WEBVTT

00:00:00.000 --> 00:00:02.000
Jag tänker inleda med detta:

00:00:02.000 --> 00:00:04.000
för några år sedan blev jag uppringd av en eventplanerare

00:00:04.000 --> 00:00:06.000
då jag skulle hålla ett tal

00:00:06.000 --> 00:00:08.000
Och hon ringde och sa:

00:00:08.000 --> 00:00:10.000
- Jag kämpar verkligen med vad

00:00:10.000 --> 00:00:12.000
jag ska skriva om dig på det lilla flygbladet.

00:00:12.000 --> 00:00:14.000
Och jag frågade: – Vad är problemet?

00:00:14.000 --> 00:00:16.000
Och hon sa: – Tja, jag såg dig tala,

00:00:16.000 --> 00:00:19.000
och jag tror att jag kommer kalla dig för forskare,

00:00:19.000 --> 00:00:21.000
men jag är rädd att ingen kommer för att lyssna om jag kallar dig för forskare,

00:00:21.000 --> 00:00:23.000
eftersom de kommer anta att du är tråkig och irrelevant

00:00:23.000 --> 00:00:25.000
(Skratt)

00:00:25.000 --> 00:00:27.000
Okej.

00:00:27.000 --> 00:00:29.000
Och hon fortsatte: – Men det jag gillade med ditt föredrag

00:00:29.000 --> 00:00:31.000
är att du är en historieberättare.

00:00:31.000 --> 00:00:34.000
Så jag tror jag helt enkelt ska kalla dig för en berättare.

00:00:34.000 --> 00:00:37.000
Och givetvis reagerade den akademiska, osäkra delen av hos mig sa:

00:00:37.000 --> 00:00:39.000
– Du kommer att kalla mig en vad för något?

00:00:39.000 --> 00:00:42.000
Och hon sa: – Jag kommer att kalla dig för historieberättare.

00:00:42.000 --> 00:00:45.000
Och jag bara: – Varför inte en magisk älva?

00:00:45.000 --> 00:00:48.000
(Skratt)

00:00:48.000 --> 00:00:51.000
Och jag bara: – Låt mig mig fundera ett ögonblick

00:00:51.000 --> 00:00:54.000
Jag försökte samla mod.

00:00:54.000 --> 00:00:57.000
Och tänkte: Jag är en historieberättare.

00:00:57.000 --> 00:00:59.000
Jag är en kvalitativ forskare.

00:00:59.000 --> 00:01:01.000
Jag samlar berättelser, det är det jag sysslar med.

00:01:01.000 --> 00:01:04.000
Och kanske är berättelser bara besjälad data.

00:01:04.000 --> 00:01:06.000
Och kanske är jag bara en historieberättare.

00:01:06.000 --> 00:01:08.000
Så jag svarade: – Vet du vad?

00:01:08.000 --> 00:01:11.000
Du kan ju helt enkelt kalla mig för forskar-historieberättare

00:01:11.000 --> 00:01:14.000
Och hon bara: – Haha, något sådant finns inte.

00:01:14.000 --> 00:01:16.000
(Skratt)

00:01:16.000 --> 00:01:18.000
Så jag är en forskar-historieberättare

00:01:18.000 --> 00:01:20.000
och jag kommer att prata med er idag --

00:01:20.000 --> 00:01:22.000
det här handlar om att utvidga sin perception

00:01:22.000 --> 00:01:24.000
så jag vill tala till er och berätta några historier

00:01:24.000 --> 00:01:27.000
om en del av min forskning

00:01:27.000 --> 00:01:30.000
som i grunden utvidgade min perception

00:01:30.000 --> 00:01:33.000
och verkligen förändrade mitt sätt att leva, älska,

00:01:33.000 --> 00:01:35.000
arbeta och vara en förälder.

NOTE Paragraph

00:01:35.000 --> 00:01:37.000
Och här börjar min berättelse.

00:01:37.000 --> 00:01:40.000
När jag var en ung forskare, en doktorand

00:01:40.000 --> 00:01:42.000
hade jag en professor

00:01:42.000 --> 00:01:44.000
som sa:

00:01:44.000 --> 00:01:46.000
– Så här är det,

00:01:46.000 --> 00:01:49.000
"om ni inte kan mäta det, finns det inte."

00:01:49.000 --> 00:01:52.000
Och jag trodde att han smickrade mig.

00:01:52.000 --> 00:01:55.000
Så jag frågade: – Verkligen"? och han svarade: – Absolut.

00:01:55.000 --> 00:01:57.000
Så ni ska förstå,

00:01:57.000 --> 00:01:59.000
jag har en kandidatexamen i socialt arbete, en magisterexamen i socialt arbete

00:01:59.000 --> 00:02:01.000
och jag var på väg att få min doktorsexamen i socialt arbete

00:02:01.000 --> 00:02:03.000
så under hela min akademiska karriär

00:02:03.000 --> 00:02:05.000
omgavs jag av människor

00:02:05.000 --> 00:02:07.000
med attityden att

00:02:07.000 --> 00:02:10.000
livet är stökigt, älska det.

00:02:10.000 --> 00:02:12.000
och jag tänker mer att livet är stökigt,

00:02:12.000 --> 00:02:15.000
städa upp det, organisera det

00:02:15.000 --> 00:02:17.000
och lägg det i en bentolåda.

