1
00:00:00,000 --> 00:00:02,000
Jag tänker inleda med detta:

2
00:00:02,000 --> 00:00:04,000
för några år sedan blev jag uppringd av en eventplanerare

3
00:00:04,000 --> 00:00:06,000
då jag skulle hålla ett tal

4
00:00:06,000 --> 00:00:08,000
Och hon ringde och sa:

5
00:00:08,000 --> 00:00:10,000
- Jag kämpar verkligen med vad

6
00:00:10,000 --> 00:00:12,000
jag ska skriva om dig på det lilla flygbladet.

7
00:00:12,000 --> 00:00:14,000
Och jag frågade: – Vad är problemet?

8
00:00:14,000 --> 00:00:16,000
Och hon sa: – Tja, jag såg dig tala,

9
00:00:16,000 --> 00:00:19,000
och jag tror att jag kommer kalla dig för forskare,

10
00:00:19,000 --> 00:00:21,000
men jag är rädd att ingen kommer för att lyssna om jag kallar dig för forskare,

11
00:00:21,000 --> 00:00:23,000
eftersom de kommer anta att du är tråkig och irrelevant

12
00:00:23,000 --> 00:00:25,000
(Skratt)

13
00:00:25,000 --> 00:00:27,000
Okej.

14
00:00:27,000 --> 00:00:29,000
Och hon fortsatte: – Men det jag gillade med ditt föredrag

15
00:00:29,000 --> 00:00:31,000
är att du är en historieberättare.

16
00:00:31,000 --> 00:00:34,000
Så jag tror jag helt enkelt ska kalla dig för en berättare.

17
00:00:34,000 --> 00:00:37,000
Och givetvis reagerade den akademiska, osäkra delen av hos mig sa:

18
00:00:37,000 --> 00:00:39,000
– Du kommer att kalla mig en vad för något?

19
00:00:39,000 --> 00:00:42,000
Och hon sa: – Jag kommer att kalla dig för historieberättare.

20
00:00:42,000 --> 00:00:45,000
Och jag bara: – Varför inte en magisk älva?

21
00:00:45,000 --> 00:00:48,000
(Skratt)

22
00:00:48,000 --> 00:00:51,000
Och jag bara: – Låt mig mig fundera ett ögonblick

23
00:00:51,000 --> 00:00:54,000
Jag försökte samla mod.

24
00:00:54,000 --> 00:00:57,000
Och tänkte: Jag är en historieberättare.

25
00:00:57,000 --> 00:00:59,000
Jag är en kvalitativ forskare.

26
00:00:59,000 --> 00:01:01,000
Jag samlar berättelser, det är det jag sysslar med.

27
00:01:01,000 --> 00:01:04,000
Och kanske är berättelser bara besjälad data.

28
00:01:04,000 --> 00:01:06,000
Och kanske är jag bara en historieberättare.

29
00:01:06,000 --> 00:01:08,000
Så jag svarade: – Vet du vad?

30
00:01:08,000 --> 00:01:11,000
Du kan ju helt enkelt kalla mig för forskar-historieberättare

31
00:01:11,000 --> 00:01:14,000
Och hon bara: – Haha, något sådant finns inte.

32
00:01:14,000 --> 00:01:16,000
(Skratt)

33
00:01:16,000 --> 00:01:18,000
Så jag är en forskar-historieberättare

34
00:01:18,000 --> 00:01:20,000
och jag kommer att prata med er idag --

35
00:01:20,000 --> 00:01:22,000
det här handlar om att utvidga sin perception

36
00:01:22,000 --> 00:01:24,000
så jag vill tala till er och berätta några historier

37
00:01:24,000 --> 00:01:27,000
om en del av min forskning

38
00:01:27,000 --> 00:01:30,000
som i grunden utvidgade min perception

39
00:01:30,000 --> 00:01:33,000
och verkligen förändrade mitt sätt att leva, älska,

40
00:01:33,000 --> 00:01:35,000
arbeta och vara en förälder.

41
00:01:35,000 --> 00:01:37,000
Och här börjar min berättelse.

42
00:01:37,000 --> 00:01:40,000
När jag var en ung forskare, en doktorand

43
00:01:40,000 --> 00:01:42,000
hade jag en professor

44
00:01:42,000 --> 00:01:44,000
som sa:

45
00:01:44,000 --> 00:01:46,000
– Så här är det,

46
00:01:46,000 --> 00:01:49,000
"om ni inte kan mäta det, finns det inte."

47
00:01:49,000 --> 00:01:52,000
Och jag trodde att han smickrade mig.

48
00:01:52,000 --> 00:01:55,000
Så jag frågade: – Verkligen"? och han svarade: – Absolut.

49
00:01:55,000 --> 00:01:57,000
Så ni ska förstå,

50
00:01:57,000 --> 00:01:59,000
jag har en kandidatexamen i socialt arbete, en magisterexamen i socialt arbete

51
00:01:59,000 --> 00:02:01,000
och jag var på väg att få min doktorsexamen i socialt arbete

52
00:02:01,000 --> 00:02:03,000
så under hela min akademiska karriär

53
00:02:03,000 --> 00:02:05,000
omgavs jag av människor

54
00:02:05,000 --> 00:02:07,000
med attityden att

55
00:02:07,000 --> 00:02:10,000
livet är stökigt, älska det.

56
00:02:10,000 --> 00:02:12,000
och jag tänker mer att livet är stökigt,

57
00:02:12,000 --> 00:02:15,000
städa upp det, organisera det

58
00:02:15,000 --> 00:02:17,000
och lägg det i en bentolåda.

