1
00:00:14,870 --> 00:00:20,138
(Sjunger) Jag ser månen. Månen ser mig.

2
00:00:20,788 --> 00:00:26,168
Månen ser någon som jag inte ser.

3
00:00:26,858 --> 00:00:32,873
Gud signe månen, och Gud signe mig,

4
00:00:33,523 --> 00:00:39,328
och Gud signe den någon som jag inte ser.

5
00:00:40,128 --> 00:00:45,780
Om jag kommer till himlen,
innan du gör det,

6
00:00:46,050 --> 00:00:51,951
ska jag göra ett hål
och dra dig igenom det.

7
00:00:52,701 --> 00:00:58,112
Och jag ska skriva ditt namn,
på varje stjärna,

8
00:00:58,812 --> 00:01:01,475
och därför ska världen

9
00:01:02,005 --> 00:01:05,887
ändå kännas nära.

10
00:01:05,887 --> 00:01:09,602
Astronauten kommer inte till jobbet idag.

11
00:01:09,602 --> 00:01:11,497
Han har sjukskrivit sig.

12
00:01:11,497 --> 00:01:16,507
Han har stängt av sin mobil, sin laptop,
sin sökare, sin väckarklocka.

13
00:01:16,507 --> 00:01:19,716
Det ligger en fet gul katt
och sover på hans soffa,

14
00:01:19,716 --> 00:01:21,449
regndroppar mot fönstret,

15
00:01:21,449 --> 00:01:25,314
och inte ens en antydan
till kaffe i köksluften.

16
00:01:25,314 --> 00:01:26,538
Alla är upptrissade.

17
00:01:26,538 --> 00:01:30,578
Ingenjörerna på 15:e våningen
har slutat arbeta med sin partikelmaskin.

18
00:01:30,578 --> 00:01:32,311
Antigravitationsrummet läcker,

19
00:01:32,311 --> 00:01:34,589
till och med den fräknige pojken 
med glasögon,

20
00:01:34,589 --> 00:01:36,835
vars enda jobb är
att ta ut soporna, är nervös,

21
00:01:36,835 --> 00:01:39,777
fumlar med påsen, tappar ett bananskal
och en pappersmugg.

22
00:01:39,777 --> 00:01:41,053
Ingen märker.

23
00:01:41,053 --> 00:01:44,299
De är alltför upptagna med att räkna ut
hur mycket tid som förlorats.

24
00:01:44,299 --> 00:01:46,446
Hur många galaxer tappar vi i sekunden.

25
00:01:46,446 --> 00:01:49,319
Hur lång tid innan vi kan
skjuta upp en ny raket, någonstans.

26
00:01:49,319 --> 00:01:51,753
En elektron flyger från sitt energimoln.

27
00:01:51,753 --> 00:01:53,544
Ett svart hål har brutit ut.

28
00:01:53,544 --> 00:01:56,006
En mor dukar färdigt middagsbordet.

29
00:01:56,006 --> 00:01:57,871
Ett Law & Order-maraton startar.

30
00:01:57,871 --> 00:02:00,037
Astronauten sover.

31
00:02:00,037 --> 00:02:01,959
Han har glömt att stänga av sin klocka,

32
00:02:01,959 --> 00:02:04,759
som tickar, likt en metallpuls
mot hans handled.

33
00:02:04,759 --> 00:02:06,510
Han hör det inte.

34
00:02:06,510 --> 00:02:09,673
Han drömmer om korallrev och plankton.

35
00:02:09,673 --> 00:02:12,675
Hans fingrar finner kuddvaret
som seglingsmaster.

36
00:02:12,675 --> 00:02:15,399
Han vänder sig på sidan,
öppnar sina ögon genast.

37
00:02:15,399 --> 00:02:20,668
Han tänker att dykare måste ha
det mest fantastiska jobbet på jorden.

38
00:02:20,668 --> 00:02:24,335
Så mycket vatten att glida genom!

39
00:02:26,381 --> 00:02:29,337
(Applåder)

40
00:02:30,687 --> 00:02:32,879
Tack.

41
00:02:32,879 --> 00:02:37,004
När jag var liten kunde jag
inte förstå konceptet

42
00:02:37,364 --> 00:02:39,771
att man bara kan leva ett liv.

