.
Look at France, for instance.
How many people are Muslims in France?
The right number, in 2014
when this was done, is 8%.
Let's say it's 8 point something today.
But the average French voter
thinks that almost one-third
of all Frenchmen today are Muslim.
If you have in your mind that one-third
of your country has become Muslim,
who do you vote for?
Look at the United States -
1% Muslim population,
but the average American voter
thinks that the number is 15%.
And look at this -
how big is unemployment?
Look at Italy - they have
a big unemployment rate at 12%,
which is high.
But the Italians think that almost
half of the population are unemployed.
Where does that come from?
Look at the United States -
they had an unemployment rate of 6%.
During the American election,
it was down to 4.5%.
But the Americans think
that the unemployment rate is 32%.
Who do you vote for then?
Our news culture is still:
a good story is a bad story,
and if nobody gets mad, it's advertising.
We say - it comes from America -
"If it bleeds, it leads."
That's the idea.
Not anymore; it's not true anymore.
Things are going down.
So we need to change.
Einstein said, "Without changing
our pattern of thought,
we will not be able to solve
the problems we created
with our current pattern of thought."
Introducing constructive news.
What is that?
Is that some kind of North Korean
version of journalism,
where you ignore all problems
and paint the sky blue?
No, it's not.
It's not happy news.
It's not the cute little story
before the weather
about cats coming down from trees
and other cats on YouTube on skateboards
so we can help people kill time.
No, it's about serious matters.
It's a supplement.
There's a need to supplement
our news criteria.
People need inspiration to solutions -
stories that focus on ways out and hope.
And constructive news
is about possibilities
and people who do something
the rest of us might learn from.
It's about seeing the world
with both eyes,
not only the eye
that will confirm the angle we had
when we started researching.
That will be new.
Look at this:
News, breaking news -
more and more news organizations
are focused on speed.
We think we can beat Twitter.
We can't.
The focus on breaking news is now,
the goal is speed,
the questions are What? and When?,
the style is dramatic,
we play the role of police -
dramatic and conflict.
And investigative reporting
is something different -
I think there's too little
investigative reporting.
It's expensive; it's difficult.
But it's all about yesterday;
it's about placing blame
to find the guilty.
We ask the question Who? and Why?,
we've been critical.
We play the role of prosecutors
sometimes judge,
and we look for crooks and victims.
And constructive journalism
is adding to this.
It's about tomorrow;
it's about inspiration.
We ask the questions
Now what? and How?,
and we are curious,
and we are facilitators of a public debate
about a better tomorrow.
We focus on solutions and best practice.
When we do stories about lack of doctors
in rural districts in Denmark
we do all kinds of stories -
the consequences, people die
because there's no doctor.
And we ask the minister,
and they don't know.
They say, "It's not my fault,
it's my predecessor."
Or it's the regions, or whatever.
We do all kinds of stories.
The constructive angle
is looking at other countries.
Have they had the same problem?
And what did they do?
Look at Norway
How do you get people to move from Oslo?
2.400 kilometers up there,
there's a doctor.
It turned out, they had a problem.
People didn't want to live there
because it was dangerous -
no doctors.
They had to do something.
And we did a story about what did they do?
Lower interest rates low
for studio loans, and whatever.
And that enhanced the quality
of the public debate.
Journalism is a filter.
It's a feedback mechanism
to help society self-correct,
and we have to remember that.
Does it work? Yes.
93% of all people in Denmark
now use news for DR.
They didn't before.
We're now the most trusted news brand,
both on radio-TV and online.
And we're now also the biggest
news show on Danish TV,
and we weren't before,
I can assure you that.
This is a mega-trend.
People are trying to experiment
with this all over the world.
Not being very successful
because it's difficult
to change the culture.
Constructive journalism
answers the question
of why public media and
quality journalism matters to society.
It gives our news a clear purpose.
"People who relate to constructive stories
are more engaged in them
than traditional news,"
say people working at the Huffington Post,
which is why it's becoming
the biggest news provider in the world.
Even the BBC has now,
one month ago,
decided that they will implement
constructive journalism
because they could see they
have a problem.
They call it solution-focused journalism.
There's a book out - it's even in German,
now in Chinese,
Mandarin soon, very nice.
And as this changed,
this just took a rundown of our news.
The other day - eight years ago
since we started this -
the mindset changed,
the culture changed in our newsroom.
And just to see the words in there -
I won't go through them,
but just look at the weather
forecast at the end.
Even the weather is better!
(Laughter)
So nothing is more powerful
than an idea whose time has come.
And you know what?
Bob the Builder has a slogan,
which Obama stole from him.
[can we fix it, yes we can!]
And I think there's
a need for us to change,
and we need to do it more now than ever.
We need to remember
what journalism should do in society.
We need to be a trusted source for news
if we want to be meaningful.
Not because of journalism,
to save journalism,
not because to save the news industry
but to help democracy
and the societies we serve.
It's about time, and can we fix it?
Yes, we can!
Thank you very much.
(Applause) (Cheers)
أنا صحفي، أعرف، أعتذر عن ذلك.
أظن أن العالم يحتاج إلى أخبارًا
أفضل من ذي قبل.
أنا هنا اليوم لأخبركم عن كيف
عليّ أن أغيّر ولماذا،
زملائي يجب عليهم أن يتغيروا
وكذلك صناعة الأخبار،
كيف يمكننا إعادة تثبيت الصحافة
كسلطة في المجتمعات التي لم تعد موجودة.
الأمر ليس سهلا، ولكننا بحاجة إلى ذلك.
أحيانًا تحتاج إلى أن تقف أمام المرآة
وتتحمّل عواقب ما تراه.
عادةً، في صناعة الأخبار، نتغير جذريًا فقط،
لكن ربما نحتاج إلى قليل من التغيير.
عندما عملت في الصحافة منذ 30 عامًا
لأنني كنت أودُّ أن أخبر الناس قصصًا مهمة
عن حياتهم وعن العالم،
لكي يتسنى لهم صنع حياتهم الخاصة.
واستمرت مسيرتي المهنية،
وفجأة أدركت أنني ربما قضيت معظم وقتي
في نشر مقالات كانت جيدة لمسيرتي المهنية،
كان مديرو التحرير يعجبون بها،
وخلقت عناوين جيدة،
تم اقتباسها،
وجعلتني أفوز بجوائز،
وكانت جزءًا من ثقافة الأخبار
التي أصبحت جزءًا منها.
وذلك الجزء الذي يقدم الجيد للمجتمع...
ربما قد نسيت ذلك قليلًا.
ليس فقط أنني كنت أقدم قصصًا
كانت غير صحيحة،
ولكن طموحي عن القيام بأمر ما كان صحيحًا،
ربما قد نسيت ذلك قليلًا.
وهنا تكمن المشكلة.
هل فكرت يومًا ما في الصحافة، قائلًا،
"لِم أنت سلبي للغاية؟"
هل فكرت يومًا ما في ذلك؟
إذا كانت الإجابة نعم، فأنت لست وحيدًا.
ملايين الناس حول العالم
تركوا الأخبار التقليدية
لأنهم يعتقدون أن الأخبار محبطة للغاية،
إنها منفصلة.
وبخاصة النساء، والشباب يديرون ظهورهم
عن الأخبار التقليدية
لأنهم الآن لديهم بدائل.
فقط يتصفحون الفيس بوك
ويطمأنوا لصورتهم عن العالم
من 225 من أصدقائهم المقربين.
أهذا جيد للديمقراطية؟
ربما لا.
ربما نحتاج إلى القيام بأمر ما.
لكن في كل مرة شخص ما
ينتقدني أو ينتقد زملائي
لكوننا سلبيين للغاية، نقوم بشيء خطأ،
إننا نضللهم فقط.
نقول للسياسيين،
"تودُّ فقط تجنب أسئلتنا الهامة."
ينتقدنا رؤساء التحرير... نقول،
"تريدون فترات بث مجانية فحسب."
أساتذة الصحافة، والأكاديميين
يأتون ويقولون،
"قمتم بعمل خطأ ما،"
نقول،"تعيشون في عالمكم الخاص؛
لا تعرفون شيئا عن الصحافة.
أنتم لستم صحفيين؛ لن نصغٍ إليكم."
وجيراننا ... إنهم أغبياء للغاية.
لذا طوال الوقت يتهمنا الناس بشيء ما،
نقول نحن لسنا إلا صحفيين فحسب،
نقوم بما يقوم به دومًا الصحفيون.
لذا اصمتوا.
نحن نعرف أكثر.
أنا هنا اليوم لأخبركم:
ربما لا.
هذه هي الحقيقة.
أتعرفون عيد المحررين؟
نحن في الدنمارك لدينا
عيدًا للمحررين.
أتعرفون، عيد القطط، عيد الكلاب،
عيد الأمهات، أيًا كان، عيد الأم.
لدينا عيد المحررين حيث يكون المحررون
جيدين لبعضهم البعض.
لأن ذلك الوقت الوحيد من السنة يكون فيه
أي شخص جيدًا للمحررين.
لذا نلقي خطابات لبعضنا البعض
تخبرنا بأننا في مجال الثقة،
ويصفق الجميع.
لكن انظروا إلى هذا...
هذا ما يجري في بلادكم أيضًا،
لكن هذا نموذج دنماركي.
من الذين يصدقهم الناس؟
أي مهنة تثقون بها؟
انظر لأعلى هنا، سنرى ممرضات.
انظر لأسفل، أين نحن؟
وكلاء العقارات، والصحفيون،
وتجار السيارات، والسياسيون.
لو كانوا وضعوا عاهرات،
كانوا قد يتواجدون هنا في الأعلى.
على الرغم من ذلك الناس لا تثق بنا،
نقول أننا في دائرة الثقة.
نحن في مأزق.
وإذا استمرينا في عمل ما نقوم به عادةً،
من المحتمل أن ينتهي بنا الأمر
بنفس النتائج التي دوما ما نحصل عليها.
نحتاج إلى تغيير أمرًا ما.
كنت محظوظا بالقدر الكافي
لأتحدث لـ هلموت شميت،
المستشار السابق لألمانيا الغربية.
منذ عامين،
كان يبلغ 95 عامًا في ذلك الوقت،
كانت لديه صديقة جديدة للتو،
كانت تبلغ 80 عامًا.
لذا أظن أن هناك أملًا للجميع.
وهذا الرجل،
كان يعرف عن الديمقراطية، والسياسة،
كونه ناشر لمجلة دي تسايت،
وعن الإعلام أيضًا،
قال شيء في غاية الأهمية.
قال نحن نعيش في ديمقراطيات الإعلام الآن،
حينما يصبح الإعلام أكثر تأثيرًا عن الساسة.
لأنه في ديمقراطيات الإعلام،
يهتم الساسة أكثر بإعادة انتخابهم
عن حل مشاكل الناس 5 سنوات من الآن.
لذا يبذلون قصارى جهودهم في التحدث
في المعايير الإخبارية لوسائل الإعلام.
وإذا كانت المعايير الإخبارية للإعلام
عبارة عن صراعات، ومحتالين، ودراما، وضحايا،
التي هي معايير إخبارية موجزة
تتبناها حتى محطات التلفاز الجادة
والجرائد الهامة
في جميع أنحاء العالم الغربي،
وبالتالي أصبحت الصحافة والسياسة موجزة.
ولذلك قال "هملوت شيمت: "لم تعد
وسائل الإعلام الإخبارية تساعد الديمقراطية.
إنها مليئة بالسلبيات،
وتنتج ديمقراطيات الإعلام شعبيّون
وليس قادة."
وبعد ذلك ذكر شخص ما...
كان برلسكوني...
كنموذج من الشعبيين.
كنت أتساءل لو لم يمت هملوت شميت
منذ عام مضى،
من تظن أنه قد يذكره؟
والسؤال هو هل خلقنا دونالد ترامب
في وسائل الإعلام؟
كنا جزءًا من ذلك.
حظى دونالد ترامب بأوقات بث مجانية
في وسائل الإعلام الإخبارية في 2015،
في الوقت الذي لم يكن مشهورًا،
تقدر بـ 1.9 مليار دولار أمريكي.
على الرغم من أنه ملياردير،
لم يصرف أيّا من نقوده الخاصة
لأنه حظى بأوقات بث مجانية.
كما قال: "تحبني وسائل الإعلام."
بسبب ماذا؟
لأنه خلق صراعًا،
ودراما،
قسّم الجميع ما بين محتال وضحية.
المحتالون... يقصد المكسيكيين والمسلمين...
وكلكم ضحايا.
