1 00:00:01,012 --> 00:00:03,539 För länge sedan levde en jätte, 2 00:00:04,353 --> 00:00:09,167 en självisk jätte, vars fantastiska trädgård var den vackraste i landet. 3 00:00:10,072 --> 00:00:12,053 En kväll kom jätten hem 4 00:00:12,077 --> 00:00:14,519 och hittade en massa barn som lekte i hans trädgård, 5 00:00:14,543 --> 00:00:16,136 och han blev rasande. 6 00:00:16,773 --> 00:00:20,128 "Min egen trädgård är min egen trädgård!" 7 00:00:20,152 --> 00:00:21,570 sa jätten. 8 00:00:22,359 --> 00:00:24,720 Och han byggde en hög mur runt den. 9 00:00:25,886 --> 00:00:30,881 Författaren Oscar Wilde skrev berättelsen "Den själviske jätten" år 1888. 10 00:00:31,947 --> 00:00:37,060 Nästan hundra år senare flyttade jätten in i min Brooklyn-barndom 11 00:00:37,084 --> 00:00:38,261 och försvann aldrig. 12 00:00:39,060 --> 00:00:41,085 Jag uppfostrades i en religiös familj, 13 00:00:41,109 --> 00:00:43,887 och växte upp läsandes både Bibeln och Koranen. 14 00:00:44,566 --> 00:00:47,990 Timmarna av läsande, både religiöst och för nöjes skull, 15 00:00:48,014 --> 00:00:51,078 var överlägset fler än tv-tittandet. 16 00:00:51,102 --> 00:00:54,315 Vilken dag som helst kunde man hitta mina syskon och mig 17 00:00:54,339 --> 00:00:57,460 uppkrupna någonstans i vår lägenhet läsandes, 18 00:00:57,484 --> 00:00:59,022 ibland olyckliga, 19 00:00:59,046 --> 00:01:02,802 för att på sommardagar i New York exploderade brandposterna, 20 00:01:02,826 --> 00:01:05,993 och till vår enorma avundsjuka kunde vi höra våra vänner där nere 21 00:01:06,017 --> 00:01:07,551 leka i det forsande vattnet, 22 00:01:07,575 --> 00:01:11,048 deras oerhörda lycka som fann sin väg upp genom våra öppna fönster. 23 00:01:11,588 --> 00:01:14,716 Men jag lärde mig att ju djupare jag tog mig in i mina böcker, 24 00:01:14,740 --> 00:01:16,875 ju mer tid jag lade på varje mening, 25 00:01:16,899 --> 00:01:19,524 desto mindre hörde jag oväsendet från världen utanför. 26 00:01:19,960 --> 00:01:22,952 Så, till skillnad från mina syskon, som skyndade genom böcker, 27 00:01:22,976 --> 00:01:24,565 så läste jag sakta - 28 00:01:24,589 --> 00:01:26,943 väldigt, väldigt sakta. 29 00:01:27,816 --> 00:01:31,146 Jag var barnet med sitt finger löpande under orden, 30 00:01:31,170 --> 00:01:35,672 tills jag blev tillsagd att inte göra så, att stora barn inte använder fingret. 31 00:01:36,138 --> 00:01:39,879 I tredje klass var vi tvungna att sitta med händerna knäppta på bänken, 32 00:01:39,903 --> 00:01:44,241 fick knäppa upp dem endast för att vända sida, sen återvända till positionen. 33 00:01:45,061 --> 00:01:47,552 Vår lärare var inte elak. 34 00:01:47,576 --> 00:01:49,258 Det var på 1970-talet, 35 00:01:49,282 --> 00:01:52,256 och hennes mål var att få oss att läsa inte bara på klassnivå 36 00:01:52,280 --> 00:01:53,767 utan långt över. 37 00:01:54,199 --> 00:01:56,722 Och vi blev alltid pressade till att läsa snabbare. 38 00:01:57,769 --> 00:02:01,459 Men i tystnaden i min lägenhet, utanför min lärares synfält, 39 00:02:01,483 --> 00:02:03,914 lät jag fingret löpa under orden. 