[Världsmedborgare]

[En massiv global kris väntar]

[Här följer ett meddelande från...]

[FNs generalsekreterare António Guterres]

Klimatkrisen är 
vår tids allra största problem.

Vi tävlar mot tiden
och vi håller på att förlora.

Otåligheten växer,
främst hos de unga,

över global passivitet.

Vi behöver
höjd ambitionsnivå hos alla:

regeringar, städer, företag,
investerare och privatpersoner.

Jag är glad att ni lanserar
TED Countdown.

Ert inflytande och era idéer 
kan öka möjligheten att nå

en koldioxidneutral värld år 2050.

Endast så kan vi hindra
de värsta följderna av uppvärmningen.

Vi har verktygen, kunskapen
och resurserna.

Låt oss kämpa

med politisk vilja och energi.

Att göra något annat
vore ett svek mot mänskligheten

och kommande generationer.

Tack.

Speaker: Låt oss välkomna

en av arkitekterna
bakom Parisavtalet

Christiana Figueres

och ledaren för TED,
Chris Anderson.

(Applåder)

Chris Anderson:
Välkomna, välkomna.

Något märkvärdigt händer 
den kommande timmen.

Världens enskilt största utmaning

som ser ut så här ...

ska mötas av

några av världens skarpaste hjärnor

och modigaste själar

och det verkar vara ni.

Vår fantastiska publik i New York
och i resten av världen.

Christiana, här är de
som vi ska umgås med idag.

Christiana Figueres:
Så är det. Absolut.

Det är så bra att
alla är samlade

för initiativet som vi lanserar

kräver att alla är med.

Och här är det.

Countdown.

Countdown är ett globalt initiativ
som ska minska växthusgaserna.

Vi söker modiga lösningar
inom fem områden

och tänker på vad vi kan uppnå

om vi tänker utanför boxen
och arbetar tillsammans.

Från och med idag kan du
gå in på countdown.ted.com

och registrera dig
och gå med i Countdown.

I början av år 2020

visar vi planer på
hur du kan kontakta andra

på ditt arbete, din skola eller i din stad

och få dem att engagera sig.

Det hela leder till globala möten

den 10 oktober 2020.

Alla i hela världen är välkomna att delta.

Det är därför,

även om jag varit med 
i många projekt genom åren,

är jag verkligen är taggad inför detta.

För Countdown är
en inbjudan till alla, alla

att dra sitt strå till stacken
för att rädda planeten

och skapa en spännande framtid.

Politiker och invånare,

VD:ar och deras kunder,

deras anställda
och deras investerare,

gamla och unga,

i norr och söder.

(Skratt) Jag såg vad du gjorde.

(Skratt)

Men vårt mål är inte att klampa in

med något nytt som konkurrerar

med de fantastiska initiativ
som redan är i gång.

Nej.

Vi ska hitta de bästa lösningarna
som redan är framtagna,

och förbättra dem

och sedan aktivera dem

genom att låta 
dessa olika grupper träffas.

Och om detta inträffar

tror vi att det finns
en väg ut från klimatkrisen.

Det är detta vi vill förenkla.

Men nu, Chris, en fråga:

Varför vill du och TED delta

och faktiskt påverka klimatagendan,

när jag trodde att ni bara
ville sprida tankar?

Jo, just det, det har varit
vårt fokus de senaste 15 åren:

Tankar som bör spridas.

Men förra sommaren

insåg vi att allvaret i några frågor,

och då speciellt klimatet,

krävde att vi gjorde mer
än att sprida tankar,

att vi faktiskt försökte åstadkomma något.

Nu är vi ju bara 
en relativt liten organisation ...

som tappar all trovärdighet
om vi inte får med människor.

Men det häftiga är
att det har redan hänt.

Alla vi pratat med är ivriga
och vill vara med.

Och ett avgörande händelse
var ju när du anslöt, Christiana.

Jag menar, du hade en nyckelroll
när Parisavtalet togs fram.

Världen häpnade över
den samsyn ni uppnådde där.

Hur lyckades ni skapa
en sådan samsyn?

Det var att verkligen utmana
och att förändra antaganden

om vad som är möjligt
om vi är överens om målen

och sedan gemensamt
arbetar mot målen för att nå dem.

Vårt mantra då var samma som nu:

"Omöjligt är inte ett faktum,

det är en attityd."

Det är faktiskt bara en attityd,

och alltså något vi kan ändra.

Vi måste verkligen
hålla hårt i vårt mantra

de närmsta månaderna,

för den vetenskapliga samsynen
har faktiskt mörknat.

För en snabbrapport från fronten,

här kommer chefen
över de tusentals forskare

som utgör IPCC, Dr Hoesung Lee.

Vi publicerade nyligen
tre specialrapporter

som visade skador från tidigare
och framtida uppvärmning.

De visar också
att ett stabiliserat klimat

förutsätter en drastisk minskning
av växthusgaser i närtid.

Samhället måste genomgå förändringar
utan motstycke för att lyckas.

Även om vi lyckas begränsa 
uppvärmningen till 1,5 grader

får vi se mer extremt väder,

höjda havsnivåer

och vattenbrist i vissa regioner,

och hot mot livsmedelssäkerheten
och den biologiska mångfalden.

Högre temperaturer
medför mer skador,

och hotar liv och försörjningsmöjligheter

för miljontals människor
över hela världen.

Vi är stolta att ha en annan
världsledande forskare här,

Johan Rockström.

Han var ansvarig för skapandet
av ramverket för planetens gränser.

Johan, hur allvarligt är läget?

Förra veckan publicerade
vi i tidningen Nature

en tioårsuppdatering av risken
att passera brytpunkter,

oåterkalleliga brytpunkter
för vår planet.

Vi känner till 15 sådana brytpunkter,

till exempel istäckena 
på Grönland och västra Antarktis

och permafrosten
på den sibiriska tundran,

och idag har vi observerbara bevis,

jag menar, empiriska bevis,

att nio av de femton 
sovande jättarna har vaknat.

Vi har inte passerat någon brytpunkt,

det finns ännu en chans,

men vi blir varnade 
att det är hög tid att agera,

för när vi når dem,

som till exempel i regnskogen i Amazonas,

riskerar vi att förlora slaget,

då tar planeten över med sin
självförstärkande uppvärmning.

Det är därför detta initiativ
är så otroligt viktigt.

Sätt igång!

Klokt sagt.

(Applåder)

Båda två är väldigt tydliga med
att planen att minska utsläppen

är absolut nödvändig.

Hur har det gått?

Inte så bra, för trots att vi vet,

och trots allt forskarna sagt oss,

och trots allt vi gjort,

som att anta Parisavtalet,

har vi hela tiden ökat växthusgaserna

de senaste decennierna,

till dagens 55 gigaton
koldioxidekvivalenter

som vi, mänskligheten,
släpper ut varje år.

Och som vi har hört,
har vi bara en väg,

en väg vi måste följa, och det är:

Börja minska utsläppen,

de ska inte öka, utan minska ...

bryt trenden, böj ner kurvan.