59
00:02:17,000 --> 00:02:19,000
(Skratt)

60
00:02:19,000 --> 00:02:22,000
Så att tro att jag hittat min väg,

61
00:02:22,000 --> 00:02:25,000
att ha hittat en karriär som tar mig --

62
00:02:25,000 --> 00:02:28,000
faktiskt, ett av de största talesätten inom socialt arbete

63
00:02:28,000 --> 00:02:31,000
är att man ska möta arbetets obehag

64
00:02:31,000 --> 00:02:34,000
Medan jag är mer av: slå obehaget på käften

65
00:02:34,000 --> 00:02:36,000
släng iväg det och få bara MVG:n.

66
00:02:36,000 --> 00:02:39,000
Det var mitt mantra.

67
00:02:39,000 --> 00:02:41,000
Så jag tyckte detta var spännande.

68
00:02:41,000 --> 00:02:44,000
Och jag tänkte, vet du du vad, detta är karriären för mig,

69
00:02:44,000 --> 00:02:47,000
eftersom jag är intresserad av en del stökiga ämnen

70
00:02:47,000 --> 00:02:49,000
Men jag vill kunna ordna till dem

71
00:02:49,000 --> 00:02:51,000
Jag vill förstå dem

72
00:02:51,000 --> 00:02:53,000
Jag vill " hacka" mig in i dessa ämnen

73
00:02:53,000 --> 00:02:55,000
Jag vet att de är viktiga

74
00:02:55,000 --> 00:02:57,000
och lägga ut "koden" för allmän beskådan.

75
00:02:57,000 --> 00:03:00,000
Så det jag började med var med samhörighet.

76
00:03:00,000 --> 00:03:03,000
När du har varit socialarbetare i 10 år

77
00:03:03,000 --> 00:03:05,000
inser du att

78
00:03:05,000 --> 00:03:08,000
samhörighet är orsaken till att vi finns.

79
00:03:08,000 --> 00:03:11,000
Det är vad som ger ändamål och mening i våra liv

80
00:03:11,000 --> 00:03:13,000
Det är vad allt handlar om.

81
00:03:13,000 --> 00:03:15,000
Det spelar ingen om du pratar med människor

82
00:03:15,000 --> 00:03:18,000
som arbetar med social rättvisa, mental hälsa och övergrepp och vanvård.

83
00:03:18,000 --> 00:03:20,000
Vad vi vet är att samhörighet,

84
00:03:20,000 --> 00:03:23,000
förmågan att känna sig samhörig, --

85
00:03:23,000 --> 00:03:26,000
är det sätt vi är neurobiologiskt funtade på --

86
00:03:26,000 --> 00:03:28,000
Det är därför vi är här.

87
00:03:28,000 --> 00:03:31,000
Så jag tänkte, vet du vad, jag tänker börja med samhörighet.

88
00:03:31,000 --> 00:03:34,000
Ni vet hur det är

89
00:03:34,000 --> 00:03:36,000
när man får ett utvecklingssamtal med chefen

90
00:03:36,000 --> 00:03:39,000
och hon berättar 37 saker du gör riktigt bra,

91
00:03:39,000 --> 00:03:41,000
och en sak till -- en möjlighet till utveckling?

92
00:03:41,000 --> 00:03:43,000
(Skratt)

93
00:03:43,000 --> 00:03:46,000
Och allt du kan tänka på är ju den där utvecklingsmöjligheten.

94
00:03:47,000 --> 00:03:50,000
Det var så mitt arbete gick också,

95
00:03:50,000 --> 00:03:53,000
för när frågar folk om kärlek,

96
00:03:53,000 --> 00:03:55,000
berättar de om krossade hjärtan.

97
00:03:55,000 --> 00:03:57,000
När du frågar folk om tillhörighet,

98
00:03:57,000 --> 00:04:00,000
berättar de om sina mest plågsamma erfarenheter

99
00:04:00,000 --> 00:04:02,000
av att bli lämnad utanför.

100
00:04:02,000 --> 00:04:04,000
Och när du frågar folk om samhörighet,

101
00:04:04,000 --> 00:04:07,000
handlade deras berättelser om utanförskap.

102
00:04:07,000 --> 00:04:10,000
Ganska snabbt -- ungefär sex veckor av forskning

103
00:04:10,000 --> 00:04:13,000
Sprang jag i denna namnlösa sak

104
00:04:13,000 --> 00:04:16,000
som verkligen blottlade samhörighet

105
00:04:16,000 --> 00:04:19,000
på ett sätt som jag inte förstod eller någonsin sett.

106
00:04:19,000 --> 00:04:21,000
Så jag tog ett steg tillbaka från forskningen

107
00:04:21,000 --> 00:04:24,000
Och tänkte, jag måste komma underfund med vad det här är för något

108
00:04:24,000 --> 00:04:27,000
och det visade sig vara skam.

109
00:04:27,000 --> 00:04:29,000
Och skam kan enkelt förstås bestå av

110
00:04:29,000 --> 00:04:31,000
rädslan för utanförskap.

111
00:04:31,000 --> 00:04:33,000
Finns det något hos mig

112
00:04:33,000 --> 00:04:36,000
som, om andra personer fick reda på det, eller såg det

113
00:04:36,000 --> 00:04:39,000
så skulle jag inte vara värd samhörighet.

114
00:04:39,000 --> 00:04:41,000
Det jag kan avslöja för er om detta

115
00:04:41,000 --> 00:04:43,000
är att det är universellt; alla har det.