43
00:02:39,771 --> 00:02:41,637
Jag menar inte metaforiskt.

44
00:02:41,637 --> 00:02:44,796
Jag menar att jag faktiskt trodde
att jag skulle få göra

45
00:02:44,796 --> 00:02:47,392
allt som fanns att göra

46
00:02:47,392 --> 00:02:49,787
och vara allt som fanns att vara.

47
00:02:49,787 --> 00:02:51,739
Det var bara en tidsfråga.

48
00:02:51,739 --> 00:02:54,709
Och det fanns inga begränsningar
baserade på ålder, eller kön,

49
00:02:54,709 --> 00:02:57,659
eller ras, eller ens rätt tidsålder.

50
00:02:57,659 --> 00:03:01,009
Jag var säker på att jag faktiskt
skulle få uppleva

51
00:03:01,009 --> 00:03:05,003
hur det kändes att vara ledare
för medborgarrättsrörelsen,

52
00:03:05,003 --> 00:03:08,441
eller en tioårig pojke på en gård
när torkan slog till,

53
00:03:08,441 --> 00:03:12,086
eller en kejsare av Tang-dynastin i Kina.

54
00:03:12,086 --> 00:03:14,149
Min mamma säger
att när folk frågade mig

55
00:03:14,149 --> 00:03:15,948
vad jag ville bli när jag blev stor,

56
00:03:15,948 --> 00:03:17,507
var mitt svar

57
00:03:17,507 --> 00:03:19,767
en prinsess-ballerina-astronaut.

58
00:03:19,767 --> 00:03:25,442
Och vad hon inte förstår är att jag
inte försökte uppfinna ett nytt superyrke.

59
00:03:25,442 --> 00:03:28,869
Jag listade saker som jag skulle få vara:

60
00:03:28,869 --> 00:03:31,803
Prinsessa, ballerina och astronaut.

61
00:03:31,803 --> 00:03:34,395
Och jag är ganska säker på
att listan inte slutade där.

62
00:03:34,395 --> 00:03:36,592
Jag blev oftast avbruten.

63
00:03:36,592 --> 00:03:41,876
Det var aldrig frågan om huruvida jag
skulle göra något, det var frågan om när.

64
00:03:41,876 --> 00:03:44,310
Och jag var säker på
att om jag skulle göra allt,

65
00:03:44,310 --> 00:03:46,298
så var jag nog tvungen att sätta fart,

66
00:03:46,298 --> 00:03:48,578
för det fanns så mycket att göra.

67
00:03:48,578 --> 00:03:51,008
Så mitt liv befann sig
i ständigt skyndande.

68
00:03:51,008 --> 00:03:53,299
Jag var alltid rädd för att hamna efter.

69
00:03:53,299 --> 00:03:56,940
Och eftersom jag växte upp
i New York, så tyckte jag

70
00:03:56,940 --> 00:03:59,608
att skyndsamhet var rätt normalt.

71
00:03:59,856 --> 00:04:03,926
Men när jag växte upp
gick det sakta upp för mig,

72
00:04:03,926 --> 00:04:08,021
att jag inte skulle få leva
något mer än ett liv.

73
00:04:08,021 --> 00:04:11,016
Jag visste bara hur det kändes
att vara en tonårstjej

74
00:04:11,016 --> 00:04:12,046
i New York City,

75
00:04:12,046 --> 00:04:14,934
inte en tonårskille på Nya Zeeland,

76
00:04:14,934 --> 00:04:17,821
inte en baldrottning i Kansas.

77
00:04:17,821 --> 00:04:20,683
Jag fick bara se det genom mina ögon
och det var ungefär här

78
00:04:20,683 --> 00:04:22,939
som jag blev besatt av berättelser,

79
00:04:22,939 --> 00:04:25,894
därför att det var genom berättelser
som jag kunde se

80
00:04:25,894 --> 00:04:30,021
genom någon annans ögon,
oavsett hur kortvarigt eller ofullkomligt.

81
00:04:30,021 --> 00:04:33,539
Och jag började törsta efter att få höra
om andra människor upplevelser

82
00:04:33,539 --> 00:04:36,682
för att jag var så avundsjuk på
att det fanns hela liv

83
00:04:36,682 --> 00:04:39,006
som jag aldrig skulle få leva,
och jag ville höra

84
00:04:39,006 --> 00:04:41,011
om allt som jag missade.