Minska utsläppen, börja 2020,

så att vi har halverat utsläppen år 2030,

och sedan fortsätta så att vi når
netto noll utsläpp år 2050.

Det är den enda acceptabla vägen.

Hur kan man ens börja hantera
en så övermäktig uppgift?

Tja, vi kan börja med att bryta upp

den enkla, men skrämmande utmaningen

i dess beståndsdelar,

fem huvudområden.

Alla dessa fem är faktiskt gigantiska

och om vi kan hitta
övertygande lösningar till var och en,

ja då har vi en plan för helheten

som matchar problemets storlek.

Här kommer de fem.

Energin.

Hur snabbt kan vi ställa om
till 100 procent ren energi?

Vår fysiska miljö.

Hur ska vi konstruera
alla produkter vi har?

Transporterna.

Hur förändrar vi transportvägarna - 
för varor och människor?

Maten.

Hur genomför vi en förändring
till mer hälsosam mat?

Och naturen, så klart.

Hur grön kan vi få vår planet?

Det är värt att notera
att svaren på frågorna

och åtgärderna vi vill vidta

inte bara minskar utsläppen -

vilket de faktiskt gör, till noll -

utan de visar också vägen till en framtid

som är mycket bättre
och genuint spännande.

Så, tänk på häftiga transportsätt,

ren luft, hälsosam mat, vackra skogar

och hav där livet frodas.

Så, tänk på att lösa klimatkrisen

handlar inte om att offra sig
inför en trist framtid,

det är precis tvärtom.

Det handlar om att tillsammans 
skapa en bättre framtid för alla.

Hur ska vi angripa frågorna?

(Skratt)

Låt oss välja en fråga
och fundera på den.

Hur grön kan vi få vår planet?

Det finns ju helt klart
många svar på den frågan,

många förslag.

I grunden är frågan:

"Hur ökar vi antalet fotosynteser

på vår planet?"

Fotosyntesen binder kol.

Det finns förslag
om jättestora kelpskogar eller sjögräs,

eller andra plantor med djupa rötter

som kan binda kol överallt på vår planet.

Anta att det lanserades ett förslag
om återplantering av skog.

Ett gigantisk, global återplantering.

Då kan inte en organisation,
oavsett storlek,

ta på sig den uppgiften.

Lösningen måste vara gemensamma tag,

mellan regeringar,

företag som kan investera,

investerare som har kapital,

miljögrupper och filantroper som stöder,

och ett stort engagemang 
från medborgare överallt,

som förändrar sina trädgårdar,
sina städer, sina kvarter,

som reser tillsammans.

Det är då, plötsligt, 
som vi kan drömma stort.

Kan vi testa den teorin?

Idag har vi glädjen
att kunna presentera

någon som vuxit upp
i ett trädplanteringsprojekt,

förmodligen det mest välkända
trädplanteringsprojektet.

Och hon är dotter
till Nobelprisvinnaren

Wangari Maatha,

och hon basar idag över
Wangari Maathai Foundation.

Kan vi kalla in vår kära vän
Wanjira Mathai?

(Applåder)

Tack så mycket,

Christiana och Chris, för detta.

Träden har verkligen varit en del
av mitt liv så länge jag minns,

men vi vet att i flera sekel,

har träden skyddat oss mot påverkan

från klimatförändringar

i väldigt många år.

Mamma har under mitt liv

genom Green Belt Movement,
som du nämnde,

inspirerat till planteringen av
50 miljoner träd

genom Green Belt Movement.
En organisation.

Men världen behöver
att vi planterar

hundra gångar fler träd
än vi gjorde då.

Och enda sättet att göra det är att
vi arbetar tillsammans -

städer, invånare, regeringar,
företag, miljöorganisationer -

och vi måste lita på

den kapacitet var och en oss har
för att driva igenom en förändring.

Och tillsammans är vi starka.

Jag hoppas att ni alla vill vara med.

(Applåder)

Så, tillsammans är vi starka.

Jag tror
att Wanjira slog huvudet på spiken,

för det handlar om samarbete

mellan ett stort spektrum
av människor.

Lyckligtvis har vi representanter
från alla grupper här idag.

Och vi bjuder in er
att engagera er mera.

Men idag vill vi presentera
några av dessa människor för er,

och låta dem tala
från sitt perspektiv.

Vi vill börja med en politikers röst.

Vi är otroligt hedrade
att idag presentera

Bhutans förre premiärminister,

och jag vill att ni känner till
att Bhutan är det enda land

som faktiskt absorberar mer kol
än det släpper ut.

Vår goda vän, Tshering Tobgay.

(Applåder)

Mitt land är typiskt
för det södra halvklotet,

i det att vi har inte orsakat
klimatkrisen.

Vi är lyckligt lottade

med gröna skogar
och forsande floder

som gjort det möjligt för Bhutan
att förbli koldioxidnegativt.

Men klimatförändringarna
hotar ändå våra skogar.

Och kan förändra våra floder

till livsfaror för vår befolkning,

när Himalayas glaciärer smälter
och kan orsaka översvämningar

och på lång sikt tömma våra
naturliga vattenreservoarer.

Så jag är stolt att delta i

initiativet Countdown

och få arbeta med er alla, 
och med dig, och med dig

(Skratt)

på ett konstruktivt sätt för att finna
verkningsfulla lösningar.

Tack.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)

Ekonomi spelar förstås
en viktig roll,

liksom de som styr över världens
investeringskapital.

Jag hade nyligen glädjen att träffa

investeringschefen

över Japans statliga pensionsfond
på 1,6 biljoner dollar.

Det är faktiskt 
världens största pensionsfond.

Han är intresserad av
att följa med på vår resa

och att ta med andra.

Så, här någonstans, är Hiro.

Hiro Mizuno.

Du är i sändning. Välkommen Hiro.

(Video) Bra.

Tack Chris och Christiana,
och personalen på TED

som arrangerat detta.

För mig som är ansvarig för 
världens största pensionsfond

och för att säkerställa pensionerna
för flera generationer

är det oerhört viktigt
att vi hanterar klimatriskerna.

Vi analyserade nyligen
hur vår globala portfölj

lever upp till Parisavtalet.

Det visade sig

att vi följer vägen mot
tre graders uppvärmning.

Långt över målen i Parisavtalet.

Vår portfölj är inte bara stor

den är också 
bland de mest diversifierade.

Det betyder alltså 
att hela världen följer den vägen.

Jag har tröttnat på 
den kommentar jag ständigt hör

från företagen i vår portfölj,
från investeringsproffs:

"Vi är realistiska."

Ursäkta mig, men "realistisk"
är inte längre en möjlighet.

Vi är medvetna om vårt ansvar
som den största kapitalförvaltaren

att inspirera till förändringar
på kapitalmarknaden.

Vi ska aktivt samarbeta med
alla aktörer på kapitalmarknaden

för att åstadkomma något.

Jag ser fram emot att delta
i denna viktiga diskussion med er.

