WEBVTT

00:00:06.823 --> 00:00:09.326
Det förstod du ingenting utav, eller hur?

00:00:09.326 --> 00:00:10.725
(Skratt)

00:00:10.725 --> 00:00:13.318
Det är 63 miljoner döva människor i Indien

00:00:13.318 --> 00:00:17.001
som går igenom detta
år efter år, dag efter dag

00:00:17.001 --> 00:00:19.896
och försöker förstå en
värld de inte kan höra.

00:00:20.436 --> 00:00:23.207
Stor brist på medvetenhet
och social stigmatisering

00:00:23.207 --> 00:00:25.643
av att ha ett barn som är olik-kappad.

00:00:26.000 --> 00:00:27.919
Föräldrar vänder ut och in på sig själva

00:00:27.919 --> 00:00:30.953
för att kunna förstå hur de
ska uppfostra sitt barn.

00:00:30.953 --> 00:00:33.892
Och de blir tillsagda, "Även
fast ditt barn inte kan höra,

00:00:33.892 --> 00:00:36.280
är ingeting fel på hans struphuvud.

00:00:36.280 --> 00:00:38.396
Ingenting är fel på hans stämband

00:00:38.396 --> 00:00:41.239
och han kan så småningom
bli lärd att tala.

00:00:41.239 --> 00:00:45.893
Där börjar resan av år
spenderade på försök att lära

00:00:45.893 --> 00:00:50.163
detta lilla barn att artikulera
ord som han inte kan höra.

00:00:50.893 --> 00:00:54.283
Även inom familjen
vill detta lilla barn

00:00:54.283 --> 00:00:56.309
kommunicera med sina föräldrar.

00:00:56.309 --> 00:00:59.930
Han vill vara en del utav
konversationerna i familjen.

00:00:59.930 --> 00:01:03.920
Men han kan inte. Och han förstår inte
varför ingen lyssnar på honom.

00:01:04.620 --> 00:01:06.732
Så han känner sig isolerad och mister

00:01:06.732 --> 00:01:09.923
en viktig färdighet som är
nödvänding när vi växer upp.

00:01:09.923 --> 00:01:14.464
Han går till skolan och tänker "Okej,
förhoppningsvis blir saker annorlunda.".

00:01:14.464 --> 00:01:17.371
Och han ser lärarna öppna
och stänga sina munnar

00:01:17.371 --> 00:01:19.827
och skriva dessa
konstiga saker på tavlan.

00:01:19.827 --> 00:01:22.880
Utan förståelse,
eftersom han kan inte höra,

00:01:22.880 --> 00:01:26.997
skriver han ner allting, hasplar
ur sig det under tentamen,

00:01:26.997 --> 00:01:31.474
och med nöd och näppe
slutade han skolan, årskurs tio.

00:01:31.474 --> 00:01:34.704
Vilka är hans anställningsmöjligheter?

00:01:34.704 --> 00:01:38.230
Här är ett barn som faktiskt
inte har en riktig utbildning.

00:01:38.230 --> 00:01:41.483
Visuella ord, ordförråd
bestående av trettio till fyrtio ord.

00:01:41.483 --> 00:01:46.162
Han är emotionellt osäker, han är
förmodligen arg på hela världen också,

00:01:46.162 --> 00:01:49.117
vilken har, som han känner,
systematiskt handikappat honom.

00:01:49.117 --> 00:01:53.283
Var jobbar han? Simpel
arbetskraft, okvalificerade jobb,

00:01:53.283 --> 00:01:56.172
ofta i väldigt kränkande förhållanden.

00:01:56.179 --> 00:02:02.037
Det är var min "födelse" resa börjar
2004, jag har inte, som Kelly sade,

00:02:02.037 --> 00:02:04.440
jag har ingen familjemedlem som är döv.

00:02:04.440 --> 00:02:07.546
Bara ett konstigt kall och
ingen rationell tanke.

00:02:07.546 --> 00:02:09.992
Jag hoppade in i denna värld
och lärde mig teckenspråk.

00:02:09.992 --> 00:02:13.750
På den tiden var det utmanande.
Ingen ville... ingen verkade veta...

00:02:13.750 --> 00:02:17.145
"Vad är det du vill lära dig, Ruma?"
"Är det ett språk?"

00:02:17.145 --> 00:02:22.285
I vilket fall, lärandet av teckenspråk
öppnade upp mitt liv till detta samhälle

00:02:22.285 --> 00:02:24.905
vilket är utåt sett tyst,
men flödar

00:02:24.905 --> 00:02:28.477
med passionen och nyfikenheten
som visuella lärande.