85
00:04:41,011 --> 00:04:43,328
Och genom transitiva egenskaper, insåg jag

86
00:04:43,328 --> 00:04:46,073
att vissa människor skulle aldrig
få uppleva hur det känns

87
00:04:46,073 --> 00:04:48,682
att vara en tonårstjej i New York City.

88
00:04:48,682 --> 00:04:50,698
Vilket betydde att de inte skulle få veta

89
00:04:50,698 --> 00:04:54,180
hur tunnelbaneresan
efter den första kyssen känns

90
00:04:54,180 --> 00:04:56,592
eller hur tyst det blir när det snöar,

91
00:04:56,592 --> 00:04:59,128
och jag ville att de skulle få veta,
jag ville berätta

92
00:04:59,128 --> 00:05:01,669
och det blev fokus för min besatthet.

93
00:05:01,669 --> 00:05:05,464
Jag sysselsatte mig med berättande,
att dela berättelser och samla dem.

94
00:05:05,464 --> 00:05:08,487
Och det är bara alldeles nyligen
som jag insåg

95
00:05:08,487 --> 00:05:11,952
att jag inte alltid kan skynda på poesi.

96
00:05:11,952 --> 00:05:16,108
I april är det nationella poesimånaden,
där finns en utmaning som

97
00:05:16,108 --> 00:05:18,669
många poeter i poesigemenskapen deltar i,

98
00:05:18,669 --> 00:05:21,057
och den kallas för 30/30-utmaningen.

99
00:05:21,057 --> 00:05:27,058
Tanken är att man ska skriva en dikt
varje dag i hela april månad.

100
00:05:27,668 --> 00:05:30,635
Förra året provade jag för första gången
och jag blev exalterad

101
00:05:30,635 --> 00:05:34,011
av effektiviteten i min poesiproduktion.

102
00:05:34,011 --> 00:05:36,181
Men i slutet av månaden
tittade jag tillbaka

103
00:05:36,181 --> 00:05:37,881
på de 30 dikter jag hade skrivit,

104
00:05:37,881 --> 00:05:42,142
och upptäckte att de alla försökte
säga samma sak,

105
00:05:42,142 --> 00:05:46,799
det hade bara tagit 30 försök att lista ut
hur det ville bli sagt.

106
00:05:46,799 --> 00:05:50,662
Och jag insåg att det antagligen är lika
med andra berättelser på en större skala.

107
00:05:50,662 --> 00:05:53,429
Jag har berättelser som jag
har försökt berätta i flera år,

108
00:05:53,429 --> 00:05:57,372
jag skriver om och skriver om
och söker ständigt efter rätt ord.

109
00:05:57,602 --> 00:06:01,016
En fransk poet,
en essäist vid namn Paul Valery

110
00:06:01,016 --> 00:06:04,563
sa att en dikt blir aldrig färdig,
den blir bara övergiven.

111
00:06:04,683 --> 00:06:07,533
Och det här skrämmer mig,
därför att det skulle innebära att

112
00:06:07,533 --> 00:06:11,262
jag kan redigera och skriva om i evigheter
och det är upp till mig att avgöra

113
00:06:11,262 --> 00:06:15,393
när en dikt är färdig
och när jag kan lämna den.

114
00:06:15,763 --> 00:06:18,039
Och det här går rakt emot
min fanatiska natur

115
00:06:18,039 --> 00:06:21,863
att hitta rätt svar, de perfekta orden,
och den rätta formen.

116
00:06:22,043 --> 00:06:25,691
Och jag använder poesi i mitt liv,
som ett sätt att navigera

117
00:06:25,691 --> 00:06:26,859
och jobba igenom saker.

118
00:06:26,859 --> 00:06:30,187
Men bara för att jag avslutar dikten,
betyder inte det att jag har löst

119
00:06:30,187 --> 00:06:32,684
vad det nu var jag försökte lista ut.

120
00:06:32,684 --> 00:06:34,764
Jag tycker om att återbesöka gamla dikter,

121
00:06:34,764 --> 00:06:38,301
för att de visar mig
precis var jag var i det ögonblicket.

