Jag vill att du föreställer dig att du är socialsekreterare. Och du måste utreda en anmälan om barnmisshandel. Du går in i ett hem, oanmäld, oväntad, helt klart oinbjuden. Det första du ser är en madrass i mitten av rummet, på golvet. Tre barn ligger och sover på den. Bredvid står ett litet bord med ett par askfat, tomma ölburkar. Stora råttfällor i hörnet, inte långt från där barnen ligger och sover. Så du gör en notering. En del av ditt jobb är att gå igenom hela hemmet. Så du börjar med köket, där det finns väldigt lite mat. Du noterar ytterligare en madrass i sovrummet, på golvet, som mamman delar med sitt spädbarn. I det här läget finns det normalt två alternativ. Barnen anses vara otrygga och flyttas från hemmet, placeras i statlig vårdnad under en specificerad tidsperiod. Eller så stannar barnen med sin familj och förses med hjälp och stöd från socialtjänsten. När jag var socialsekreterare såg jag sådant här hela tiden. Ibland mycket bättre, ibland mycket sämre. Jag bad er tänka er själva i detta hem, för jag undrar vilka tankar som kom till er. Vad vägleder dig i ditt beslut? Vad kommer påverka din åsikt om den här familjen? Vilken ras, etnicitet, tror du att familjen har? Jag vill att du inser att om de här barnen var vita, är det troligare att deras familj förblir intakt efter det här besöket. Forskning som gjorts vid University of Pennsylvania visar att i genomsnitt har vita familjer mer tillgång till hjälp och stöd från socialtjänsten. Och deras fall behöver mer sällan genomgå en hel utredning. Å andra sidan, om dessa barn var svarta, är risken fyra gånger så stor att de omplaceras, de spenderar längre tid i familjehemsvård, och det är svårare att hitta ett stabilt familjehem åt dem. Familjehemsvård är tänkt att vara ett omedelbart skydd för barn som utsätts för stor fara. Men det är också en förvirrande och traumatisk separation från familjen. Forskning gjord vid University of Minnesota visade att barn som fått familjehemsvård hade fler beteendeproblem och internaliserade problem än barn som stannat hos sin familj och fått hjälp och stöd. Scenariot jag nämnde tidigare är inte ovanligt. En ensamstående mamma som bor i låginkomstboende med sina fyra barn. Och råttorna gör det nästan omöjligt att ha någon mat, i synnerhet färsk mat, i hemmet. Förtjänar den här mamman att få sina barn tagna ifrån sig? Emma Ketteringham, ett offentligt biträde, säger att om du lever i ett fattigt område, bör du vara en perfekt förälder. Hon säger att vi har orättvisa, ofta ouppnåeliga förväntningar på föräldrar som uppfostrar sina barn med väldigt lite pengar. Och deras grannskap och etnicitet påverkar om deras barn kommer tas ifrån dem eller inte. Under de två år jag spenderade i socialtjänstens frontlinje fattade jag beslut med höga insatser. Och jag fick en direkt insyn i hur mina personliga värderingar påverkade mitt jobb. Idag, som en del av Florida State Universitys socialhögskola, leder jag ett institut som driver den mest innovativa och effektiva forskningen inom barnavård. Och forskningen visar oss att dubbelt så många svarta barn får familjehemsvård, 28 procent, än generellt i befolkningen, 14 procent. Och trots att det finns flera anledningar, vill jag diskutera en av anledningarna idag: omedveten partiskhet. Låt oss börja med "omedveten." Det är omedvetet, något du inte märker av. Bias - de stereotyper och den inställning som vi alla har till en viss grupp människor. Så omedveten partiskhet lurar i bakgrunden vid varje beslut vi fattar. Så hur kan vi lösa det? Jag har en lovande lösning jag vill dela med mig av. I nästan varje stat, är det ett stort antal svarta barn som får familjehemsvård. Men statistik avslöjade att Nassau Country, ett område i New York, hade lyckats minska antalet svarta barn som tagits från sina familjer. Och 2016 åkte jag till det här området med mitt arbetslag och ledde en forskningsstudie, och upptäckte användandet av blinda omplaceringsmöten. Så här fungerar det. En handläggare utreder en anmälan om barnmisshandel. De gör ett hembesök, men innan barnen omplaceras måste handläggaren komma tillbaka till kontoret och presentera hembesöket. Men det här är skillnaden: När de presenterar för kommittén, utesluter de namn, etnicitet, grannskap, ras, all identifierbar information. De fokuserar på vad som hänt, familjens styrkor, relevant bakgrundshistoria och föräldrarnas förmåga att skydda barnet. Med den informationen som grund, utfärdar kommittén en rekommendation, utan att veta familjens ras. Blinda omplaceringar har haft en drastisk inverkan i det här området. 57 procent av de barn som fick familjehemsvård 2011 var svarta. Nu, efter fem år av blinda omplaceringar är den siffran nere på 21 procent. (Applåder) Här är vad vi lärt oss när vi pratade med några av handläggarna. "När en familj har en historia med socialtjänsten, håller många av oss den historien mot dem, även om de försöker förändras." "När jag ser ett ärende från ett visst flerbostadshus, grannskap eller postnummer, antar jag per automatik det värsta." "Barnavård är väldigt subjektivt eftersom det är ett känslosamt ämne. Det finns ingen som inte har känslor kring det här jobbet. Och det är väldigt svårt att lämna sina känslor vid dörren när man gör det här jobbet. Så låt oss ta subjektiviteten kring ras och område ur ekvationen, så får vi kanske ett annat resultat. Blinda omplaceringar verkar ta oss närmre lösningen på problemet med omedveten partiskhet vad gäller familjehemsbeslut. Mitt nästa steg är att komma underfund med hur artificiell intelligens och maskininlärning kan användas för att genomföra projektet i stor skala och göra det mer tillgängligt för andra stater. Jag vet att vi kan förvandla barnavård. Vi kan se till att organisationer tar ansvar för att utveckla sina anställdas sociala medvetenhet. Vi kan hålla oss själva ansvariga för att våra beslut drivs av etik och säkerhet. Föreställ er en socialtjänst som fokuserar på att samarbeta med föräldrar, stärka familjer, och inte längre se fattigdom som ett misslyckande. Låt oss arbeta ihop för att bygga ett system som vill göra familjer starkare istället för att splittra dem. Tack. (Applåder) (Jubel)