00:02:17.000 --> 00:02:19.000
(Skratt)

00:02:19.000 --> 00:02:22.000
Så att tro att jag hittat min väg,

00:02:22.000 --> 00:02:25.000
att ha hittat en karriär som tar mig --

00:02:25.000 --> 00:02:28.000
faktiskt, ett av de största talesätten inom socialt arbete

00:02:28.000 --> 00:02:31.000
är att man ska möta arbetets obehag

00:02:31.000 --> 00:02:34.000
Medan jag är mer av: slå obehaget på käften

00:02:34.000 --> 00:02:36.000
släng iväg det och få bara MVG:n.

00:02:36.000 --> 00:02:39.000
Det var mitt mantra.

00:02:39.000 --> 00:02:41.000
Så jag tyckte detta var spännande.

00:02:41.000 --> 00:02:44.000
Och jag tänkte, vet du du vad, detta är karriären för mig,

00:02:44.000 --> 00:02:47.000
eftersom jag är intresserad av en del stökiga ämnen

00:02:47.000 --> 00:02:49.000
Men jag vill kunna ordna till dem

00:02:49.000 --> 00:02:51.000
Jag vill förstå dem

00:02:51.000 --> 00:02:53.000
Jag vill " hacka" mig in i dessa ämnen

00:02:53.000 --> 00:02:55.000
Jag vet att de är viktiga

00:02:55.000 --> 00:02:57.000
och lägga ut "koden" för allmän beskådan.

NOTE Paragraph

00:02:57.000 --> 00:03:00.000
Så det jag började med var med samhörighet.

00:03:00.000 --> 00:03:03.000
När du har varit socialarbetare i 10 år

00:03:03.000 --> 00:03:05.000
inser du att

00:03:05.000 --> 00:03:08.000
samhörighet är orsaken till att vi finns.

00:03:08.000 --> 00:03:11.000
Det är vad som ger ändamål och mening i våra liv

00:03:11.000 --> 00:03:13.000
Det är vad allt handlar om.

00:03:13.000 --> 00:03:15.000
Det spelar ingen om du pratar med människor

00:03:15.000 --> 00:03:18.000
som arbetar med social rättvisa, mental hälsa och övergrepp och vanvård.

00:03:18.000 --> 00:03:20.000
Vad vi vet är att samhörighet,

00:03:20.000 --> 00:03:23.000
förmågan att känna sig samhörig, --

00:03:23.000 --> 00:03:26.000
är det sätt vi är neurobiologiskt funtade på --

00:03:26.000 --> 00:03:28.000
Det är därför vi är här.

00:03:28.000 --> 00:03:31.000
Så jag tänkte, vet du vad, jag tänker börja med samhörighet.

00:03:31.000 --> 00:03:34.000
Ni vet hur det är

00:03:34.000 --> 00:03:36.000
när man får ett utvecklingssamtal med chefen

00:03:36.000 --> 00:03:39.000
och hon berättar 37 saker du gör riktigt bra,

00:03:39.000 --> 00:03:41.000
och en sak till -- en möjlighet till utveckling?

00:03:41.000 --> 00:03:43.000
(Skratt)

00:03:43.000 --> 00:03:46.000
Och allt du kan tänka på är ju den där utvecklingsmöjligheten.

00:03:47.000 --> 00:03:50.000
Det var så mitt arbete gick också,

00:03:50.000 --> 00:03:53.000
för när frågar folk om kärlek,

00:03:53.000 --> 00:03:55.000
berättar de om krossade hjärtan.

00:03:55.000 --> 00:03:57.000
När du frågar folk om tillhörighet,

00:03:57.000 --> 00:04:00.000
berättar de om sina mest plågsamma erfarenheter

00:04:00.000 --> 00:04:02.000
av att bli lämnad utanför.

00:04:02.000 --> 00:04:04.000
Och när du frågar folk om samhörighet,

00:04:04.000 --> 00:04:07.000
handlade deras berättelser om utanförskap.

NOTE Paragraph

00:04:07.000 --> 00:04:10.000
Ganska snabbt -- ungefär sex veckor av forskning

00:04:10.000 --> 00:04:13.000
Sprang jag i denna namnlösa sak

00:04:13.000 --> 00:04:16.000
som verkligen blottlade samhörighet

00:04:16.000 --> 00:04:19.000
på ett sätt som jag inte förstod eller någonsin sett.

00:04:19.000 --> 00:04:21.000
Så jag tog ett steg tillbaka från forskningen

00:04:21.000 --> 00:04:24.000
Och tänkte, jag måste komma underfund med vad det här är för något

00:04:24.000 --> 00:04:27.000
och det visade sig vara skam.

00:04:27.000 --> 00:04:29.000
Och skam kan enkelt förstås bestå av

00:04:29.000 --> 00:04:31.000
rädslan för utanförskap.

00:04:31.000 --> 00:04:33.000
Finns det något hos mig

00:04:33.000 --> 00:04:36.000
som, om andra personer fick reda på det, eller såg det

00:04:36.000 --> 00:04:39.000
så skulle jag inte vara värd samhörighet.

00:04:39.000 --> 00:04:41.000
Det jag kan avslöja för er om detta

00:04:41.000 --> 00:04:43.000
är att det är universellt; alla har det.