لكنكم خاسرين؛ سأجعلكم رابحين.
انتخبوني.
ذلك ما حدث.
علينا أن نسأل أنفسنا أسئلة هامة.
أولهم: ما هي حقيقة الصحافة؟
كارل برنستين الذي كشف فضيحة ووترجيت
أخبرني ذات مرة...
الأمر الذي لم أنساه أبدًا،
أظن أنه أفضل تعريف للصحافة...
"الصحافة ليست فن الاختزال.
الصحافة هي أفضل نسخة من الحقيقة
يمكن الحصول عليها."
لذا أتت لحظة الحقيقة
بالنسبة لي ليلة الجمعة،
بعد عام واحد على حصولي على وظيفتي الحالية
كمدير للأخبار في DR.
كنت مسئولا عن جميع الأخبار،
وكذلك في التلفاز،
وكنت أرجع للمنزل متأخرًا، مساء الجمعة.
أتعرف، مساء الجمعة،
تعود متأخرًا إلى المنزل.
"أخيرًا، عطلة الأسبوع!"
تجلس هناك...
زوجتك جميلة، الأطفال نظيفون،
هنالك نبيذ أحمر في الكأس، وجيلي في العلبة،
هنالك فيلمًا بعد ذلك،
من يعرف ما الذي سيحدث؟
ستكون عطلة أسبوع رائعة!
لكن أولًا، علينا أن نشاهد الأخبار
لأن هذا ما يفعله الأشخاص البالغين
لكي نحصل على أفضل نسخة متاحة من الحقيقة،
أليس كذلك؟
لذا ها هي.
مرحبًا بكم في TV Avisen.
هناك تهديد إرهابي في الدنمارك.
وقوع حادث إطلاق نار في كوبنهاجن.
قطارات إقليمية جديدة
لم تتسلم في الموعد المحدد.
إنهم من إيطاليا؛ ماذا كان يتوقعون؟
سرطان عنق الرحم يشكل خطرًا
على الفتيات الصغيرات الآن.
استمرار إضراب سائقي الحافلات.
اختطاف نساء والاعتداء عليهن
في كوخ في السويد.
لدينا صور...
الكوخ.
الأزمة في الحزب الديمقراطي الاجتماعي.
مسن مرشح للرئاسة في أمريكا في أزمة.
بدء الدعوى القضائية لحادث الطائرة
التي أسفرت عن مقتل المئات.
نجاح قمع كوريا الشمالية.
عنكبوت ميكانيكي عملاق
يثير الذعر في ليفربول.
أخيرًا، أخبار الطقس: استمرار هطول الأمطار.
طاب مساءكم!
(ضحك)
كنت... كنت أشاهد هذا.
كنت أقول، "ما هذا؟"
لا شيء من هذه القصص
لم تكن قصص تقليدية جيدة
تتناغم مع معايير الأخبار،
لكن أكانت هذه صورة دقيقة للعالم
عن الدنمارك في ذلك اليوم،
أو هذا ما نسميه الأخبار فحسب؟
المشكلة أنني بدأت قراءة الجرائد،
مشاهدة القنوات الفضائية
في جميع أنحاء العالم،
ورأيت مرض عالمي.
في جميع أنحاء العالم،
نظن أن القصة الجيدة هي قصة سيئة.
والباقي ليس كذلك.
ذهبت إلى BBC لإجراء حديث معهم.
كنت فخورًا جدًا،
صورت لقطة من الشاشة لصفحة bbc.com
في ذلك الصباح
لكي تراها أخبار BBC
لأننا جميعًا ننظر إلى BBC
لأن ما يفعلوه هو الصحافة الحقيقية.
ذهبنا إلى هناك، وقلت فقط،
انظروا فقط إلى العالم، أفضل نسخة متاحة
للعالم في ذلك اليوم.
ويمكنكم الذهاب اليوم،
ومن المحتمل أن تروا نفس الشيء.
لكنكم سترون فقط الكلمات التي يستخدمونها
في العناوين الرئيسية:
جميعها عن البؤس، والحروب،
وقتل الأشخاص، والطقس السيء،
أيًا كان.
الأخبار الجيدة هي الأخبار السيئة.
من فاز بالجائزة؟
كل مصور فوتوغرافي في العالم
يودُّ أن يفوز بالجائزة:
مسابقة صور الصحافة العالمية.
لذا يوجهون عدساتهم
إلى ما يظنوه أنه أصح صورة عن العالم،
أليس كذلك؟
لذا انظروا إلى تصنيف "صور الأخبار"
في 2015.
صور رائعة!
لكنها النوع الوحيد من الصور
التي نظنها صحافة جيدة.
الفائزون بجائزة بوليتزر في 2015.
صحافة عظيمة، لكن انظروا فقط
إلى الكلمات هناك.
لا شيء من القصص سيئة؛ إنها صحافة عظيمة.
لكنها النوع الوحيد من الصحافة
التي تمثل النوع المناسب للصحافة
في ثقافتنا.
علينا أن نفهم أن الصحافة هي فلتر،
تفصل بين الحقيقة وتصوُّر الجمهور للواقع.
لذا إذا نظرنا الآن إلى تصوُّر الجمهور
للواقع،
ما الذي سنجده؟
سؤال الناس في هذه البلد أو في بلادي،
"أأنتم أكثر أم أقل أمنًا عن ما كنتم
منذ 10 سنوات مضت؟"
يقول الناس: "أنا أقل أمنًا.
إنه عالم مخيف للغاية."
ونسألهم: "لماذا؟"
يجيبون: "بسبب جميع جرائم القتل،
بسبب جميع الجرائم، والإرهاب، والحروب."
ونقول: "أين؟ أفي مدينتكم؟"
يقولون: "لا، في التلفاز.
وفي العناوين الرئيسية وعلى الإنترنت.
في كل مكان!"
ونقول،
تحدثنا حقائق العالم أن معدلات جرائم القتل
لم تنخفض أبدًا في الدنمارك.
ولم يكن معدل الجريمة أقل من ذي قبل.
ولم تكن كمية حوادث الطرق أقل
منذ اختراعهم للسيارات.
في تاريخ البشرية،
لم يكن لدينا عدد قليل من القتلى
في الحروب كما هو الآن،
ماعدا سوريا.
لكن أيعرف الناس ذلك؟
لا، لأننا لا نخبرهم بها.
لم يكن لدينا وفيات قليلة بسبب الإرهاب
في أوروبا منذ 1954.
أيعرف الناس ذلك؟
لا، لأننا لا نخبرهم بها.
ليس لأننا نقول أكاذيب،
لكن نسينا أن نقول المنظور.
بدأ الناس بالبحث في هذا.
الأساتذة يختبرون الناس.
تُحدث أمرًا ما لعقلك.
تتحكم السلبيات في تدفق الأخبار
وبالتالي، السياسة أيضًا والمناقشات العامة.
والنتيجة هي اللامبالاة أو الخوف.
يكمن الخطر في أن الناس لم يلغوا اختيارهم
لوسائل الإعلام كمصادر للأخبار فحسب،
بل أيضًا ابتعدوا عن المناقشات العامة.
وإذا فعلت ذلك بصفتي صحفيًا،
أو محررًا، أو مديرًا للأخبار،
فأنا أقوم بعمل قذر.
يجب عليّ أن أقوم بشيء مختلف.
هذا الرجل يقوم بتحليل المحتوى
في جميع أنحاء العالم،
ما يتم طباعته كأخبار،
ما يُبث على التلفاز والإنترنت.
واستنتج أن:
"السلبيات هي مرض مستوطن
حتى في الصحف الجادة،
والمجلات، ولا ينفك عنها مذيعي الأخبار
على التلفاز في جميع أنحاء العالم،
ولا تكمن المشكلة أن أرقامهم خاطئة؛
المشكلة أن الصورة خاطئة."
انظروا إلى هذا.
اسألوا الناس في مختلف البلدان
عن القضايا الهامة...
ما هي الحقائق، وقارنوا ذلك بالحقائق.
انظروا إلى فرنسا،
على سبيل المثال.
كم عدد المسلمين في فرنسا؟
الرقم الحقيقي، في 2014
عندما أُجري ذلك، كان 8%.
دعونا نقول أنها 8 فاصلة رقم أخر اليوم.
لكن متوسط الناخبين الفرنسيين
يظنوا أن غالبًا ثلث الفرنسيين الآن مسلمين.
إذا كنت تعتقد أن ثلث بلادك أصبحوا مسلمين،
فلمن ستصوت؟
انظروا إلى أمريكا...
1% من السكان مسلمين،
لكن متوسط الناخبين الأمريكيين يظنون
أن العدد هو 15%.
انظروا إلى هذا... ما حجم البطالة؟
انظروا إلى إيطاليا.. لديهم معدل
بطالة كبير يصل إلى 12%،
الذي يعد مرتفعًا.
لكن يظن الإيطاليون أن تقريبًا
نصف السكان بدون عمل.
من أين يأتي ذلك؟
انظروا إلى أمريكا...
وصل معدل البطالة لديها إلى 6%.
أثناء الانتخابات الأمريكية،
انخفضت إلى 4.5%.
لكن يظن الأمريكيون أن المعدل هو 32%.
فلمن ستصوت بعد الآن؟
ما زالت ثقافة أخبارنا مستمرة:
أن القصة الجيدة هي قصة سيئة،
وإذا لم يصب أحد الجنون، فإنها الإعلانات.
نقول... إنها تأتي من أمريكا.
"أينما وجدت الدماء،
زاد عدد المتابعين."
تلك هي الفكرة.
لم يعد الأمر صحيحًا بعد الآن.
تدهورت الأمور.
نحتاج إلى التغيير.
قال أينشتاين: "بدون تغيير نمط تفكيرنا،
ليس في مقدورنا حل المشاكل التي خلقناها
باستخدام نمط تفكيرنا الحالي."
تقديم أخبار بناءة.
ما الذي يعنيه ذلك؟
أهذا نوع من نسخة الصحافة
في كوريا الشمالية،
التي تتجاهل كل المشاكل وتجمّل الحياة؟
لا، ليس هذا.
ليست أخبارًا سعيدة.
ليست القصة اللطيفة الصغيرة قبل نشرة الطقس
عن قطط ينزلون من الأشجار، وقطط أخرى
على ألواح التزلج في اليوتيوب
لذا يمكننا مساعدة الناس
في تضييع الوقت.
لا، إنها عن قضايا جادة.
إنها تكملة.
هناك حاجة ماسة
لاستكمال معاييرنا الإخبارية.
يحتاج الناس إلى الإلهام لحل المشاكل...
القصص التي تركز على الحلول والأمل.
تعتمد الأخبار البناءة على الإمكانيات
والناس الذين يقومون بشيء ما
قد يتعلم منهم بقيتنا.
إنها عن رؤية العالم بكلتا العينين،
ليس فقط العين
التي ستؤكد على المنظور الذي لدينا
عندما بدأنا البحث.
سيكون ذلك جيدًا.
انظروا إلى هذا:
الأخبار، الأخبار العاجلة...
كثير من المنظمات الإخبارية
تركز على السرعة.
أظن أنه يمكننا هزيمة تويتر.
لا يمكننا.
التركيز في الأخبار العاجلة
على ما يحدث الآن،
السرعة هي الهدف،
الأسئلة هي ماذا؟ وأين؟،
الأسلوب درامي،
نلعب دور الشرطة... أحداث مأساوية وصراعات.
أما التحقيقات الصحفية فهي أمر مختلف.
أعتقد أن هناك القليل من التحقيقات الصحفية.
هي مكلفة وصعبة.
لكن الأمر كله متعلق بالأمس،
من سنلقى اللوم عليه
لنجد المذنب.
نسأل السؤال من؟ ولماذا؟،
كنا حاسمين.
نلعب دور المدعي العام
أحيانًا نحكم، ونبحث عن المحتالين والضحايا.
وتضيف الصحافة البناءة إلى ذلك.
إنها عن الغد؛ عن الإلهام.
نطرح الأسئلة ماذا الآن؟ وكيف؟،
نحن فضوليون،
نحن ميسرو المناقشات العامة نحو غد أفضل.
نركز على الحلول وأفضل الممارسات.
عندما نكتب مقالات عن نقص الأطباء
في المناطق الريفية في الدنمارك
نكتب جميع أنواع المقالات...
وبالتالي، يموت الناس بسبب عدم وجود أطباء.
نسأل الوزير، وهم لا يعرفون.
يقولون: "ليس خطئي، إنه خطأ الوزير السابق."
أو بسبب المناطق، أو أيًا كان.