00:02:28.477 --> 00:02:31.141
Och jag hörde deras historier
om vad de ville göra.

00:02:31.141 --> 00:02:38.612
Och ett år senare, år 2005, med ett
magert sparkonto på cirka $5,000

00:02:38.612 --> 00:02:42.440
av en mognad försäkring,
startade jag detta center,

00:02:42.440 --> 00:02:46.120
i en liten tvårumslägenhet
med endast sex studenter

00:02:46.120 --> 00:02:48.844
och mig som lärde dem
engelska på teckenspråk.

00:02:49.597 --> 00:02:53.000
Utmaningarna, nödens timme
vid den punkten var,

00:02:53.000 --> 00:02:56.116
hur får jag in dessa ungdomar,
med endast grundskoleexamen,

00:02:56.116 --> 00:02:58.360
i riktiga jobb hos företagen?

00:02:58.360 --> 00:03:03.119
Jobb av värdighet, jobb som kan
bevisa att döva inte är dumma?

00:03:03.916 --> 00:03:08.393
Så, utmaningarna var enorma.
De döva var år av att sitta såhär

00:03:08.393 --> 00:03:10.629
och år av ennui och mörker.

00:03:10.629 --> 00:03:14.094
De behövde tro på sig själva.
Föräldrarna behövde bli övertygade

00:03:14.094 --> 00:03:16.689
om att deras barn inte är döv och dum.

00:03:16.689 --> 00:03:19.366
Och att han är kapabel
att stå på sina egna ben.

00:03:19.366 --> 00:03:20.643
Men viktigast av allt,

00:03:20.643 --> 00:03:23.519
skulle arbetsgivaren anställa
någon som inte kunde tala,

00:03:23.519 --> 00:03:26.987
inte kunde höra, och verkligen
inte kunde läsa eller skriva heller?

00:03:26.987 --> 00:03:30.735
Jag satt tillsammans med några
av mina vänner från branschen,

00:03:30.735 --> 00:03:34.513
och jag delade med mig av min historia
till dem om vad det betyder att vara döv.

00:03:34.513 --> 00:03:39.189
Och jag förstod att där
fanns områden i företag

00:03:39.189 --> 00:03:43.077
där döva kunde arbeta, döva människor
kunde arbeta med stort värde.

00:03:43.077 --> 00:03:45.862
Och med magra resurser
skapade vi det första

00:03:45.862 --> 00:03:49.187
yrkesutbildningsläroplanen för döva
människor någonsin i landet.

00:03:49.455 --> 00:03:54.240
Att hitta lärare var ett problem.
Så jag lärde mina döva barn,

00:03:54.240 --> 00:03:56.800
mina studenter, att bli
lärarna för de döva.

00:03:56.800 --> 00:04:00.759
Och det är ett jobb de tog på sig
med stort ansvar och stolthet.

00:04:00.759 --> 00:04:07.328
Arbetsgivaren var fortfarande skeptisk.
Utbildning, kvalifikationer, 10e pass.

00:04:07.328 --> 00:04:09.053
"Nej, nej, nej, Ruma, vi kan
inte anställa honom."

00:04:09.053 --> 00:04:10.387
Det var ett stort problem.

00:04:10.387 --> 00:04:12.492
"Och även om vi anställde honom,

00:04:12.492 --> 00:04:14.822
hur ska vi kommunicera med
honom? Han kan inte läsa, skriva.

00:04:14.822 --> 00:04:16.352
Kan inte höra/tala."

00:04:16.352 --> 00:04:19.880
Jag sade bara till dem, "Snälla
kan vi ta det ett steg i taget?

00:04:20.592 --> 00:04:23.086
Du vet, kan vi fokusera
på vad vi kan göra?

00:04:23.086 --> 00:04:26.231
Han är en duktig visuell person.
Han kan arbeta. Och...

00:04:26.231 --> 00:04:29.950
och om det fungerar, eller inte,
då vet vi i alla fall det."

00:04:29.950 --> 00:04:34.826
Här skulle jag vilja dela en
historia om Vishu Kapoor.

00:04:34.826 --> 00:04:39.132
Han kom till oss år 2009
utan något språk alls.

00:04:39.132 --> 00:04:41.242
Han kunde inte ens sitt eget teckenspråk.