00:04:43.000 --> 00:04:45.000
De enda som inte upplever skam

00:04:45.000 --> 00:04:47.000
är de som inte har någon kapacitet för mänsklig empati eller samhörighet.

00:04:47.000 --> 00:04:49.000
Ingen vill prata om det,

00:04:49.000 --> 00:04:52.000
och ju mindre du pratar om det, ju mer har du av det.

00:04:54.000 --> 00:04:56.000
Det som ligger bakom denna skam,

00:04:56.000 --> 00:04:58.000
detta "jag är inte god nog",--

00:04:58.000 --> 00:05:00.000
vi känner alla igen den känslan:

00:05:00.000 --> 00:05:02.000
"Jag är inte tillräcklig snygg. Jag är inte smal nog,

00:05:02.000 --> 00:05:04.000
tillräckligt rik, tillräckligt vacker, tillräckligt smart,

00:05:04.000 --> 00:05:06.000
eller tillräckligt befordrad."

00:05:06.000 --> 00:05:08.000
Det som underbyggde detta

00:05:08.000 --> 00:05:11.000
var olidlig sårbarhet

00:05:11.000 --> 00:05:13.000
den här tanken på att

00:05:13.000 --> 00:05:15.000
samhörighet kräver

00:05:15.000 --> 00:05:18.000
att vi låter oss själva bli sedda,

00:05:18.000 --> 00:05:20.000
verkligen sedda.

NOTE Paragraph

00:05:20.000 --> 00:05:23.000
Och ni vet hur jag känner inför sårbarhet. Jag hatar sårbarhet.

00:05:23.000 --> 00:05:25.000
Så jag tänkte att detta var min chans

00:05:25.000 --> 00:05:28.000
att slå tillbaka mot den med min mätsticka.

00:05:28.000 --> 00:05:31.000
Jag angriper det, jag ska lösa det här,

00:05:31.000 --> 00:05:34.000
jag ska lägga ett år på detta, jag ska fullkomligt bryta ned skam,

00:05:34.000 --> 00:05:36.000
jag ska förstå hur sårbarhet fungerar,

00:05:36.000 --> 00:05:39.000
och jag ska överlista den.

00:05:39.000 --> 00:05:42.000
Så jag var redo och riktigt ivrig.

00:05:44.000 --> 00:05:46.000
Som ni vet kommer det inte sluta bra.

00:05:46.000 --> 00:05:49.000
(Skratt)

00:05:49.000 --> 00:05:51.000
Ni vet detta.

00:05:51.000 --> 00:05:53.000
Så jag kan lära er mycket om skam,

00:05:53.000 --> 00:05:55.000
men då skulle jag behöva ta alla andras tid.

00:05:55.000 --> 00:05:58.000
Men jag kan berätta vad allt kokar ned till --

00:05:58.000 --> 00:06:01.000
och detta kan vara något av det viktigaste jag någonsin lärt mig

00:06:01.000 --> 00:06:04.000
under årtiondet jag forskade på detta

00:06:04.000 --> 00:06:06.000
Mitt enda år

00:06:06.000 --> 00:06:08.000
blev till sex år,

00:06:08.000 --> 00:06:10.000
tusentals berättelser,

00:06:10.000 --> 00:06:13.000
hundratals långa intervjuer, fokusgrupper.

00:06:13.000 --> 00:06:15.000
Vid en tidpunkt skickade folk journalutdrag

00:06:15.000 --> 00:06:18.000
och sina berättelser --

00:06:18.000 --> 00:06:21.000
tusentals bitar av data under sex år

00:06:21.000 --> 00:06:23.000
Och jag fick grepp om det.

NOTE Paragraph

00:06:23.000 --> 00:06:25.000
Jag förstod att det var detta skam handlar om,

00:06:25.000 --> 00:06:27.000
det är så här det fungerar.

00:06:27.000 --> 00:06:29.000
Jag skrev en bok,

00:06:29.000 --> 00:06:31.000
jag publicerade en teori

00:06:31.000 --> 00:06:34.000
men något var inte som det skulle --

00:06:34.000 --> 00:06:36.000
och vad det handlade om var att

00:06:36.000 --> 00:06:38.000
om jag grovt tog människorna jag intervjuat

00:06:38.000 --> 00:06:41.000
och delade in dem i personer

00:06:41.000 --> 00:06:44.000
som verkligen har en känsla av värdighet --

00:06:44.000 --> 00:06:46.000
det är vad detta handlar om,

00:06:46.000 --> 00:06:48.000
en känsla av värdighet --

00:06:48.000 --> 00:06:51.000
de har en stark känsla kärlek och samhörighet --

00:06:51.000 --> 00:06:53.000
och folk som kämpar för det,

00:06:53.000 --> 00:06:55.000
och folk som alltid undrar om de är bra nog.

00:06:55.000 --> 00:06:57.000
Det fanns bara en enda variabel

00:06:57.000 --> 00:06:59.000
som separerade de som har

00:06:59.000 --> 00:07:01.000
en stark känsla av kärlek och samhörighet

00:07:01.000 --> 00:07:03.000
och de som verkligen kämpar för det.

00:07:03.000 --> 00:07:05.000
Och det var att de som har en

00:07:05.000 --> 00:07:07.000
stark känsla av kärlek och samhörighet

00:07:07.000 --> 00:07:10.000
tycker att de är värda kärlek och tillhörighet.

