Min första chans att lära mig vad tålamod betyder kom när jag var sex år. Min mormor gav mig en trollerilåda i födelsedagspresent utan att någon av oss visste att det skulle vara en present för livet. Jag blev besatt av magi, och som 20-åring blev jag duvmagiker. Detta trolleritrick kräver att jag lär mina duvor att sitta och vänta innanför mina kläder. Som ung magiker skyndade jag att ta fram dem men min lärare sade till mig att hemligheten för att lyckas med detta trolleritrick är att bara visa duvorna efter att de tålmodigt väntat inne i min smoking. Det måste vara en medveten tålmodighet, en typ som tog mig några år att bemästra. När livet förde mig till Shanghai för sju år sedan blev den medvetna sortens tålamod nästan omöjlig att utöva. I Kina, där allt och alla är i en ständig brådska, behöver du vara bättre än 1,3 miljarder människor för att skapa ett bättre liv. Du letar efter kryphål, tänjer reglerna, kringgår gränserna. Det är likadant när det kommer till mat, förutom att när det kommer till mat har otålighet extrema konsekvenser. I brådskan med att odla och sälja mer försvinner 4 000 år värt av jordbruk i ett land med rik natur på grund av överanvändning av kemikalier och bekämpningsmedel. 2016 avslöjade den kinesiska regeringen att en halv miljon regelbrott har skett inom matindustrin på bara nio månader. Skrämmande nog är 1 av 4 diabetiker i världen från Kina. Historierna om maten är läskiga och ganska överväldigande, och jag sa till mig själv att det är dags att skapa medvetet tålamod i otåligheten. När jag säger medvetet tålamod menar jag inte förmågan att vänta. Jag menar att du är medveten om vad du gör medan du väntar. Så medan jag väntar på dagen då ett hållbart livsmedelssystem blir verklighet i Kina, startade jag en av Kinas första internetbaserade bondmarknader för att leverera lokala och ekologiskt odlade grönsaker till familjer. När vi för 18 månader sedan satte igång var de produkter vi sålde av ganska dålig kvalitet. Vi hade inga frukter och knappt något kött att sälja med tanke på att inget uppfyllde våra nolltoleranskrav under labbtesterna gällande bekämpningsmedel, kemikalier, antibiotika och hormoner. Jag sade till våra oroliga medarbetare att vi inte skulle ge upp innan vi mött varje lokalproducerande bonde i Kina. Just nu tillhandahåller vi 240 olika sorters produkter från 57 lokala bönder. Efter nästan ett år av letande hittade vi till slut bananer utan några kemikalier som växer i bybors trädgårdar på Hainan-ön. Och bara två timmar bort från Shanghai, på en ö som Google Maps till och med saknar koordinater för hittade vi en plats där kor äter gräs och går fritt utan begränsningar. Vi arbetar också hårt med logistiken. Leveransen av varorna kan ske så fort som på tre timmar med eldrivna fordon och vi använder komposterbara och återanvändbara lådor för att minimera våra klimatavtryck. Jag är övertygad om att våra tjänster kommer fortsätta växa, även om det kommer att ta tid, och jag är medveten om att ännu mer folk krävs för att forma framtidens rätta mat. Förra året skapade jag Kinas första food tech-accelerator med målet att hjälpa startups att forma den goda matens framtid på sina egna vis, kanske genom att nyttja ätbara kryp för att skapa en mer hållbar proteinkälla eller genom att använda essentiella oljor för att hålla mat färsk längre. Men du undrar kanske fortfarande: Varför försöker du bygga ett hållbart livsmedelssystem genom att tvinga fram tålamod i ett land där det nästan är ett brott att sakta ner? För att, för mig är tålamod den hemliga ingrediensen till framgång - den medvetna sortens tålamod som gör dig medveten om vad du gör medan du väntar, den sortens tålamod jag lärde mig av min mormors trollerilåda. Trots allt så ärver vi inte jorden av våra förfäder, utan snarare så lånar vi den av våra barn. Tack. (Applåder)