Tack.

(Applåder)

Jag är säker på att ni vet
att de senaste 12 till 18 månaderna

har präglats av något nytt, 
kraftfullt och spännande.

Slående röster
från så många unga människor,

miljoner unga människor
som går ut på våra gator,

i ilska, raseri och förtvivlan,

och med frågan till oss
att göra vad som krävs.

De har inspirerats
av Greta Thunberg

men också av så många andra
fantastiska unga människor

i nästan varje land i världen.

Vi är glada 
att ha fyra unga aktivister

med oss idag.

(Applåder)

(Jubel)

(Applåder)

Alexandria Villaseñor: Idag, fredag,

har jag klimatstrejkat i 52 veckor.

Det är ett helt år.

Under den tiden

har jag märkt att många
inte vet så mycket om klimatkrisen

och hur allvarlig klimatkrisen är.

Så jag skapade 
Earth Uprising International

för att utbilda ungdomar
om klimatförändringarna,

för när de känner till
vetenskapen och påverkan

vill de agera.

Att vara en aktivist är
att få saker att hända.

Jamie Margolin: Jag blev 
klimataktivist

eftersom hela mitt liv hänger
på detta.

Just nu söker jag
till universitetet

i ett försök att planera min framtid.

Det finns inget att se fram emot

om vi inte agerar nu
och stoppar klimatkrisen.

2017 startade jag en rörelse
för klimaträttvisa: Zero Hour,

för vi har "noll timmar" på oss
att börja agera mot klimatkrisen.

Tiden har runnit ut.

Det stod klart för mig

att de styrande inte skulle vidta
riktiga åtgärder

om inte folket stod upp
och krävde det,

så det var det vi gjorde.

Natalie Sweet: Jag blev
klimaträttviseaktivist

för att om inte jag slåss
för folks rättigheter idag

och för folk i framtiden,

vem ska då göra det?

Xiye Bastida:
Jag blev klimaträttviseaktivist

när jag förstod att klimatkrisen
mest hotar utsatta samhällen

såsom min stad i Mexiko.

Jag strejkar 
med Fridays For Future

varje fredag,

för vår rörelse handlar inte om
hålla farten

utan om att starta
en kulturell förändring.

Men det faktum att tusentals 
studenter klimatstrejkar

betyder att vi redan inför
klimaträttvisa

i våra liv,

vilket redan strukturerar
om vår värld.

Under vår livstid

har vi sett hur läget för vår planet
snabbt försämras

och hur grupper av människor
skräms på flykt

undan ett ökande antal
naturkatastrofer.

År 2030 fyller jag 28 år.

Jag fyller 24 år.

Jag blir 27 år.

Jag fyller 26 år.

Vi vill lämna över planeten
till våra barn

och till våra barnbarn

precis som många av er
kunnat göra.

Så, om inte alla -

regeringar, företag, skolor,
forskare och medborgare -

kommer överens om att 
ställa tillrätta den skada vi orsakat,

då är det för sent.

Vi ber er inte bara
att ta hand om vår framtid,

utan också
att ta hand om vårt förflutna.

Ursprungsbefolkningarna har tagit
hand om planeten i tusentals år,

vilket får oss att förstå varför deras
filosofi är viktig

när vi ska agera för klimatet.

Klimatkrisen kan kännas
som en omöjlig uppgift att hantera.

Det är det inte.

Det kan det inte vara,

för ett misslyckande får inte ske.

Att misslyckas är
att förlora allt vi älskar

och allt som betyder något.

Många av oss arbetar redan
för att rädda världens framtid

men det kan inte vara något
för nästa generation att fixa.

Detta är en för stor börda
att lägga på våra axlar.

Det är dags att alla rycker in

och gör allt man kan för att
rädda allt innan det är för sent.

Är ni med?

Publiken: Ja.

(Applåder och jubel)

(Applåder)

Tack. Tack så mycket.

Och sedan, så klart,

har världens historieberättare
en viktig roll att fylla,

liksom de med inflytande
på sociala media.

Följande personer
har uttryckt sin förväntan

över att ta del i projektet.

De ger oss sina namn och sitt stöd.

Vi har några av dem här idag.

Jag vill tacka er för att ni är här.

Låt oss lyssna på en av dem.

Hej, jag heter Jimmy Kimmel,

och jag ska förklara varför 
jag är engagerad i klimatkrisen.

Anledningen att jag är engagerad
i klimatkrisen

är samma som drunknandes
engagemang i livräddare.

Jag bryr mig om vår planet,
för jag bor här.

Jag vill inte flytta till Mars.

Mars verkar hemskt.

Mina barn och deras barn
ska kunna leva på jorden,

med luft att andas
och vatten att dricka.

Det är därför jag engagerar mig
i klimatförändringarna.

Och så är jag lite kär
i Leonardo DiCaprio.

(Applåder)

Nu när alla dessa människor möts

får vi tillfälle att utforska
nya möjligheter

till lösningar som bygger på
att vi samarbetar,

utmanar varandra

och inspirerar varandra.

Så i oktober nästa år

bjuder vi in 
ungefär 1000 personer

från olika aktörer
till möte i Bergen, Norge

för att koordinera svar
på våra fem stora frågor.

Det blir helt säkert
ett storslaget möte.

Men ännu viktigare
än vad som händer i Norge

är vad som händer
runt om i världen.

För på konferensens sista dag

planerar vi en större aktivitet
på vår globala TEDx gemenskap.

TEDx möjliggör initiativ
att ordna lokala event

och nu finns det
4000 sådana årliga event.

Så här ser det ut.

De äger rum i mer än 200 länder

och ses av en miljard tittare
årligen på YouTube.

Vi förväntar oss att se
event i hundratals städer.

Vi ska skapa kontakt
mellan TEDx organisatörer

och lokala styren som vill ha
en ren framtid i sin stad.

Detta är nyckeln.

Bandet mellan de mäktiga,

som vanligen styr samtalet,

och miljoner människor
runt om i världen.

Tack vare de senaste årens 
förändring av tidsandan

kan gnistan plötsligt tändas,

för det finns tillräckligt
stark folkvilja.

Vi kan ge människor möjlighet
att se varandra,

få kontakt med varandra.

Låt oss få drömma lite,

ge varandra tillåtelse att drömma.

Så vårt mål är att skapa kontakter

med och inom alla andra
grupper som jobbar för klimatet.

Till exempel,

Solutions Project,
ett fantastiskt initiativ,

skapat av Mark Ruffalo
och Don Cheadle.

Vi lyssnar på några av de ledare
som de hjälpt.

Välkommen, det är direktsändning.

(Skratt)

Hej, jag heter Wahleah Johns,

Jag är med i Native Renewables,

och vi jobbar med solenergi
åt folkgrupper

i hela världen.

Vi har 15000 familjer i USAs
ursprungsbefolkning

som inte har el,

och vi jobbar för att ge
dem solceller och batterier

i ett USA

som inte ger dem elektricitet.

De bor i mitt reservat,

Navajo Nation.