00:07:10.000 --> 00:07:12.000
Det är allt.

00:07:12.000 --> 00:07:14.000
De tyckte att de är värda det.

00:07:15.000 --> 00:07:18.000
Och för mig är den svåra biten

00:07:18.000 --> 00:07:21.000
att det enda som stänger oss ute från samhörighet

00:07:21.000 --> 00:07:24.000
är vår rädsla att vi inte är värda samhörighet,

00:07:24.000 --> 00:07:26.000
detta var något jag, personligen och professionellt,

00:07:26.000 --> 00:07:29.000
kände att jag behövde förstå bättre

00:07:29.000 --> 00:07:32.000
Så vad jag gjorde

00:07:32.000 --> 00:07:34.000
var att jag tog alla intervjuer

00:07:34.000 --> 00:07:37.000
där jag såg värdighet, där jag såg folk leva på det sättet,

00:07:37.000 --> 00:07:40.000
och granskade enbart dessa.

NOTE Paragraph

00:07:40.000 --> 00:07:42.000
Vad har dessa människor gemensamt?

00:07:42.000 --> 00:07:44.000
Jag har ett viss beroende av kontorsmaterial

00:07:44.000 --> 00:07:47.000
men det är en annan föreläsning.

00:07:47.000 --> 00:07:50.000
Så jag hade en Manilamapp och jag hade en överstrykningspenna

00:07:50.000 --> 00:07:52.000
och jag funderade, vad ska kalla denna forskning för

00:07:52.000 --> 00:07:54.000
och de första ordet som dök upp

00:07:54.000 --> 00:07:56.000
var helhjärtat.

00:07:56.000 --> 00:07:59.000
Dessa är helhjärtade personer som lever från denna djupa känsla av värdighet.

00:07:59.000 --> 00:08:02.000
Så jag skrev längst upp på Manila mappen,

00:08:02.000 --> 00:08:04.000
och jag började granska datat.

00:08:04.000 --> 00:08:06.000
Faktum är att jag först gjorde det

00:08:06.000 --> 00:08:08.000
i en fyra dagars

00:08:08.000 --> 00:08:11.000
mycket intensiv dataanalys

00:08:11.000 --> 00:08:14.000
där jag gick tillbaka, drog fram dessa intervjuer, drog ut berättelserna, drog ut tillfällena

00:08:14.000 --> 00:08:17.000
Vad är temat? Vad är mönstret?

00:08:17.000 --> 00:08:20.000
Min man åkte från stan med ungarna

00:08:20.000 --> 00:08:23.000
eftersom jag alltid går in i en slags Jackson Pollok-aktig galenskap

00:08:23.000 --> 00:08:25.000
där jag bara skriver

00:08:25.000 --> 00:08:28.000
och är i mitt forskarläge.

00:08:28.000 --> 00:08:30.000
Och detta är vad jag upptäckte.

00:08:32.000 --> 00:08:34.000
Att vad de hade gemensamt

00:08:34.000 --> 00:08:36.000
var en känsla av mod.

00:08:36.000 --> 00:08:39.000
Och jag vill göra åtskillnad på mod och djärvhet.

00:08:39.000 --> 00:08:41.000
Mod, den ursprungliga definition av mod

00:08:41.000 --> 00:08:43.000
när den först tog sig in i det engelska språket --

00:08:43.000 --> 00:08:46.000
kommer från latinets ord "cor" som betyder "hjärta"

00:08:46.000 --> 00:08:48.000
och den ursprungliga definitionen

00:08:48.000 --> 00:08:51.000
var att berätta vem man är från sin vidöppna hjärta.

00:08:51.000 --> 00:08:53.000
Så dessa människor

00:08:53.000 --> 00:08:55.000
hade helt enkelt modet

00:08:55.000 --> 00:08:57.000
att vara ofullkomliga.

00:08:58.000 --> 00:09:00.000
De hade medkänslan

00:09:00.000 --> 00:09:03.000
att vara snälla mot sig själva först och sedan andra,

00:09:03.000 --> 00:09:06.000
eftersom, som det visat sig: vi kan inte utöva medkänsla mot andra människor

00:09:06.000 --> 00:09:09.000
om vi inte kan vara snälla mot oss själva.

00:09:09.000 --> 00:09:11.000
Och det sista var att det hade samhörighet

00:09:11.000 --> 00:09:13.000
och -- detta var den svåra biten --

00:09:13.000 --> 00:09:16.000
sprunget ur autenticitet

00:09:16.000 --> 00:09:19.000
var de villiga att släppa idén om vilka trodde sig vara

00:09:19.000 --> 00:09:21.000
för att vara sig själva,

00:09:21.000 --> 00:09:24.000
vilket du absolut måste göra

00:09:24.000 --> 00:09:26.000
för samhörighet.

NOTE Paragraph

00:09:28.000 --> 00:09:30.000
Det andra de hade gemensamt

00:09:30.000 --> 00:09:32.000
var detta.

00:09:35.000 --> 00:09:38.000
De omfattande fullt ut sin sårbarhet.

00:09:40.000 --> 00:09:43.000
De ansåg

00:09:43.000 --> 00:09:46.000
att det som gjorde dem sårbara

00:09:46.000 --> 00:09:48.000
gjorde dem vackra.