40 00:02:03,938 --> 00:02:06,804 Och återigen berättade den själviske jätten sin historia, 41 00:02:06,828 --> 00:02:10,704 om hur han kände sig förrådd av barnen som smög sig in i hans trädgård, 42 00:02:10,728 --> 00:02:12,747 hur han hade byggt den höga muren, 43 00:02:12,771 --> 00:02:15,262 och den höll barnen utanför, 44 00:02:15,286 --> 00:02:17,660 men en grå vinter föll över hans trädgård 45 00:02:17,684 --> 00:02:20,247 och bara stannade och stannade. 46 00:02:20,784 --> 00:02:23,338 För varje omläsning lärde jag mig någonting nytt 47 00:02:23,362 --> 00:02:26,950 om de hårda stenarna på gatorna som barnen blev tvungna att leka på 48 00:02:26,974 --> 00:02:29,084 när de blev utvisade från trädgården, 49 00:02:29,108 --> 00:02:32,496 om ömheten hos en liten pojke som dök upp en dag, 50 00:02:32,520 --> 00:02:34,662 och även om jätten själv. 51 00:02:34,686 --> 00:02:37,737 Kanske var hans ord trots allt inte ilskna. 52 00:02:37,761 --> 00:02:40,032 Kanske var de en vädjan om empati, 53 00:02:40,056 --> 00:02:41,600 om förståelse. 54 00:02:42,438 --> 00:02:45,738 "Min egen trädgård är min egen trädgård." 55 00:02:47,566 --> 00:02:50,300 Flera år senare hörde jag om en författare, John Gardner, 56 00:02:50,324 --> 00:02:52,601 som hänvisade till det som "fiktiva drömmen", 57 00:02:52,625 --> 00:02:54,345 eller "drömmen om fiktion", 58 00:02:54,369 --> 00:02:57,580 och jag insåg att det var där jag var, inuti i boken, 59 00:02:57,604 --> 00:03:01,391 och spenderade tid med karaktärerna och världen som författaren skapat 60 00:03:01,415 --> 00:03:03,007 och bjudit in mig till. 61 00:03:03,031 --> 00:03:06,119 Som barn visste jag att historier skulle njutas av, 62 00:03:06,143 --> 00:03:08,723 att historier ville vara långsamma, 63 00:03:08,747 --> 00:03:13,568 och att någon författare hade spenderat månader, kanske år, med att skriva dem. 64 00:03:13,592 --> 00:03:14,939 Och mitt jobb som läsare - 65 00:03:14,963 --> 00:03:18,169 speciellt den läsare som en dag ville bli författare - 66 00:03:18,193 --> 00:03:20,280 var att respektera den berättelsen. 67 00:03:21,445 --> 00:03:27,179 Långt innan det fanns kabel-tv eller internet eller ens telefon, 68 00:03:27,203 --> 00:03:31,764 fanns det människor som delade idéer, information och minnen genom historier. 69 00:03:31,788 --> 00:03:35,359 Det är en av våra tidigaste former av sammankopplande tekniker. 70 00:03:35,953 --> 00:03:38,377 Det var historien om något bättre ner längs Nilen 71 00:03:38,401 --> 00:03:40,833 som fick egyptierna att förflytta sig längs den, 72 00:03:40,857 --> 00:03:43,041 historien om ett bättre sätt att bevara döda 73 00:03:43,065 --> 00:03:46,462 som tog Tutankhamons kvarlevor in i 2000-talet. 74 00:03:46,486 --> 00:03:48,431 Och för mer än två miljoner år sen, 75 00:03:48,455 --> 00:03:52,084 när de första människorna började tillverka verktyg av sten, 76 00:03:52,108 --> 00:03:53,759 måste någon ha sagt: "Tänk om?" 77 00:03:54,203 --> 00:03:57,203 Och någon annan kom ihåg historien. 78 00:03:57,227 --> 00:04:00,765 Och oavsett om de berättade den genom ord eller gester eller teckningar, 79 00:04:00,789 --> 00:04:03,754 så fördes den vidare; ihågkommen: 80 00:04:03,778 --> 00:04:06,646 slå en hammare och hör dess historia. 