نكتب جميع أنواع المقالات.
يبحث المنظور البنّاء عن البلاد الأخرى.
ألديهم نفس المشاكل؟ وماذا فعلوا؟
انظروا إلى النرويج
كيف دفعوا الناس إلى الانتقال من أوسلو؟
على بعد 2400 كيلومتر في الأعلى، هناك طبيب.
أصبحت أن لديهم مشكلة.
لم يود الناس العيش هناك بسبب إنها خطيرة...
لا يوجد أطباء.
يجب عليهم القيام بأمر ما.
وكتبنا مقالًا عن ما فعلوه؟
انخفاض معدلات الفائدة لقروض الأستوديو
وما إلى ذلك.
ونعزز جودة المناقشات العامة.
الصحافة هي فلتر،
إنها آلية تغذية راجعة لمساعدة المجتمع
في تصحيح ذاته،
وعلينا أن نتذكر ذلك.
أتجدي نفعًا؟ نعم.
93% من جميع الناس في الدنمارك
يستمعون للأخبارالآن من أجل DR.
لم يفعلوها مسبقًا.
أصبحنا الآن طرازًا للأخبار الموثوق بها،
في الإذاعة والتلفزيون والإنترنت.
أصبحنا الآن أيضًا أكبر برنامجًا للأخبار
في التلفزيون الدنماركي،
لم نكن كذلك مسبقًا،
يمكنني أن أؤكد لكم ذلك.
هذا هو توجه كاسح.
يحاول الناس تجربة كل هذا
في جميع أنحاء العالم.
لم نكن ناجخين تمامًا
لأنه من الصعب تغيير الثقافة.
تجيب الصحافة البناءة عن السؤال
لماذا يهتم المجتمع بوسائل الإعلام العامة
وجودة الصحافة.
تعطي لأخبارنا هدفًا واضحًا.
" الناس الذين يرتبطون بالمقالات البناءة
أصبحوا أكثر تفاعلاً بها
عن الأخبار التقليدية،"
يقول الناس الذين يعملون في هافينغتون بوست،
لهذا السبب أصبحت أكبر مصدرًا
للأخبار في العالم.
حتى BBC لديها الآن،
منذ شهر مضى،
قرروا أنهم سيطبقون الصحافة البناءة
لأنهم قد يرون أن لديهم مشكلة.
يطلقون عليها الصحافة المركزة
على إيجاد الحلول.
هناك كتاب في الخارج...
موجود حتى في ألمانيا،
وفي الصين الآن، قريبًا في ماندرين،
جميل جدًا.
ومع هذا التغيير، أخذ فقط ملخص من أخبارنا.
اليوم الآخر... منذ 8 أعوام مضت
منذ أن بدأنا هذا...
تغيرت طريقة التفكير والثقافة
في غرفتنا الإخبارية.
ولمجرد رؤية الكلمات هناك...
لأن أخوض فيها،
لكن انظروا فقط إلى توقعات الطقس
في النهاية.
حتى الطقس أفضل!
(ضحك)
لذا لا شيء أقوى من فكرة حان وقتها.
أتعرف ماذا؟
بوب البناء لديه شعار الذي سرقه منه أوباما.
[أيمكننا إصلاحه، نعم يمكننا!]
وأظن إننا بحاجة إلى التغيير،
نحتاج إلى التغيير أكثر من ذي قبل.
نحتاج أن نتذكر ما الذي يتوجب على الصحافة
القيام به في المجتمع.
نحتاج لأن نكون مصدر موثوق للأخبار
إذا أردنا أن نكون ذوي أهمية.
ليس بسبب الصحافة، ولكن لإنقاذ الصحافة،
ليس بسبب إنقاذ صناعة الأخبار
لكن لمساعدة الديمقراطية
والمجتمعات التي نخدمها.
إنها عن الوقت، أيمكننا إصلاحه؟
نعم، نستطيع!
شكرًا جزيلًا لكم.
(تصفيق) (هتاف)
Je suis journaliste - je sais, désolé.
Je pense que le monde a plus que jamais
besoin de meilleures nouvelles.
Je suis là aujourd'hui pour vous dire
comment et pourquoi je dois changer,
mes collègues et l'industrie
de l'information doivent changer,
et comment réinstaurer le journalisme
comme une autorité dans les sociétés
où personne n'est laissé de côté.
Ce n'est pas facile mais on doit le faire.
Parfois il faut se regarder dans le miroir
et regarder en face ce que l'on est.
Normalement, dans l'industrie de l'info,
on fait que briser la glace,
mais on a peut-être besoin
de s'améliorer un peu.
Je me suis lancé dans le journalisme
il y a 30 ans
parce que je voulais parler d'histoires
importantes aux gens,
de leurs vies et du monde,
pour qu'ils puissent inventer
leur propre vie.
Ma carrière a continué,
et j'ai soudain réalisé que je passais
peut-être la plupart de mon temps
sur des histoires bonnes pour ma carrière,
qui plaisaient à mes éditeurs,
créaient de bons titres,
qui étaient citées,
gagnaient des prix,
et faisaient partie de la culture
de l'info à laquelle j'avais pris part.
Et faire le bien pour la société -
je l'avais sans doute un peu oublié.
Non pas que je racontais des histoires
qui étaient fausses,
mais l'ambition de faire
quelque chose de bien,
je l'avais sans doute un peu oublié.
C'est ça, le problème.
Avez-vous déjà pensé au journalisme,
en vous disant :
« Pourquoi êtes-vous si négatif ? »
Avez-vous déjà pensé à ça ?
Si c'est le cas, vous n'êtes pas seul.
Des millions de gens dans le monde
ont délaissé l'actualité traditionnelle
parce qu'ils pensent
qu'elle est trop déprimante,
c'est désengageant.
En particulier les femmes, la jeunesse,
abandonnent l'actualité traditionnelle
parce qu'ils ont d'autres options.
Ils vont sur Facebook
et sont rassurés de leur vision du monde
d'après leur 255 amis les plus proches.
Est-ce bon pour la démocratie ?
Peut-être pas.
On devrait peut-être agir.
Mais chaque fois que quelqu'un
m'a reproché à moi ou mes collègues
d'être trop négatif, de mal faire
quelque chose,
on les ignore.
Et on dit aux politiciens :
« Vous voulez juste éviter
nos questions cruciales. »
Aux PDG qui nous critiquent, on dit :
« Vous voulez une diffusion gratuite. »
Des professeurs de journalisme,
peu importe, l'université dit :
« Vous vous trompez »,
on dit : « Assis en haut de votre tour,
vous ne savez rien du journalisme.
Vous n'êtes pas journaliste ;
on vous ignore. »
Et nos voisins -
ils sont simplement stupides.
Alors chaque fois que l'on nous accuse
de quelque chose,
on répond qu'on est des journalistes,
et que l'on fait
ce qu'ils ont toujours fait.
Donc taisez-vous.
On sait mieux que vous.
Aujourd'hui je vous le dis :
peut-être pas.
C'est un fait.
Vous connaissez la Fête des Éditeurs ?
Au Danemark, ça existe.
Vous savez, le jour du chat,
le jour du chien,
la Fête des Mères, etc.
La Fête des Éditeurs,
où ils sont gentils entre eux
parce que c'est le seul jour dans l'année
où quiconque est gentil avec eux.
On se fait de grands discours en se disant
qu'on est dans le marché de la confiance,
et tout le monde applaudit.
Mais regardez ça -
ça pourrait être votre pays
mais ce sont les chiffres danois.
Qui est-ce que l'on croit ?
En quelles professions a-t-on confiance ?
Tout en haut on peut voir les infirmières.
Et en bas, où sommes-nous ?
Agents immobiliers, journalistes,
vendeurs automobiles, politiciens.
Si les prostituées y étaient,
elles seraient quelque part au-dessus.
Les gens ne nous croient pas même si
on dit être un marché de confiance.
On est dans le pétrin.
Et si on continue à faire
comme à notre habitude,
on finira probablement par toujours avoir
les mêmes résultats.
On doit changer quelque chose.
J'ai eu la chance de parler
à Helmut Schmidt,
ancien Chancelier d'Allemagne de l'Ouest.
Il y a deux ans,
il avait 95 ans,
il venait d'avoir une copine
qui avait 80 ans.
Je me suis dit qu'il y avait de l'espoir
pour tous.
Et cet homme,
connaissant la démocratie, la politique,
étant éditeur de Die Zeit,
également dans les médias,
il a dit une chose très importante.
Il a dit que l'on vit dans
une démocratie médiatique,
où les médias sont devenus plus influents
que les politiciens.
Puisque dans une démocratie médiatique,
les politiciens se soucient plus
de leur propre réélection
que de résoudre les problèmes des gens
dans les cinq ans.
Alors ils concentrent leurs efforts
à parler selon les critères des médias.
Et ces critères, c'est :
conflit, bandit, drame et victime -
les critères de la presse à scandales,
adoptés même par les chaînes télé
et les journaux sérieux partout
dans le monde occidental,
alors journalisme et politique deviennent
une presse à scandales.
Puis Helmut Schmidt a dit :
« Les médias n'aident plus la démocratie.
C'est trop de négativité,
et les démocraties médiatiques produisent
des populistes, pas des dirigeants. »
Puis il a mentionné une personne -
Berlusconi -
comme exemple de populiste.
Je me suis demandé : si Helmut Schmidt
n'était pas mort il y a un an,
qui pensez-vous qu'il aurait mentionné ?
Et la question est : « Avons-nous créé
Donald Trump dans les médias ? »
On en faisait partie.
Donald Trump a eu une diffusion gratuite
dans les médias en 2015,
alors qu'il n'était rien,
pour 1,9 milliard de dollars américains.
Bien qu'il soit milliardaire,
il n'a pas dépensé un sou
parce qu'il a été diffusé gratuitement.
Et comme il le dit :
« Les médias m'adorent. »
Pourquoi ?
Parce qu'il crée du conflit,
il crée du drame,
et il divise les gens
en bandits et victimes.
Les bandits - ce sont les Mexicains
et les Musulmans -
et vous tous êtes les victimes.
Vous êtes perdants ; vous serez gagnants.
Votez pour moi.
Voilà ce qui est arrivé.
Nous devons nous poser
des questions importantes.
Comme qu'est-ce que le journalisme ?
Carl Bernstein de l'affaire Watergate
m'a dit un jour -
je n'ai jamais oublié,
ce qui est la meilleure
définition du journalisme -
« Le journalisme n'est pas
de la sténographie.
Le journalisme est la meilleure version
de la vérité que l'on puisse avoir. »
Alors mon moment de vérité
est arrivé un vendredi soir,
un an après avoir obtenu mon poste actuel
de directeur à la DR.
J'étais en charge de toute l'actualité,
à la télé également,
et je rentrais tard, le vendredi soir.
Vous voyez, vendredi soir,
vous rentrez tard.
« Ah, enfin le week-end ! »
Et vous êtes assis là -
la femme est belle,
et les enfants sont propres,
il y a du vin rouge dans un verre,
de la confiture dans le pot,
un film plus tard,
et qui sait ce qui va arriver ?
Ce sera un super week-end !
Mais il faut d'abord regarder les infos
car c'est ce que font les adultes
afin d'obtenir la meilleure version
de la vérité, pas vrai ?
Nous y voilà.
Bienvenu sur Avisen TV.
Menace terroriste sur le Danemark.
Fusillade à Copenhague.
Nouveaux trains régionaux en retard -
ils viennent d'Italie ;
ils s'attendaient à quoi ?
Cancer du col de l'utérus :
jeunes filles en danger.
La grève des chauffeurs de bus continue.
Une femme enlevée et maltraitée
dans un chalet en Suisse -
nous avons les clichés...
du chalet.
Crise du Parti Social Démocrate.
Un vieil homme candidat à la présidence
des États-Unis en crise.
Enquête judiciaire sur un accident
d'avion causant une centaine de morts.
Les Nord-Coréens opprimés s'entraînent.
Une araignée mécanique géante suscite
la peur à Liverpool.
Enfin, prévision météo :
la pluie continue.
Bonne soirée !
(Rires)
Et moi, je regardais ça.
Je me disais : « C'est quoi ça ? »
Aucune de ces histoires
n'est une histoire conforme
aux critères de bonne actualité,
mais est-ce une image fidèle du monde
au Danemark ce jour-là,
ou juste ce qu'on appelle l'actualité ?
L'ennui est que j'ai commencé
à lire les journaux,
à regarder la télé par satellite
partout dans le monde,
et j'ai vu une maladie généralisée.
