Jag, likt många av er,
är en av två miljarder människor på jorden
som lever i städer.
Och det finns dagar,
jag vet inte hur det är med er,
men det finns dagar
när jag verkligen känner
hur mycket jag är beroende av andra
för i stort sett allt i mitt liv.
Och vissa dagar, kan det
till och med vara lite läskigt.
Men det jag tänkt tala om idag
är hur samma beroendesystem
är en extremt kraftfull
social infrastruktur
som vi faktiskt kan använda
för att åtgärda
våra svåraste samhällsproblem,
om vi samarbetar med hjälp av open source.
För några år sen
läste jag en artikel i New York Times
av Michael Pollan
där han argumenterade för att odla
ens lite grann av vår egen mat
är en av de bästa saker
vi kan göra för miljön.
Vid tidpunkten när jag läste det här
var det mitt i vintern
och jag hade verkligen inte
plats för massa jord
i min New York-lägenhet.
Så jag var i stort sätt redo att nöja mig
med att läsa nästa nummer av Wired
och lära mig hur
experterna skulle klura ut
hur alla de här problemen
skulle kunna lösas i framtiden.
Men det var faktiskt det som var poängen
Michael Pollan gjorde i sin artikel -
att det är just när vi
lämnar över ansvaret
för alla de här sakerna till specialister
som vi skapar den typ av röra
vi ser idag med vårt livsmedelssystem.
Så, jag råkar veta en del
från mitt eget jobb
om hur NASA använt hydrokultur
för att forska på odling av mat i rymden.
Och man kan faktiskt få
optimalt näringsutbyte
genom att spola en slags flytande jord
över plantornas rotsystem.
Från en plantas perspektiv
måste min lägenhet vara
ungefär lika främmande som yttre rymden.
Men jag kan erbjuda
en del naturligt solljus
och klimatkontroll året runt.
Vi hoppar fram två år i tiden:
nu har vi fönsterfarmar,
vertikala, hydroponiska plattformar
för att odla växter inomhus.
Och sättet de fungerar på är
att det sitter en pump i botten,
som stundvis skickar lite
flytande näringslösning till toppen,
vilken sen sipprar ner
genom plantornas rotsystem
vilka är upphängda i lecakulor,
så ingen jord är inblandad.
Ljus och temperatur varierar
med varje fönsters mikroklimat
så en fönsterfarm
kräver en fönsterbonde
och hon måste avgöra
vilken typ av gröda hon ska
plantera i sin fönsterfarm
och huruvida hon ska
mata sin mat ekologiskt.
På den tiden var en försterfarm inget mer
än en tekniskt komplicerad idé
som skulle kräva en massa test.
Jag ville verkligen ha ett öppet projekt,
eftersom hydrokultur
är en av de snabbast
växande patentområdena
i Förenta Staterna just nu
och har potential att bli
ytterligare ett område som Monsanto,
där företag skapar massa immaterialrätt
som gäller folks mat.
Så jag beslutade att istället för
att skapa en produkt,
var det jag skulle göra
att öppna upp det här
för en hel hög av medutvecklare.
De första system vi skapade funkade, typ.
Vi lyckades odla ungefär
en sallad i veckan
i fönstret i en vanlig New York-lägenhet.
Vi lyckades odla körsbärstomater
och gurkor, alla möjliga saker.
Men de första systemen
var läckande, högljudda energislukare
som Martha Stewart
definitivt aldrig hade godkänt.
(Skratt)
Så för att få in fler medutvecklare,
skapade vi en social nätverkssajt
där vi publicerade ritningarna,
förklarade hur de fungerade,
och vi gick till och med så långt
att peka ut allt som var fel med systemen.
Sen bjöd vi in folk från hela världen
att bygga dem och experimentera med oss.
Så nu på den här sajten
har vi faktiskt 18 000 personer.
Och vi har fönsterfarmar
över hela världen.
Det vi håller på med
är vad NASA eller stora företag
skulle kalla FoU,
Forskning och Utveckling.
Men vad vi kallar det är FoU-D-S,
eller forska och utveckla det själv.
Som exempel,
kom Jackson och föreslog
luftpumpar istället för vattenpumpar.
Vi byggde en massa system
innan det blev rätt.
Men när vi väl gjort det, kunde vi
kapa vår klimatpåverkan till hälften.
Tony i Chicago har
experimenterat med odling
som många andra fönsterfarmare,
och har lyckats få
sina jordgubbar att bära frukt
nio månader om året
i dåliga ljusförhållanden
enbart genom att byta ut de
ekologiska näringsämnena.
Och fönsterfarmare i Finland
har anpassat sina fönsterfarmar
efter de finländska vintrarnas mörka dagar
genom att bestycka dem med LED-växtlampor
som de nu gör open source
och till en del av projektet.
Så fönsterfarmar har evolverat
genom en snabb versionsprocess
liknande mjukvara.
Och med varje nytt open source-projekt,
ligger den verkliga fördelen i samspelet
mellan de specifika angelägenheterna
av de som skräddarsyr systemen
för sina egna speciella behov
och de allmänna angelägenheterna.
Så jag och min kärngrupp
kan koncentrera oss
på de förbättringar
som verkligen gagnar alla.
Och vi håller utkik
efter de nyanländas behov.
Så för gör-det-själv-folk,
erbjuder vi gratis,
väl testade instruktioner
så vem som helst,
var som helst i världen
kan bygga ett sånt här system gratis.
Och det finns en patentansökan
för de här systemen
som innehas av gruppen.
Vi finansierar projektet
genom partnerskap
för att skapa produkter
som vi sen säljer
till skolor och individer.
som inte har tid
att bygga sina egna system.
Inom vår intressegrupp
har en speciell kultur uppstått.
I vår kultur är det bättre
att vara testare
som stödjer någon annans idé
än att bara vara killen med idéer.
Vad vi får ut av det här projektet
är att vi får hjälp med vårt eget jobb
samt erfarenheten av att faktiskt bidra
till miljörörelsen
på något annat sätt än att bara
skruva i nya glödlampor.
Men jag tror Eileen bäst uttrycker
vad vi faktiskt får ut av det här,
vilket är glädjen av samarbete.
Hon uttrycker här hur det känns
att se någon på andra sidan jorden
som tagit din idé, utvecklat den
och sen gett dig bekräftelse
för ditt bidrag.
Om vi verkligen vill se
den breda förändring i konsumentbeteende
som vi alla pratar om
som miljöaktivister och matmänniskor
kanske vi måste dumpa termen "konsument"
och ställa oss bakom de som gör saker.
Projekt med öppen källkod
tenderar att ha sin egen drivkraft.
Och det vi ser är att FoU-D-S
utvecklats bortom bara
fönsterfarmar och LED-lampor
till solpaneler och system
för fiskuppfödning.
Och vi bygger vidare på innovationer
från generationer innan oss.
Och vi spanar framåt på generationer
som verkligen behöver
att vi ändrar våra vanor nu.
Så vi ber att ni sluter upp med oss
och återupptäcker värdet
i förenade medborgare.
och för att tillkännage
att vi alla fortfarande är pionjärer.
(Applåder)