116
00:04:43,000 --> 00:04:45,000
De enda som inte upplever skam

117
00:04:45,000 --> 00:04:47,000
är de som inte har någon kapacitet för mänsklig empati eller samhörighet.

118
00:04:47,000 --> 00:04:49,000
Ingen vill prata om det,

119
00:04:49,000 --> 00:04:52,000
och ju mindre du pratar om det, ju mer har du av det.

120
00:04:54,000 --> 00:04:56,000
Det som ligger bakom denna skam,

121
00:04:56,000 --> 00:04:58,000
detta "jag är inte god nog",--

122
00:04:58,000 --> 00:05:00,000
vi känner alla igen den känslan:

123
00:05:00,000 --> 00:05:02,000
"Jag är inte tillräcklig snygg. Jag är inte smal nog,

124
00:05:02,000 --> 00:05:04,000
tillräckligt rik, tillräckligt vacker, tillräckligt smart,

125
00:05:04,000 --> 00:05:06,000
eller tillräckligt befordrad."

126
00:05:06,000 --> 00:05:08,000
Det som underbyggde detta

127
00:05:08,000 --> 00:05:11,000
var olidlig sårbarhet

128
00:05:11,000 --> 00:05:13,000
den här tanken på att

129
00:05:13,000 --> 00:05:15,000
samhörighet kräver

130
00:05:15,000 --> 00:05:18,000
att vi låter oss själva bli sedda,

131
00:05:18,000 --> 00:05:20,000
verkligen sedda.

132
00:05:20,000 --> 00:05:23,000
Och ni vet hur jag känner inför sårbarhet. Jag hatar sårbarhet.

133
00:05:23,000 --> 00:05:25,000
Så jag tänkte att detta var min chans

134
00:05:25,000 --> 00:05:28,000
att slå tillbaka mot den med min mätsticka.

135
00:05:28,000 --> 00:05:31,000
Jag angriper det, jag ska lösa det här,

136
00:05:31,000 --> 00:05:34,000
jag ska lägga ett år på detta, jag ska fullkomligt bryta ned skam,

137
00:05:34,000 --> 00:05:36,000
jag ska förstå hur sårbarhet fungerar,

138
00:05:36,000 --> 00:05:39,000
och jag ska överlista den.

139
00:05:39,000 --> 00:05:42,000
Så jag var redo och riktigt ivrig.

140
00:05:44,000 --> 00:05:46,000
Som ni vet kommer det inte sluta bra.

141
00:05:46,000 --> 00:05:49,000
(Skratt)

142
00:05:49,000 --> 00:05:51,000
Ni vet detta.

143
00:05:51,000 --> 00:05:53,000
Så jag kan lära er mycket om skam,

144
00:05:53,000 --> 00:05:55,000
men då skulle jag behöva ta alla andras tid.

145
00:05:55,000 --> 00:05:58,000
Men jag kan berätta vad allt kokar ned till --

146
00:05:58,000 --> 00:06:01,000
och detta kan vara något av det viktigaste jag någonsin lärt mig

147
00:06:01,000 --> 00:06:04,000
under årtiondet jag forskade på detta

148
00:06:04,000 --> 00:06:06,000
Mitt enda år

149
00:06:06,000 --> 00:06:08,000
blev till sex år,

150
00:06:08,000 --> 00:06:10,000
tusentals berättelser,

151
00:06:10,000 --> 00:06:13,000
hundratals långa intervjuer, fokusgrupper.

152
00:06:13,000 --> 00:06:15,000
Vid en tidpunkt skickade folk journalutdrag

153
00:06:15,000 --> 00:06:18,000
och sina berättelser --

154
00:06:18,000 --> 00:06:21,000
tusentals bitar av data under sex år

155
00:06:21,000 --> 00:06:23,000
Och jag fick grepp om det.

156
00:06:23,000 --> 00:06:25,000
Jag förstod att det var detta skam handlar om,

157
00:06:25,000 --> 00:06:27,000
det är så här det fungerar.

158
00:06:27,000 --> 00:06:29,000
Jag skrev en bok,

159
00:06:29,000 --> 00:06:31,000
jag publicerade en teori

160
00:06:31,000 --> 00:06:34,000
men något var inte som det skulle --

161
00:06:34,000 --> 00:06:36,000
och vad det handlade om var att

162
00:06:36,000 --> 00:06:38,000
om jag grovt tog människorna jag intervjuat

163
00:06:38,000 --> 00:06:41,000
och delade in dem i personer

164
00:06:41,000 --> 00:06:44,000
som verkligen har en känsla av värdighet --

165
00:06:44,000 --> 00:06:46,000
det är vad detta handlar om,

166
00:06:46,000 --> 00:06:48,000
en känsla av värdighet --

167
00:06:48,000 --> 00:06:51,000
de har en stark känsla kärlek och samhörighet --

168
00:06:51,000 --> 00:06:53,000
och folk som kämpar för det,

169
00:06:53,000 --> 00:06:55,000
och folk som alltid undrar om de är bra nog.

170
00:06:55,000 --> 00:06:57,000
Det fanns bara en enda variabel

171
00:06:57,000 --> 00:06:59,000
som separerade de som har

172
00:06:59,000 --> 00:07:01,000
en stark känsla av kärlek och samhörighet

173
00:07:01,000 --> 00:07:03,000
och de som verkligen kämpar för det.

174
00:07:03,000 --> 00:07:05,000
Och det var att de som har en

175
00:07:05,000 --> 00:07:07,000
stark känsla av kärlek och samhörighet

176
00:07:07,000 --> 00:07:10,000
tycker att de är värda kärlek och tillhörighet.