Hej alla,

jag heter Anna Lappé
och jobbar i Real Food Media.

Vi jobbar med att sprida
fakta om bönder

som en viktig lösning
på klimatkrisen.

Det globala livsmedelssystemet
bidrar mycket till krisen,

men så måste det inte vara.

Vi ser att bönderna

står i spetsen för att lösa krisen.

Så vi försöker berätta om
de miljontals bönder

från Andhra Pradesh i Indien
till höglandet i Oaxaca

med regenerativt jordbruk
som ger frisk jord med bundet kol,

ger bra mat

och motståndskraftiga samhällen.

Hej från PUSH Buffalo. 
Jag heter Rahwa.

Här planerar och drömmer
invånarna om

ett rättvist och enhetligt
samhälle.

Jag ringer från School 77,

en renoverad skolbyggnad

som är den första gemensamt
ägda solcellsanläggningen

i staten New York

som installerats av invånarna.

Det försörjer också 
30 pensionärslägenheter

och en del gemensamma lokaler

som är vårt centrum

där vi utövar
nya ekonomiska strategier

på vägen mot en beboelig planet.

Tack.

Bravo.

(Applåder)

Det är så bra.

(Applåder)

Som ni ser är detta för alla.

Det handlar om städer,

om gräsrotsorganisationer,

men också, så klart, om ekonomi.

Så vi bjuder in alla företag,

jag stryker under "alla",

att vara med i projektet,

att engagera era anställda
för att bäst skydda vår planet

och samtidigt er framtid.

I början av nästa år kommer vi
att presentera verktyg

som kan hjälpa företag

att röra sig snabbare mot
vetenskapligt baserade mål

och närmare ett netto nollutsläpp

senast till år 2050.

Så tänk på detta,

för som människa,

ja, många människor
känner sig maktlösa i frågan.

Men om du slog dig samman
med dina kollegor

skulle du kanske bli förvånad
över hur mycket makt du har.

Nästan alla utsläpp kommer från
ett företag någonstans på jorden.

Idag är många företagsledare

angelägna om att lösa problemet.

Idag har vi fått höra
från Anand Mahindra,

chefen över
Indiens största företagsgrupp,

att han är
personligen engagerad i frågan

och vill vara 
med på resan med oss.

Han stödjer Countdown.

VDar kommer att arbeta fortare

i samarbete
och med stöd från de anställda

för att upprätthålla insikten
om allvaret i frågan.

Vår sajt hjälper dig att knyta
kontakt med andra på ditt företag

och guidar dig med smarta frågor

och med förslag på åtgärder,

för om företag kan övertygas
om att göra rätt

verkar problemet bli
möjligt att lösa.

Alla dessa ansträngningar
siktar mot en dag:

lördagen 10 oktober 2020 -

dvs. 20201010 -
lätt att komma ihåg -

när fantastiska möten ska hållas
världen runt.

Vi hoppas att vi då har

spännande rapporter
om de lösningar

som länder, städer, företag
och invånare

faktiskt samarbetar om då.

Denna dag är alla människor
på vår planet

inbjudna att delta.

Alla invånare på planeten
har en inträdesbiljett.

Nyckeln till succé då är
det är ett stort event.

Vi vill göra det lätt
för alla och envar

att hitta projektet
och att delta i det.

Men hur gör man det?

Du vet, informationsbruset.

TED plattformen kan
kanske vara en hjälp

men det finns en större plattform.

Det är YouTube.

Vi är glada för samarbetet
med dem i detta hårda arbete.

Vi ska bjuda in
många av upphovsmännen

att delta i Countdown.

Tillsammans kan de nå
en publik på flera miljoner.

Låt oss prata med en av dem,

doktor Joe Hanson
från "Hot Mess",

en serie på webb-TV om hur
klimatkrisen påverkar oss.

Jag heter Joe Hanson,

jag är utbildare på YouTube.

Ni kan räkna med mig.

Jag arbetar med morgondagens
forskare och ledare,

och de förtjänar att få reda på
vad vetenskapen säger

så att de kan hjälpa till
att forma en framtid för alla.

Tänk är detta, och så
många gånger om -

- det är riktigt spännande.

Och när det handlar om
att sprida budskapet

kan alla ni som är här
hjälpa till.

Så om ni på något sätt
kan nå någon annan

som är mån om
att bygga en bättre framtid -

och jag pratar
om var och en av oss -

bjud in dem att delta i Countdown.

Vi har ett ess till i rockärmen.

Vi är glada att kunna presentera
en global mediakampanj.

Detta är en kampanj
som gör skillnad.

Precis som när TEDx slog igenom

för att vi fick chansen att växa
som ett gräsrotsfenomen,

är denna kampanj skapad
för att användas överallt.

Så om du råkar äga
en reklambyrå,

eller en TV-station, 
eller en radiostation,

eller en sajt,

eller ett konto på social media,

ber vi dig att ta bilderna
ni snart ska få se

och sprid dem överallt.

Vår sajt gör det lätt.

Vi planerar att översätta dem
till många språk,

tack vare våra 20 000
volontäröversättare.

Några av dem är här idag.

Om du är en TED översättare,
kan du vinka?

Där är ni.

(Applåder)

Ert arbete sprider viktiga tankar
till alla delar av planeten.

Vi är så stolta över er,
så tacksamma.

Så denna kampanj
syftar till att sätta fokus på

och att föra ut det akuta läget

men också att ge lite hopp.

Vi tror att det är den kombinationen
man behöver för att agera.

Vi vill gärna veta 
vad ni tänker om dem.

Nu.

[Välj din framtid]

(Applåder)

[Från rädsla till handling.
Gå med i Countdown.]

(Applåder)

[Inspirera till handling.

Gå med i Countdown.
Jorden kommer att tacka dig.]

(Applåder)

[2020-10-10. Klimatets ödesdag.
Du är inbjuden.]

Kom ihåg datumet.

[Massförstörelse. Ingen stor grej.
(Om vi hindrar den.)]

(Applåder)

[Asteroid på väg mot oss.
En gemensam fiende som enar.]

(Applåder)

[Vi älskar naturkatastrofer - 
har ingen nånsin sagt.

Så varför skapa dem?]

(Applåder)

[Ta det lugnt, det finns inget
att göra åt klimatet -

om du inte arbetar på ett företag.
Eller bor i en stad.

Eller har en telefon.
Eller en hjärna.]

[Dödsorsak: Apati.
Men det finns ett motgift.]

(Applåder)

[Sluta förstöra allt.

Att inte agera är obscent.
Vi kan fixa det här.]

För mycket?

Nej, det är inte för mycket.
Fortsätt.

(Applåder)

[Sugen på nåt upphetsande?

Här är din chans.
Hjälp oss hejda klimatkrisen]

(Skratt)

Jag gillar inte just den,
men du vet, mina kollegor...

Många gillar den tydligen.

(Skratt)

[Vi ger upp. Hälsningar TED.

Att sprida tankar räcker inte.
Dags att agera. Häng med!]

