WEBVTT

00:00:00.917 --> 00:00:06.393
Idag vill jag tala om
hur läsandet kan förändra våra liv

00:00:06.417 --> 00:00:08.792
och om begränsningarna i denna förändring.

00:00:09.750 --> 00:00:14.018
Jag vill tala med er om hur läsande
kan ge oss en värld vi kan dela,

00:00:14.042 --> 00:00:16.750
full av stark mänsklig samhörighet.

00:00:17.833 --> 00:00:21.393
Men även om hur denna samhörighet
aldrig är fullkomlig.

00:00:21.417 --> 00:00:26.500
Hur läsande i slutändan
är en enslig, individuell uppgift.

NOTE Paragraph

00:00:27.625 --> 00:00:30.476
Författaren som förändrade mitt liv

00:00:30.500 --> 00:00:34.934
var den framstående afroamerikanska 
romanförfattaren James Baldwin.

00:00:34.958 --> 00:00:38.226
När jag växte upp
i västra Michigan på 1980-talet

00:00:38.250 --> 00:00:42.167
fanns det få asiatisk-amerikanska 
författare som skrev om social förändring.

00:00:43.292 --> 00:00:46.518
Jag tror det var därför
jag vände mig till James Baldwin

00:00:46.542 --> 00:00:50.953
som ett sätt att fylla detta tomrum, 
ett sätt att känna mig rasmedveten.

00:00:51.958 --> 00:00:55.934
Men kanske för att jag inte själv 
var afroamerikanska

00:00:55.958 --> 00:01:00.476
kände jag mig också utmanad 
och anklagad av hans ord.

00:01:00.500 --> 00:01:02.625
Särskilt av dessa ord:

00:01:03.458 --> 00:01:07.059
"Det finns liberaler
som har alla korrekta åsikter

00:01:07.083 --> 00:01:09.042
men inga verkliga övertygelser.

00:01:10.083 --> 00:01:14.018
När det kommer till kritan 
och det förväntas resultat

00:01:14.042 --> 00:01:16.518
finns de plötsligt inte där."

00:01:16.542 --> 00:01:19.351
De finns plötsligt inte där.

00:01:19.375 --> 00:01:21.726
Jag tog dessa ord mycket bokstavligt.

00:01:21.750 --> 00:01:23.458
Var bör jag placera mig själv?

NOTE Paragraph

00:01:24.500 --> 00:01:26.518
Jag åkte till Mississippi Delta,

00:01:26.542 --> 00:01:29.684
ett av de fattigaste områdena i USA.

00:01:29.708 --> 00:01:32.601
Detta är en plats
av stor historisk betydelse.

00:01:32.625 --> 00:01:37.768
Afroamerikaner riskerade på 60-talet
sina liv för rätten till utbildning

00:01:37.792 --> 00:01:39.500
och för rösträtt.

00:01:40.625 --> 00:01:43.059
Jag ville vara en del av denna förändring

00:01:43.083 --> 00:01:46.792
och hjälpa tonåringar att nå examen
och gå vidare till college.

00:01:48.250 --> 00:01:50.976
När jag kom till Mississippi-deltat

00:01:51.000 --> 00:01:53.434
var det fortfarande en fattig plats,

00:01:53.458 --> 00:01:55.184
fortfarande segregerat,

00:01:55.208 --> 00:01:57.750
fortfarande i drastiskt behov
av förändring.

NOTE Paragraph

00:01:58.958 --> 00:02:02.393
I min skola, där jag var placerad,

00:02:02.417 --> 00:02:06.726
fanns det inget bibliotek, 
ingen studiehandledare,

00:02:06.750 --> 00:02:09.726
men det fanns en polistjänsteman.

00:02:09.750 --> 00:02:12.309
Hälften av lärarna var vikarier

00:02:12.333 --> 00:02:14.309
och när eleverna bråkade

00:02:14.333 --> 00:02:18.208
blev de skickade till det lokala häktet.

NOTE Paragraph

00:02:20.250 --> 00:02:23.226
Detta är skolan där jag träffade Patrick.

00:02:23.250 --> 00:02:28.184
Han var 15 år, hade gått om två klasser, 
och gick nu i åttonde klass.

00:02:28.208 --> 00:02:30.684
Han var tystlåten och inåtvänd

00:02:30.708 --> 00:02:33.518
som om han alltid satt i djupa tankar.