177
00:07:10,000 --> 00:07:12,000
Det är allt.

178
00:07:12,000 --> 00:07:14,000
De tyckte att de är värda det.

179
00:07:15,000 --> 00:07:18,000
Och för mig är den svåra biten

180
00:07:18,000 --> 00:07:21,000
att det enda som stänger oss ute från samhörighet

181
00:07:21,000 --> 00:07:24,000
är vår rädsla att vi inte är värda samhörighet,

182
00:07:24,000 --> 00:07:26,000
detta var något jag, personligen och professionellt,

183
00:07:26,000 --> 00:07:29,000
kände att jag behövde förstå bättre

184
00:07:29,000 --> 00:07:32,000
Så vad jag gjorde

185
00:07:32,000 --> 00:07:34,000
var att jag tog alla intervjuer

186
00:07:34,000 --> 00:07:37,000
där jag såg värdighet, där jag såg folk leva på det sättet,

187
00:07:37,000 --> 00:07:40,000
och granskade enbart dessa.

188
00:07:40,000 --> 00:07:42,000
Vad har dessa människor gemensamt?

189
00:07:42,000 --> 00:07:44,000
Jag har ett viss beroende av kontorsmaterial

190
00:07:44,000 --> 00:07:47,000
men det är en annan föreläsning.

191
00:07:47,000 --> 00:07:50,000
Så jag hade en Manilamapp och jag hade en överstrykningspenna

192
00:07:50,000 --> 00:07:52,000
och jag funderade, vad ska kalla denna forskning för

193
00:07:52,000 --> 00:07:54,000
och de första ordet som dök upp

194
00:07:54,000 --> 00:07:56,000
var helhjärtat.

195
00:07:56,000 --> 00:07:59,000
Dessa är helhjärtade personer som lever från denna djupa känsla av värdighet.

196
00:07:59,000 --> 00:08:02,000
Så jag skrev längst upp på Manila mappen,

197
00:08:02,000 --> 00:08:04,000
och jag började granska datat.

198
00:08:04,000 --> 00:08:06,000
Faktum är att jag först gjorde det

199
00:08:06,000 --> 00:08:08,000
i en fyra dagars

200
00:08:08,000 --> 00:08:11,000
mycket intensiv dataanalys

201
00:08:11,000 --> 00:08:14,000
där jag gick tillbaka, drog fram dessa intervjuer, drog ut berättelserna, drog ut tillfällena

202
00:08:14,000 --> 00:08:17,000
Vad är temat? Vad är mönstret?

203
00:08:17,000 --> 00:08:20,000
Min man åkte från stan med ungarna

204
00:08:20,000 --> 00:08:23,000
eftersom jag alltid går in i en slags Jackson Pollok-aktig galenskap

205
00:08:23,000 --> 00:08:25,000
där jag bara skriver

206
00:08:25,000 --> 00:08:28,000
och är i mitt forskarläge.

207
00:08:28,000 --> 00:08:30,000
Och detta är vad jag upptäckte.

208
00:08:32,000 --> 00:08:34,000
Att vad de hade gemensamt

209
00:08:34,000 --> 00:08:36,000
var en känsla av mod.

210
00:08:36,000 --> 00:08:39,000
Och jag vill göra åtskillnad på mod och djärvhet.

211
00:08:39,000 --> 00:08:41,000
Mod, den ursprungliga definition av mod

212
00:08:41,000 --> 00:08:43,000
när den först tog sig in i det engelska språket --

213
00:08:43,000 --> 00:08:46,000
kommer från latinets ord "cor" som betyder "hjärta"

214
00:08:46,000 --> 00:08:48,000
och den ursprungliga definitionen

215
00:08:48,000 --> 00:08:51,000
var att berätta vem man är från sin vidöppna hjärta.

216
00:08:51,000 --> 00:08:53,000
Så dessa människor

217
00:08:53,000 --> 00:08:55,000
hade helt enkelt modet

218
00:08:55,000 --> 00:08:57,000
att vara ofullkomliga.

219
00:08:58,000 --> 00:09:00,000
De hade medkänslan

220
00:09:00,000 --> 00:09:03,000
att vara snälla mot sig själva först och sedan andra,

221
00:09:03,000 --> 00:09:06,000
eftersom, som det visat sig: vi kan inte utöva medkänsla mot andra människor

222
00:09:06,000 --> 00:09:09,000
om vi inte kan vara snälla mot oss själva.

223
00:09:09,000 --> 00:09:11,000
Och det sista var att det hade samhörighet

224
00:09:11,000 --> 00:09:13,000
och -- detta var den svåra biten --

225
00:09:13,000 --> 00:09:16,000
sprunget ur autenticitet

226
00:09:16,000 --> 00:09:19,000
var de villiga att släppa idén om vilka trodde sig vara

227
00:09:19,000 --> 00:09:21,000
för att vara sig själva,

228
00:09:21,000 --> 00:09:24,000
vilket du absolut måste göra

229
00:09:24,000 --> 00:09:26,000
för samhörighet.

230
00:09:28,000 --> 00:09:30,000
Det andra de hade gemensamt

231
00:09:30,000 --> 00:09:32,000
var detta.

232
00:09:35,000 --> 00:09:38,000
De omfattande fullt ut sin sårbarhet.

233
00:09:40,000 --> 00:09:43,000
De ansåg

234
00:09:43,000 --> 00:09:46,000
att det som gjorde dem sårbara

235
00:09:46,000 --> 00:09:48,000
gjorde dem vackra.