122
00:06:38,301 --> 00:06:40,267
Och vad jag försökte navigera genom


123
00:06:40,267 --> 00:06:42,680
och orden som jag valde till min hjälp.

124
00:06:43,090 --> 00:06:47,098
Jag har en berättelse
som jag har snubblat över i åratal

125
00:06:47,098 --> 00:06:50,104
och jag är inte säker på
om jag har hittat den perfekta formen,

126
00:06:50,104 --> 00:06:51,944
eller om det här bara är ett försök

127
00:06:51,944 --> 00:06:53,943
som jag kommer att försöka
skriva om senare

128
00:06:53,943 --> 00:06:55,987
i jakten på ett bättre sätt
att berätta den.

129
00:06:55,987 --> 00:06:58,866
Men jag vet att sen, när jag ser tillbaka

130
00:06:58,866 --> 00:07:01,715
så kommer jag att veta
att det här är var jag var

131
00:07:01,715 --> 00:07:05,009
i det här ögonblicket, och det här är
vad jag försökte navigera genom,

132
00:07:05,009 --> 00:07:09,686
med de här orden, här,
i det här rummet, med er.

133
00:07:10,732 --> 00:07:12,071
Så...

134
00:07:13,291 --> 00:07:14,690
Le.

135
00:07:18,590 --> 00:07:22,191
Det har inte alltid fungerat så här.

136
00:07:22,191 --> 00:07:25,011
Det fanns en tid när du behövde
få lite skit under naglarna.

137
00:07:25,011 --> 00:07:29,029
När du var i mörkret, för det mesta,
var fumlande självklart,

138
00:07:29,029 --> 00:07:32,076
och du behövde mer kontrast, mer mättnad,

139
00:07:32,076 --> 00:07:34,614
mörkare mörka, och ljusare ljusa.

140
00:07:34,614 --> 00:07:36,919
De kallade det för utökad utveckling.

141
00:07:36,919 --> 00:07:39,164
Du ägnade längre tid åt
att inhalera kemikalier,

142
00:07:39,164 --> 00:07:40,901
längre tid upp till handlederna.

143
00:07:40,901 --> 00:07:42,513
Det var inte alltid lätt.

144
00:07:42,513 --> 00:07:45,251
Farfar Stewart var marinfotograf.

145
00:07:45,251 --> 00:07:48,311
Ung, rödkindad med uppkavlade ärmar,

146
00:07:48,311 --> 00:07:51,022
nävar med fingrar som tjocka myntrullar,

147
00:07:51,022 --> 00:07:53,843
han såg ut som Karl-Alfred, personifierad.

148
00:07:53,843 --> 00:07:56,245
Snett leende, tuss av brösthår,

149
00:07:56,245 --> 00:07:59,771
han dök upp vid andra världskriget,
med ett smil och en hobby.

150
00:07:59,771 --> 00:08:02,370
När de frågade om han
kunde mycket om fotografi,

151
00:08:02,500 --> 00:08:03,719
ljög han.


152
00:08:03,719 --> 00:08:05,818
Lärde sig läsa Europa som en karta,

153
00:08:05,818 --> 00:08:09,018
upp och ner,
från höjden i ett stridsflygplan,

154
00:08:09,018 --> 00:08:12,086
kamera knäppande, ögonlock fladdrande,
de mörkaste mörka

155
00:08:12,086 --> 00:08:14,009
och de ljusaste ljusa.

156
00:08:14,009 --> 00:08:16,719
Han lärde sig krig som om
han kunde läsa sig ända hem.

157
00:08:17,049 --> 00:08:19,476
När andra män återvände,
la de sina vapen till vila,

158
00:08:19,476 --> 00:08:22,867
men han tog objektiven
och kamerorna med sig hem.

159
00:08:22,867 --> 00:08:25,870
Öppnade en butik,
gjorde den till ett familjeföretag.

160
00:08:26,100 --> 00:08:29,333
Min pappa föddes in
i den här svartvita världen.

161
00:08:29,333 --> 00:08:32,604
Hans baskethänder lärde sig
de små klicken och glidningarna

162
00:08:32,604 --> 00:08:35,064
av objektiv in i ram, film in i kamera,

163
00:08:35,064 --> 00:08:36,740
kemikalier ner i plastbytta.

