Jag, likt många av er, är en av två miljarder människor på jorden som lever i städer. Och det finns dagar, jag vet inte hur det är med er, men det finns dagar när jag verkligen känner hur mycket jag är beroende av andra för i stort sett allt i mitt liv. Och vissa dagar, kan det till och med vara lite läskigt. Men det jag tänkt tala om idag är hur samma beroendesystem är en extremt kraftfull social infrastruktur som vi faktiskt kan använda för att åtgärda våra svåraste samhällsproblem, om vi samarbetar med hjälp av open source. För några år sen läste jag en artikel i New York Times av Michael Pollan där han argumenterade för att odla ens lite grann av vår egen mat är en av de bästa saker vi kan göra för miljön. Vid tidpunkten när jag läste det här var det mitt i vintern och jag hade verkligen inte plats för massa jord i min New York-lägenhet. Så jag var i stort sätt redo att nöja mig med att läsa nästa nummer av Wired och lära mig hur experterna skulle klura ut hur alla de här problemen skulle kunna lösas i framtiden. Men det var faktiskt det som var poängen Michael Pollan gjorde i sin artikel - att det är just när vi lämnar över ansvaret för alla de här sakerna till specialister som vi skapar den typ av röra vi ser idag med vårt livsmedelssystem. Så, jag råkar veta en del från mitt eget jobb om hur NASA använt hydrokultur för att forska på odling av mat i rymden. Och man kan faktiskt få optimalt näringsutbyte genom att spola en slags flytande jord över plantornas rotsystem. Från en plantas perspektiv måste min lägenhet vara ungefär lika främmande som yttre rymden. Men jag kan erbjuda en del naturligt solljus och klimatkontroll året runt. Vi hoppar fram två år i tiden: nu har vi fönsterfarmar, vertikala, hydroponiska plattformar för att odla växter inomhus. Och sättet de fungerar på är att det sitter en pump i botten, som stundvis skickar lite flytande näringslösning till toppen, vilken sen sipprar ner genom plantornas rotsystem vilka är upphängda i lecakulor, så ingen jord är inblandad. Ljus och temperatur varierar med varje fönsters mikroklimat så en fönsterfarm kräver en fönsterbonde och hon måste avgöra vilken typ av gröda hon ska plantera i sin fönsterfarm och huruvida hon ska mata sin mat ekologiskt. På den tiden var en försterfarm inget mer än en tekniskt komplicerad idé som skulle kräva en massa test. Jag ville verkligen ha ett öppet projekt, eftersom hydrokultur är en av de snabbast växande patentområdena i Förenta Staterna just nu och har potential att bli ytterligare ett område som Monsanto, där företag skapar massa immaterialrätt som gäller folks mat. Så jag beslutade att istället för att skapa en produkt, var det jag skulle göra att öppna upp det här för en hel hög av medutvecklare. De första system vi skapade funkade, typ. Vi lyckades odla ungefär en sallad i veckan i fönstret i en vanlig New York-lägenhet. Vi lyckades odla körsbärstomater och gurkor, alla möjliga saker. Men de första systemen var läckande, högljudda energislukare som Martha Stewart definitivt aldrig hade godkänt. (Skratt) Så för att få in fler medutvecklare, skapade vi en social nätverkssajt där vi publicerade ritningarna, förklarade hur de fungerade, och vi gick till och med så långt att peka ut allt som var fel med systemen. Sen bjöd vi in folk från hela världen att bygga dem och experimentera med oss. Så nu på den här sajten har vi faktiskt 18 000 personer. Och vi har fönsterfarmar över hela världen. Det vi håller på med är vad NASA eller stora företag skulle kalla FoU, Forskning och Utveckling. Men vad vi kallar det är FoU-D-S, eller forska och utveckla det själv. Som exempel, kom Jackson och föreslog luftpumpar istället för vattenpumpar. Vi byggde en massa system innan det blev rätt. Men när vi väl gjort det, kunde vi kapa vår klimatpåverkan till hälften. Tony i Chicago har experimenterat med odling som många andra fönsterfarmare, och har lyckats få sina jordgubbar att bära frukt nio månader om året i dåliga ljusförhållanden enbart genom att byta ut de ekologiska näringsämnena. Och fönsterfarmare i Finland har anpassat sina fönsterfarmar efter de finländska vintrarnas mörka dagar genom att bestycka dem med LED-växtlampor som de nu gör open source och till en del av projektet. Så fönsterfarmar har evolverat genom en snabb versionsprocess liknande mjukvara. Och med varje nytt open source-projekt, ligger den verkliga fördelen i samspelet mellan de specifika angelägenheterna av de som skräddarsyr systemen för sina egna speciella behov och de allmänna angelägenheterna. Så jag och min kärngrupp kan koncentrera oss på de förbättringar som verkligen gagnar alla. Och vi håller utkik efter de nyanländas behov. Så för gör-det-själv-folk, erbjuder vi gratis, väl testade instruktioner så vem som helst, var som helst i världen kan bygga ett sånt här system gratis. Och det finns en patentansökan för de här systemen som innehas av gruppen. Vi finansierar projektet genom partnerskap för att skapa produkter som vi sen säljer till skolor och individer. som inte har tid att bygga sina egna system. Inom vår intressegrupp har en speciell kultur uppstått. I vår kultur är det bättre att vara testare som stödjer någon annans idé än att bara vara killen med idéer. Vad vi får ut av det här projektet är att vi får hjälp med vårt eget jobb samt erfarenheten av att faktiskt bidra till miljörörelsen på något annat sätt än att bara skruva i nya glödlampor. Men jag tror Eileen bäst uttrycker vad vi faktiskt får ut av det här, vilket är glädjen av samarbete. Hon uttrycker här hur det känns att se någon på andra sidan jorden som tagit din idé, utvecklat den och sen gett dig bekräftelse för ditt bidrag. Om vi verkligen vill se den breda förändring i konsumentbeteende som vi alla pratar om som miljöaktivister och matmänniskor kanske vi måste dumpa termen "konsument" och ställa oss bakom de som gör saker. Projekt med öppen källkod tenderar att ha sin egen drivkraft. Och det vi ser är att FoU-D-S utvecklats bortom bara fönsterfarmar och LED-lampor till solpaneler och system för fiskuppfödning. Och vi bygger vidare på innovationer från generationer innan oss. Och vi spanar framåt på generationer som verkligen behöver att vi ändrar våra vanor nu. Så vi ber att ni sluter upp med oss och återupptäcker värdet i förenade medborgare. och för att tillkännage att vi alla fortfarande är pionjärer. (Applåder)