236
00:09:50,000 --> 00:09:52,000
De pratade inte om sårbarhet

237
00:09:52,000 --> 00:09:54,000
som bekvämt,

238
00:09:54,000 --> 00:09:57,000
inte heller pratade de om det som plågsamt --

239
00:09:57,000 --> 00:09:59,000
som jag hört det benämnas tidigare i intervjuerna om skam.

240
00:09:59,000 --> 00:10:02,000
De pratade om det som något nödvändigt.

241
00:10:03,000 --> 00:10:05,000
De pratade om villigheten

242
00:10:05,000 --> 00:10:08,000
att säga "jag är älskar dig" först,

243
00:10:08,000 --> 00:10:11,000
villigheten att

244
00:10:11,000 --> 00:10:13,000
göra någonting

245
00:10:13,000 --> 00:10:16,000
där det inte finns några garantier,

246
00:10:16,000 --> 00:10:18,000
viljestyrkan

247
00:10:18,000 --> 00:10:20,000
att andas medan de väntar på samtalet från doktorn

248
00:10:20,000 --> 00:10:22,000
efter sin mammografi.

249
00:10:23,000 --> 00:10:26,000
De är beredda att satsa på ett förhållande

250
00:10:26,000 --> 00:10:29,000
som kanske eller kanske inte kommer att funka.

251
00:10:29,000 --> 00:10:32,000
De ansåg detta var grundläggande.

252
00:10:32,000 --> 00:10:35,000
Personligen betraktade jag det som ett förräderi.

253
00:10:35,000 --> 00:10:38,000
Jag kunde inte tro att jag vigt mig åt

254
00:10:38,000 --> 00:10:40,000
att forska --

255
00:10:40,000 --> 00:10:42,000
definitionen av forskning

256
00:10:42,000 --> 00:10:45,000
är att kontrollera och förutsäga, att studera fenomen,

257
00:10:45,000 --> 00:10:47,000
av den explicita anledningen

258
00:10:47,000 --> 00:10:49,000
att kontrollera och förutse.

259
00:10:49,000 --> 00:10:51,000
Och nu hade mig uppdrag

260
00:10:51,000 --> 00:10:53,000
att kontrollera och förutse

261
00:10:53,000 --> 00:10:56,000
resulterat i svaret att att sättet att leva är att göra det med sårbarhet

262
00:10:56,000 --> 00:10:59,000
och sluta kontrollera och förutse.

263
00:10:59,000 --> 00:11:02,000
Detta ledde till ett litet sammanbrott --

264
00:11:02,000 --> 00:11:06,000
(Skratt)

265
00:11:06,000 --> 00:11:09,000
-- som faktiskt var lite mer som detta.

266
00:11:09,000 --> 00:11:11,000
(Skratt)

267
00:11:11,000 --> 00:11:13,000
Och det gjorde det.

268
00:11:13,000 --> 00:11:16,000
Jag kallade det för sammanbrott, min terapeut ser det som ett andligt uppvaknande.

269
00:11:17,000 --> 00:11:19,000
Andligt uppvaknande låter bättre än sammanbrott,

270
00:11:19,000 --> 00:11:21,000
men jag försäkra er att det var ett sammanbrott.

271
00:11:21,000 --> 00:11:23,000
Och jag var tvungen att lägga undan min data och skaffa en terapeut.

272
00:11:23,000 --> 00:11:26,000
Jag ska berätta något för er: jag vet vilka ni är

273
00:11:26,000 --> 00:11:29,000
när ni ringer någon av era vänner och säger: – Jag tror behöver träffa en terapeut.

274
00:11:29,000 --> 00:11:32,000
Har du någon att rekommendera?"

275
00:11:32,000 --> 00:11:34,000
För några av mina vänner svarade

276
00:11:34,000 --> 00:11:36,000
– Woah, jag skulle inte vilja vara din terapeut.

277
00:11:36,000 --> 00:11:39,000
(Skratt)

278
00:11:39,000 --> 00:11:41,000
Så jag frågade: Vad menar ni?

279
00:11:41,000 --> 00:11:44,000
Och de svarade: – Jag menar bara att du, du vet...

280
00:11:44,000 --> 00:11:46,000
Ta inte med dig din mätsticka.

281
00:11:46,000 --> 00:11:49,000
Och jag svarade: – Okej.

282
00:11:51,000 --> 00:11:53,000
Så jag hittade en terapeut.

283
00:11:53,000 --> 00:11:56,000
Vid mitt första möte med henne, Diana --

284
00:11:56,000 --> 00:11:58,000
tog jag med min lista

285
00:11:58,000 --> 00:12:01,000
på hur helhjärtade människor lever, och satte mig ned.

286
00:12:01,000 --> 00:12:03,000
Och hon frågade: – Hur är det?

287
00:12:03,000 --> 00:12:06,000
Och jag svarade: – Det är utmärkt. Jag mår bra.

288
00:12:06,000 --> 00:12:08,000
Hon frågade: – Vad händer?

289
00:12:08,000 --> 00:12:11,000
Och detta är en terapeut som går till terapeuter,

290
00:12:11,000 --> 00:12:13,000
vi måste gå till dessa,

291
00:12:13,000 --> 00:12:16,000
för deras "bullshitmätare" är bra.

292
00:12:16,000 --> 00:12:18,000
(Skratt)

293
00:12:18,000 --> 00:12:20,000
Så jag sa

294
00:12:20,000 --> 00:12:22,000
"Så här är det, jag har det kämpigt"

295
00:12:22,000 --> 00:12:24,000
Och hon frågade: – Med vad?