81 00:04:07,536 --> 00:04:09,472 Världen blir alltmer högljudd. 82 00:04:09,496 --> 00:04:11,497 Vi har gått från bergsprängare 83 00:04:11,521 --> 00:04:15,839 till Walkmen till portabla cd-spelare 84 00:04:15,863 --> 00:04:17,807 till iPods 85 00:04:17,831 --> 00:04:20,489 till vilken sång vi vill, när vi vill. 86 00:04:20,513 --> 00:04:23,863 Vi har gått från de fyra tv-kanalerna i min barndom 87 00:04:23,887 --> 00:04:27,416 till vad som verkar oändlig kabel-tv och strömning. 88 00:04:27,440 --> 00:04:32,192 När teknik flyttar oss snabbare och snabbare genom tid och rum, 89 00:04:32,216 --> 00:04:35,452 känns det som att historien blir knuffad ur vägen, 90 00:04:35,476 --> 00:04:37,918 jag menar, bokstavligen knuffad ut ur berättelsen. 91 00:04:38,640 --> 00:04:42,256 Men även när vårt engagemang med historier förändras, 92 00:04:42,280 --> 00:04:47,847 eller det yttre övergår från bok till ljud till Instagram till Snapchat, 93 00:04:47,871 --> 00:04:50,416 så måste vi komma ihåg vårt finger under orden. 94 00:04:50,440 --> 00:04:53,059 Komma ihåg att historier, oavsett format, 95 00:04:53,083 --> 00:04:56,374 alltid har tagit oss till platser vi aldrig trodde vi skulle nå, 96 00:04:56,398 --> 00:04:59,249 introducerat oss till folk vi aldrig trodde vi skulle möta 97 00:04:59,273 --> 00:05:02,432 och visat oss världar som vi kanske skulle ha missat. 98 00:05:03,043 --> 00:05:06,956 Så när tekniken fortsätter att gå snabbare och snabbare, 99 00:05:06,980 --> 00:05:09,116 är jag okej med något långsammare. 100 00:05:09,562 --> 00:05:13,216 Mitt finger under orden har lett mig till ett liv skrivandes böcker 101 00:05:13,240 --> 00:05:15,636 för människor i alla åldrar, 102 00:05:15,660 --> 00:05:17,500 böcker avsedda att läsas sakta, 103 00:05:17,524 --> 00:05:19,008 att njutas av. 104 00:05:19,805 --> 00:05:23,508 Min kärlek för att se djupt och nära på världen, 105 00:05:23,532 --> 00:05:26,799 för att sätta hela mig själv in i den, och genom att göra det, 106 00:05:26,823 --> 00:05:30,403 se de många, många möjligheterna i en berättelse, 107 00:05:30,427 --> 00:05:32,086 visade sig vara en gåva, 108 00:05:32,110 --> 00:05:34,203 eftersom att ta mig den tiden 109 00:05:34,227 --> 00:05:37,062 lärde mig allt jag behövde veta om skrivande. 110 00:05:37,086 --> 00:05:40,738 Och skrivande lärde mig allt jag behövde veta om att skapa världar 111 00:05:40,762 --> 00:05:44,247 där människor kunde bli sedda och hörda, 112 00:05:44,271 --> 00:05:47,624 där deras erfarenheter kunde bli legitimerade, 113 00:05:47,648 --> 00:05:51,065 och där min historia, läst eller hörd av en annan person, 114 00:05:51,089 --> 00:05:54,284 inspirerade någonting i dem som blev ett band mellan oss, 115 00:05:54,308 --> 00:05:55,716 en konversation. 116 00:05:56,352 --> 00:05:59,004 Och är inte det vad det här handlar om - 117 00:05:59,028 --> 00:06:03,725 att hitta ett sätt, när det kommer till kritan, att inte känna sig ensam i världen 118 00:06:03,749 --> 00:06:07,647 och ett sätt att känna att vi har förändrat den innan vi lämnar? 