Partout dans le monde,
on pense qu'une bonne histoire
est une histoire négative.
Le reste ne l'est pas.
Je suis allé à la BBC pour un entretien.
J'étais très fier,
et j'ai pris une capture d'écran de
la page bbc.com ce matin-là
pour qu'ils se rendent compte -
puisqu'on regarde tous la BBC
parce que leur journalisme est bon.
Alors on a regardé, et j'ai dit :
« Regardez le monde, la meilleure version
du monde ce jour-là. »
Et aujourd'hui, vous verriez sans doute
la même chose.
Regardez les mots utilisés
dans leurs titres :
il ne s'agit que de misère, guerres,
de personnes tuées, mauvais temps,
etc.
C'est la bonne actualité,
les mauvaises nouvelles.
Qui gagne des prix ?
Tout photographe dans le monde
veut remporter ce prix :
le concours World Press Photo.
Alors ils pointent leur appareil
vers ce qu'ils pensent être le bon
filtre du monde, n'est-ce pas ?
Regardez la catégorie photo
« Actualité » de 2015.
De superbes images !
Mais c'est le seul genre de photos
que l'on pense être du bon journalisme.
Les gagnants du Prix Pulitzer en 2015.
Grand journalisme, mais regardez
les mots ici.
Pas de mauvaises histoires,
c'est du grand journalisme.
Mais c'est le seul genre
qui est le bon dans notre culture.
On doit comprendre que
le journalisme est un filtre,
un filtre entre la réalité
et sa perception par le public.
Si on regarde alors la perception
de la réalité par le public,
que trouve-t-on ?
En demandant aux gens de ce pays,
ou mon pays :
« Êtes-vous plus ou moins en sécurité
maintenant qu'il y a 10 ans ? »
Ils répondent : « Je le suis moins.
C'est un monde effrayant. »
On leur demande « Pourquoi ? »
Ils disent : « A cause des meurtres,
à cause des crimes,
du terrorisme, des guerres. »
Et on dit : « Où ? Dans votre ville ? »
Ils disent : « Non, à la télé.
Et dans les titres et en ligne.
C'est partout ! »
Et on dit :
le fait est que le taux de meurtres
n'a jamais été aussi bas au Danemark.
Le taux de criminalité
n'a jamais été aussi bas.
Les accidents de voiture au plus bas
depuis l'invention de la voiture.
Dans l'histoire de l'Humanité,
on n'a jamais eu si peu de personnes
tuées dans des guerres,
malgré la Syrie.
Mais les gens le savent-ils ?
Non, parce qu'on n'en parle pas.
On n'a jamais eu si peu de morts dues
au terrorisme en Europe depuis 1954.
Les gens le savent-ils ?
Non, parce qu'on ne le rapporte pas.
Pas parce qu'on raconte des mensonges
mais on oublie les autres points de vue.
Les gens ont commencé à s'y intéresser.
Les professeurs étudient les gens.
Cela affecte notre esprit.
La négativité contrôle l'actualité
et donc aussi la politique
et le débat public.
L'apathie et la peur en résultent.
Le risque est pour les gens de renier
les médias comme source d'infos,
mais aussi de se retirer du débat public.
Et si je fais ça en tant que journaliste,
éditeur, directeur d'actualité,
je fais un très mauvais boulot.
Je dois faire différemment.
Ce gars fait de l'analyse de contenu
partout dans le monde -
l'actualité imprimée, ce qui passe
à la télé ou en ligne.
Et il conclut ceci :
« Le négativisme est une maladie
attrapée par les journaux,
magazines, et pas des moindres,
les chaînes d'actualité du monde.
Ce n'est pas que les chiffres sont faux ;
le problème, c'est l'image
qui est erronée. »
Regardez ça.
Interroger des gens de différents pays
sur des enjeux importants -
quels sont les faits,
et comparer ça aux faits.
Voyez la France par exemple.
Combien de Musulmans en France ?
Le chiffre exact, en 2014
au moment de l'étude, est 8%.
Disons 8 et quelques aujourd'hui.
Mais le Français votant moyen
pense que près d'un tiers des français
est musulman aujourd'hui.
Si vous avez à l'esprit qu'un tiers
de votre pays est devenu musulman,
pour qui allez-vous voter ?
Regardez les États-Unis -
une population de Musulmans de 1%,
mais l'Américain votant moyen pense
que ce chiffre est de 15%.
Et regardez -
quelle est l'ampleur du chômage ?
En Italie - ils ont un taux
de chômage de 12%,
qui est élevé.
Mais pour les Italiens, près de la moitié
de la population est sans emploi.
D'où est-ce que ça provient ?
Regardez les États-Unis -
ils avaient un taux de chômage de 6%.
Pendant les élections américaines,
il était tombé à 4,5%.
Mais les Américains pensent que le taux
de chômage est de 32%.
Pour qui votez-vous alors ?
Notre culture de l'actualité est encore :
une bonne histoire est négative,
et si nul ne se fâche, c'est de la pub.
On dit - ça vient de l'Amérique -
« Si ça saigne, ça fera la une. »
C'est l'idée.
Plus maintenant, ce n'est plus vrai.
Les choses vont mal.
Alors on doit changer.
Einstein a dit : « Sans changer
notre schéma de pensée,
on ne sera pas en mesure de résoudre
les problèmes créés
avec ce schéma actuel de pensée. »
Introduction à l'actualité constructive.
Qu'est-ce que c'est ?
Est-ce une sorte de version nord-coréenne
du journalisme,
où on ignore les problèmes
et on peint le ciel en bleu ?
Non, ce n'est pas ça.
Ce n'est pas joyeux.
Ce n'est pas la jolie petite histoire
avant la météo
de chats descendant d'un arbre
ou de chats sur un skate de YouTube
pour aider à passer le temps.
Non, il s'agit de sujets sérieux.
C'est un complément.
Il faut compléter
nos critères d'actualité.
Les gens ont besoin de solutions -
des histoires se concentrant
sur d'autres voies et l'espoir.
L'actualité constructive
concerne les pistes
et ceux qui agissent et dont
on pourrait apprendre.
Il s'agit de ne pas voir le monde
que d'un seul œil,
cet œil
qui ne confirme que la vision
qu'on avait au début de nos recherches.
Ce serait nouveau.
Regardez ça :
Actualité, flash info -
de plus en plus d'organisations
se concentrent sur la vitesse.
On pense battre Twitter.
On ne peut pas.
L'accent est mis sur maintenant,
objectif vitesse,
les questions sont « Quoi ? Quand ? »,
le style est grave,
on joue le rôle de la police -
drame et conflit.
Le reportage d'enquête
est une chose différente -
selon moi, il n'y pas assez
de reportage d'enquête.
C'est coûteux et difficile.
Mais il ne s'agit que d'hier ;
rejeter la faute
et trouver le coupable.
On demande : « Qui ? Pourquoi ? »
On a été critique.
On a joué le rôle de procureur,
parfois juge, et on cherche
les bandits et les victimes.
Le journalisme constructif
vient enrichir ça.
Il s'agit de demain, d'inspiration.
On demande :
« Et maintenant ? Comment ? »
On est curieux,
et facilitateurs du débat public
pour un avenir meilleur.
On se concentre sur les solutions
et les bonnes pratiques.
Lorsqu'on traite du manque de
médecins en zone rurale au Danemark,
on fait différents articles -
les conséquences, les gens
meurent faute de médecin.
On demande au ministre qui ne sait pas.
Ils disent : « C'est la faute
de mon prédécesseur.
Ou des régions, ou autre. »
On fait différents articles.
La vue constructive consiste
à regarder d'autres pays.
Ont-ils eu le même problème ?
Qu'ont-ils fait ?
Regardez la Norvège.
Comment faire sortir les gens d'Oslo ?
À 2 400 kilomètres, il y a un médecin.
Il s'avère qu'ils avaient un problème.
Personne ne voulait y vivre
parce que c'était dangereux -
sans médecin.
Ils devaient agir.
Et on a fait un article sur leurs actions.
Baisser les taux d'intérêts
des prêts, etc.
ce qui a amélioré la qualité
du débat public.
Le journalisme est un filtre.
C'est un mécanisme rétroactif
aidant la société à se corriger,
et on doit s'en rappeler.
Est-ce que ça fonctionne ? Oui.
93% des gens au Danemark utilisent
maintenant DR pour l'actualité.
Ils ne le faisaient pas.
On est désormais l'enseigne d'actualité
favorite à la télé et en ligne.
Et on est aussi la plus grande émission
de la télé danoise,
on ne l'était pas avant, je vous l'assure.
C'est une grande tendance.
Les gens l'expérimentent
partout dans le monde.
Ce n'est pas vraiment un succès
car c'est difficile de changer la culture.
Le journalisme constructif est la preuve
que les médias et un journalisme
de qualité comptent pour la société.
Il donne à l'actualité un but.
« Les gens s'identifiant à ces articles
y sont plus engagés que
l'actualité traditionnelle »
racontent les salariés du Huffington Post,
qui devient le plus grand
fournisseur mondial d'actualité.
Même la BBC a,
il y a un mois,
décidé d'instaurer
un journalisme constructif
parce qu'ils ont pu voir leur problème.
C'est le journalisme axé sur la solution.
Il y a un livre - en allemand même,
en chinois, en mandarin bientôt,
très bien.
Comme ça a changé,
il n'a fallu qu'un aperçu de l'actualité.
L'autre jour - 8 ans depuis
qu'on a commencé -
la mentalité a changé, la culture
a changé à la rédaction.
Et juste pour voir les mots ici -
je ne les citerai pas,
mais regardez les prévisions
météo à la fin.
Même le temps est meilleur !
(Rires)
Rien n'est plus puissant qu'une idée
dont l'heure est venue.
Et vous savez quoi ?
Bob le Bricoleur a un slogan,
volé par Obama.
[Peut-on régler ça, oui on peut !]
Je crois qu'il est temps
pour nous de changer,
maintenant plus que jamais.
On doit se souvenir de ce que le
journalisme devrait faire dans la société.
On doit être une source d'actualité
de confiance pour avoir un sens.
Pas pour sauver le journalisme,
pas pour sauver l'industrie de l'actualité
mais pour aider la démocratie
et les sociétés que l'on sert.
Il est temps, peut-on régler ça ?
Oui, on peut !
Merci beaucoup.
(Applaudissements) (Acclamations)
Sono un giornalista.
Sì, lo so, mi dispiace.
Credo che il mondo abbia bisogno
più che mai di notizie migliori.
Sono qui per spiegarvi
come e perché devo cambiare,
come i miei colleghi e l'industria
editoriale devono cambiare
e come far diventare
nuovamente il giornalismo
un'autorità in società
che non ne hanno più.
Non è semplice ma dobbiamo farlo.
A volte bisogna mettersi
di fronte allo specchio
e accettare le conseguenze
di quello che si vede.
Normalmente, nell'industria editoriale,
noi spacchiamo il vetro
ma forse dobbiamo solo
modellarlo un po'.
Ho iniziato a fare giornalismo 30 anni fa
perché volevo raccontare
storie importanti alle persone,
riguardo le loro vite e il mondo,
in modo che possano decidere
per le proprie vite.
La mia carriera è andata avanti
e all'improvviso ho capito che forse
passavo la maggior parte del mio tempo
a scrivere storie che facevano
bene alla mia carriera,
che piacevano al mio editore,
che creavano dei buoni titoli,
che venivano citati,
che mi facevano vincere premi
e questo faceva parte della cultura
giornalistica di cui facevo parte.
La parte del fare del bene alla società,
forse quella l'avevo un po' dimenticata.
Non che raccontassi storie false
ma la mia ambizione
di fare qualcosa di giusto,
forse quella l'avevo un po' dimenticata.
E quello era il problema.
Avete mai pensato ai giornalisti dicendo:
"Perché siete così negativi?"
Ci avete mai pensato?
Se l'avete fatto, non siete gli unici.
Milioni di persone in tutto il mondo hanno
abbandonato l'informazione tradizionale
perché pensano che sia troppo deprimente,
allontana le persone.
Specialmente le donne e i giovani girano
le spalle all'informazione tradizionale
perché ora ci sono le alternative.
Vanno su Facebook
e si sentono rassicurati
sulla loro visione del mondo
dai loro 255 amici.
Questo fa bene alla democrazia?
Forse no.
Forse dobbiamo fare qualcosa.
Ma ogni volta che qualcuno
critica me o i miei colleghi
perché siamo troppo negativi
e perché sbagliamo,
facciamo solo ostruzionismo.
E diciamo ai politici:
"Volete solo evitare
le nostre domande cruciali."