296
00:12:24,000 --> 00:12:27,000
Och jag svarade: – Tja, jag har ett problem med sårbarhet.

297
00:12:27,000 --> 00:12:30,000
Och jag vet att sårbarhet är kärnan

298
00:12:30,000 --> 00:12:32,000
hos skam och rädsla

299
00:12:32,000 --> 00:12:34,000
och vår kamp för värdighet,

300
00:12:34,000 --> 00:12:37,000
men det verkar även som att det är födelseplatsen

301
00:12:37,000 --> 00:12:40,000
för lycka, för kreativitet

302
00:12:40,000 --> 00:12:42,000
för tillhörighet, för kärlek.

303
00:12:42,000 --> 00:12:44,000
Och jag tror att jag har ett problem

304
00:12:44,000 --> 00:12:47,000
och behöver viss hjälp.

305
00:12:47,000 --> 00:12:49,000
Och fortsatte: – Men så här är det,

306
00:12:49,000 --> 00:12:51,000
inga familjegrejer,

307
00:12:51,000 --> 00:12:53,000
ingen barndomsskit.

308
00:12:53,000 --> 00:12:55,000
(Skratt)

309
00:12:55,000 --> 00:12:58,000
– Jag behöver bara några strategier.

310
00:12:58,000 --> 00:13:02,000
(Skratt)

311
00:13:02,000 --> 00:13:05,000
(Applåd)

312
00:13:05,000 --> 00:13:07,000
Tack.

313
00:13:09,000 --> 00:13:12,000
Så hon reagerade så här.

314
00:13:12,000 --> 00:13:14,000
(Skratt)

315
00:13:14,000 --> 00:13:17,000
Och sedan sa jag: – Det är inte bra, va?

316
00:13:17,000 --> 00:13:20,000
Och hon svarade: – Det är varken bra eller dåligt

317
00:13:20,000 --> 00:13:22,000
(Skratt)

318
00:13:22,000 --> 00:13:24,000
– Det är bara vad det är.

319
00:13:24,000 --> 00:13:27,000
Och jag sa: – Åh, herregud. Det här kommer vara drygt.

320
00:13:27,000 --> 00:13:30,000
(Skratt)

321
00:13:30,000 --> 00:13:32,000
Och det var det, men ändå inte.

322
00:13:32,000 --> 00:13:35,000
Och det tog cirka ett år.

323
00:13:35,000 --> 00:13:37,000
Och ni vet hur det finns folk

324
00:13:37,000 --> 00:13:40,000
som, när de inser att sårbarhet och ömhet är viktigt,

325
00:13:40,000 --> 00:13:43,000
underkastar sig det och går in i det.

326
00:13:43,000 --> 00:13:45,000
A: det är inte jag

327
00:13:45,000 --> 00:13:48,000
och B: jag umgås inte ens med sådana människor.

328
00:13:48,000 --> 00:13:51,000
(Skratt)

329
00:13:51,000 --> 00:13:54,000
För mig var det en årslångt gatuslagsmål.

330
00:13:54,000 --> 00:13:56,000
Det var ett boxningsmatch.

331
00:13:56,000 --> 00:13:58,000
Sårbarheten slog och jag slog tillbaka.

332
00:13:58,000 --> 00:14:01,000
Jag förlorade striden,

333
00:14:01,000 --> 00:14:03,000
men vann antagligen tillbaka mitt liv.

334
00:14:03,000 --> 00:14:05,000
Då jag gick tillbaka till min forskning

335
00:14:05,000 --> 00:14:07,000
och spenderade de följande två åren

336
00:14:07,000 --> 00:14:10,000
med att riktigt försöka förstå vad de, de helhjärtade.

337
00:14:10,000 --> 00:14:12,000
gör för val,

338
00:14:12,000 --> 00:14:14,000
och vad vi gör

339
00:14:14,000 --> 00:14:16,000
med sårbarhet.

340
00:14:16,000 --> 00:14:18,000
Varför kämpar vi så mycket med det?

341
00:14:18,000 --> 00:14:21,000
Är jag ensam med att kämpa med sårbarhet?

342
00:14:21,000 --> 00:14:23,000
Nä.

343
00:14:23,000 --> 00:14:25,000
Jag lärde mig följande.

344
00:14:26,000 --> 00:14:29,000
Vi bedövar sårbarhet --

345
00:14:29,000 --> 00:14:31,000
när vi väntar på samtalet.

346
00:14:31,000 --> 00:14:33,000
En kul grej, jag skickade ut ett meddelande på Twitter och Facebook

347
00:14:33,000 --> 00:14:35,000
som frågade "Hur definierar du sårbarhet?"

348
00:14:35,000 --> 00:14:37,000
Vad får dig att känna dig sårbar?"

349
00:14:37,000 --> 00:14:40,000
Och inom en och en halv timme fick jag 150 svar.

350
00:14:40,000 --> 00:14:42,000
Eftersom jag vill veta

351
00:14:42,000 --> 00:14:44,000
vad folk ansåg.

352
00:14:45,000 --> 00:14:47,000
Att be min man om hjälp,

353
00:14:47,000 --> 00:14:50,000
eftersom jag är sjuk, och vi är nygifta;

354
00:14:50,000 --> 00:14:53,000
att ta initiativ till sex med min man;

355
00:14:53,000 --> 00:14:55,000
att ta initiativ till sex med min fru;

356
00:14:55,000 --> 00:14:58,000
att bli nobbad; att be någon om en träff;

357
00:14:58,000 --> 00:15:00,000
att vänta på att en doktor ska ringa upp;

358
00:15:00,000 --> 00:15:03,000
få sparken; sparka folk --

359
00:15:03,000 --> 00:15:05,000
det är världen vi lever i.