164
00:08:36,740 --> 00:08:39,864
Hans pappa kände utrustningen,
men inte konsten.

165
00:08:39,864 --> 00:08:41,771
Han kände de mörka men inte de ljusa.

166
00:08:41,771 --> 00:08:45,574
Min pappa lärde sig magin,
la sin tid på att följa ljus.

167
00:08:45,574 --> 00:08:48,990
En gång reste han tvärs över landet
för att följa en skogsbrand,

168
00:08:48,990 --> 00:08:52,498
jagade den med sin kamera i en vecka.

169
00:08:52,498 --> 00:08:54,299
"Följ ljuset," sa han.

170
00:08:54,299 --> 00:08:55,430
"Följ ljuset."

171
00:08:55,430 --> 00:08:58,293
Det finns delar av mig som jag bara
känner igen från bilder.

172
00:08:58,503 --> 00:09:01,172
På loftet på Wooster street
med de knakande hallgångarna,

173
00:09:01,172 --> 00:09:04,007
de fyra meter höga taken,
de vita väggarna och kalla golven.

174
00:09:04,007 --> 00:09:06,943
Det här var min mammas hem
innan hon var mamma,

175
00:09:06,943 --> 00:09:10,007
innan hon var fru, var hon konstnär.

176
00:09:10,007 --> 00:09:11,660
Och de enda två rummen i huset,

177
00:09:11,660 --> 00:09:14,049
med väggar som räckte ända upp till taket,

178
00:09:14,049 --> 00:09:15,826
och dörrar som öppnades och stängdes,

179
00:09:15,826 --> 00:09:18,481
var badrummet och mörkrummet.

180
00:09:18,481 --> 00:09:21,516
Mörkrummet byggde hon själv,
med specialgjorda

181
00:09:21,516 --> 00:09:25,180
rostfria vaskar,
ett 8 x 10 förstoringsbord

182
00:09:25,180 --> 00:09:27,635
som kunde höjas och sänkas
med en gigantisk handvev,

183
00:09:27,635 --> 00:09:29,456
en bank av färgbalanserade lampor,

184
00:09:29,456 --> 00:09:31,408
en vit glasvägg för att titta på trycken,

185
00:09:31,408 --> 00:09:33,693
ett torkställ som rörde sig
in och ut mot väggen.

186
00:09:33,693 --> 00:09:35,880
Min mamma byggde sig själv ett mörkrum.

187
00:09:35,880 --> 00:09:37,076
Gjorde det till sitt hem.

188
00:09:37,086 --> 00:09:39,605
Blev kär i en man med baskethänder,

189
00:09:39,605 --> 00:09:41,685
i sättet han såg på ljus.

190
00:09:42,115 --> 00:09:44,214
De gifte sig. Fick ett barn.

191
00:09:44,214 --> 00:09:46,303
Flyttade till ett hus nära en park.

192
00:09:46,303 --> 00:09:48,128
Men de behöll loftet på Wooster street

193
00:09:48,128 --> 00:09:50,987
för födelsedagskalas och skattjakter.

194
00:09:50,987 --> 00:09:53,101
Barnet tippade gråskalan.

195
00:09:53,101 --> 00:09:56,083
Fyllde sina föräldrars fotoalbum
med röda ballonger

196
00:09:56,083 --> 00:09:57,073
och gul glasyr.

197
00:09:57,073 --> 00:09:59,685
Barnet växte upp
till en flicka utan fräknar,

198
00:09:59,685 --> 00:10:01,112
med ett snett leende,

199
00:10:01,112 --> 00:10:05,711
som inte förstod varför hennes vänner
inte hade mörkrum i sina hus,

200
00:10:05,711 --> 00:10:07,490
som aldrig såg sina föräldrar kyssas,

201
00:10:07,490 --> 00:10:09,449
som aldrig såg dem hålla handen.

202
00:10:09,449 --> 00:10:11,315
Men en dag, dök ett annat barn upp.

203
00:10:11,315 --> 00:10:14,506
Ett med perfekt rakt hår
och tuggummikinder.

204
00:10:14,506 --> 00:10:16,200
De döpte honom till Sötpotatis

205
00:10:16,200 --> 00:10:18,293
och när han skrattade,
skrattade han så högt,

206
00:10:18,293 --> 00:10:20,351
att han skrämde duvorna på brandtrappan.