Gli AD ci criticano e noi diciamo:
"Volete solo andare in onda gratis."
Professori in giornalismo,
l'accademia viene e ci dice:
"State sbagliando"
e noi rispondiamo:
"State seduti nei vostri palazzi;
non sapete nulla di giornalismo.
Non siete giornalisti;
non ci interessa il vostro parere."
E i nostri vicini sono
semplicemente stupidi.
Quindi quando la gente
ci accusa di qualcosa,
noi diciamo che siamo solo giornalisti
e che facciamo quello che
i giornalisti hanno sempre fatto.
Quindi state zitti.
Noi sappiamo cos'è meglio.
Sono qui per dirvi:
forse non è vero.
Il punto è questo.
Conoscete la Festa degli Editori?
In Danimarca, c'è la Festa degli Editori,
Tipo la Festa del gatto, del cane,
la festa della mamma.
Da noi c'è la Festa degli Editori,
dove gli editori sono buoni tra di loro
perché è l'unico momento dell'anno
in cui qualcuno è buono con gli editori.
Facciamo grandi discorsi, dicendo che
siamo un'impresa basata sulla fiducia
e tutti applaudono.
Ma guardate:
questo vale anche per le vostre nazioni,
ma queste sono le cifre danesi.
Cosa credono le persone?
A quali professionisti credono?
Andiamo qui e qui ci sono le infermiere.
E quaggiù, dove siamo noi?
Agenti immobiliari, giornalisti,
concessionari, politici,
se avessero messo prostitute,
sarebbero state più o meno quassù.
La gente non crede ai giornalisti,
anche se diciamo di basarci sulla fiducia.
Abbiamo un problema.
E se continuiamo a fare
quello che stiamo facendo,
finiremo con avere
sempre gli stessi risultati.
Dobbiamo cambiare qualcosa.
Sono stato abbastanza fortunato
da parlare con Helmut Schmidt,
l'ex cancelliere della Germania Ovest.
Due anni fa,
all'epoca aveva 95 anni,
aveva una nuova ragazza di 80 anni.
Ho pensato che c'è speranza per tutti.
E quest'uomo,
sapendone di democrazia, politica
ed essendo un editore del Die Zeit,
ne sa anche di media,
ha detto qualcosa di molto importante.
Ha detto che viviamo nell'epoca
della democrazia dei media,
dove i media hanno
più influenza dei politici.
Perché nelle democrazie dei media,
ai politici interessa più essere rieletti
che risolvere i problemi delle persone
nei cinque anni successivi.
Si impegnano a parlare
dei criteri editoriali dei media.
I criteri dei mezzi d'informazione sono
conflitti, criminali, drammi e vittime
che sono i criteri dei tabloid e sono
adottati anche dai canali TV autorevoli
e da giornali autorevoli
in tutto l'Occidente,
allora giornalismo e
politica diventano tabloid.
Poi Helmut Schmidt ha detto: "I mezzi
d'informazione non aiutano la democrazia.
È tutto pieno di negatività
e le democrazie dei media
producono populisti, non leader."
Poi ha menzionato una persona,
Berlusconi,
come esempio di populista.
Mi chiedo se Helmut Schmidt
non fosse morto l'anno scorso
chi pensate che avrei menzionato?
La domanda è Donald Trump
è stato creato dai media?
Abbiamo partecipato anche noi.
Donald Trump è andato in onda
gratis nei media nel 2015,
a quell'epoca non era importante,
per un valore di 1,9 miliardi di dollari.
Anche se è miliardario,
non ha speso i suoi soldi
perché è andato in onda gratis.
E come dice lui: "I media mi amano."
Perché?
Perché crea conflitti,
crea drammi
e divide tutti in delinquenti e vittime.
I delinquenti sono
i messicani e i musulmani
e le vittime siete voi.
Voi siete dei perdenti;
io vi renderò dei vincenti.
Votatemi.
È successo questo.
Dobbiamo farci delle domande importanti.
Che cos'è il giornalismo?
Carl Bernstein,
il giornalista del Watergate,
una volta mi ha detto,
e non l'ho mai dimenticato,
penso che sia la
migliore definizione di giornalismo:
"Il giornalismo non è stenografia.
Il giornalismo è la migliore versione
ottenibile della verità."
Per me l'ora della verità
è stata un venerdì sera,
l'anno dopo aver essere
diventato direttore della DR.
Ero al comando
di tutte le notizie, anche in TV,
ero tornato a casa tardi, di venerdì sera.
Sapete, venerdì sera, arrivi tardi.
"Ah, finalmente il weekend!"
E stai seduto là,
tua moglie è bellissima,
i bambini sono puliti
il vino rosso è nel bicchiere e
la marmellata è nel vasetto,
dopo c'è un film e
chi lo sa cosa succederà?
Sarà un weekend fantastico!
Ma prima, si deve guardare il notiziario
perché è quello che fanno gli adulti
per avere la migliore
versione ottenibile della verità, no?
Così è arrivata.
Benvenuti a TV Avisen.
Minaccia terroristica in Danimarca.
Sparatoria a Copenhagen.
I nuovi treni regionali
non sono in orario,
vengono dall'Italia; che ci aspettavamo?
Il cancro all'utero è
un pericolo per le ragazze.
Lo sciopero degli autisti
dei bus continua.
Donna sequestrata e abusata
in un cottage in Svezia,
abbiamo le immagini...
del cottage.
La crisi del Partito Sociale Democratico.
Un uomo anziano si candida alla
presidenza USA durante la crisi.
Inizia il processo per un incidente aereo
con un centinaio di morti.
La repressione in Nord Corea funziona.
Un ragno meccanico gigante
crea il terrore a Liverpool.
Infine, il meteo: continua a piovere.
Buona serata!
(RISATE)
Io guardavo tutto questo.
E dicevo: "Che succede?"
Queste storie
sono storie tradizionalmente buone
per i criteri dei mezzi d'informazione
ma è un'immagine veritiera
del mondo in quella giornata
o è solamente quello che
noi chiamiamo notizie?
Il problema è che
ho iniziato a leggere i giornali,
guardare la TV satellitare
in tutto il mondo
e ho visto una "malattia globale".
In tutto il mondo,
pensiamo che una brutta notizia
sia una buona notizia.
Tutto il resto non lo è.
Sono andato alla BBC per
fare un intervento.
Ero molto orgoglioso
e ho fatto degli screenshot
della pagina BBC.com di quella mattina
per farla vedere alla BBC News,
perché tutti guardiamo alla BBC
perché il loro giornalismo
è quello giusto.
Quindi siamo andati lì e ho detto
guardate il mondo, la migliore versione
del mondo ottenibile quel giorno.
Se ci andate oggi probabilmente
troverete la stessa cosa.
Guardate solo le parole che
vengono usate nei titoli:
ci sono solo miseria, guerre,
persone uccise, brutto tempo,
cose così.
Una cattiva notizia è una buona notizia.
Chi vince i premi?
Ogni fotografo del mondo
vuole vincere questo premio:
il World Press Photo.
Quindi puntano le loro fotocamere
verso quello che pensano essere
il giusto filtro del mondo, no?
Guardate la categoria
"Reportage" del 2015.
Foto fantastiche!
Ma è il solo tipo di foto che
pensiamo sia del buon giornalismo.
Vincitori del Premio Pulitzer 2015.
Grande giornalismo ma guardate le parole.
Nessuna di queste storie sono brutte;
è grande giornalismo.
Ma è il solo tipo di giornalismo,
che sia il giusto giornalismo
nella nostra cultura.
Dobbiamo capire che
il giornalismo è un filtro,
un filtro tra la realtà e
la percezione pubblica della realtà.
Quindi, se guardiamo
alla percezione pubblica della realtà,
cosa vediamo?
Chiedendo alle persone
in questo paese o nel mio paese,
"Vi sentite più o meno
sicuri rispetto a 10 anni fa?"
Le persone dicono "Mi sento meno sicuro.
È un mondo spaventoso."
E noi gli chiediamo: "Perché?"
Loro dicono: "Per tutti gli omicidi,
per tutto il crimine,
il terrorismo, le guerre."
E noi diciamo: "Dove? Nella tua città?"
Loro dicono: "No, in televisione.
Nel titoli e online.
Ovunque!"
E noi diciamo:
il tasso di omicidi non è mai stato
così basso in Danimarca.
Il tasso di criminalità non
è mai stato così basso.
Gli incidenti stradali non sono così bassi
dall'invenzione dell'auto.
Nella storia dell'umanità,
non abbiamo mai avuto
così pochi morti in guerra,
malgrado la Siria.
Ma le persone lo sanno?
No, perché non lo riportiamo.
Non abbiamo mai avuto così pochi morti
per terrorismo in Europa dal 1954.
Le persone lo sanno?
No, perché non lo riportiamo.
Non perché diciamo bugie, ma ci
dimentichiamo di definire la prospettiva.
Le persone stanno iniziando
a indagare su questa cosa.
I professori esaminano le persone.
Fa qualcosa alla tua mente.
La negatività controlla
il flusso delle notizie
e, quindi, anche la politica
e il dibattito pubblico.
Il risultato è apatia o paura.
Il rischio è che le persone non scelgano
i media come fonti delle notizie,
ma anche che si stacchino
dal dibattito pubblico.
E se lo faccio in quanto giornalista,
editore, direttore editoriale,
faccio un pessimo lavoro.
Devo fare qualcosa di diverso.
Quest'uomo fa analisi del contenuto
in tutto il mondo,
quello che è visto come notizia,
quello che va in TV e online.
E conclude che:
"La negatività è una malattia presa
anche da giornali seri,
riviste e non per ultime
e emittenti TV di tutto il mondo.
Il problema non è che
i numeri siano sbagliati:
il problema è che il quadro è sbagliato."
Guardate.
Chiedere dei pareri alle persone
in diverse nazioni su questioni importanti
quali sono i fatti,
e poi confrontarli con i fatti.
Guardate la Francia, ad esempio.
Quanti Musulmani ci sono in Francia?
Nel 2014 la reale percentuale era dell'8%.
Diciamo 8 e qualcosa oggi.
Ma l'elettore medio francese
pensa che un terzo dei
francesi sia Musulmano.
Se pensate che un terzo della
vostra nazione sia diventato Musulmano,
per chi votate?
Guardate gli Stati Uniti.
L'1% della popolazione è Musulmano
ma l'elettore medio americano
pensa che sia il 15%.
E guardate: quanto è alta
la disoccupazione?
Guardate l'Italia: il tasso
di disoccupazione è il 12%,
che è alto.
Ma gli italiani pensano che quasi
la metà della popolazione sia disoccupato.
Da dove viene questo dato?
Guardate gli Stati Uniti:
la disoccupazione è al 6%.
Durante le elezioni americane,
era sotto il 4,5%.
Ma gli americani pensano che sia al 32%.
Per chi votate quindi?
La nostra cultura editoriale
continua ad essere:
una cattiva notizia è una buona notizia,
e se nessuno si irrita, è pubblicità.
Noi diciamo, è un detto americano:
"Se c'è sangue, fa notizia."
Questo è il succo.
Ma non più; non è più così.
La situazione sta precipitando.
Dobbiamo cambiare.
Einstein diceva: "Se non cambiamo
il nostro modo di pensare,
non saremo in grado di risolvere
i problemi che abbiamo creato
con il nostro attuale modo di pensare."
Introdurre le notizie costruttive.
Cosa sono?
È la versione nordcoreana del giornalismo,
dove si ignorano tutti i problemi
e tutto è rose e fiori?
No.
Non sono belle notizie.
Non è la storiella tenera prima del meteo
sui gatti che scendono dagli alberi e di
altri gatti sugli skateboard su YouTube
così possiamo passarci il tempo.
No, riguarda cose importanti.
È un'integrazione.
C'è bisogno di integrare
i criteri giornalistici.
La gente ha bisogno
di un'ispirazione per le soluzioni,
storie che si focalizzino
su soluzioni e speranza.
Le notizie costruttive
riguardano le possibilità
e le azioni delle altre persone
da cui possiamo imparare.
Riguarda guardare il mondo
con entrambi gli occhi
e non solo con uno
che conferma la visione che avevamo
quando abbiamo iniziato la ricerca.
È una novità.
Guardate:
notizie, ultim'ora;
sempre più testate
si basano sulla velocità.
Pensiamo di poter battere Twitter.
Non possiamo.
Il focus dell'ultim'ora è ora,
lo scopo è la velocità,
le domande sono Cosa? e Quando?,
lo stile è drammatico,
vestiamo i panni della polizia,
drammatico e conflittuale.