360
00:15:05,000 --> 00:15:08,000
Vi lever i en sårbar värld.

361
00:15:08,000 --> 00:15:10,000
Och ett av sätten vi hanterar den på

362
00:15:10,000 --> 00:15:12,000
är att vi dövar sårbarheten.

363
00:15:12,000 --> 00:15:14,000
Och jag anser att det finns belägg för detta --

364
00:15:14,000 --> 00:15:16,000
och det är inte den enda anledning till att dessa belägg finns,

365
00:15:16,000 --> 00:15:18,000
men jag tror att det är en stor anledning --

366
00:15:18,000 --> 00:15:22,000
vi är den mest skuldsatta,

367
00:15:22,000 --> 00:15:25,000
överviktiga

368
00:15:25,000 --> 00:15:28,000
beroende och medicinerade

369
00:15:28,000 --> 00:15:30,000
vuxna befolkningen i den amerikanska historien.

370
00:15:33,000 --> 00:15:36,000
Problemet är -- och detta är något forskningen lärde mig --

371
00:15:36,000 --> 00:15:39,000
att du inte selektivt kan välja att döva en känsla.

372
00:15:40,000 --> 00:15:43,000
Du kan inte bara säga, här är är all skit.

373
00:15:43,000 --> 00:15:45,000
Här är sårbarhet, sorg, skam,

374
00:15:45,000 --> 00:15:47,000
rädsla, besvikelse,

375
00:15:47,000 --> 00:15:49,000
det vill jag inte känna.

376
00:15:49,000 --> 00:15:52,000
Jag tar några öl och en banannötsmuffins.

377
00:15:52,000 --> 00:15:54,000
(Skratt)

378
00:15:54,000 --> 00:15:56,000
Det vill jag inte känna.

379
00:15:56,000 --> 00:15:58,000
Och jag vet det är var igenkännande skratt.

380
00:15:58,000 --> 00:16:01,000
Mitt yrke går ut på att mig hacka in i era liv.

381
00:16:01,000 --> 00:16:03,000
Gud.

382
00:16:03,000 --> 00:16:05,000
(Skratt)

383
00:16:05,000 --> 00:16:08,000
Man kan inte döva dessa svåra känslor

384
00:16:08,000 --> 00:16:10,000
utan att bedöva affekterna, våra känslor.

385
00:16:10,000 --> 00:16:12,000
Man kan inte selektiva döva känslor.

386
00:16:12,000 --> 00:16:15,000
Så när man dövar dessa,

387
00:16:15,000 --> 00:16:17,000
dövar man glädje,

388
00:16:17,000 --> 00:16:19,000
tacksamhet

389
00:16:19,000 --> 00:16:21,000
lycka

390
00:16:21,000 --> 00:16:24,000
Och då känner vi oss eländiga,

391
00:16:24,000 --> 00:16:26,000
och vi söker syfte och mening,

392
00:16:26,000 --> 00:16:28,000
och då känner vi oss sårbara,

393
00:16:28,000 --> 00:16:31,000
så då tar vi oss ett par öl och en banannötsmuffins.

394
00:16:31,000 --> 00:16:34,000
Och det blir en farligt kretslopp.

395
00:16:36,000 --> 00:16:39,000
Något jag tror vi måste tänka på

396
00:16:39,000 --> 00:16:41,000
är varför hur vi dövar.

397
00:16:41,000 --> 00:16:44,000
Och det måste inte bara vara ett beroende.

398
00:16:44,000 --> 00:16:46,000
Det andra vi gör

399
00:16:46,000 --> 00:16:49,000
är att vi gör allt osäkert säkert.

400
00:16:50,000 --> 00:16:53,000
Religion har förvandlats från en tro på tillit och mysterier

401
00:16:53,000 --> 00:16:55,000
till säkerhet.

402
00:16:55,000 --> 00:16:58,000
Jag har rätt, du har fel. Håll käften.

403
00:16:58,000 --> 00:17:00,000
Det är det.

404
00:17:00,000 --> 00:17:02,000
Bara säkerhet.

405
00:17:02,000 --> 00:17:04,000
Ju räddare vi är, ju mer sårbara är vi,

406
00:17:04,000 --> 00:17:06,000
ju mer rädda blir vi.

407
00:17:06,000 --> 00:17:08,000
Det är varför politiken ser ut som den gör idag.

408
00:17:08,000 --> 00:17:10,000
Det finns ingen diskurs längre.

409
00:17:10,000 --> 00:17:12,000
Det finns inget samtal.

410
00:17:12,000 --> 00:17:14,000
Bara beskyllningar.

411
00:17:14,000 --> 00:17:17,000
Vet ni hur beskyllningar beskrivs i forskningen?

412
00:17:17,000 --> 00:17:20,000
Som ett sätt bli av med smärta och obehag.

413
00:17:21,000 --> 00:17:23,000
Vi förbättrar.

414
00:17:23,000 --> 00:17:26,000
Om det är någon som vill se sitt liv se ut så, är det jag.

415
00:17:26,000 --> 00:17:28,000
men det funkar inte.

416
00:17:28,000 --> 00:17:30,000
Eftersom vad vi gör är att vi tar fett från våra arslen

417
00:17:30,000 --> 00:17:32,000
och implanterar det i våra kinder.