Detta är mer sant än du kan ana.

[Några saker är viktigare
än partipolitik.

Låt oss bekämpa
den fiende som enar oss.]

(Applåder)

Bränn inte ut dig.

Ditt jobb kan hjälpa till
att rädda världen.]

[Ge mer till vår planet
än vad du tar.

Gå med i Countdown.]

Misströsta inte,
det finns hopp.

Vi kan undvika klimatkris
om vi agerar nu.]

Det var det.

(Applåder och jubel)

Vi vill sluta cirkeln

genom att välkomna
en väldigt viktig person.

Hej, jag heter Claire O'Neill.

Jag är ordförande
för nästa års partskonferens,

den årliga klimatkonferensen
som hålls av FN i Storbritannien,

och vi ser fram emot
att träffa er där.

Men just nu är jag
i Madrid i Spanien

på COP25, det årliga mötet

med förhandlare och aktivister
från hela världen

för att se hur vi ska få ner
koldioxidutsläppen.

Problemet är att utsläppen stiger,
de minskar inte.

Jag känner att 2020 är 
handlingens år,

året när vi måste sluta prata

och börja agera.

Och inte bara vi här
på konferenserna,

utan alla.

Så värdet av TED projektet,

värdet av vad vi gör tillsammans

är att vi sprider diskussionerna

och lösningarna från vår plats

och ut till alla.

Jag är taggad
att börja arbeta med TED gruppen

under nästa år.

2020 är för mig det viktigaste året
för klimatarbetet

och vi ska leverera tillsammans.

(Applåder)

OK, mina vänner,
vi är nästan klara

bara några små notiser.

Först några ord från en
av alla skarpa hjärnor

som är med oss på denna resa.

Ett budskap från författaren,
historikern och framtidsforskaren,

Yuval Harari.

Yuval Harari: Klimatförändringarna
handlar om orättvisa.

Orättvisa mellan de rika
som framförallt är ansvariga

och de fattiga
som drabbas värst.

Orättvisa mellan oss,
Homo Sapiens,

som styr världen,

och de andra djuren
som är offer.

Orättvisa mellan forskarna,

som plikttroget söker sanningen,

och de som vilseleder oss

och sprider lögner
med ett knapptryck.

Klimatförändringarna handlar
om ett val.

Vilken sorts planet vill vi bo på

och vilken sorts människor
vill vi vara?

Ett val mellan girighet
och medkänsla,

mellan nonchalans
och ansvar,

mellan att blunda
inför sanningen

och att öppna hjärtat
mot världen.

Klimatförändringarna är en kris,

men för oss människor är en kris
också en möjlighet.

Om vi väljer rätt
de kommande åren

räddar vi inte bara ekosystemen,

vi skapar också en rättvisare värld

och blir bättre människor.

(Applåder)

Det var en värdig inramning
av det vi har framför oss.

Ärligt talat är det sorgligt

att kraften till förändring
som väntar

är allvarligt skadad av dem
som vill politisera frågan

och göra partipolitik av den.

Det är inte partipolitik,

det är inte en politisk fråga.

Det finns tack och lov de 
som jobbar för att förändra det.

Idag har vi
en av dessa människor här,

en fantastiskt modig
klimatforskare,

som också är troende kristen

och som har arbetat
med problemet

med konservativa
och religiösa samfund i åratal

med ett otroligt mod.

Katharine Hayhoe.

(Applåder)

När någon säger klimatförändring
tänker man ofta

"Tja, det är någon miljögrej.

Något för trädkramare
och forskare att fundera på,

och kanske de personer
som röstar på vänstern."

Sanningen är
att oavsett vi vet det eller ej,

tänker vi redan
på klimatförändringarna.

Varför?

För att klimatförändringarna
påverkar allt vi bryr oss om.

De påverkar vår hälsa,

maten vi äter,

vattnet vi dricker
och luften vi andas.

Klimatförändringarna påverkar
ekonomin och landets säkerhet.

Jag bryr mig eftersom de,
som militären säger,

mångdubblar hoten.

De tar problem
som fattigdom och hunger,

sjukdomar, brist på rent vatten,

till och med politisk oro,

och förvärrar
eller förstorar dem.

För att bry sig om
klimatförändringarna

behöver man inte
vara av en speciell sort.

En termometer är
inte blå eller röd,

liberal eller konservativ -

den visar samma
oavsett hur man röstade.

Vi är alla påverkade av
klimatförändringarna.

För att bry sig om 
klimatförändringarna

behöver man bara vara:

en människa på planeten jorden.

Och det är vi.

(Applåder)

Och till slut,

mannen som gjorde oss alla
medvetna om problemet

för flera år sedan

och som har oförtröttligt fortsatt
att arbeta på problemet.

Ingen mindre än: Al Gore.

(Applåder)

Tack.

(Applåder)

Tack så mycket, Christiana,

och tack
för ditt utmärkta ledarskap,

och tack Chris Anderson
och hela TED gruppen,

YouTube och alla andra
som är med

i detta fantastiska initiativ.

Jag har bara tre meddelanden.

Nummer ett. 
Krisen är otroligt akut.

Igår rapporterade forskarna

att utsläppen fortfarande stiger.

Varje dag

släpper vi 150 miljoner ton
värmande koldioxid

in i det tunna lagret av atmosfär
runt vår planet.

Den ackumulerade mängden
binder lika mycket energi varje dag

som 500 000 tidiga atombomber
kunde frigöra.

Om de exploderade varje dag.

Konsekvenserna är allt tydligare -

allt som moder natur
säger till oss -

bränderna, havsnivåhöjningarna,

översvämningarna och jordskreden,

förlust av artrikedom.

Mitt andra budskap är
att det finns verkligt hopp.

Vi har faktiskt 
tillgängliga lösningar.

Det är tyvärr sant att just nu

växer krisen snabbare
än vad vi inför lösningarna.

Men förnybar energi och elfordon

och batterier
och regenerativt jordbruk,

cirkulär produktion,

och alla andra lösningar
vinner mark.

Ekonomen Rudi Dornbusch

uttryckte i det som kallas
Dornbuschs lag:

"Saker tar längre tid
än du tror.

Men när det väl händer,
går det fortare än du kunde tro."

Vi kan öka farten.

Vi vinner mark

och snart kommer vi
att övervinna krisen.

Det viktiga är att alla är med,

oavsett politisk övertygelse,

oavsett ideologisk övertygelse,

oavsett nationalitet.

Skillnaderna måste förbises,
så att vi, mänskligheten,

kan jobba tillsammans.

Innan jag slutar vill jag bara säga
till dem som tvekar

om vi människor

klarar av denna utmaning

när allt står på spel,

men kom ihåg att politisk vilja är
också en förnybar resurs.

(Skratt)

(Applåder)

Tack så mycket.

Tack så mycket, Al,
för ditt ledarskap i frågan

under så många år.

Inget av detta vore möjligt

utan denna fantastiska
och växande skaran partners.

Jag vill tacka dem.