00:02:33.542 --> 00:02:36.513
Han hatade att se folk bråka.

00:02:37.500 --> 00:02:41.309
En gång såg jag honom
gå emellan två tjejer som var i slagsmål

00:02:41.333 --> 00:02:44.042
och blev själv nedslagen.

00:02:45.375 --> 00:02:47.893
Patrick hade ett enda problem.

00:02:47.917 --> 00:02:50.118
Han ville inte komma till skolan.

00:02:51.249 --> 00:02:53.726
Han sa att ibland var skolan
bara för nedslående

00:02:53.750 --> 00:02:56.792
med ständiga bråk
och lärare som sa upp sig.

00:02:58.042 --> 00:03:01.007
Därtill hade hans mor två jobb

00:03:01.027 --> 00:03:04.387
och var för trött
för att få honom till skolan.

00:03:04.417 --> 00:03:07.184
Så det blev mitt jobb
att få honom att komma till skolan.

00:03:07.208 --> 00:03:11.268
Och eftersom jag var tokig, 
22 år och nitiskt optimistisk

00:03:11.292 --> 00:03:13.434
var min strategi att åka hem till honom

00:03:13.458 --> 00:03:15.583
och säga: "Hej, vill du
komma till skolan?"

00:03:16.542 --> 00:03:18.184
Och det funkade faktiskt.

00:03:18.208 --> 00:03:20.643
Han började komma till skolan varje dag.

00:03:20.667 --> 00:03:23.059
Och han började blomstra 
på mina lektioner.

00:03:23.083 --> 00:03:26.000
Han skrev dikter, han läste böcker.

00:03:26.917 --> 00:03:29.208
Han kom till skolan varje dag.

NOTE Paragraph

00:03:31.042 --> 00:03:32.518
Ungefär samtidigt

00:03:32.542 --> 00:03:35.226
som jag hade börjat
få verklig kontakt med Patrick

00:03:35.250 --> 00:03:36.788
kom jag in på juridikprogrammet

00:03:36.800 --> 00:03:39.020
på Harvard.

00:03:39.583 --> 00:03:42.934
Återigen tvingades jag fundera på 
var jag skulle placera mig själv,

00:03:42.958 --> 00:03:44.777
var behövs jag?

00:03:45.458 --> 00:03:48.101
Och jag tänkte för mig själv

00:03:48.125 --> 00:03:51.643
att Mississippi-deltat
är en plats där folk med pengar,

00:03:51.667 --> 00:03:53.559
folk med möjligheter,

00:03:53.583 --> 00:03:54.833
de ger sig av.

00:03:55.875 --> 00:03:57.309
Och de som stannar kvar

00:03:57.333 --> 00:03:59.833
är de som inte kan ge sig av.

00:04:00.833 --> 00:04:03.101
Jag ville inte vara bland dem
som gav sig av.

00:04:03.125 --> 00:04:05.167
Jag ville vara bland dem som stannade.

00:04:06.333 --> 00:04:09.268
Å andra sidan så kände jag mig
ensam och trött.

00:04:09.292 --> 00:04:12.750
Så jag övertygade mig själv
att jag kunde bidra till förändring

00:04:14.125 --> 00:04:17.938
i en större omfattning om jag hade
en prestigefylld juridikexamen.

00:04:19.541 --> 00:04:21.071
Så jag gav mig av.

NOTE Paragraph

00:04:22.750 --> 00:04:24.351
Tre år senare

00:04:24.375 --> 00:04:26.768
när jag snart skulle 
gå ut juridikprogrammet

00:04:26.792 --> 00:04:28.518
blev jag uppringd av en vän

00:04:28.542 --> 00:04:33.458
som berättade att Patrick hade hamnat 
i slagsmål och dödat en person.

00:04:35.333 --> 00:04:37.393
Jag var förkrossad.

00:04:37.417 --> 00:04:39.851
En del av mig trodde inte på det,

00:04:39.875 --> 00:04:42.542
men en annan del visste att det var sant.

00:04:43.583 --> 00:04:45.583
Jag flög ner för att träffa Patrick.

00:04:46.750 --> 00:04:49.458
Jag besökte honom i häktet.

00:04:50.542 --> 00:04:54.184
Och han berättade för mig 
att det var sant.

00:04:54.208 --> 00:04:56.601
Att han hade dödat en person.

00:04:56.625 --> 00:04:58.875
Och han ville inte prata mer om det.