Il giornalismo investigativo
è qualcosa di diverso,
penso che se ne faccia troppo poco.
È costoso e difficile.
Ma riguarda ieri;
si tratta di incolpare qualcuno,
di trovare il responsabile.
Chiediamo Chi? e Perché?,
siamo critici.
Giochiamo il ruolo dell'accusa
a volte del giudice e cerchiamo
vittime e delinquenti.
Il giornalismo costruttivo
si aggiunge a tutto questo.
Riguarda il domani e l'ispirazione.
Chiediamo E ora? e Come?,
e siamo curiosi
siamo dei mediatori del dibattito pubblico
per un domani migliore.
Diamo importanza alle soluzioni
e alle migliori pratiche.
Quando parliamo della mancanza di dottori
nelle zone rurali della Danimarca
parliamo di tutte le storie,
le conseguenze, le persone muoiono
per la mancanza dei dottori.
Chiediamo al governo
ma loro non sanno nulla.
Dicono: "Non è colpa nostra,
è del governo precedente."
O delle regioni e così via.
Parliamo di tutte le storie.
La parte costruttiva è
guardare alle altre nazioni.
Hanno avuto lo stesso problema?
Cosa hanno fatto?
Guardate la Norvegia.
Come si fa a far trasferire
le persone da Oslo?
A 2.400 km, quassù, c'è un dottore.
Avevano un problema.
Le persone non volevano
vivere là perché era pericoloso;
non c'erano dottori.
Dovevano fare qualcosa.
Noi abbiamo parlato di cosa hanno fatto.
Tassi di interessi più bassi per
l'affitto di studi medici.
Questo ha arricchito
il dibattito pubblico.
Il giornalismo è un filtro.
È un meccanismo di feedback che
aiuta la società ad auto-correggersi
e dobbiamo ricordarlo.
Funziona? Sì.
Il 93% delle persone in Danimarca
si informano su DR.
Prima non lo facevano.
Siamo diventati la testata più affidabile,
in radio, TV e online.
Siamo anche il programma d'informazione
più importante della TV danese,
prima non lo eravamo, ve lo assicuro.
È un trend incredibile.
Si sta provando a sperimentare
questo metodo in tutto il mondo.
Non sta avendo molto successo
perché è difficile cambiare la cultura.
Il giornalismo costruttivo
risponde alla domanda:
perché i media e il giornalismo
di qualità sono importanti per la società?
Perché danno uno scopo alle notizie.
"Chi si immedesima
nelle storie costruttive
è più coinvolto in queste
che nelle notizie tradizionali"
secondo chi lavora all'Huffington Post,
che sta diventando la più grande
testata giornalistica nel mondo.
Persino la BBC un mese fa,
ha deciso che avrebbero implementato
il giornalismo costruttivo
perché hanno capito che c'era un problema.
Lo chiamano giornalismo
mirato alla soluzione.
È uscito un libro molto bello,
c'è anche in tedesco,
in cinese e presto in mandarino.
Siccome qualcosa è cambiato,
lo ha fatto anche la nostra scaletta.
L'altro giorno, rispetto a 8 anni fa
quando abbiamo iniziato,
la mentalità e la cultura
sono cambiate nella nostra redazione.
Guardate solo le parole qui,
non ve le leggerò tutte,
ma guardate anche il meteo alla fine.
Anche il meteo è migliorato!
(RISATE)
Nulla è più potente di una idea
che ha fatto il suo tempo.
E sapete una cosa?
Bob Aggiustatutto ha un motto,
che Obama gli ha rubato.
[Possiamo migliorare? Si possiamo!]
Penso che abbiamo bisogno di cambiare
e dobbiamo farlo ora più che mai.
Dobbiamo ricordare ciò che il giornalismo
dovrebbe fare nella nostra società.
Dobbiamo essere una fonte affidabile
di notizie, se vogliamo essere importanti.
Non per salvare il giornalismo,
non per salvare
l'industria del giornalismo,
ma per aiutare la democrazia
e le società che serviamo.
Sarebbe ora e possiamo migliorare le cose?
Sì, possiamo!
Grazie mille.
(Applausi)
Jag är journalist. Jag ber om ursäkt.
Jag tror att världen mer än någonsin
behöver bättre nyheter.
Jag är här idag för att berätta
varför jag måste förändra mig själv.
Varför mina kollegor
och nyhetsindustrin måste förändras
och hur vi ska återinrätta
journalistikens roll
som auktoritet i samhällen där det saknas.
Det är inte lätt, men vi måste göra det.
Ibland måste man ställa sig
framför spegeln
och ta konsekvenserna av vad man ser.
I nyhetsvärlden
krossar vi vanligen glaset,
men vi måste kanske skärpa oss lite.
Jag började inom journalistiken
för trettio år sedan
för att jag ville berätta
viktiga historier för människor
om deras liv och om världen, för att de
bättre skulle förstå sina egna liv.
Min karriär fortsatte, och plötsligt
insåg jag att jag ägnade mig åt
berättelser som var bra för min karriär,
som mina chefer gillade,
som skapade bra rubriker,
som citerades, blev prisbelönta
och som passade in i den nyhetskultur
jag blivit en del av.
Det där med att göra gott för samhället -
det hade jag glömt lite grann.
Inte för att jag berättade
osanna historier,
men min ambition att göra det rätta,
den hade jag kanske glömt.
Och det är ett problem.
Har du någon gång tänkt på journalistik
i termer av: "Varför är ni så negativa?"
Har du någon gång tänkt så?
I så fall är du inte ensam.
Miljoner människor runt om i världen
har lämnat traditionella nyhetskanaler
för de tycker
att nyheterna är alltför deprimerande.
De släpper det.
Särskilt kvinnor och unga
vänder traditionell media ryggen
för de har alternativ.
De kan gå in på Facebook
och få sin världsbild bekräftad
av sina 255 närmaste vänner.
Är det bra för demokratin?
Kanske inte. Vi kanske måste göra något.
Men var gång någon har kritiserat
mig eller mina kollegor
för att vara alltför negativa
eller för att göra fel
har vi tystat ner dem.
Vi säger till politikerna:
"Ni vill bara slippa
våra kritiska frågor."
När chefer kritiserar oss säger vi:
"Ni vill bara ha gratistid i etern."
Lärare i journalism
och andra akademiker säger:
"Ni gör fel."
Vi svarar: "Ni sitter på era höga hästar
och vet inget om journalistik.
Ni är inte journalister.
Vi lyssnar inte på er."
Och våra grannar - de är korkade.
Så var gång människor
anklagar oss för något,
säger vi att vi bara är journalister
och att vi gör
vad journalister alltid gjort.
Så håll käften. Vi vet bäst.
Jag är här idag för att säga: kanske inte.
Detta är fakta.
Känner ni till Redaktörens Dag?
I Danmark har vi Redaktörens dag.
Ni vet, Kattens dag, Hundens dag,
Mammornas dag, ja ni vet, Mors dag.
Vi har Redaktörens dag
när redaktörer är snälla mot varann
för det är den enda gången under året
som någon är snäll mot redaktörer.
Vi håller tal för varandra
och säger att man kan lita på oss.
Alla applåderar. Men se här!
Detta är danska siffror
men de gäller i ditt land också.
Vem litar folk på?
Vilka yrken har de förtroende för?
Här uppe har vi sköterskor.
Och här nere, var är vi?
Mäklare, journalister,
bilhandlare, politiker.
Om prostituerade var med
skulle de hamnat här uppe.
Människor litar inte på oss
även om vi säger de kan lita på oss.
Vi har problem
och om vi fortsätter göra
som vi alltid har gjort
kommer vi troligen att få
de resultat vi alltid fått.
Vi måste ändra något.
Jag hade turen
att få prata med Helmut Schmidt,
den förre västtyske förbundskanslern.
För två år sedan,
när han var 95 år gammal,
hade han träffat en ny kvinna -
hon var 80 år.
Då tänkte jag att det finns hopp för alla.
Denne man, kunnig i demokrati och politik
och, eftersom han är
utgivare av Die Zeit, även media
hade något viktigt att säga.
Han sade att vi idag lever
i mediedemokratier,
där medierna har större inflytande
än politikerna.
I en mediedemokrati
bryr sig politikerna mer om
att bli omvalda
än att lösa människors problem om fem år.
Så de lägger all sin energi på
att passa in i mediernas nyhetskriteria.
Och om mediernas nyhetskriteria är
konflikter, brott, drama och offer,
vilket är löpsedelsnyheter,
som anammats av seriösa TV-stationer
och seriösa tidningar i hela västvärlden -
ja då har hela journalistiken
och politiken blivit löpsedlar.
Helmut Schmidt sade:
"Nyhetsmedierna hjälper inte demokratin.
Medierna är så fulla av negativism
och mediedemokratierna skapar
populister och inte ledare."
Och så nämnde han en person -
och det var Berlusconi -
som ett exempel på en populist.
Jag funderade på om Helmut Schmidt
inte skulle ha gått bort i fjol,
vem tror ni då han skulle ha nämnt?
Frågan är om vi i mediebranschen skapade
Donald Trump?
Vi är en del av det.
Donald Trump fick sändningstid
i nyhetsmedia år 2015
när han inte var stor
för 1,9 miljarder dollar.
Även om han är miljardär
använde han inte mycket egna pengar
för han fick sändningstid.
Han sade: "Media älskar mig."
Men varför?
För att han skapar konflikter,
han skapar drama,
han delar upp alla i kriminella och offer.
Kriminella - det är mexikaner och muslimer
och offren - det är ni.
Ni är förlorare, jag ska göra er
till vinnare. Rösta på mig.
Så gick det till.
Vi måste ställa oss viktiga frågor.
En är: vad är journalistik egentligen?
Carl Bernstein
som avslöjade Watergateskandalen
sade en gång, vilket jag aldrig glömmer
eftersom det är den bästa definitionen
av journalistik:
"Journalistik är inte stenografi.
Journalistik är den bästa tillgängliga
versionen av verkligheten."
Sanningens ögonblick för mig
inträffade en fredag
när jag varit nyhetschef
på Danmarks Radio i ett år.
Jag var chef över alla nyheterna,
även på TV,
och kom hem en sen fredagskväll.
Ni vet, fredagskväll, man kommer hem sent.
"Åh, äntligen helg!"
Och du sitter där -
din fru är vacker och barnen är rena,
rödvin i glaset och dessert på tallriken,
det blir snart film
och vem vet vad som händer sen?
Det blir en härlig helg!
Men först måste vi se nyheterna
för det är så vuxna gör
för att få den bästa
tillgängliga versionen av sanningen.
Varsågoda.
"Välkommen till TV Avisen.
Det finns ett terrorhot mot Danmark.
Skjutning i Köpenhamn.
Försenad leverans av nya pendeltåg -
de är från Italien, vad trodde de?
Livmoderhalscancer är nu en fara
för unga kvinnor.
Strejken bland bussförarna fortsätter.
Kvinna bortförd och utnyttjad
i en stuga i Sverige -
vi har foton -
av stugan.
Krisen i Socialdemokratiska partiet.
En gammal man som presidentkandidat
i ett krisande USA.
Rättsfall om flygplansolycka
med hundratals döda inleds.
Förtryckta nordkoreaner tränar.
En gigantisk mekanisk spindel
sprider skräck i Liverpool.
Slutligen vädret: regnet fortsätter.
Ha en trevlig kväll!"
(Skratt)
Och jag - jag tittade på det.
Jag sa: "Vad är detta?"
Ingen av dessa historier
är traditionellt bra historier
som platsar i en sund journalistik.
Men är det en korrekt bild av världen
i Danmark den dagen
eller är det detta vi kallar nyheter?
Problemet är
att jag började läsa tidningar,
titta på satellit-TV från hela världen.
Och jag såg en global sjuka.
I hela världen tror vi
att en bra historia är en dålig historia.
Och de andra är inte det.
Jag reste till BBC
för att hålla föredrag för dem.
Jag var mycket stolt
och tog med en skärmdump
från morgonens BBC.com
att visa nyhetsredaktionen på BBC.
Vi tittar ju alla på BBC
för vi vet att det de gör
är bra journalistik.
Så jag reste dit och jag sade:
"Titta på världen, på den bästa
tillgängliga versionen av världen idag."
Ni kan kolla idag
och ni kommer nog att se samma sak.
Bara titta på orden i rubrikerna:
det handlar bara om elände, krig,
människor som blir dödade, dåligt väder,
allt sånt.