(Applåder)

Om du som tittar på detta

tror att din organisation borde vara
en del av detta,

att ni kan bidra
på något sätt,

engagera er, maila mig,
chris@ted.com.

Detta kommer att beröra alla.

OK. Innan frågestunden,

vill jag bara fråga dig, Christiana.

Typ, vad tror du egentligen?

(Skratt)

Jo, men du har varit med
på så mycket liknande.

Har detta initiativ någon chans?

Ja, först och främst,

har vi nått ett läge där
allt spelar roll.

Allt spelar roll.

Och jag är riktigt ivrig,

för det har varit smärtsamt att se
hur det senaste dryga året

på grund av de tragiskt
otillräckliga effekter

vi haft på klimatförändringarna,

hur tidsandan har förändrats
sedan vi var i Paris.

Då var det positivt
och optimistiskt,

och nu, förtvivlan,
hopplöshet, ilska.

Det är vad vi hör nu,
protestrop på gatorna.

Jag anklagar ingen.
Jag känner likadant.

Men det viktiga är

att använda kraften
till att göra skillnad.

Jag tror att det här projektet
har möjlighet att göra det

och ge varje enskild människa
som känner sig hjälplös

ett verktyg för att uträtta något.

Några bidrar lite,

andra bidrar mycket -

det beror på 
deras möjligheter.

Till dem som känner sig
arga och förtvivlade

ger vi en möjlighet
att kanalisera den energin,

för det är mycket energi,

till lösningar.

Slutligen; något som är
viktigt för mig

är omfattningen, eller hur Chris?

Titta bara på vilka partners
som kommer att delta.

Vi har försökt starta andra projekt
i stor omfattning.

Men detta tror jag är
det mest lovande projekt jag sett,

som har möjlighet
att engagera många,

att bidra med omfattande
arbete och lösningar.

Snabbt.

Om det finns en sak
som vi inte får misslyckas med

så är det klimatförändringarna,

men inte bara det,

men att göra det snabbt.

Tack. Det är lysande.

Och tack.

Det var allt.

(Applåder)

Vi har många representanter
från ledande media här idag.

Vi tar emot frågor och svar,

framförallt frågor.

Om det blir alldeles tyst,
får någon annan ställa en fråga.

Ni som representerar media,

räck upp en hand,
så får du en mikrofon.

Vi ska göra vårt bästa.

Hej, jag är Rachel Crane
från CNN.

Min fråga till er handlar om
vilka specifika åtgärder

Countdown resulterar i.

Vi har hört mycket idag

om hur det mobiliserar
världen i frågan,

lockar människor och företag
ut ur sina silos.

Jag undrar,
kan ni ge en bild

på hur de åtgärder
som blir resultatet av projektet

kan komma att se ut.

Jag vet att ni är
i ett första stadium,

vi ska inte hålla er
ansvariga för svaret.

Det pågår intensivt arbete
från nu och till oktober,

där vi försöker engagera

all världens kunskap om klimatet

inom de fem områdena.

Vi hoppas på massor av förslag
inom projektet

som tillsammans hanterar
en rejäl bit av problemen.

För några blir det 
kanske en som dominerar.

För transporter till exempel.

Kan vi påskynda slutet

för förbränningsmotorn
på något sätt?

Vad krävs för det?

Det är ett klassiskt problem
för en sådan här approach,

för det regeringar bestämmer nu

beror på vad de ser runtomkring.

Skulle besluten
hos biltillverkarna ändras

om de såg miljontals människor
som på sociala media sa:

"Jag köper aldrig
en förbränningsmotor"?

Eller skulle de påverkas av
att några hundra kommuner sa:

"Vi skapar en koldioxidfri zon
i vår stad,

och zonen ska växa,

och det snart"?

Skulle de påverkas av en visionär
VD i bilbranschen som tog risken

och kom och sa

"Minns ni när vi sa att 
vi skulle fortsätta så här till 2050?

Nej. Vi kan se skriften på väggen.

Vi vill hamna 
på rätt sida i historien,

vi gör det år 2030."

Vi tror att det finns
en möjlighet till det.

Så på några av frågorna

kommer det att bero på en massa
diskussioner och möten,

som kommer att visa

att andra inte har den attityd

som du trodde.

De ändrar sig,
du måste ändra dig.

Och så höjer vi
varandras ambitionsnivå.

Det är så det blir,

och vi har redan sett det hända.

Så för varje område
är det detta vi hoppas på.

Stora modiga ting.

Dröm större än vanligt,

för vi är många som drömmer,

vi är miljontals medborgare.

Det är tankegången,
och medan den pågår,

kommer massor av engagemang
att pågå världen över.

Vi hoppas att allt samlas
på ett spännande sätt i oktober

och att vi får något att fira.

Jag heter Dominique Drakeford

från MelaninASS, social media
som nyhetsmedia.

Vi förstår
det inneboende sambandet

mellan kol i atmosfären

och den pågående exploateringen

inom den linjära ekonomin

som skapar offerzoner för svarta
och för ursprungsbefolkningar.

Hur ska vi nu planera,

eller hur planerar ni att få bort
dessa förtryckarsystem

som del i era strategier
inom de fem områdena

så vi verkligen kan 
minska utsläppen?

Om omvandlingen
av ekonomin och samhället

inte omfattar ojämlikhet
och sociala orättvisor,

då gör vi inget av betydelse.

För allt detta kommer
att slå tillbaka.

Vi måste greppa hela problemet.

Det är inte lätt, men det är möjligt.

Arbetet mot klimatkrisen
kommer också att leda till detta.

Att bekämpa klimatkrisen
är det viktigaste,

men det kommer
att föra med sig annat

som har förbigåtts med tystnad.

Arbetet kommer att belysa
även dessa frågor.

Så omvandlingen måste vara
en total omvandling.

Hej Chris, hej Christiana.

Jag undrar om 
enskilda personers ansträngningar,

som att sluta med sugrör
eller bli vegan,

gör någon skillnad

eller är de bara symbolhandlingar?

Bra fråga.

Det är en bra fråga.

De betyder mycket.

Väldigt mycket.

För det handlar inte om
ett enskilt sugrör.

Det handlar om
att jag inte använder sugröret.

Jag är på restaurang
och säger till servitrisen

"Ursäkta, jag vill inte
ha plastsugrör eftersom..."

och förklarar,

och så går hon till sin chef
som kommer till bordet och säger,

"Ursäkta, kan ni förklara?"

Och du förklarar.

Och snabbare än du kan tro,

har restaurangen ändrat
och andra restauranger.

Information är faktiskt smittsam.

Viljan att göra rätt är
också smittsam.

Se inte på det som bara
"Vad är ett sugrör?

använder jag sugröret,
använder jag inte plastpåsar,

har jag växtbaserade påsar
när jag handlar".

Allt räknas.

För dig först och främst,

för det påminner dig om vem du är
och vad du står för,

men det är också ett viktigt verktyg

att utbilda alla omkring dig.