00:04:59.833 --> 00:05:01.851
Jag frågade vad som hade hänt med skolan

00:05:01.875 --> 00:05:06.018
och han sa att han hade hoppat av 
året efter det att jag gav mig av.

00:05:06.042 --> 00:05:08.684
Sedan ville han berätta något mer.

00:05:08.708 --> 00:05:11.976
Han tittade ner och sa 
att han hade en liten dotter

00:05:12.000 --> 00:05:13.768
som var nyfödd.

00:05:13.792 --> 00:05:16.375
Han kände att han hade svikit henne.

00:05:18.625 --> 00:05:22.000
Det var allt vi hann med, 
samtalet kändes stressat och obekvämt.

NOTE Paragraph

00:05:23.417 --> 00:05:28.476
När jag lämnade häktet 
hörde jag en röst inom mig säga:

00:05:28.500 --> 00:05:29.768
"Kom tillbaka.

00:05:29.792 --> 00:05:33.333
Om du inte återvänder nu, 
så kommer du aldrig att återvända."

00:05:36.292 --> 00:05:39.875
Så jag gick ut juridikprogrammet 
och åkte tillbaka.

00:05:40.833 --> 00:05:42.518
Jag återvände för att möta Patrick,

00:05:42.542 --> 00:05:45.500
för att se om jag kunde hjälpa honom
med hans rättsfall.

00:05:46.917 --> 00:05:50.268
När jag mötte honom för andra gången

00:05:50.292 --> 00:05:52.559
trodde jag att jag hade
en bra idé, så jag sa:

00:05:52.583 --> 00:05:56.184
"Patrick, skulle du kanske vilja
skriva ett brev till din dotter

00:05:56.208 --> 00:05:59.976
så att du kan hålla henne i dina tankar?"

00:06:00.000 --> 00:06:03.684
Och jag gav honom penna och papper,

00:06:03.708 --> 00:06:05.333
och han började skriva.

NOTE Paragraph

00:06:06.542 --> 00:06:09.351
Men när jag såg pappret 
som han lämnade tillbaka

00:06:09.375 --> 00:06:10.978
blev jag chockad.

00:06:13.000 --> 00:06:15.101
Jag kände inte igen hans handstil,

00:06:15.125 --> 00:06:17.958
han hade gjort enkla stavfel.

00:06:19.167 --> 00:06:21.851
Och som lärare visste jag

00:06:21.875 --> 00:06:25.351
att en elev kunde förbättras avsevärt

00:06:25.375 --> 00:06:28.434
på mycket kort tid,

00:06:28.458 --> 00:06:32.125
men jag trodde aldrig att en elev 
kunde försämras så drastiskt.

00:06:34.375 --> 00:06:36.268
Men det som smärtade mig mest

00:06:36.292 --> 00:06:39.476
var att läsa det
han hade skrivit till sin dotter.

00:06:39.500 --> 00:06:40.893
Han hade skrivit:

00:06:40.917 --> 00:06:45.208
"Förlåt för mina misstag, förlåt för 
att jag inte har funnits där för dig."

00:06:46.458 --> 00:06:49.292
Detta var allt han kände 
att han hade att säga till henne.

00:06:50.250 --> 00:06:52.763
Jag undrade hur jag kunde
övertyga honom om

00:06:52.803 --> 00:06:54.583
att det fanns mer att säga,

00:06:54.613 --> 00:06:58.000
att det fanns delar av honom
som han inte behövde be om förlåtelse för.

00:06:58.958 --> 00:07:00.316
Jag ville få honom att inse

00:07:00.320 --> 00:07:04.208
att han hade något värdefullt 
att dela med sin dotter.

NOTE Paragraph

00:07:05.917 --> 00:07:09.101
Varje dag under de kommande sju månaderna

00:07:09.125 --> 00:07:11.809
besökte jag honom och tog med mig böcker.

00:07:11.833 --> 00:07:15.684
Min tygväska blev ett litet bibliotek.

00:07:15.708 --> 00:07:17.768
Jag tog med mig James Baldwin,

00:07:17.792 --> 00:07:22.684
Walt Whitman och C.S. Lewis.

00:07:22.708 --> 00:07:27.518
Jag tog med mig handböcker 
om träd och fåglar

00:07:27.542 --> 00:07:30.750
och vad som kom att bli
hans favoritbok, en ordbok.