119 00:06:08,242 --> 00:06:11,364 Sten till hammare, människa till mumie, 120 00:06:11,388 --> 00:06:15,352 idé till historia - och alltihop, ihågkommet. 121 00:06:16,641 --> 00:06:19,576 Ibland läser vi för att förstå framtiden. 122 00:06:20,211 --> 00:06:23,132 Ibland läser vi för att förstå det förflutna. 123 00:06:23,156 --> 00:06:27,155 Vi läser för att försvinna, för att glömma de svåra tider vi lever i, 124 00:06:27,179 --> 00:06:30,128 och vi läser för att minnas de som fanns före oss, 125 00:06:30,152 --> 00:06:31,969 som genomlevde någonting svårare. 126 00:06:32,643 --> 00:06:34,990 Jag skriver av samma anledningar. 127 00:06:35,893 --> 00:06:40,006 Innan vi kom till Brooklyn, bodde min familj i Greenville, South Carolina, 128 00:06:40,030 --> 00:06:42,849 i ett segregerat område som hette Nicholtown. 129 00:06:43,749 --> 00:06:46,176 Alla vi där var ättlingar till ett folk 130 00:06:46,200 --> 00:06:48,997 som inte hade tillåtits att lära sig läsa eller skriva. 131 00:06:49,651 --> 00:06:51,081 Tänk er det: 132 00:06:51,105 --> 00:06:55,076 faran i att förstå hur bokstäver formar ord, 133 00:06:55,100 --> 00:06:58,224 faran i orden själva, 134 00:06:58,248 --> 00:07:02,333 faran i ett bildat folk och deras historier. 135 00:07:03,666 --> 00:07:06,835 Men mot denna bakgrund att bli hotat till döds 136 00:07:06,859 --> 00:07:09,151 för att hålla fast i en berättelse, 137 00:07:09,175 --> 00:07:11,470 så dog inte våra historier, 138 00:07:11,494 --> 00:07:14,540 eftersom det alltid finns ännu en historia under den. 139 00:07:14,564 --> 00:07:16,675 Och det är så det alltid har fungerat. 140 00:07:16,699 --> 00:07:18,778 För så länge vi har kommunicerat, 141 00:07:18,802 --> 00:07:20,903 har det funnits skikt i berättelsen, 142 00:07:20,927 --> 00:07:24,593 historierna nedanför historierna och de som är nedanför dem. 143 00:07:24,617 --> 00:07:29,239 Det är så historier har och kommer att fortsätta överleva. 144 00:07:29,263 --> 00:07:33,573 När jag började koppla samman sättet jag lärde mig skriva 145 00:07:33,597 --> 00:07:35,326 och sättet jag lärde mig läsa 146 00:07:35,350 --> 00:07:37,511 med ett nästan tystat folk, 147 00:07:38,336 --> 00:07:43,473 förstod jag att min historia var större och äldre och djupare 148 00:07:43,497 --> 00:07:45,253 än jag någonsin skulle vara. 149 00:07:45,277 --> 00:07:47,522 Och på grund av det kommer det att fortsätta. 150 00:07:48,722 --> 00:07:51,286 Bland dessa nästan tystade människor 151 00:07:51,310 --> 00:07:54,100 fanns det de som aldrig lärde sig att läsa. 152 00:07:55,433 --> 00:07:58,933 Deras ättlingar, nu generationer efter förslavningen, 153 00:07:59,798 --> 00:08:00,966 om de var välbärgade nog 154 00:08:00,990 --> 00:08:04,325 hade gått vidare till högskola, universitet och utöver det. 155 00:08:04,758 --> 00:08:08,463 Vissa, som min mormor och mina syskon, verkade födas läsande, 156 00:08:08,487 --> 00:08:10,872 som om historien flyttat sig åt sidan för dem. 157 00:08:11,546 --> 00:08:15,267 Vissa, som min mamma, rycktes med av det stora migrationståget - 158 00:08:15,291 --> 00:08:17,772 som inte var något egentligt tåg - 159 00:08:17,796 --> 