207
00:10:20,351 --> 00:10:23,262
Och de fyra bodde
i det där huset nära parken.

208
00:10:23,262 --> 00:10:25,903
Flickan utan fräknar,
och sötpotatispojken,

209
00:10:25,903 --> 00:10:28,030
basketpappan,
och mörkrumsmamman.

210
00:10:28,030 --> 00:10:30,872
Och de tände sina ljus,
och de bad sina böner,

211
00:10:30,872 --> 00:10:33,698
och hörnen på fotografierna
rullade ihop sig.

212
00:10:33,698 --> 00:10:35,750
En dag föll några torn

213
00:10:35,750 --> 00:10:39,853
och huset nära parken
blev ett hus under aska, så de flydde.

214
00:10:39,853 --> 00:10:45,008
I ryggsäckar, på cyklar till mörkrum,
men loftet på Wooster street

215
00:10:45,008 --> 00:10:48,812
var byggt för en konstnär,
inte en duvfamilj

216
00:10:48,812 --> 00:10:50,775
och väggar som inte når taket

217
00:10:50,775 --> 00:10:52,090
håller inte skrikandet inne

218
00:10:52,090 --> 00:10:56,255
och en man med baskethänder
la sina vapen till vila.

219
00:10:56,515 --> 00:11:00,008
Han kunde inte slåss i det här kriget
och inga kartor pekade hem.

220
00:11:00,008 --> 00:11:02,338
Hans händer
passade inte längre hans kamera,

221
00:11:02,338 --> 00:11:03,900
passade inte längre hans frus,

222
00:11:03,900 --> 00:11:05,858
passade inte längre hans kropp.

223
00:11:05,858 --> 00:11:08,653
Sötpotatispojken mosade in
sina nävar i sin mun

224
00:11:08,653 --> 00:11:10,229
tills han inte hade mer att säga.

225
00:11:10,229 --> 00:11:14,022
Så flickan utan fräknar
gick på skattjakt för sig själv.

226
00:11:14,022 --> 00:11:17,638
Och på Wooster street, i byggnaden
med de knakande hallgångarna,

227
00:11:17,638 --> 00:11:19,490
och loftet med fyrameterstak

228
00:11:19,490 --> 00:11:21,202
och mörkrummet med för många vaskar

229
00:11:21,202 --> 00:11:23,788
under färgbalanslampan,
hittade hon en lapp,

230
00:11:23,788 --> 00:11:28,491
häftad vid väggen med ett häftstift,
kvarlämnad från tiden före tornen,

231
00:11:28,491 --> 00:11:31,375
från tiden före barnen.

232
00:11:31,375 --> 00:11:36,517
På lappen stod: "En kille älskar verkligen
en tjej som jobbar i mörkrummet."

233
00:11:37,317 --> 00:11:40,944
Det tog ett år innan min pappa
tog upp en kamera igen.

234
00:11:40,944 --> 00:11:43,578
Första gången han gick ut
följde han juleljusen

235
00:11:43,578 --> 00:11:46,013
som prickade sig genom
träden i New York City.

236
00:11:46,013 --> 00:11:50,687
Små prickar med ljus, som blinkade
ut från honom ut från det mörkaste mörka.

237
00:11:50,687 --> 00:11:54,613
Ett år senare reste han tvärs över landet
för att följa en skogsbrand,

238
00:11:54,613 --> 00:11:57,057
stannade i en vecka
och jagade den med sin kamera,

239
00:11:57,057 --> 00:11:58,997
den härjade på västkusten

240
00:11:58,997 --> 00:12:01,121
och åt 18-hjulslastbilar i sin framfart.

241
00:12:01,121 --> 00:12:02,602
På andra sidan landet,

242
00:12:02,602 --> 00:12:06,230
gick jag till skolan och skrev en dikt
i marginalen på min anteckningsbok.

243
00:12:06,230 --> 00:12:08,705
Vi har båda lärt oss konsten att fånga.

244
00:12:08,705 --> 00:12:11,398
Kanske lär vi oss konsten att ta till oss.

245
00:12:11,398 --> 00:12:15,368
Kanske lär vi oss konsten
att släppa taget.

246
00:12:15,368 --> 00:12:18,340
Tack. (Applåder)