00:07:31.667 --> 00:07:33.351
Vissa dagar

00:07:33.375 --> 00:07:37.167
satt vi timmar i tystnad och läste.

00:07:38.083 --> 00:07:39.934
Andra dagar

00:07:39.958 --> 00:07:43.476
läste vi tillsammans, vi läste poesi.

NOTE Paragraph

00:07:43.500 --> 00:07:47.393
Vi började med att läsa haikus, 
hundratals haikus,

00:07:47.417 --> 00:07:50.309
ett bedrägligt enkelt mästerverk.

00:07:50.333 --> 00:07:53.143
Och jag bad honom att dela med sig 
av sina favorithaikus.

00:07:53.167 --> 00:07:56.226
Och några av dem är ganska roliga.

00:07:56.250 --> 00:07:58.101
Som denna av Issa:

00:07:58.125 --> 00:08:01.833
"Spindlar, oroa er inte
jag städar inte så noga."

00:08:02.750 --> 00:08:07.292
Och denna: "Slumrade halva dagen,
ingen bestraffade mig!"

00:08:08.667 --> 00:08:13.101
Och denna underbart vackra, 
som handlar om den första snön:

00:08:13.125 --> 00:08:17.693
"Hjortar slickar första frosten
från varandras päls."

00:08:19.250 --> 00:08:22.268
Det finns något mystiskt och underbart

00:08:22.292 --> 00:08:24.934
med hur en dikt ser ut.

00:08:24.958 --> 00:08:29.583
Mellanrummen är lika viktiga 
som själva orden.

NOTE Paragraph

00:08:31.375 --> 00:08:33.893
Vi läste denna dikt av W.S. Merwin

00:08:33.917 --> 00:08:38.143
som han skrev efter att han 
sett sin fru arbeta i trädgården

00:08:38.167 --> 00:08:42.042
och insåg att de skulle spendera 
resten av sina liv tillsammans.

00:08:43.167 --> 00:08:45.518
"Låt mig föreställa mig
att vi återkommer

00:08:45.542 --> 00:08:48.934
när vi så vill och det är vår

00:08:48.958 --> 00:08:52.143
Vi är inte äldre än vi någonsin var

00:08:52.167 --> 00:08:56.101
De tärande sorgerna har lättat 
som ett morgonmoln

00:08:56.125 --> 00:08:59.893
genom vilket morgonen 
sakta kommer ikapp sig själv"

00:08:59.917 --> 00:09:03.309
Jag frågade Patrick vilken versrad 
som var hans favorit och han sa:

00:09:03.333 --> 00:09:06.875
"Vi är inte äldre än vi någonsin var."

00:09:08.375 --> 00:09:12.809
Han sa att det påminde honom 
om en plats där tiden stannat

00:09:12.833 --> 00:09:15.768
där tid inte längre spelar någon roll.

00:09:15.792 --> 00:09:17.851
Jag undrade om han hade en sådan plats,

00:09:17.875 --> 00:09:20.268
där tiden varar för evigt.

00:09:20.292 --> 00:09:22.148
Han sa: "Min mor."

00:09:23.875 --> 00:09:28.184
När man läser en dikt
tillsammans med någon annan

00:09:28.208 --> 00:09:30.083
förändras diktens betydelse.

00:09:31.333 --> 00:09:36.000
När det blir personligt för den andra, 
blir det även personligt för dig.

NOTE Paragraph

00:09:37.500 --> 00:09:40.184
Sedan läste vi böcker, så många böcker.

00:09:40.208 --> 00:09:43.351
Vi läste Frederick Douglass biografi,

00:09:43.375 --> 00:09:46.976
en amerikansk slav som lärde sig själv
att läsa och skriva

00:09:47.000 --> 00:09:50.673
och som lyckades fly till frihet 
på grund av att sin läskunnighet.

00:09:51.785 --> 00:09:54.542
Jag hade alltid sett
Frederick Douglass som en hjälte

00:09:54.552 --> 00:09:57.750
och jag tänkte på hans berättelse 
som upplyftande och hoppfull.

00:09:58.917 --> 00:10:01.750
Men den här boken
gjorde Patrick panikslagen.

00:10:02.875 --> 00:10:07.934
Han fixerade på en berättelse 
om hur husbönderna i juletider

00:10:07.958 --> 00:10:11.059
gav slavarna gin

00:10:11.083 --> 00:10:14.559
för att bevisa för dem att de inte 
skulle klara av att hantera frihet.

