-
Det förstod du ingenting utav, eller hur?
-
(Skratt)
-
Det är 63 miljoner döva människor i Indien
-
som går igenom detta
år efter år, dag efter dag
-
och försöker förstå en
värld de inte kan höra.
-
Stor brist på medvetenhet
och social stigmatisering
-
av att ha ett barn som är olik-kappad.
-
Föräldrar vänder ut och in på sig själva
-
för att kunna förstå hur de
ska uppfostra sitt barn.
-
Och de blir tillsagda, "Även
fast ditt barn inte kan höra,
-
är ingeting fel på hans struphuvud.
-
Ingenting är fel på hans stämband
-
och han kan så småningom
bli lärd att tala.
-
Där börjar resan av år
spenderade på försök att lära
-
detta lilla barn att artikulera
ord som han inte kan höra.
-
Även inom familjen
vill detta lilla barn
-
kommunicera med sina föräldrar.
-
Han vill vara en del utav
konversationerna i familjen.
-
Men han kan inte. Och han förstår inte
varför ingen lyssnar på honom.
-
Så han känner sig isolerad och mister
-
en viktig färdighet som är
nödvänding när vi växer upp.
-
Han går till skolan och tänker "Okej,
förhoppningsvis blir saker annorlunda.".
-
Och han ser lärarna öppna
och stänga sina munnar
-
och skriva dessa
konstiga saker på tavlan.
-
Utan förståelse,
eftersom han kan inte höra,
-
skriver han ner allting, hasplar
ur sig det under tentamen,
-
och med nöd och näppe
slutade han skolan, årskurs tio.
-
Vilka är hans anställningsmöjligheter?
-
Här är ett barn som faktiskt
inte har en riktig utbildning.
-
Visuella ord, ordförråd
bestående av trettio till fyrtio ord.
-
Han är emotionellt osäker, han är
förmodligen arg på hela världen också,
-
vilken har, som han känner,
systematiskt handikappat honom.
-
Var jobbar han? Simpel
arbetskraft, okvalificerade jobb,
-
ofta i väldigt kränkande förhållanden.
-
Det är var min "födelse" resa börjar
2004, jag har inte, som Kelly sade,
-
jag har ingen familjemedlem som är döv.
-
Bara ett konstigt kall och
ingen rationell tanke.
-
Jag hoppade in i denna värld
och lärde mig teckenspråk.
-
På den tiden var det utmanande.
Ingen ville... ingen verkade veta...
-
"Vad är det du vill lära dig, Ruma?"
"Är det ett språk?"
-
I vilket fall, lärandet av teckenspråk
öppnade upp mitt liv till detta samhälle
-
vilket är utåt sett tyst,
men flödar
-
med passionen och nyfikenheten
som visuella lärande.
-
Och jag hörde deras historier
om vad de ville göra.
-
Och ett år senare, år 2005, med ett
magert sparkonto på cirka $5,000
-
av en mognad försäkring,
startade jag detta center,
-
i en liten tvårumslägenhet
med endast sex studenter
-
och mig som lärde dem
engelska på teckenspråk.
-
Utmaningarna, nödens timme
vid den punkten var,
-
hur får jag in dessa ungdomar,
med endast grundskoleexamen,
-
i riktiga jobb hos företagen?
-
Jobb av värdighet, jobb som kan
bevisa att döva inte är dumma?
-
Så, utmaningarna var enorma.
De döva var år av att sitta såhär
-
och år av ennui och mörker.
-
De behövde tro på sig själva.
Föräldrarna behövde bli övertygade
-
om att deras barn inte är döv och dum.
-
Och att han är kapabel
att stå på sina egna ben.
-
Men viktigast av allt,
-
skulle arbetsgivaren anställa
någon som inte kunde tala,
-
inte kunde höra, och verkligen
inte kunde läsa eller skriva heller?
-
Jag satt tillsammans med några
av mina vänner från branschen,
-
och jag delade med mig av min historia
till dem om vad det betyder att vara döv.