00:09:50.000 --> 00:09:52.000
De pratade inte om sårbarhet

00:09:52.000 --> 00:09:54.000
som bekvämt,

00:09:54.000 --> 00:09:57.000
inte heller pratade de om det som plågsamt --

00:09:57.000 --> 00:09:59.000
som jag hört det benämnas tidigare i intervjuerna om skam.

00:09:59.000 --> 00:10:02.000
De pratade om det som något nödvändigt.

00:10:03.000 --> 00:10:05.000
De pratade om villigheten

00:10:05.000 --> 00:10:08.000
att säga "jag är älskar dig" först,

00:10:08.000 --> 00:10:11.000
villigheten att

00:10:11.000 --> 00:10:13.000
göra någonting

00:10:13.000 --> 00:10:16.000
där det inte finns några garantier,

00:10:16.000 --> 00:10:18.000
viljestyrkan

00:10:18.000 --> 00:10:20.000
att andas medan de väntar på samtalet från doktorn

00:10:20.000 --> 00:10:22.000
efter sin mammografi.

00:10:23.000 --> 00:10:26.000
De är beredda att satsa på ett förhållande

00:10:26.000 --> 00:10:29.000
som kanske eller kanske inte kommer att funka.

00:10:29.000 --> 00:10:32.000
De ansåg detta var grundläggande.

NOTE Paragraph

00:10:32.000 --> 00:10:35.000
Personligen betraktade jag det som ett förräderi.

00:10:35.000 --> 00:10:38.000
Jag kunde inte tro att jag vigt mig åt

00:10:38.000 --> 00:10:40.000
att forska --

00:10:40.000 --> 00:10:42.000
definitionen av forskning

00:10:42.000 --> 00:10:45.000
är att kontrollera och förutsäga, att studera fenomen,

00:10:45.000 --> 00:10:47.000
av den explicita anledningen

00:10:47.000 --> 00:10:49.000
att kontrollera och förutse.

00:10:49.000 --> 00:10:51.000
Och nu hade mig uppdrag

00:10:51.000 --> 00:10:53.000
att kontrollera och förutse

00:10:53.000 --> 00:10:56.000
resulterat i svaret att att sättet att leva är att göra det med sårbarhet

00:10:56.000 --> 00:10:59.000
och sluta kontrollera och förutse.

00:10:59.000 --> 00:11:02.000
Detta ledde till ett litet sammanbrott --

00:11:02.000 --> 00:11:06.000
(Skratt)

00:11:06.000 --> 00:11:09.000
-- som faktiskt var lite mer som detta.

00:11:09.000 --> 00:11:11.000
(Skratt)

00:11:11.000 --> 00:11:13.000
Och det gjorde det.

00:11:13.000 --> 00:11:16.000
Jag kallade det för sammanbrott, min terapeut ser det som ett andligt uppvaknande.

00:11:17.000 --> 00:11:19.000
Andligt uppvaknande låter bättre än sammanbrott,

00:11:19.000 --> 00:11:21.000
men jag försäkra er att det var ett sammanbrott.

00:11:21.000 --> 00:11:23.000
Och jag var tvungen att lägga undan min data och skaffa en terapeut.

00:11:23.000 --> 00:11:26.000
Jag ska berätta något för er: jag vet vilka ni är

00:11:26.000 --> 00:11:29.000
när ni ringer någon av era vänner och säger: – Jag tror behöver träffa en terapeut.

00:11:29.000 --> 00:11:32.000
Har du någon att rekommendera?"

00:11:32.000 --> 00:11:34.000
För några av mina vänner svarade

00:11:34.000 --> 00:11:36.000
– Woah, jag skulle inte vilja vara din terapeut.

00:11:36.000 --> 00:11:39.000
(Skratt)

00:11:39.000 --> 00:11:41.000
Så jag frågade: Vad menar ni?

00:11:41.000 --> 00:11:44.000
Och de svarade: – Jag menar bara att du, du vet...

00:11:44.000 --> 00:11:46.000
Ta inte med dig din mätsticka.

00:11:46.000 --> 00:11:49.000
Och jag svarade: – Okej.

NOTE Paragraph

00:11:51.000 --> 00:11:53.000
Så jag hittade en terapeut.

00:11:53.000 --> 00:11:56.000
Vid mitt första möte med henne, Diana --

00:11:56.000 --> 00:11:58.000
tog jag med min lista

00:11:58.000 --> 00:12:01.000
på hur helhjärtade människor lever, och satte mig ned.

00:12:01.000 --> 00:12:03.000
Och hon frågade: – Hur är det?

00:12:03.000 --> 00:12:06.000
Och jag svarade: – Det är utmärkt. Jag mår bra.

00:12:06.000 --> 00:12:08.000
Hon frågade: – Vad händer?

00:12:08.000 --> 00:12:11.000
Och detta är en terapeut som går till terapeuter,

00:12:11.000 --> 00:12:13.000
vi måste gå till dessa,

00:12:13.000 --> 00:12:16.000
för deras "bullshitmätare" är bra.

00:12:16.000 --> 00:12:18.000
(Skratt)

00:12:18.000 --> 00:12:20.000
Så jag sa

00:12:20.000 --> 00:12:22.000
"Så här är det, jag har det kämpigt"

00:12:22.000 --> 00:12:24.000
Och hon frågade: – Med vad?