00:10:14.583 --> 00:10:17.375
Eftersom slavarna
snubblade runt på åkrarna.

00:10:19.500 --> 00:10:22.300
Patrick sa att han
kunde relatera till detta.

00:10:22.333 --> 00:10:25.809
Han sa att det finns folk
i häktet som, liksom slavar,

00:10:25.833 --> 00:10:28.059
inte vill tänka på sin situation

00:10:28.083 --> 00:10:29.893
eftersom det är för plågsamt.

00:10:29.917 --> 00:10:32.101
För plågsamt att tänka på det förflutna,

00:10:32.125 --> 00:10:35.738
för plågsamt att tänka på 
hur långt vi har kvar att gå.

NOTE Paragraph

00:10:36.958 --> 00:10:39.851
Hans favoritrad var denna:

00:10:39.875 --> 00:10:43.476
"Vad som helst för att slippa tänka!

00:10:43.500 --> 00:10:48.542
Det var detta eviga tänkande
på min situation som plågade mig så."

00:10:49.958 --> 00:10:53.917
Patrick tyckte att Douglass var modig 
som skrev och fortsatte att tänka.

00:10:55.083 --> 00:11:00.643
Men Patrick skulle aldrig veta
hur mycket han liknade Douglass för mig.

00:11:00.667 --> 00:11:04.417
Hur han fortsatte läsa,
trots att det gjorde honom panikslagen.

00:11:05.250 --> 00:11:08.309
Han avslutade boken före mig.

00:11:08.333 --> 00:11:09.422
Han läste den

00:11:09.442 --> 00:11:13.552
i en betonglagd trappa utan belysning.

NOTE Paragraph

00:11:13.583 --> 00:11:16.309
Sedan började vi läsa 
en av mina favoritböcker,

00:11:16.333 --> 00:11:18.518
"Gilead" av Marilynne Robinson,

00:11:18.542 --> 00:11:22.684
som är ett enda långt brev 
från en far till sin son.

00:11:22.708 --> 00:11:25.059
Han tyckte mycket om denna rad:

00:11:25.083 --> 00:11:27.268
" Jag skriver detta delvis 
så att du ska veta

00:11:27.292 --> 00:11:30.601
att om du någonsin funderar över 
vad du åstadkommit i ditt liv...

00:11:30.625 --> 00:11:32.643
för mig så har du betytt Guds nåd,

00:11:32.667 --> 00:11:35.833
ett mirakel, mer än ett mirakel."

NOTE Paragraph

00:11:37.375 --> 00:11:43.018
Något med detta sätt att uttrycka sig, 
denna kärlek, denna längtan och denna ton

00:11:43.042 --> 00:11:45.500
återuppväckte Patricks längtan
efter att skriva.

00:11:46.292 --> 00:11:49.393
Och han fyllde
åtskilliga anteckningsböcker

00:11:49.417 --> 00:11:52.726
med brev till sin dotter.

00:11:52.750 --> 00:11:55.684
I dessa vackra, invecklade brev

00:11:55.708 --> 00:12:01.684
föreställde han sig själv med sin dotter 
paddla kanot nerför Mississippifloden.

00:12:01.708 --> 00:12:04.518
Han föreställde sig att 
de fann en bergsfors

00:12:04.542 --> 00:12:06.708
med underbart klart vatten.

00:12:08.042 --> 00:12:10.083
När jag iakttog Patrick skriva

00:12:11.250 --> 00:12:13.393
tänkte jag för mig själv,

00:12:13.417 --> 00:12:15.476
och nu vill jag fråga er alla,

00:12:15.500 --> 00:12:20.792
hur många av er har skrivit ett brev 
till någon som ni känt att ni svikit?

00:12:22.042 --> 00:12:27.125
Det är så mycket lättare 
att bara sluta tänka på dessa människor.

00:12:28.083 --> 00:12:32.726
Men Patrick dök upp varje dag 
och stod framför sin dotter

00:12:32.750 --> 00:12:35.684
och ställde sig själv 
till svars inför henne.

00:12:35.708 --> 00:12:39.417
ord för ord med intensiv koncentration.

NOTE Paragraph

00:12:42.417 --> 00:12:44.958
Jag ville i mitt eget liv

00:12:46.042 --> 00:12:49.101
våga utsätta mig själv för risker.

00:12:49.125 --> 00:12:53.010
Att göra det betyder 
att visa sitt hjärtas styrka.