-
Och jag förstod att där
fanns områden i företag
-
där döva kunde arbeta, döva människor
kunde arbeta med stort värde.
-
Och med magra resurser
skapade vi det första
-
yrkesutbildningsläroplanen för döva
människor någonsin i landet.
-
Att hitta lärare var ett problem.
Så jag lärde mina döva barn,
-
mina studenter, att bli
lärarna för de döva.
-
Och det är ett jobb de tog på sig
med stort ansvar och stolthet.
-
Arbetsgivaren var fortfarande skeptisk.
Utbildning, kvalifikationer, 10e pass.
-
"Nej, nej, nej, Ruma, vi kan
inte anställa honom."
-
Det var ett stort problem.
-
"Och även om vi anställde honom,
-
hur ska vi kommunicera med
honom? Han kan inte läsa, skriva.
-
Kan inte höra/tala."
-
Jag sade bara till dem, "Snälla
kan vi ta det ett steg i taget?
-
Du vet, kan vi fokusera
på vad vi kan göra?
-
Han är en duktig visuell person.
Han kan arbeta. Och...
-
och om det fungerar, eller inte,
då vet vi i alla fall det."
-
Här skulle jag vilja dela en
historia om Vishu Kapoor.
-
Han kom till oss år 2009
utan något språk alls.
-
Han kunde inte ens sitt eget teckenspråk.
-
Allt han såg, bearbetat i hans
hjärna, var genom sina ögon.
-
Han mor var förtvivlad och hon sade,
-
"Ruma, kan jag snälla få ha honom
i ditt center i två timmar?
-
Det är väldigt svårt för mig
att hantera honom,
-
ni vet, att hantera honom
24 timmar om dagen."
-
Så jag sade, "Ja, okej."
Som en krashtjänst.
-
Det tog, väldigt mödosamma,
ett och ett halvt år för oss
-
att ge Vishu ett språk. När han
började kommunicera och
-
få en känsla för sig själv, och
han förstod att det fanns...
-
Jag menar, han kunde inte höra, men
oj, han kunde göra så mycket annat.
-
Han insåg att han tyckte om
att arbeta med datorerna.
-
Vi uppmuntrade honom, motiverade honom,
-
och han fick delta i våra IT-program.
Han klarade alla proven, ni vet,
-
mycket till min nervositet.
En möjlighet uppkom en dag
-
i backend av ett väldigt
välkänt IT-företag,
-
och enbart för exponeringen
och erfarenheten sade jag,
-
"Låt Vishu också gå på
den här arbetsintervjun."
-
Vishu gick dit och klarade
alla tekniska testen.
-
Även då sade de, "Eh, jag hoppas bara
att han kan klara att stanna kvar
-
i minst 6 månader."
-
Det har nu gått ett och ett halvt år.
-
Vishu är fortfarande där,
och han är inte bara,
-
"åh, denna stackars killen
jobbar i denna hörselmiljö."
-
Han har vunnit lagrar för månadens bästa
anställd, inte bara en utan två gånger.
-
(Applåder)
-
Och jag vill dela med er att,
idag tar det oss cirka
-
ett och ett halvt år att lära
en döv person att bli redo
-
att komma in i denna verkliga
värld vilken vi vet om.
-
På en kort tid på 6 år, arbetar nu
500 av mina fantastiska unga elever
-
i några av topporganisationerna
inom industrin:
-
i grafiska designprofiler,
i backend av IT-organisationer,
-
i gästfrihet, i
barriärbrytande arbeten
-
som i säkerheten, och i banker.
-
Och även på försäljningsställen,
och ger direkt kundservice.
-
(Applåder)
-
Direkt möta människor som
du och jag på KFC, på caféer.
-
Jag lämnar er bara med
en liten tanke att,
-
ja, förändring är möjligt.
-
Och det börjar bara med en liten
förändring i vårt perspektiv.
-
Tack så hemskt mycket.
-
(Applåder)
-
Och det här är applåder, det är ett
internationellt tecken för applåder.
-
Tack så hemskt mycket.