00:12:24.000 --> 00:12:27.000
Och jag svarade: – Tja, jag har ett problem med sårbarhet.

00:12:27.000 --> 00:12:30.000
Och jag vet att sårbarhet är kärnan

00:12:30.000 --> 00:12:32.000
hos skam och rädsla

00:12:32.000 --> 00:12:34.000
och vår kamp för värdighet,

00:12:34.000 --> 00:12:37.000
men det verkar även som att det är födelseplatsen

00:12:37.000 --> 00:12:40.000
för lycka, för kreativitet

00:12:40.000 --> 00:12:42.000
för tillhörighet, för kärlek.

00:12:42.000 --> 00:12:44.000
Och jag tror att jag har ett problem

00:12:44.000 --> 00:12:47.000
och behöver viss hjälp.

00:12:47.000 --> 00:12:49.000
Och fortsatte: – Men så här är det,

00:12:49.000 --> 00:12:51.000
inga familjegrejer,

00:12:51.000 --> 00:12:53.000
ingen barndomsskit.

00:12:53.000 --> 00:12:55.000
(Skratt)

00:12:55.000 --> 00:12:58.000
– Jag behöver bara några strategier.

00:12:58.000 --> 00:13:02.000
(Skratt)

00:13:02.000 --> 00:13:05.000
(Applåd)

00:13:05.000 --> 00:13:07.000
Tack.

00:13:09.000 --> 00:13:12.000
Så hon reagerade så här.

00:13:12.000 --> 00:13:14.000
(Skratt)

00:13:14.000 --> 00:13:17.000
Och sedan sa jag: – Det är inte bra, va?

00:13:17.000 --> 00:13:20.000
Och hon svarade: – Det är varken bra eller dåligt

00:13:20.000 --> 00:13:22.000
(Skratt)

00:13:22.000 --> 00:13:24.000
– Det är bara vad det är.

00:13:24.000 --> 00:13:27.000
Och jag sa: – Åh, herregud. Det här kommer vara drygt.

NOTE Paragraph

00:13:27.000 --> 00:13:30.000
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:13:30.000 --> 00:13:32.000
Och det var det, men ändå inte.

00:13:32.000 --> 00:13:35.000
Och det tog cirka ett år.

00:13:35.000 --> 00:13:37.000
Och ni vet hur det finns folk

00:13:37.000 --> 00:13:40.000
som, när de inser att sårbarhet och ömhet är viktigt,

00:13:40.000 --> 00:13:43.000
underkastar sig det och går in i det.

00:13:43.000 --> 00:13:45.000
A: det är inte jag

00:13:45.000 --> 00:13:48.000
och B: jag umgås inte ens med sådana människor.

00:13:48.000 --> 00:13:51.000
(Skratt)

00:13:51.000 --> 00:13:54.000
För mig var det en årslångt gatuslagsmål.

00:13:54.000 --> 00:13:56.000
Det var ett boxningsmatch.

00:13:56.000 --> 00:13:58.000
Sårbarheten slog och jag slog tillbaka.

00:13:58.000 --> 00:14:01.000
Jag förlorade striden,

00:14:01.000 --> 00:14:03.000
men vann antagligen tillbaka mitt liv.

NOTE Paragraph

00:14:03.000 --> 00:14:05.000
Då jag gick tillbaka till min forskning

00:14:05.000 --> 00:14:07.000
och spenderade de följande två åren

00:14:07.000 --> 00:14:10.000
med att riktigt försöka förstå vad de, de helhjärtade.

00:14:10.000 --> 00:14:12.000
gör för val,

00:14:12.000 --> 00:14:14.000
och vad vi gör

00:14:14.000 --> 00:14:16.000
med sårbarhet.

00:14:16.000 --> 00:14:18.000
Varför kämpar vi så mycket med det?

00:14:18.000 --> 00:14:21.000
Är jag ensam med att kämpa med sårbarhet?

00:14:21.000 --> 00:14:23.000
Nä.

00:14:23.000 --> 00:14:25.000
Jag lärde mig följande.

00:14:26.000 --> 00:14:29.000
Vi bedövar sårbarhet --

00:14:29.000 --> 00:14:31.000
när vi väntar på samtalet.

00:14:31.000 --> 00:14:33.000
En kul grej, jag skickade ut ett meddelande på Twitter och Facebook

00:14:33.000 --> 00:14:35.000
som frågade "Hur definierar du sårbarhet?"

00:14:35.000 --> 00:14:37.000
Vad får dig att känna dig sårbar?"

00:14:37.000 --> 00:14:40.000
Och inom en och en halv timme fick jag 150 svar.

00:14:40.000 --> 00:14:42.000
Eftersom jag vill veta

00:14:42.000 --> 00:14:44.000
vad folk ansåg.

00:14:45.000 --> 00:14:47.000
Att be min man om hjälp,

00:14:47.000 --> 00:14:50.000
eftersom jag är sjuk, och vi är nygifta;

00:14:50.000 --> 00:14:53.000
att ta initiativ till sex med min man;

00:14:53.000 --> 00:14:55.000
att ta initiativ till sex med min fru;

00:14:55.000 --> 00:14:58.000
att bli nobbad; att be någon om en träff;

00:14:58.000 --> 00:15:00.000
att vänta på att en doktor ska ringa upp;

00:15:00.000 --> 00:15:03.000
få sparken; sparka folk --

00:15:03.000 --> 00:15:05.000
det är världen vi lever i.