00:12:56.625 --> 00:13:00.684
Nu vill jag ta ett steg tillbaka 
och ställa en obekväm fråga.

00:13:00.708 --> 00:13:04.417
Vem är jag att berätta 
denna historia om Patrick?

00:13:06.042 --> 00:13:09.018
Patrick är den som har levt 
med denna smärta

00:13:09.042 --> 00:13:13.208
och jag har inte gått hungrig 
en enda dag i mitt liv.

00:13:15.250 --> 00:13:17.018
Jag har tänkt mycket på detta,

00:13:17.042 --> 00:13:20.768
men det jag vill säga är att berättelsen
inte bara handlar om Patrick.

00:13:20.792 --> 00:13:22.309
Den handlar om oss.

00:13:22.333 --> 00:13:24.833
Om ojämlikheten mellan oss.

00:13:25.667 --> 00:13:27.083
Världen av överflöd

00:13:28.375 --> 00:13:32.018
som Patrick, hans föräldrar 
och hans far- och morföräldrar

00:13:32.042 --> 00:13:33.851
blev utestängda från.

00:13:33.875 --> 00:13:36.958
I denna berättelse representerar jag 
denna värld av överflöd.

00:13:37.792 --> 00:13:41.601
Och när jag berättar den 
vill jag inte dölja mig själv.

00:13:41.625 --> 00:13:44.492
Dölja den makt jag faktiskt har.

NOTE Paragraph

00:13:45.333 --> 00:13:48.893
När jag berättar denna historia 
vill jag avslöja denna makt

00:13:48.917 --> 00:13:51.309
för att sedan fråga

00:13:51.333 --> 00:13:54.250
hur kan vi minska avståndet 
mellan varandra?

00:13:56.250 --> 00:13:59.851
Läsande är ett sätt 
att förkorta detta avstånd.

00:13:59.875 --> 00:14:04.309
Det ger oss en stillsam värld 
som vi kan dela med varandra

00:14:04.333 --> 00:14:06.823
som vi kan dela i jämlikhet.

NOTE Paragraph

00:14:08.500 --> 00:14:11.601
Nu undrar du kanske
vad som hände med Patrick.

00:14:11.625 --> 00:14:13.333
Räddade läsandet hans liv?

00:14:14.583 --> 00:14:16.708
Ja och nej.

00:14:17.875 --> 00:14:20.768
När Patrick kom ut från fängelset

00:14:20.792 --> 00:14:23.125
hade han en olidlig resa framför sig.

00:14:24.292 --> 00:14:27.768
Arbetsgivare avvisade honom
på grund av hans kriminella bakgrund,

00:14:27.792 --> 00:14:30.934
hans bästa vän, hans mor, 
dog vid 43 års ålder

00:14:30.958 --> 00:14:33.434
av hjärtsjukdom och diabetes.

00:14:33.458 --> 00:14:36.447
Han har varit hemlös, 
han har gått hungrig.

NOTE Paragraph

00:14:38.250 --> 00:14:42.792
Så folk säger mycket om läsande 
som för mig känns överdrivet.

00:14:43.792 --> 00:14:47.768
Att vara läs-och skrivkunnig
räddade honom inte från diskriminering.

00:14:47.792 --> 00:14:50.417
Det förhindrade inte hans mors död.

00:14:51.708 --> 00:14:54.513
Så vad är läsandet bra för?

00:14:55.375 --> 00:14:59.333
Jag har några svar som avslut.

NOTE Paragraph

00:15:00.667 --> 00:15:03.417
Läsandet fyllde hans inre liv

00:15:05.083 --> 00:15:08.143
med mystik, med fantasi,

00:15:08.167 --> 00:15:09.417
med skönhet.

00:15:10.292 --> 00:15:14.625
Läsandet gav honom inre bilder 
som skänkte honom glädje:

00:15:15.417 --> 00:15:20.976
berg, hav, hjort, frost.

00:15:21.000 --> 00:15:25.275
Ord som ger en smak
av en fri och äkta värld.

00:15:27.625 --> 00:15:31.143
Läsandet gav honom orden 
för det han hade förlorat.

00:15:31.167 --> 00:15:35.809
Hur dyrbara är inte dessa ord
skrivna av poeten Derek Walcott?

00:15:35.833 --> 00:15:38.059
Patrick lärde sig denna dikt utantill.