Detta är bra nyheter, dåliga nyheter.
Vem vinner priser?
Alla fotografer i världen vill vinna
detta pris:
Årets bild i World Press Photo Competition
Så de riktar sina kameror
mot vad de tror är
den rätta bilden av vår värld.
Titta på kategorin Nyhetsbilder
från år 2015. Fantastiska bilder!
Men det är den enda typen av bilder
som vi tycker är god journalistik.
Vinnaren av Pulitzerpriset 2015.
Bra journalistik, men titta på orden.
Ingen av historierna är dålig:
det är bra journalistik.
Men det är den enda typ av journalistik
som är rätt typ i vår kultur.
Vi måste förstå
att journalistiken är ett filter,
ett filter mellan verkligheten och den
allmänna uppfattningen om densamma.
Så om vi ser på den allmänna
uppfattningen om verkligheten,
vad ser vi?
Fråga folk i det här landet
eller i mitt land:
"Känner du dig tryggare eller otryggare
nu jämfört med för tio år sedan?"
Folk säger: "Jag är otryggare.
Det är en skrämmande värld."
Vi frågar dem: "Varför?"
De säger: "På grund av alla mord,
på grund av kriminaliteten,
terrorismen, krigen."
Och vi säger: "Var? I din stad?"
De svarar: "Nä, på TV.
I rubriker och i media.
Det finns överallt."
Vi svarar att fakta är att antalet mord
aldrig varit lägre i Danmark.
Kriminaliteten har aldrig varit lägre.
Antalet trafikolyckor har inte varit
så lågt sedan bilen uppfanns.
I människosläktets historia
har aldrig så få dödats i krig som nu,
trots Syrienkriget. Men vet människor det?
Nej, eftersom vi inte rapporterar om det.
Vi har inte haft så få döda
i terroristdåd sedan 1954.
Vet människor det?
Nej, eftersom vi inte rapporterar det.
Inte för att vi ljuger,
men för att vi inte ger perspektiv.
Några har börjat studera detta.
Professorer testar människor.
Det påverkar ditt psyke.
Negativismen styr nyhetsflödet
och därmed politikerna
och den offentliga debatten.
Resultatet är apati eller rädsla.
Risken är att människor inte bara
väljer bort media som nyhetskälla
utan också att de lämnar
den offentliga debatten.
Om jag som journalist, redaktör,
nyhetschef gör så,
då gör jag ett uselt jobb.
Jag måste göra annorlunda.
Den här killen gör
innehållsanalyser över hela världen -
vilka nyheter trycks,
vad visas på TV och på nätet.
Han drar följande slutsats:
"Negativism är en sjukdom som även nått
seriösa tidningar,
tidskrifter och inte minst
TV-nyheter över hela världen.
Problemet är inte att de ger fel siffror;
problemet är att de ger fel bild."
Titta på detta.
Fråga människor i olika länder
om viktiga saker -
vilka siffror gäller
och jämför med sanna siffror.
Ta Frankrike som ett exempel.
Hur många i Frankrike är muslimer?
År 2014 var den korrekta siffran
åtta procent.
Idag kanske drygt åtta procent.
En genomsnittlig fransk väljare
tror att nästan en tredjedel
av fransmännen är muslimer.
Om du trodde att en tredjedel
av dina landsmän blivit muslimer,
vem skulle du rösta på?
Titta på USA. En procent är muslimer,
men en genomsnittlig amerikansk väljare
tror att det är femton procent.
Och tänk på detta -
hur stor är arbetslösheten?
Ta Italien - de har tolv procent
arbetslösa, vilket är mycket.
Men italienarna tror att nästan
halva befolkningen är arbetslös.
Var har de fått det ifrån?
Låt oss titta på USA -
de hade sex procent arbetslöshet.
Under det amerikanska valet
låg det på fyra och en halv procent.
Men amerikanerna tror
att 32 procent är arbetslösa.
Vem röstar du på då?
Vår nyhetskultur är fortfarande
att en bra historia är en dålig historia.
Om ingen blir arg är det reklam.
Ett amerikanskt uttryck säger:
"Det som blöder, det oss föder."
Så är det tänkt.
Fast inte längre. Det är inte längre sant.
Saker och ting går ner.
Vi måste förändras.
Einstein sade: "Om vi inte förändrar
våra tankebanor
kommer vi inte kunna lösa de problem
vi skapat med de nuvarande tankebanorna."
Publicera konstruktiva nyheter.
Vad är det?
Är det något slags
nordkoreansk version av journalistik,
där man kan bortse från alla problem
och måla himlen blå?
Nej, det är det inte.
Inte glada nyheter.
Inte en söt historia före vädret
om katter som plockats ner från träd
eller katter på skateboard
bara för att fördriva tiden.
Nej, det handlar om viktiga ämnen.
Det är ett tillägg.
Något behöver tilläggas
till våra nyhetskriteria.
Människor behöver inspireras
till lösningar.
Historier som fokuserar på
utvägar och hopp.
Konstruktiva nyheter
handlar om möjligheter
och om människor som gör något
vi andra kan lära oss av.
Det handlar om att titta på världen
med båda ögonen, inte bara med det ögat
som bekräftar synvinkeln vi hade
när vi började titta.
Det blir nytt.
Lyssna på detta.
Nyheter, senaste nytt -
fler och fler nyhetskanaler
fokuserar på snabbhet.
Vi tror att vi kan slå Twitter.
Det kan vi inte.
Nu är fokus att vara först med nyheten,
målet är att vara snabb.
Frågorna som ställs är Vad? och När?
Stilen är dramatisk.
Vi är som poliser: drama och konflikter.
En undersökande rapportering är
något annat.
Jag ser alltför lite
undersökande rapportering.
Det är dyrt, det är svårt.
Men det handlar om igår,
om att hitta någon som är den skyldige.
Vi ställer frågorna Vem? och Varför?
Vi är kritiska. Vi är som åklagare,
ibland domare, och vi söker
brottslingar och offer.
Konstruktiv journalistik ger mera.
Den handlar om i morgon,
den ger inspiration.
Vi ställer frågorna Och nu då? och Hur?
Vi är nyfikna
och vi skapar en samhällsdebatt
om en bättre framtid.
Vi fokuserar på lösningar och god praxis.
När vi gör reportage om läkarbristen
på den danska landsbygden
skriver vi olika historier
om följderna, att människor dör
för att det saknas läkare.
Och vi frågar ministern, som inget vet
och säger: "Det är inte mitt fel,
utan min företrädares."
Eller regionens, eller något.
Vi gör alla typer av historier.
Den konstruktiva synvinkeln tittar på
andra länder.
Hade de samma problem? Vad gjorde de?
Titta på Norge.
Hur fick de folk att flytta från Oslo?
240 mil därifrån, där finns en läkare.
Det visade sig att de hade ett problem.
Människor ville inte bo där
för det var farligt. Inga läkare.
De var tvungna att göra något.
Gjorde vi en historia om vad de gjorde?
Sänkta boräntor och sådant.
Och det förbättrade kvalitén
i samhällsdebatten.
Journalistiken är ett filter.
Det är en feedbackmekanism
som hjälper samhället bli bättre.
Det måste vi komma ihåg.
Fungerar det? Ja.
93 procent av alla danskar
följer nyheterna på Danmarks Radio.
Det gjorde de inte förut.
Vi är den mest tillförlitliga
nyhetskanalen på TV, radio och internet.
Vi har den största nyhetssändningen
på dansk TV.
Det hade vi inte förut. Det kan jag lova.
Det är en stor trend.
Folk experimenterar med detta
i hela världen.
De är inte så framgångsrika
för det är svårt att ändra kulturen.
Konstruktiv journalistik svarar på frågor
om varför public service-media och
kvalitetsjournalistik är viktig.
Den ger nyheterna ett tydligt syfte.
"De som relaterar till
konstruktiva historier
blir mer engagerade än av
traditionella nyheter"
säger de som jobbar på Huffington Post.
Det är därför de har blivit
den största nyhetskällan i världen.
Till och med BBC har nu,
för en månad sedan,
bestämt att införa
konstruktiv journalistik
eftersom de insåg att de hade problem.
De kallar det
lösningsorienterad journalistik.
Det finns en bok om det, på tyska,
och på kinesiska, snart på mandarin. Kul!
När detta ändrades,
ändrades också våra nyheter.
Häromdagen, för åtta år sedan,
när vi började med det här
förändrades inställningen,
kulturen förändrades på vår redaktion.
Bara att se på dessa ord,
jag ska inte gå igenom dem,
men bara titta på väderprognosen.
Till och med vädret är bättre!
(Skratt)
Inget är mer kraftfullt
än en idé vid rätt tidpunkt.
Och vet ni vad?
Byggare Bob har en slogan
som Obama använde.
Kan vi fixa det? Ja, det kan vi!
Och jag tror det är dags för oss
att förändras
och det mer än någonsin förut.
Vi måste komma ihåg
journalistikens roll i samhället.
Vi måste vara en tillförlitlig nyhetskälla
om vi vill göra skillnad.
Inte för journalistikens skull,
för att rädda journalistiken,
inte för att rädda nyhetsindustrin
utan för att hjälpa demokratin
och de samhällen vi verkar i.
Det är dags. Kan vi fixa det?
Ja, det kan vi!
Tack så mycket.
(Applåder)
我是一名記者——是的,抱歉。
我認為當下世界對
優質新聞的需求迫在眉睫。
今日我在此想聊聊我本人
必須改變的原因和方式;
我的同僚與新聞行業
必須改變的原因和方式;
以及在新聞公信力
所剩無幾的社會環境下
我們該如何使其重拾威信。
道阻且長,但勢在必行。
有時候你需要走到鏡子前
才能徹底認清自己。
通常,新聞行業出問題時,
我們只是拉個警鈴,
但或許我們要做的是重整旗鼓。
我在 30 年前開始從事新聞工作,
目的是為了報導與人們的
日常生活和世界相關的事件,
用這種方式讓人們
把握好自己的生活。
隨著我的職齡漸長,
我忽然發現花時間做得新聞都是
對我的事業有好處、
投編輯所好、
響亮的標題、
被人引用、
為我贏得獎項的,
我同流合汙,
被當今的新聞文化同化了。
至於造福社會的那個目標,
似乎被我遺忘了。
倒不是說我報導了不實的事件,
但也許我已經遺忘
我最初想要做好事的雄心。
這就成了問題。
新聞行業會不會令你做此感想:
「你為何如此負面?」
你有過類似的感想嗎?
如果有,那不止你一個人這樣想。
已有數百萬人放棄了傳統新聞
因為他們認為新聞
實在是太令人憂鬱了,
令人想要逃離。
尤其是女性和年輕人,
他們對傳統新聞棄之不顧,
因為他們現在另有選擇。
他們可以透過臉書,
看著 255 位密友
在世界各地拍攝的照片,
以此尋求安心。
這對民主制度有什麼好處?
可能沒有。
也許我們應該採取行動了。
但每當有人指責我或我的同業,
指責我們的報導太負面,
指責我們的做法不正確,
我們卻都置若罔聞。
我們對政客說:
「你不過是想躲過我們的詰問。」
企業老闆指責我們時,我們會說:
「你不過是想接受免費採訪。」
如果有新聞學的教授或學者指責:
「你們報導的方式不對。」
我們會說:「你們待在象牙塔裡,
又怎會懂得新聞行業。
你不是新聞記者,我們可不聽你的。」
還有我們的鄰居,他們就是無知。
不斷有人來指責我們,
而我們擺出記者身分,
用記者一貫的方式應對:
「你們閉嘴。
你們啥都不懂。」
今天我來就是想告訴你們:
也許並非如此。
事實是這樣的。
你知道「編輯節」嗎?
在丹麥,我們有個「編輯節」。
貓貓狗狗都有各自的節日,
母親有自己的節日,叫母親節。
我們還有個「編輯節」,
讓編輯從業者相親相愛,
因為一年之中只有那一天
人們會善待編輯從業者。
於是我相互致詞,提醒自己:
「我們的工作基於信任」
然後大家鼓掌。
但想想看,
這也可能會發生在你們國家,
但這是丹麥特色。
人們會相信什麼樣的人?
人們會信任什麼樣的專業?
可信度高的職業,是護理師。
可信度低的是哪些人呢?