00:15:05.000 --> 00:15:08.000
Vi lever i en sårbar värld.

00:15:08.000 --> 00:15:10.000
Och ett av sätten vi hanterar den på

00:15:10.000 --> 00:15:12.000
är att vi dövar sårbarheten.

NOTE Paragraph

00:15:12.000 --> 00:15:14.000
Och jag anser att det finns belägg för detta --

00:15:14.000 --> 00:15:16.000
och det är inte den enda anledning till att dessa belägg finns,

00:15:16.000 --> 00:15:18.000
men jag tror att det är en stor anledning --

00:15:18.000 --> 00:15:22.000
vi är den mest skuldsatta,

00:15:22.000 --> 00:15:25.000
överviktiga

00:15:25.000 --> 00:15:28.000
beroende och medicinerade

00:15:28.000 --> 00:15:30.000
vuxna befolkningen i den amerikanska historien.

00:15:33.000 --> 00:15:36.000
Problemet är -- och detta är något forskningen lärde mig --

00:15:36.000 --> 00:15:39.000
att du inte selektivt kan välja att döva en känsla.

00:15:40.000 --> 00:15:43.000
Du kan inte bara säga, här är är all skit.

00:15:43.000 --> 00:15:45.000
Här är sårbarhet, sorg, skam,

00:15:45.000 --> 00:15:47.000
rädsla, besvikelse,

00:15:47.000 --> 00:15:49.000
det vill jag inte känna.

00:15:49.000 --> 00:15:52.000
Jag tar några öl och en banannötsmuffins.

00:15:52.000 --> 00:15:54.000
(Skratt)

00:15:54.000 --> 00:15:56.000
Det vill jag inte känna.

00:15:56.000 --> 00:15:58.000
Och jag vet det är var igenkännande skratt.

00:15:58.000 --> 00:16:01.000
Mitt yrke går ut på att mig hacka in i era liv.

00:16:01.000 --> 00:16:03.000
Gud.

00:16:03.000 --> 00:16:05.000
(Skratt)

00:16:05.000 --> 00:16:08.000
Man kan inte döva dessa svåra känslor

00:16:08.000 --> 00:16:10.000
utan att bedöva affekterna, våra känslor.

00:16:10.000 --> 00:16:12.000
Man kan inte selektiva döva känslor.

00:16:12.000 --> 00:16:15.000
Så när man dövar dessa,

00:16:15.000 --> 00:16:17.000
dövar man glädje,

00:16:17.000 --> 00:16:19.000
tacksamhet

00:16:19.000 --> 00:16:21.000
lycka

00:16:21.000 --> 00:16:24.000
Och då känner vi oss eländiga,

00:16:24.000 --> 00:16:26.000
och vi söker syfte och mening,

00:16:26.000 --> 00:16:28.000
och då känner vi oss sårbara,

00:16:28.000 --> 00:16:31.000
så då tar vi oss ett par öl och en banannötsmuffins.

00:16:31.000 --> 00:16:34.000
Och det blir en farligt kretslopp.

NOTE Paragraph

00:16:36.000 --> 00:16:39.000
Något jag tror vi måste tänka på

00:16:39.000 --> 00:16:41.000
är varför hur vi dövar.

00:16:41.000 --> 00:16:44.000
Och det måste inte bara vara ett beroende.

00:16:44.000 --> 00:16:46.000
Det andra vi gör

00:16:46.000 --> 00:16:49.000
är att vi gör allt osäkert säkert.

00:16:50.000 --> 00:16:53.000
Religion har förvandlats från en tro på tillit och mysterier

00:16:53.000 --> 00:16:55.000
till säkerhet.

00:16:55.000 --> 00:16:58.000
Jag har rätt, du har fel. Håll käften.

00:16:58.000 --> 00:17:00.000
Det är det.

00:17:00.000 --> 00:17:02.000
Bara säkerhet.

00:17:02.000 --> 00:17:04.000
Ju räddare vi är, ju mer sårbara är vi,

00:17:04.000 --> 00:17:06.000
ju mer rädda blir vi.

00:17:06.000 --> 00:17:08.000
Det är varför politiken ser ut som den gör idag.

00:17:08.000 --> 00:17:10.000
Det finns ingen diskurs längre.

00:17:10.000 --> 00:17:12.000
Det finns inget samtal.

00:17:12.000 --> 00:17:14.000
Bara beskyllningar.

00:17:14.000 --> 00:17:17.000
Vet ni hur beskyllningar beskrivs i forskningen?

00:17:17.000 --> 00:17:20.000
Som ett sätt bli av med smärta och obehag.

00:17:21.000 --> 00:17:23.000
Vi förbättrar.

00:17:23.000 --> 00:17:26.000
Om det är någon som vill se sitt liv se ut så, är det jag.

00:17:26.000 --> 00:17:28.000
men det funkar inte.

00:17:28.000 --> 00:17:30.000
Eftersom vad vi gör är att vi tar fett från våra arslen

00:17:30.000 --> 00:17:32.000
och implanterar det i våra kinder.