Det är rätt och jag tror
att kärnan i vårt projekt är

att allt räknas - 
vad du äter,

hur du transporterar dig,
det betyder mycket.

Individer har också möjlighet
att påverka

något som de kanske inte
tänker på,

men som vi uppmanar dem
att tänka på,

och det är att påverka som anställd

och som medborgare
i ett samhälle.

Här smälter det samman,

för om vi organiserar oss,
tar kontakt med andra,

tror vi att vägen till besluten
blir kortare

och att vi får större inflytande
på problemen.

Så, ja, allt detta och mer därtill.

(Skratt)

Vi har en fråga
från ett klassrum med barn.

Från ett klassrum med barn?

"Vad kan elever göra?"

Ja, jag älskar den här frågan.
Jag fullkomligt älskar den.

Så först och främst,

på fredagar klockan elva, strejka.

Jag menar det, helt ärligt.

(Applåder)

Nu kör vi, nu kör vi.

Vi måste hålla trycket uppe.

Jag är så glad att vi har några här

som har strejkat i 52 veckor.

Problemet med detta är,
mina vänner,

att det är inget sprintlopp,
det är ett maratonlopp.

Ni måste vara beredda på
många gånger 52 veckor.

och få med er fler,

för detta är inte lätt.

Om det var lätt,
hade vi redan gjort det.

Detta kommer att bli
en ansträngning över tid.

Men det är fantastiskt
ute på våra gator,

ni får så mycket uppmärksamhet
från media,

från oss dumma vuxna
som inte skött vårt jobb.

Det är fantastiskt.

Så, gör era röster hörda.

I skolan också

kan ni helt klart förbättra.

Frågan ni nyss ställde till TED,

är frågan som alla elever
borde ställa på sin skola.

"Var kommer energin ifrån?"

Nu sätter vi igång!

Ni elever på högskolorna -

hur är det möjligt att det finns
universitet och högskolor

som inte har
100 procent ren energi

och som inte har flyttat sitt kapital

till det koldioxidneutrala?

Jag tycker att det är otroligt.

(Applåder)

Slutligen: 
det viktigaste ni unga kan göra

är att fråga era föräldrar,

"Vad i helvete gör ni
åt min framtid?"

Här kommer något spännande.

Jag har pratat med - 
jag funderar på antalet -

jag har pratat med tre eller fyra
VDar från olje-och gasindustrin.

Jag har pratat med tre eller fyra
stora investerare,

chefer på sina investeringsbolag,

som kommit till mig, oftast privat,

och sagt, "Christiana, anledningen
att jag ändrar kursen i bolaget

är att min dotter, eller min son,

frågar mig, "Vad i helvete
gör du åt min framtid?"

Det är en kraftfull fråga,

som bara
unga människor kan ställa.

Använd det verktyget,

fråga era föräldrar
vad de gör åt er framtid.

Förlåt att jag svor.

(Applåder)

Hej, jag är Jo Confino
från HuffPost.

Christiana, en fråga till dig.

Det handlar om något
som vi inte tagit upp här,

och det är spirituella traditioner

och deras roll

för vi ser att

gammal visdom återuppväcks

och visar ömsesidiga beroenden

och att inget är
skilt från något annat.

Vilken spirituell tradition
kan vi ta med från detta

och låta göra skillnad?

Jag tror det är väldigt viktigt
att man förstår

oavsett om man är
spirituell eller inte

som utövar
meditation och mindfulness

och oavsett om du är religiös,

att det ligger mycket kraft

i den spirituella insikten om den
mänskliga närvaron på jorden -

att vi är inte separata.

Det är inte: 
"Här är planeten jorden,

och här är människan."

Vi är sammanlänkade
med alla andra arter

och med alla levande varelser.

Genom att vara ansvarsfulla
mot dem,

är vi ansvarsfulla mot oss själva.

Och vice versa.

Så sammanlänkningen
mellan oss

kommer från spirituella traditioner

men det måste du inte vara
spirituell eller religiös för att förstå.

Sanningen är ju

att varje vattendroppe vi dricker
kommer från naturen.

Och varje munsbit vi äter

kommer från naturen.

Vi måste återställa
det sambandet.

Vi välkomnar ert engagemang.

(Applåder)

Hej. Jag är Kaley Roshitsh
från Women's Wear Daily.

Modeindustrin är såklart ansvarig

för mycket koldioxidutsläpp

och jag undrar över ert perspektiv
på en medveten konsumtion.

Målet är att anpassa, samtidigt,

att ändra inställningen
till vad företagen gör,

vad anställda gör,
vad konsumenter gör.

När alla förändringar sker samtidigt
gör det skillnad.

Nu är det alltid någon annan
som är problemet.

"Våra investerare skulle inte
tillåta det."

"Det finns ingen marknad
för de hållbara produkterna."

Alla bitar måste falla
på plats samtidigt.

Vårt hopp står till det.

I spetsen för detta står inte vi,

utan anställda och VDar
och ledningsgrupper

i modeindustrin.

Slå er samman. Gör något.

Rid på den förändringsvåg
vi ser just nu -

det kommer att fungera
ur affärssynpunkt också.

Får jag inflika?

I åratal, ja i sekler,

har vi mentaliteten varit
utvinn-och-konsumera.

På det sättet lever vi våra liv

och på det sättet gör vi affärer.

Utvinn, använd, kasta.
Utvinn, använd, kasta.

Det är en förenkling, 
men visst är det nästan så enkelt.

Vi måste förstå
att den raka vägen till att kasta

inte fungerar längre,
att det måste vara cirkulärt.

Vi måste gå in i
en cirkulär ekonomi

som använder varje resurs
vi utvinner,

för vi kommer att fortsätta utvinna,

inte en gång, utan två, tre,
fyra, fem, tio gånger,

om och om igen i cirklar.

Det är cirkulär ekonomi.

Vi måste nå dit

för ärligt talat
börjar resurserna ta slut.

Hej. Jag heter Jodi Xu Klein.

Jag är på South China Morning
Post, en Hong Kong tidning i USA.

Vi har rapporterat om handelskrig
i mer än ett år.

Vi lever i en värld där länder

tar avstånd från varann.

Hur ska vi bryta trenden
och föra människor samman?

Vi vet inte.

Det är utmanande problem.

Vi vet att vi måste få med alla

i diskussionen.

Det finns
många modiga personer i Kina,

däribland ofta

den kinesiska regeringen
som tar modiga steg

för att tackla problemet.

Västvärlden kan lära mycket från
vad som händer i Kina.

Jag skulle vilja säga

att i en värld där vi ser en våg
av nationalism och populism

måste vi utvidga

bredden i engagemanget

och inte låta
ansvaret för klimatengagemanget

bara ligga i regeringens händer.

Ja, de spelar en viktig roll,

men vi kan få ner det

på en annan nivå,
hos varje enskild människa.

Så fort vi förstår
att vi är alla människor

och att vår framtid är gemensam

kan vi inte tro
att vi sitter i samma båt,

men bara de närmast hålet
kommer att sjunka.

Nej.