不動產商、記者、車商、政客。
如果算上賣淫者,
他們會排在我們之上。
沒人相信我們,儘管我們
宣稱自己的工作基於信任。
這就麻煩了。
如果我們還採用一貫的方法,
估計我們最終得到的
結果永不會變。
我們需要改變。
我曾有幸與赫爾穆特·施密特交流,
他是前西德總理。
兩年前,
他 95 歲高齡,
剛找了個新女友,芳齡 80。
所以大家都有希望找到真愛。
而這位先生,
深諳民主、政治之道,
作為德國時代週報的出版人,
他也瞭解媒體,
他說了一席意味深長的話。
他說我們正活在
「媒體民主」的體制下,
媒體的影響力已經超越政治。
在媒體民主的體制下,
政客們認為五年後再次當選
遠比為人們排憂解難重要。
於是他們為了迎合媒體新聞的需求
可謂是煞費苦心。
如果媒體新聞想報導的
都是衝突、欺騙、鬧劇、受害人,
如果連所有西方國家的
正經電視台和報社
都開始採用八卦新聞的標準,
那新聞與政治就會淪為八卦。
然後赫爾穆特·施密特說:
「新聞媒體不再服務於民主制度。
新聞媒體充斥著負面情緒,
所以媒體民主制度塑造的
是民粹主義者,而非領袖。」
然後他提到了一個人:
西爾維奧·貝魯斯柯尼(Berlusconi),
說他是民粹主義者的典型人物。
我想知道假如施密特現在還活著,
他現在會提到誰?
現在問題是:我們是否
在媒體中捧出了川普?
我們都有份。
唐納·川普在 2015 年
被新聞媒體免費報導,
當時的他還不是什麼大人物,
徒有 19 億美元身家。
儘管是個億萬富豪,
他沒有在媒體採訪上
從自己的口袋掏過錢。
正如他本人所言:
「媒體可喜歡我了。」
原因是什麼?
原因是他能引起衝突,
他能引發鬧劇,
他把所有人分為壞人和受害者兩種。
壞人就是墨西哥人和穆斯林教徒;
而受害者就是你們。
但你們都是失敗者,
我將為你們帶來勝利。
所以投票給我吧。
事情就是這樣發生的。
我們必須捫心自問。
什麼是真正的新聞?
報導了水門事件的卡爾·伯恩斯坦
曾對我說
——他的話我永生難忘,
我認為那是對新聞業的
最佳詮釋——
「新聞不是速記。
新聞是真相最便捷的版本。」
我的真相時刻發生在
一個週五的晚上,
那是我當上丹麥廣播公司
新聞總監的一年之後。
我主管所有新聞,包括電視新聞,
那天我很晚到家。
你們懂的,週五晚上,遲遲到家。
「啊,終於到週末了!」
然後坐了下來 -
老婆打扮得漂漂亮亮,
孩子打扮得乾乾淨淨,
杯中有紅酒,罐子裡有零嘴,
晚點有部電影,天曉得還有什麼好事?
真是個值得期待的週末!
但首先,要看看新聞,
因為成年人要獲取最便捷的真相,
就會看新聞,不是嗎?
那就開始吧:
歡迎收看新聞。
丹麥遭到恐怖份子威脅。
哥本哈根發生槍擊事件。
跨區新列車沒有準點抵達,
義大利來的車,這也難怪。
子宮頸癌威脅到了年輕女性。
大巴車司機還在持續罷工。
一名女子在瑞典鄉下小屋
被綁架和虐待,
我們有照片......
小屋的照片。
社會民主黨出現危機。
一位老翁在美國危機時代競選總統。
數百人喪命的機場事故
開始接受法院審理。
北韓人民運動被壓制。
巨型機械蜘蛛在利物浦引發恐慌。
最後,氣象預報:大雨不止。
晚安!
(笑聲)
我看著這組新聞,
自言自語:「這都是什麼啊?」
這些新聞
都是符合正規新聞的典型報導內容,
但它們為丹麥展現了
當天世界的真貌嗎?
還是說那就是所謂的新聞?
問題在於當我開始讀報、
當我開始收看世界各地的衛星電視,
我發現全世界都病了。
全世界的人
都認為壞事才叫好新聞,
否則就不算好。
我找 BBC 的人聊過。
我很自豪,
我把當天早上 BBC 網址首頁的
螢幕截圖給他們看——
人人都看 BBC
因為他們播報的是正牌新聞。
所以我找上他們,跟他們說:
看看這世界,看看這最便捷的真相
所展現的當天的世界。
你們今天去看,也能看到同樣的東西。
但看看他們新聞標題的用詞:
全部圍繞著悲劇、戰爭、人禍、天災,
諸如此類。
這些「好」新聞,都是壞新聞。
誰的新聞得獎了?
世上每位攝影師都想贏得這項獎:
「世界新聞攝影比賽」。
於是他們把攝影機指向
他們眼中世界的模樣,不是嗎?
看看 2015 年的「新聞相片」組。
了不起的相片!
但只有這樣的相片
我們才覺得是好新聞。
2015 年普立茲獎獲獎作品。
都是偉大的報導,但看看都寫了什麼。
無一不是了不起的新聞。
但只有這類新聞報導
才是我們文化裡正確的新聞。
我們要明白新聞其實是個濾網,
阻隔在現實和大眾視角之間的濾網。
那麼如果我們觀察
大眾視角看到的現實,
會看到什麼?
問問你我國家的國民:
「與 10 年前相比,
你覺得更安心還是更不安心?」
人們會說:「我更不安了。
這個世界太可怕了。」
然後我們問:「為什麼呢?」
他們答:「因為有那些兇殺案,
有那些罪惡、恐怖主義、戰爭。」
我們問:「哪裡有?你的城市嗎?」
他們說:「不,在電視裡。
還有網路上的標題。
到處都是!」
我們要說:
現在的事實是,
丹麥的謀殺率之低前所未有。
犯罪率之低前所未有。
自汽車發明以來,交通事故數量之低
前所未有。
自人類誕生以來,
戰爭致死率之低前所未有,
敘利亞除外。
這些訊息大家知道嗎?
不知道,因為我們從未報導過。
1954 年後,歐洲死於恐怖主義的
人數之低前所未有。
這些訊息大家知道嗎?
不,大家不知道,
因為我們從未報導過。
並非我們謊報新聞,
我們只是忘了從這個角度報導。
人們開始對此深究。
教授學者對人們展開測試。
新聞會影響你們的心智。
負面情緒會引導新聞,
接著也影響到政治以及公共討論。
最終造成了冷漠與恐懼。
最後恐怕人們不僅
不再把媒體當做新聞來源,
也不再參與公共討論。
如果我作為記者、作為編輯、
作為新聞總監,把事情做成這樣,
那是我的失職。
我必須有所改變。
這個人在世界各地從事內容分析,
包括紙本新聞、電視新聞、網絡新聞。
他得到以下總結:
「負面情緒是一種疾病,
全世界的正當報社、雜誌、
更不用說新聞主播,
無一能躲避這種疾病。
問題並不在於他們報導了錯誤的數字;
問題在於他們展示了錯誤的景象。」
看一看。
向不同國家的國民詢問重大問題,
先問大家什麼是真相,
再與「真的」真相作對比。
以法國為例,
法國有多少人是穆斯林教徒?
2014 年調查出的數字佔總人口的 8%。
也許現在會是 8%~9% 之間。
可是普通的法國選民都認為
幾乎有三分之一的法國人
是穆斯林教徒。
如果你先入為主認為你的國家
有三分之一的人成為了穆斯林,
你會給誰投票?
再說到美國,
穆斯林人數佔 1% ,
可是普通美國選民認為
這數字應該是 15% 。
再來看看,有多少人失業呢?
看看義大利,他們的
失業率高達 12%,
很高的數字。
可是義大利人都認為
將近半數人口失業了。
為什麼會這樣?
看看美國,
美國的失業率為 6%。
在美國總統選舉期間,
此數字降至 4.5%。
但美國人認為他們的失業率有 32% 。
那你會給誰投票?
我們的新聞文化沒變:
「好」新聞都是壞新聞,
如果無法激怒觀眾,就只算是廣告。
套用一句美國諺語:
「誰掛彩,誰出彩。」
人人都這樣想。
到此為止吧;這種思想是錯誤的。
事態急轉直下。
我們必須做出改變。
愛因斯坦說過:
「如果不改變思維方式,
我們將無法解決
當下思維方式所產生的問題。」
那就要說到「建設性新聞」了。
那是什麼?
難道是北韓特有的
那種記者無視所有問題、
粉飾太平的新聞類型嗎?
並非如此。
「建設性新聞」並非報導喜訊。
並非天氣預報前的溫馨小故事,
並非貓咪爬樹、貓咪玩滑板之類的
YouTube 上的解悶影片。
錯,「建設性新聞」說的是嚴肅問題。
是一種補充。
補充原本構成新聞的條件。
人們解決問題時需要靈感,
需要那些專注於出路與希望的事件。
「建設性新聞」說的是可能性;
說的是那些可以做為模範的人;
說的是明察世事,
而非先入為主、
頑固不化的眼光。
這才叫革新。
看看這個:
新聞,插播新聞 ——
越來越多的新聞組織只關注速度。
我們能比推特更快嗎?
不可能的。
插播新聞的焦點是「現在」,
目標在於「速度」,
重點在於「何事?」與「何時?」,
風格是「戲劇性」,
我們扮演的角色是警察——
戲劇性且充滿矛盾。
而調查性報導又不一樣 -
我認為調查性報導太少了。
它費財費力。
但它調查的是「昨天」,
為的是正本清源,
明辨是非。
我們要問「誰做的」和「為什麼」,
要做到吹毛求疵。
我們扮演的角色是檢察官,
有時還扮演法官,
從而辨別騙子與受害者。
建設性新聞在此基礎上做了補充,
為的是「明天」,為的是「啟發」。
我們要問「然後做什麼」、
「然後怎麼做」,
我們保持好奇心,
在改善未來的公眾議題討論中,
我們扮演的是推動者。
我們關注解決方式和最佳手段。
在報導丹麥鄉村地區
缺少醫生的新聞時,
我們報導了各種後果:
由於沒有醫生,病人失去生命。
我們向官員提問,
而他們宣稱一無所知。
他們說:「與我無關,
那是前任官員犯的錯。」
或者是地區的問題。
我們做了全方位的報導。
建設性的視角在於看向其他國家。
其他國家會不會有相同的問題?
他們是如何應對的?
看看挪威
挪威如何讓人搬到奧斯陸以外的地方?
離開奧斯陸,挪威只有在
北邊 2400 公里的地方有個醫生。
也就是說,他們有個問題。
沒人想離開奧斯陸,因為太危險了——
沒有醫生。
人們必須有所行動。
我們報導了他們的行動:
降低工作場所貸款利率等措施。
這個報導提高了公共討論的質量。
新聞是一張濾網。
新聞是一種反饋機制,
幫助社會自我矯正,
我們不能忘記這一點。
有效果嗎?當然有。
93% 的丹麥人選擇了
丹麥廣播公司的新聞。
之前可不是這樣的。
我們現在是最受信任的新聞品牌,
包括無線電視和網路平台。
我們現在也是丹麥
最大的電視新聞節目,
之前可不是這樣的,這點我能擔保。
這種改變是一股巨大的風潮。
世界各地人人都在實驗如何改變。
實驗並不算成功,
因為改變文化絕非易事。
建設性新聞告訴我們
為何公共媒體和優質新聞
對社會而言至關重要。
它賦予新聞一個明確的目的。
「讀建設性新聞的人遠比
讀傳統新聞的人更有參與感。」
這話是赫芬頓郵報的同行說的,
因此他們成為了
世界上最大的新聞機構。
即便是 BBC,
也在一個月前決定
開始播報建設性新聞,
他們正視了自己的問題。
他們稱之為「專注於解決方案的新聞」。
還出版了一本書,有德文翻譯,
很快會有中文版,非常棒。
因為這樣的改變,
看看我們的新聞節目表。
從我們開始改變的八年後,
新聞編輯室內的心態和文化都變了。
看看這些文字,
我就不逐一贅述了,
但是看看最後的氣象預報。
連天氣都變好了!
(笑聲)
一個符合時代的理念
有著無與倫比的力量。
知道嗎?
卡通人物建築師巴布有句台詞,
後來被歐巴馬發揚光大:
【我們修得好嗎?是的,我們能!】
我認為我們需要改變,
這個需要迫在眉睫。
我們需要回想起新聞行業
在社會上應盡的職責是什麼。
如果我們想要尋求意義,
就得成為可信的新聞來源。
不是為了拯救新聞,
不是為了拯救這個行業
而是為了幫助該行業所服務的
民主制度與社會體系。
是時候了,我們修得好嗎?
是的,我們能!
非常感謝。
(掌聲)(歡呼)