00:08:19,754 och kysste södern adjö. 160 00:08:20,362 --> 00:08:23,272 Men här är historien inom den historien: 161 00:08:23,296 --> 00:08:25,805 de som lämnade och de som stannade 162 00:08:25,829 --> 00:08:28,269 bar med sig historien av en berättelse, 163 00:08:28,293 --> 00:08:32,776 och visste starkt att skriva ner den inte var den enda vägen att behålla den, 164 00:08:32,800 --> 00:08:37,028 visste att de kunde sitta på sina verandor eller sina förstutrappor vid dagens slut 165 00:08:37,052 --> 00:08:39,581 och berätta en långsam saga för sina barn. 166 00:08:40,330 --> 00:08:44,524 De visste att de kunde sjunga sina historier i hettan vid bomullsplockandet 167 00:08:44,548 --> 00:08:46,302 och tobaksskördandet, 168 00:08:46,326 --> 00:08:50,274 visste att de kunde predika sina historier och sy dem till lapptäcken, 169 00:08:50,298 --> 00:08:54,128 vända de mest smärtsamma till något skrattretande, 170 00:08:54,152 --> 00:08:56,836 och genom det skrattet, andas ut historien om ett land 171 00:08:56,860 --> 00:08:59,485 som försökte åter och åter och åter igen 172 00:08:59,509 --> 00:09:01,033 att stjäla deras kroppar, 173 00:09:01,057 --> 00:09:02,676 deras kraft 174 00:09:02,700 --> 00:09:04,032 och deras historia. 175 00:09:05,954 --> 00:09:09,536 Så som barn lärde jag mig att föreställa mig ett osynligt finger 176 00:09:09,560 --> 00:09:12,956 som tog mig från ord till ord, 177 00:09:12,980 --> 00:09:15,356 från mening till mening, 178 00:09:15,380 --> 00:09:17,908 från okunskap till förståelse. 179 00:09:18,742 --> 00:09:22,322 Så när tekniken fortsätter att öka farten 180 00:09:22,346 --> 00:09:24,268 fortsätter jag att läsa sakta, 181 00:09:26,054 --> 00:09:29,809 och vet att jag respekterar författarens verk 182 00:09:29,833 --> 00:09:32,422 och historiens bestående styrka. 183 00:09:32,446 --> 00:09:35,673 Och jag läser sakta för att dränka oväsendet 184 00:09:35,697 --> 00:09:39,468 och minnas de som fanns innan mig, 185 00:09:39,492 --> 00:09:45,698 som antagligen var de första människorna som äntligen lärde sig kontrollera eld 186 00:09:45,722 --> 00:09:48,117 och omringade sin nya kraft 187 00:09:48,926 --> 00:09:52,713 av låga och ljus och värme. 188 00:09:53,853 --> 00:09:57,546 Och jag läser sakta för att minnas den själviske jätten, 189 00:09:57,570 --> 00:09:59,872 hur han slutligen rev ner muren 190 00:09:59,896 --> 00:10:02,356 och lät barnen springa fritt genom hans trädgård. 191 00:10:03,325 --> 00:10:07,377 Och jag läser sakta för att hylla mina förfäder, 192 00:10:07,401 --> 00:10:09,517 som inte tilläts läsa alls. 193 00:10:10,171 --> 00:10:12,760 Även de måste ha omringat eldar, 194 00:10:12,784 --> 00:10:16,154 milt talande om sina drömmar, 195 00:10:16,178 --> 00:10:18,726 sitt hopp, sin framtid. 196 00:10:20,417 --> 00:10:25,001 Varje gång vi läser, skriver eller berättar en historia, 197 00:10:25,025 --> 00:10:27,300 stiger vi in i deras cirkel, 198 00:10:28,339 --> 00:10:30,509 och den förblir obruten. 199 00:10:31,515 --> 00:10:35,098 Och berättelsens makt lever vidare. 200 00:10:36,047 --> 00:10:37,200 Tack. 201 00:10:37,222 --> 00:10:40,192 (Applåder)