00:15:38.083 --> 00:15:40.184
"Dagar som jag haft,

00:15:40.208 --> 00:15:42.476
dagar som jag förlorat,

00:15:42.500 --> 00:15:45.726
dagar, som liksom döttrar, växer ur

00:15:45.750 --> 00:15:47.583
min skyddande famn."

NOTE Paragraph

00:15:48.667 --> 00:15:51.643
Läsandet lärde honom förstå sitt eget mod.

00:15:51.667 --> 00:15:54.976
Kom ihåg att han fortsatte
läsa verk av Fredrick Douglass

00:15:55.000 --> 00:15:57.143
trots att han fann dem smärtsamma.

00:15:57.167 --> 00:16:00.875
Han fortsatte vara medveten, 
trots att medvetenhet gör ont.

00:16:02.208 --> 00:16:04.768
Läsandet är en form av tankearbete.

00:16:04.792 --> 00:16:08.851
Det är därför det är så svårt att läsa, 
eftersom det betyder att vi måste tänka.

00:16:08.875 --> 00:16:13.395
Och Patrick valde att tänka, 
snarare än att inte tänka.

00:16:16.000 --> 00:16:19.958
Läsandet gav honom ett språk 
för att kunna tala med sin dotter.

00:16:21.375 --> 00:16:24.601
Läsandet inspirerade honom 
att vilja skriva.

00:16:24.625 --> 00:16:28.768
Det finns en stark länk 
mellan läsande och skrivande.

00:16:28.792 --> 00:16:30.851
När vi börjar läsa

00:16:30.875 --> 00:16:32.958
börjar vi finna ord.

00:16:33.958 --> 00:16:38.601
Han fann orden som fick honom 
att föreställa sig dem två tillsammans.

00:16:38.625 --> 00:16:40.333
Han fann orden

00:16:41.958 --> 00:16:44.208
för att beskriva hur mycket
han älskade henne.

NOTE Paragraph

00:16:46.042 --> 00:16:49.976
Läsandet förändrade också 
vårt förhållande till varandra.

00:16:50.000 --> 00:16:52.059
Det gav oss en möjlighet till ömhet,

00:16:52.083 --> 00:16:54.976
att bortse från våra sätt att se på saker.

00:16:55.000 --> 00:16:57.684
Och läsandet tog 
ett ojämlikt förhållande

00:16:57.708 --> 00:17:00.375
och gav tillbaka 
ett ögonblick av jämlikhet.

00:17:02.125 --> 00:17:05.059
När du möter en person som en läsare

00:17:05.083 --> 00:17:07.059
möter du honom för första gången.

00:17:07.083 --> 00:17:08.791
på nytt, om igen.

00:17:09.875 --> 00:17:13.083
Det är omöjligt att veta på förhand 
vilken som är hans favoritrad.

00:17:14.458 --> 00:17:17.666
Vilka minnen och sorger han bär på.

00:17:18.833 --> 00:17:22.833
Och du ställs inför
hans innersta hemligheter.

00:17:23.666 --> 00:17:27.101
Och sedan börjar du undra: 
"Vad består egentligen mitt inre liv av?

00:17:27.125 --> 00:17:30.375
Vad har jag som är värt
att dela med någon annan?"

NOTE Paragraph

00:17:33.000 --> 00:17:34.333
Jag vill avsluta

00:17:36.208 --> 00:17:40.500
med några av mina favoritrader
från Patricks brev till hans dotter.

00:17:41.333 --> 00:17:44.101
"Floden är skuggig på vissa platser

00:17:44.125 --> 00:17:47.393
men ljuset skiner igenom 
trädens springor ...

00:17:47.417 --> 00:17:50.976
På några av grenarna
hänger mängder av mullbär.

00:17:51.000 --> 00:17:54.458
Du sträcker ut din arm 
för att plocka några."

00:17:56.042 --> 00:17:58.476
Och detta underbara brev där han skriver:

00:17:58.500 --> 00:18:02.851
"Blunda och lyssna till ljudet av orden.

00:18:02.875 --> 00:18:05.059
Jag kan den här dikten utantill

00:18:05.083 --> 00:18:08.207
och jag skulle vilja 
att också du lärde dig den."

NOTE Paragraph

00:18:09.375 --> 00:18:11.184
Tack så mycket allihopa.

NOTE Paragraph

00:18:11.208 --> 00:18:14.210
(Applåder)