Antingen sjunker alla
eller också flyter vi.

Jag heter Justine Calma.
Jag representerar The Verge.

Tack så mycket för detta.

Min fråga är om TED
och YouTubes koldioxidutsläpp.

Att strömma film förbrukar
stora mängder energi

och jag är nyfiken på
vad TED och YouTube

kan göra för att minska
sina egna utsläpp av växthusgaser

från detta.

Jag kan inte svara för YouTube,
så klart.

Jag säger, 
och citerar George Monbiot,

att vi är alla hycklare.

Om du någonsin köpt något

eller om du har kläder på dig,
eller äter mat,

är du en hycklare,
du skapar utsläpp.

Det är en del av livet.

Jag tror att fulländning är...

Det finns en risk att fulländning,

strävan efter och fokus på den

och fördömandet som följer på det
kan bromsa upp människor.

Vi vill att det ska vara en allians
bland dem som accepterar

att de inte är perfekta
men är redo att agera.

Hela denna processen har startat
en stor diskussion inom TED

om hur vi agerar mer ansvarsfullt

och den fortsätter.

Vi kommer inte att sluta
att strömma film.

Man måste räkna.

Så här är det - ge mer till planeten
än vad du plockar ut.

Det är den gyllene regeln
som jag personligen tror på.

Så om en tanke som bärs ut
av lite elektricitet

kan tända till i någons hjärna

slår jag vad om att tanken
vinner över elektriciteten.

Det finns ingen perfektion här.

Och vi har helt klart
mycket att bli bättre på.

Vi tar nästa fråga.

Hej. Jag är Lane Florsheim
från Wall Street Journal Magazine.

Chris, jag gillade verkligen
det du sade

om modeindustrin
och vad de kan göra för att ändra

och hur det kräver
att anställda och VDar möts.

För vem förstår industrin bättre
än de som jobbar i den

och dess processer
och infrastruktur.

Men jag undrar om företag
med stor miljöpåverkan,

de första jag tänker på är
Amazon och Zara,

där, av allt att döma,

de anställda inte har mycket makt

och där VDarna inte har
incitament att ändra sig.

Vad säger du
om den typen av företag?

Detta kommer att bli en väldigt
intressant konversation framöver,

för vi är i det ironiska läget

där de som kan göra mest
för att lösa problemen

är samma människor
som är de största motståndarna.

Så vad gör vi?

Tar vi med dem i diskussionen
eller inte?

Jag menar att vi ger
dem plats i samtalet

så länge vi kan se
ett seriöst engagemang.

Ta Amazon.

Jeff Bezos har faktiskt lyssnat
på vad de anställda har sagt,

och de anställda har varit
väldigt tydliga,

om koldioxidutsläpp.

Han har lyssnat och involverat
er och andra.

Och de har tillkännagett,
jag tror det är rätt ord.

Ja, det har de.

En snabbare takt i sitt löfte

att nå netto nollutsläpp
år 2040, om jag förstått det rätt.

Det är företagen med tusentals, 
tiotusentals lastbilar

och packande och allt det där.

Det är så problemet ska lösas.

Jag menar att vi bjuder in
dessa VDar att delta

för att få dem
att ta det på allvar

och jobba snabbt, 
snabbare än vad som känns lätt.

Det är, tror jag, vad vi måste göra.

Inte förtala, fördöma,

innan vi åtminstone haft
en seriös diskussion om

"Det är dags,

era anställda vill detta,

era kunder vill detta,

era investerare vill detta
mer och mer. Nu gör vi det."

Det hoppas vi.

Det underbara med företag
i Amazons storlek,

eller Walmart när de gjorde det,

är att de har så stor
spridningseffekt.

För när Jeff Bezos sade:

"Jag ska göra Amazon
klimatneutralt till 2040",

Parisavtalet sade 2050,

så vill han förstås göra
allt bättre än det,

så 2040 gäller för Amazon.

Det är bra, 
vi ska ha koll på honom.

Det häftiga med detta

är att om Amazon ska vara
klimatneutralt till 2040,

måste de arbeta
med hela leveranskedjan.

De måste arbeta
med alla de företag

som levererar service och varor
till dem

för att de också
snarast ska bli klimatneutrala.

Annars lever de
inte upp till sina löften.

De stora företagen är faktiskt
väldigt viktiga i detta,

för det handlar
inte bara om deras utsläpp.

Det handlar om de totala utsläppen
som ingår i deras leveranskedja.

Och omvandlingen av det blir
riktigt stor.

Sista frågan.

Jag heter Jackie Padilla
från NowThisNews

och jag arbetar varje dag
med unga klimataktivister

som de vi har träffat idag.

När vi skriver om dem,

ni vet, också om Greta Thunberg,

så ser jag den hårda kritik
de möts av

och i stort handlar det om
en generationsklyfta.

Jag vet inte om ni känner till
frasen "OK Boomer",

men det verkar finnas en massa
skuld eller ansvar

som en del söker

och i andra ändan
ser vi brist på utbildning

eller ren okunskap i frågan.

Vad är ert råd till unga människor
att svara på kritiken

för att främja konstruktiva samtal?

Vi borde nog fråga dem.

Hej. Tack för frågan.

Kom hit.

(Applåder)

Det är sant att vi möter
mer och mer kritik.

Inte bara när vi pratar med
människor, med klimatförnekare

eller så,

utan också på sociala media.

De är verktyg
för att sprida information

och organisera strejker

och få ut information

men också verktyg
för dem som vill tillintetgöra oss,

attackera oss personligen.

Det som gör oss tåliga mot sådant

är att arbeta
tillsammans med andra.

När vi organiserar oss,

tränar vi på den världen vi vill se.

Det finns ingen hierarki
i vår organisation.

Alla arbetar konstruktivt
mot samma mål.

Vi jobbar med det vi brinner för
för att göra strejken till den bästa.

Vi har 300 000 personer
som strejkar i New York.

Vi anordnade en konsert.

Den kallades Climchella,
det var toppen.

(Skratt)

Men grejen är att det inte
stoppar oss.

Kritiken stoppar oss inte.

Vi vet att vi är barn

och vi inte är här för att berätta
för er om lösningarna

som redan finns.

Vi gör det

för alla barn
som bryr sig om klimatkrisen

växer upp och ser allt
utifrån hur miljön påverkas

och ändrar världen därefter.

Så vi är här för att berätta.

De klimataktivister jag känner
säger inte "OK Boomer"

för vi strävar efter samarbete
mellan generationerna.

Jag tror
att om vi skyller på varandra

når vi ingenstans.

Därför säger vi inte så.

Jag tycker inte man ska säga så.

Jag vill faktiskt tacka alla
som gör något

för handling föder handling.

Ni inspirerar oss

och vi är glada att vi inspirerar er.

(Jubel och applåder)

(Applåder)

Wow.

(Applåder)

Så ska det sägas.

(Applåder och jubel)

(Applåder)

Vi kunde inte avsluta detta
på ett bättre sätt.

Tack.

(Applåder)