Era Högheter, FN:s Generalsekreterare, ordförande för Generalförsamlingen, verkställande direktör för FN:s kvinnokonvention och utvalda gäster. Idag lanserar vi en kampanj som fått namnet Han För Henne. Jag vänder mig till er för att vi behöver er hjälp. Vi vill stoppa ojämställdhet mellan könen. Och för att göra detta behöver vi ha alla delaktiga. Det här är första kampanjen av sitt slag från FN. Vi vill försöka sporra så många män och pojkar som möjligt att bli förespråkare för förändring. Och vi vill inte bara prata om det. Vi vill försöka se till att det är konkret. Jag blev utsedd till Goodwill-ambassadör för sex månader sen. Och ju mer jag pratar om feminism ju mer inser jag att kampen för kvinnors rättigheter alltför ofta har blivit synonymt med manshat. Om det är någonting jag vet säkert så är det att detta måste få ett slut! För att tydliggöra; definitionen på feminism är tron på att män och kvinnor ska ha likvärdiga rättigheter och möjligheter. Det är teorin om politisk, ekonomisk och social jämställdhet mellan könen. Jag ifrågasatte könsbaserade föreställningar redan för länge sedan. När jag var åtta år blev jag förvirrad när jag kallades dominant eftersom jag ville regissera skådespelet som vi skulle visa upp för våra föräldrar. Men killarna blev inte det. När jag var 14 blev jag sexualiserad av en viss typ av media. När jag var 15 slutade mina tjejkompisar, en efter en, i sina älskade sportlag eftersom de inte ville framstå som muskulösa. När jag var 18 var mina killkompisar oförmögna att uttrycka sina känslor. Jag bestämde... att jag var feminist. Allt detta verkade, för mig, okomplicerat. Men mina senaste efterforskningar har visat att feminism har blivit ett impopulärt ord. Kvinnor väljer att inte identifiera sig som feminister. Uppenbarligen är jag en av de kvinnor vars uttryckssätt ses som för starkt, för aggressivt, isolerande och antimän... ... oattraktivt till och med. Varför har ordet blivit ett så obekvämt ord? Jag är från Storbritannien och jag tycker att det är rätt att jag får samma lön som mina manliga motsvarigheter. Jag tycker att det är rätt att jag ska kunna ta beslut om min egen kropp. (Applåder) Jag tycker att det är rätt att kvinnor är involverade, å mina vägnar, i de policy och beslut som kommer påverka mitt liv. Jag tycker att det är rätt att kvinnor bevärdigas samma respekt som män. Men tyvärr finns det inte ett enda land i världen där kvinnor kan räkna med att få dessa rättigheter. Inget land i världen kan ännu säga att de har uppnått jämlikhet mellan könen. De här rättigheterna anser jag vara mänskliga rättigheter. Men jag är en av de lyckligt lottade. Mitt liv är ett rent privilegium för mina föräldrar älskade inte mig mindre för att jag föddes som dotter. Min skola begränsade inte mig för att jag var flicka. Mina mentorer förutsatte inte att jag inte skulle gå lika långt för att jag kanske skulle föda barn en dag. Dessa influenser var ambassadörer för jämlikhet mellan könen som formade mig till den jag är idag. De vet kanske inte om det men de är ouppmärksammade feminister som idag förändrar världen. Vi behöver fler av dem. Och om du fortfarande hatar ordet, det är inte ordet som är viktigt det är tanken och ambitionen bakom det. För det är inte alla kvinnor som upplevt samma rättigheter som jag har. Statistiskt sätt är det väldigt få som har det. 1997 framförde Hillary Clinton ett berömt tal i Beijing om kvinnors rättigheter. Tyvärr är många av de sakerna hon ville förändra fortfarande aktuella idag. Men vad som stod ut mest för mig var att mindre än 30 procent av publiken var män. Hur kan vi uppnå förändring i världen när endast hälften av den är inbjuden eller känner sig välkomna att delta i diskussionen. Män... Jag skulle vilja ta tillfället i akt att utöka er formella inbjudan. (Applåder) Jämlikhet är er fråga också. För fram till denna dag, har jag sett min fars roll som förälder, bli lägre värderad av samhället, trots att jag har behövt hans närvaro som barn lika mycket som min mammas. Jag har sett unga män lida av psykisk sjukdom oförmögna att be om hjälp av rädsla för att det skulle göra de mindre manliga-- eller mindre av en man. I Storbritannien är självmord den främsta dödsorsaken bland män mellan 20- 49. Mer än i trafikolyckor, cancer och hjärt -och kärlsjukdom. Jag har sett män bli sköra och osäkra av en förvriden uppfattning om vad som dikterar manlig framgång. Män har inte heller förmånen att vara jämlika. Vi pratar inte så ofta om män som blir fångade i könsstereotyper. Men jag kan se att de blir det. Och när de är fria kommer även kvinnors situation förändras som en naturlig reaktion. Om män inte behöver vara aggressiva för att bli accepterade, behöver inte kvinnor känna sig tvungna att vara underdåniga. Om män inte behöver kontrollera behöver inte kvinnor bli kontrollerade. Både män och kvinnor borde känna att det är okej att vara känslosamma. Både män och kvinnor borde känna att det är okej att vara starka. Det är dags att vi alla ser på kön som ett spektrum istället för två motsatta ideal. (Applåder) Om vi slutar att definiera varandra genom vad vi inte är och börjar definiera oss själva genom vad vi är, kan vi alla vara friare. Och detta är vad Han För Henne handlar om. Det handlar om frihet. Jag vill att männen börjar axla detta ansvar så att deras döttrar, systrar och mödrar kan bli fria från fördomar. Men så att även deras söner har tillåtelse att vara sårbara och mänskliga så att de själva tar tillbaka kontrollen över de delar som övergetts. Och genom att göra detta, bli en ärligare och mer fullständig version av sig själva. Du kanske tänker: "Vem är den här Harry Potter- flickan?" Och varför talar hon inför FN?" Det är en väldigt bra fråga. Jag har ställt mig själv samma fråga. Allt jag vet är att jag bryr mig om det här problemet och jag vill förändra till det bättre. Och efter att ha sett vad jag har sett och fått chansen kände jag att det låg på mitt ansvar att säga något. Statsmannen Edmund Burke sa: "Det enda ondskan behöver för att segra är att de goda ingenting gör". I min nervositet för detta tal och i mina tvivlande stunder sa jag strängt till mig själv "Om inte jag...?" "Vem?" "Om inte nu...?" "När?" Om du har liknande tvivel när möjligheterna ligger framför dig hoppas jag att dessa ord ska hjälpa dig. För... verkligheten är sådan att om vi ingenting gör kommer det ta 75 år, eller tills jag är nästan 100 innan kvinnor kan förvänta sig samma lön som män för samma utförda arbete. 15,5 miljoner flickor kommer giftas bort inom de kommande 16 åren, som barn. I nuvarande takt dröjer det till 2086 innan alla flickor på den afrikanska landsbygden tillåts en högstadieutbildning. Om du tror på jämlikhet kanske du är en av de ouppmärksammade feminister, som jag talade om tidigare. Och för detta applåderar jag er. Vi kämpar för ett gemensamt ord. Men de goda nyheterna är att vi har en gemensam rörelse. Den har fått namnet Han För Henne. Jag inbjuder er att ta ett steg framåt att bli sedda, och fråga er själva: "Om inte jag, vem? Om inte nu, när?" Tack så väldigt, väldigt mycket. (Applåder)