00:04:41.242 --> 00:04:44.756
Allt han såg, bearbetat i hans
hjärna, var genom sina ögon.

00:04:44.756 --> 00:04:46.799
Han mor var förtvivlad och hon sade,

00:04:46.799 --> 00:04:49.791
"Ruma, kan jag snälla få ha honom
i ditt center i två timmar?

00:04:49.791 --> 00:04:52.163
Det är väldigt svårt för mig
att hantera honom,

00:04:52.163 --> 00:04:54.471
ni vet, att hantera honom
24 timmar om dagen."

00:04:54.471 --> 00:04:57.796
Så jag sade, "Ja, okej."
Som en krashtjänst.

00:04:57.796 --> 00:05:02.830
Det tog, väldigt mödosamma,
ett och ett halvt år för oss

00:05:02.830 --> 00:05:07.054
att ge Vishu ett språk. När han
började kommunicera och

00:05:07.054 --> 00:05:10.704
få en känsla för sig själv, och
han förstod att det fanns...

00:05:10.704 --> 00:05:13.567
Jag menar, han kunde inte höra, men
oj, han kunde göra så mycket annat.

00:05:13.567 --> 00:05:16.416
Han insåg att han tyckte om
att arbeta med datorerna.

00:05:16.416 --> 00:05:18.383
Vi uppmuntrade honom, motiverade honom,

00:05:18.383 --> 00:05:22.777
och han fick delta i våra IT-program.
Han klarade alla proven, ni vet,

00:05:22.777 --> 00:05:25.551
mycket till min nervositet.
En möjlighet uppkom en dag

00:05:25.571 --> 00:05:28.498
i backend av ett väldigt
välkänt IT-företag,

00:05:28.498 --> 00:05:31.997
och enbart för exponeringen
och erfarenheten sade jag,

00:05:31.997 --> 00:05:34.880
"Låt Vishu också gå på
den här arbetsintervjun."

00:05:34.880 --> 00:05:38.102
Vishu gick dit och klarade
alla tekniska testen.

00:05:38.102 --> 00:05:42.284
Även då sade de, "Eh, jag hoppas bara
att han kan klara att stanna kvar

00:05:42.284 --> 00:05:44.182
i minst 6 månader."

00:05:44.182 --> 00:05:46.371
Det har nu gått ett och ett halvt år.

00:05:46.371 --> 00:05:49.579
Vishu är fortfarande där,
och han är inte bara,

00:05:49.579 --> 00:05:52.637
"åh, denna stackars killen
jobbar i denna hörselmiljö."

00:05:52.637 --> 00:05:58.105
Han har vunnit lagrar för månadens bästa
anställd, inte bara en utan två gånger.

00:05:58.105 --> 00:06:00.785
(Applåder)

00:06:00.785 --> 00:06:04.191
Och jag vill dela med er att,
idag tar det oss cirka

00:06:04.191 --> 00:06:07.600
ett och ett halvt år att lära
en döv person att bli redo

00:06:07.600 --> 00:06:10.087
att komma in i denna verkliga
värld vilken vi vet om.

00:06:10.087 --> 00:06:15.465
På en kort tid på 6 år, arbetar nu
500 av mina fantastiska unga elever

00:06:15.465 --> 00:06:20.198
i några av topporganisationerna
inom industrin:

00:06:20.198 --> 00:06:24.379
i grafiska designprofiler,
i backend av IT-organisationer,

00:06:24.379 --> 00:06:27.560
i gästfrihet, i
barriärbrytande arbeten

00:06:27.560 --> 00:06:30.531
som i säkerheten, och i banker.

00:06:30.531 --> 00:06:33.894
Och även på försäljningsställen,
och ger direkt kundservice.

00:06:33.894 --> 00:06:35.676
(Applåder)

00:06:35.676 --> 00:06:39.728
Direkt möta människor som
du och jag på KFC, på caféer.

00:06:39.728 --> 00:06:42.053
Jag lämnar er bara med
en liten tanke att,

00:06:42.053 --> 00:06:43.768
ja, förändring är möjligt.

00:06:43.768 --> 00:06:48.174
Och det börjar bara med en liten
förändring i vårt perspektiv.

00:06:48.174 --> 00:06:49.444
Tack så hemskt mycket.

00:06:49.444 --> 00:06:56.138
(Applåder)

00:07:02.046 --> 00:07:06.374
Och det här är applåder, det är ett
internationellt tecken för applåder.

00:07:06.374 --> 00:07:08.144
Tack så hemskt mycket.