00:17:32.000 --> 00:17:35.000
(Skratt)

00:17:35.000 --> 00:17:37.000
Vilket, hoppas jag, om hundra år

00:17:37.000 --> 00:17:39.000
kommer få att se tillbaka och tänka, "Wow"

NOTE Paragraph

00:17:39.000 --> 00:17:41.000
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:17:41.000 --> 00:17:43.000
Och vi förbättrar, farligt nog,

00:17:43.000 --> 00:17:45.000
våra barn.

00:17:45.000 --> 00:17:47.000
Jag ska berätta vad vi tror om våra barn.

00:17:47.000 --> 00:17:50.000
Det är konstruerade för kamp när de föds.

00:17:50.000 --> 00:17:53.000
Och när man håller dessa perfekta bebisar i din hand

00:17:53.000 --> 00:17:55.000
är inte vår uppgift att säga, "titta på henne, hon är perfekt.

00:17:55.000 --> 00:17:57.000
mitt ansvar är att få henna fortsätta vara det --

00:17:57.000 --> 00:18:00.000
se till att hon kommer med i tennislaget i femte klass och Yale i sjunde.

00:18:00.000 --> 00:18:02.000
Det är inte vår uppgift.

00:18:02.000 --> 00:18:04.000
Vår uppgift är att titta och säga,

00:18:04.000 --> 00:18:07.000
"Vet du vad? Du är inte perfekt och du är konstruerad för kämpa i tillvaron,

00:18:07.000 --> 00:18:09.000
men du är värd kärlek och tillhörighet."

00:18:09.000 --> 00:18:11.000
Det är vår uppgift.

00:18:11.000 --> 00:18:13.000
Visa mig en generation barn uppväxte på det sättet,

00:18:13.000 --> 00:18:16.000
så kommer vi lösa samhällsproblemen.

00:18:16.000 --> 00:18:20.000
Vi låtsas att våra handlingar

00:18:20.000 --> 00:18:23.000
inte påverkar människor.

00:18:23.000 --> 00:18:25.000
Vi gör det i privat.

00:18:25.000 --> 00:18:27.000
Vi gör det på våra företag --

00:18:27.000 --> 00:18:29.000
oavsett om det är ett nödpaket, ett oljeutsläpp,

00:18:29.000 --> 00:18:31.000
produktåterkallning --

00:18:31.000 --> 00:18:33.000
vi låtsas att det vi gör

00:18:33.000 --> 00:18:36.000
inte påverkar andra särskilt mycket.

00:18:36.000 --> 00:18:39.000
Jag vill säga till företag att detta inte är vår första rodeo.

00:18:40.000 --> 00:18:42.000
Vi vill vara att ni ska vara autentiska och jordnära

00:18:42.000 --> 00:18:44.000
och säga, "Vi är ledsna.

00:18:44.000 --> 00:18:47.000
Vi fixar det."

NOTE Paragraph

00:18:50.000 --> 00:18:52.000
Men det finns ett annat sätt, och det jag vill att ni tar med er.

00:18:52.000 --> 00:18:54.000
Detta är vad jag upptäckt:

00:18:54.000 --> 00:18:56.000
låt oss själva bli sedda,

00:18:56.000 --> 00:18:58.000
djupt sedda,

00:18:58.000 --> 00:19:01.000
sårbart sedda;

00:19:01.000 --> 00:19:03.000
att älska helhjärtat;

00:19:03.000 --> 00:19:05.000
även fast det inte finns några garantier ---

00:19:05.000 --> 00:19:07.000
och det är otroligt svårt,

00:19:07.000 --> 00:19:10.000
och jag säga er att det är plågsamt svårt att som förälder --

00:19:12.000 --> 00:19:15.000
utöva tacksamhet och glädje

00:19:15.000 --> 00:19:17.000
i dessa ögonblick av skräck,

00:19:17.000 --> 00:19:19.000
när vi undrar, "kan jag älska dig så mycket?

00:19:19.000 --> 00:19:21.000
Kan jag tro på detta så passionerat?

00:19:21.000 --> 00:19:24.000
Kan jag brinna så mycket för detta?"

00:19:24.000 --> 00:19:26.000
Att bara kunna stanna upp istället för att måla upp scenarion om vad som kan hända,

00:19:26.000 --> 00:19:29.000
att säga, "jag är bara så tacksam

00:19:29.000 --> 00:19:32.000
för att känna sig så här sårbarhet innebär att jag lever."

00:19:33.000 --> 00:19:36.000
Och till sist, det jag anser vara det mest centrala

00:19:36.000 --> 00:19:39.000
är att tro på att vi är tillräckliga.

00:19:39.000 --> 00:19:41.000
Eftersom när vi arbetar utifrån attityden,

00:19:41.000 --> 00:19:44.000
"jag är tillräcklig,"

00:19:45.000 --> 00:19:48.000
så slutar vi gapa och börjar lyssna,

00:19:49.000 --> 00:19:51.000
vi är snällare och varsammare med människorna runt omkring oss,

00:19:51.000 --> 00:19:54.000
och vi är snällare och varsammare mot oss själva.

NOTE Paragraph

00:19:54.000 --> 00:19:56.000
Det var allt jag hade att säga. Tack.

NOTE Paragraph

00:19:56.000 --> 00:19:59.000
(Applåd)