418
00:17:32,000 --> 00:17:35,000
(Skratt)

419
00:17:35,000 --> 00:17:37,000
Vilket, hoppas jag, om hundra år

420
00:17:37,000 --> 00:17:39,000
kommer få att se tillbaka och tänka, "Wow"

421
00:17:39,000 --> 00:17:41,000
(Skratt)

422
00:17:41,000 --> 00:17:43,000
Och vi förbättrar, farligt nog,

423
00:17:43,000 --> 00:17:45,000
våra barn.

424
00:17:45,000 --> 00:17:47,000
Jag ska berätta vad vi tror om våra barn.

425
00:17:47,000 --> 00:17:50,000
Det är konstruerade för kamp när de föds.

426
00:17:50,000 --> 00:17:53,000
Och när man håller dessa perfekta bebisar i din hand

427
00:17:53,000 --> 00:17:55,000
är inte vår uppgift att säga, "titta på henne, hon är perfekt.

428
00:17:55,000 --> 00:17:57,000
mitt ansvar är att få henna fortsätta vara det --

429
00:17:57,000 --> 00:18:00,000
se till att hon kommer med i tennislaget i femte klass och Yale i sjunde.

430
00:18:00,000 --> 00:18:02,000
Det är inte vår uppgift.

431
00:18:02,000 --> 00:18:04,000
Vår uppgift är att titta och säga,

432
00:18:04,000 --> 00:18:07,000
"Vet du vad? Du är inte perfekt och du är konstruerad för kämpa i tillvaron,

433
00:18:07,000 --> 00:18:09,000
men du är värd kärlek och tillhörighet."

434
00:18:09,000 --> 00:18:11,000
Det är vår uppgift.

435
00:18:11,000 --> 00:18:13,000
Visa mig en generation barn uppväxte på det sättet,

436
00:18:13,000 --> 00:18:16,000
så kommer vi lösa samhällsproblemen.

437
00:18:16,000 --> 00:18:20,000
Vi låtsas att våra handlingar

438
00:18:20,000 --> 00:18:23,000
inte påverkar människor.

439
00:18:23,000 --> 00:18:25,000
Vi gör det i privat.

440
00:18:25,000 --> 00:18:27,000
Vi gör det på våra företag --

441
00:18:27,000 --> 00:18:29,000
oavsett om det är ett nödpaket, ett oljeutsläpp,

442
00:18:29,000 --> 00:18:31,000
produktåterkallning --

443
00:18:31,000 --> 00:18:33,000
vi låtsas att det vi gör

444
00:18:33,000 --> 00:18:36,000
inte påverkar andra särskilt mycket.

445
00:18:36,000 --> 00:18:39,000
Jag vill säga till företag att detta inte är vår första rodeo.

446
00:18:40,000 --> 00:18:42,000
Vi vill vara att ni ska vara autentiska och jordnära

447
00:18:42,000 --> 00:18:44,000
och säga, "Vi är ledsna.

448
00:18:44,000 --> 00:18:47,000
Vi fixar det."

449
00:18:50,000 --> 00:18:52,000
Men det finns ett annat sätt, och det jag vill att ni tar med er.

450
00:18:52,000 --> 00:18:54,000
Detta är vad jag upptäckt:

451
00:18:54,000 --> 00:18:56,000
låt oss själva bli sedda,

452
00:18:56,000 --> 00:18:58,000
djupt sedda,

453
00:18:58,000 --> 00:19:01,000
sårbart sedda;

454
00:19:01,000 --> 00:19:03,000
att älska helhjärtat;

455
00:19:03,000 --> 00:19:05,000
även fast det inte finns några garantier ---

456
00:19:05,000 --> 00:19:07,000
och det är otroligt svårt,

457
00:19:07,000 --> 00:19:10,000
och jag säga er att det är plågsamt svårt att som förälder --

458
00:19:12,000 --> 00:19:15,000
utöva tacksamhet och glädje

459
00:19:15,000 --> 00:19:17,000
i dessa ögonblick av skräck,

460
00:19:17,000 --> 00:19:19,000
när vi undrar, "kan jag älska dig så mycket?

461
00:19:19,000 --> 00:19:21,000
Kan jag tro på detta så passionerat?

462
00:19:21,000 --> 00:19:24,000
Kan jag brinna så mycket för detta?"

463
00:19:24,000 --> 00:19:26,000
Att bara kunna stanna upp istället för att måla upp scenarion om vad som kan hända,

464
00:19:26,000 --> 00:19:29,000
att säga, "jag är bara så tacksam

465
00:19:29,000 --> 00:19:32,000
för att känna sig så här sårbarhet innebär att jag lever."

466
00:19:33,000 --> 00:19:36,000
Och till sist, det jag anser vara det mest centrala

467
00:19:36,000 --> 00:19:39,000
är att tro på att vi är tillräckliga.

468
00:19:39,000 --> 00:19:41,000
Eftersom när vi arbetar utifrån attityden,

469
00:19:41,000 --> 00:19:44,000
"jag är tillräcklig,"

470
00:19:45,000 --> 00:19:48,000
så slutar vi gapa och börjar lyssna,

471
00:19:49,000 --> 00:19:51,000
vi är snällare och varsammare med människorna runt omkring oss,

472
00:19:51,000 --> 00:19:54,000
och vi är snällare och varsammare mot oss själva.

473
00:19:54,000 --> 00:19:56,000
Det var allt jag hade att säga. Tack.

474
00:19:56,000 --> 00:19:59,000
(Applåd)