Så här är det att vara infiltratör i Nordkorea
-
0:01 - 0:06År 2011, under de sista sex månaderna
av Kim Jong-IIs liv, -
0:07 - 0:10levde jag under täckmantel i Nordkorea.
-
0:12 - 0:15Jag är född och uppvuxen
i Sydkorea, deras fiende. -
0:16 - 0:19Jag bor i Amerika, deras andra fiende.
-
0:20 - 0:24Sedan 2002 hade jag besökt
Nordkorea några gånger. -
0:25 - 0:30Och jag insåg att för att kunna
skriva något meningsfullt om det, -
0:30 - 0:35eller att få förståelse för landet,
bortom regimens propaganda, -
0:35 - 0:39var det enda alternativet
att fullständigt ge sig hän. -
0:42 - 0:46Så jag utgav mig för att vara
lärare och missionär -
0:46 - 0:50på ett universitet för män i Pyongyang.
-
0:54 - 0:58Pyongyanguniversitetet för
vetenskap och teknik -
0:58 - 1:04grundades av evangeliska kristna
som samarbetade med regimen -
1:04 - 1:08för att utbilda
den nordkoreanska elitens söner, -
1:09 - 1:13utan att missionera, något som är
belagt med dödsstraff där. -
1:15 - 1:22Studenterna utgjordes av 270 unga män,
som förväntades bli framtida ledare -
1:22 - 1:27i den mest isolerade och brutala
diktaturen som finns. -
1:29 - 1:33När jag anlände, blev de mina studenter.
-
1:35 - 1:382011 var ett speciellt år,
-
1:38 - 1:44det var 100-årsfirandet
av Nordkoreas ursprungliga ledare, -
1:44 - 1:45Kim Il Sung.
-
1:46 - 1:51För att fira händelsen,
stängde regimen alla universitet, -
1:51 - 1:54och skickade ut studenterna på fälten
-
1:54 - 1:58för att bygga Nordkoreas högt hållna ideal
-
1:58 - 2:02som världens mäktigaste
och mest välmående nation. -
2:05 - 2:08Mina studenter var de enda
som slapp detta öde. -
2:10 - 2:13Nordkorea är ett fångläger
som utger sig för att vara en nation. -
2:14 - 2:16Allting där handlar om den Store Ledaren.
-
2:16 - 2:22Varje bok, varje tidningsartikel,
varje sång, varje TV program -- -
2:22 - 2:23det finns endast ett ämne.
-
2:24 - 2:26Blommorna är namngivna efter honom,
-
2:26 - 2:29i bergen mejslas hans slagord in,
-
2:29 - 2:33Var medborgare bär alltid märket
med den Store Ledaren på. -
2:34 - 2:38Till och med deras kalendersystem
börjar med Kim Il-Sungs födelse. -
2:40 - 2:44Skolan var ett tungt bevakat fängelse
som utgav sig för att vara ett campus. -
2:45 - 2:50Lärare kunde bara lämna området i grupp,
i sällskap av en officiell vakt. -
2:52 - 2:57Till och med då var våra turer begränsade
till sanktionerade nationella monument -
2:57 - 2:59som hyllade den Store Ledaren.
-
3:00 - 3:04Studenterna fick inte lämna campusområdet,
-
3:04 - 3:07eller kommunicera med sina föräldrar.
-
3:09 - 3:13Deras dagar var minutiöst planlagda,
och den fritid de hade -
3:13 - 3:16var tillägnad till att hylla
deras Stora Ledare. -
3:17 - 3:22Lektionsplaneringarna var tvungna att
godkännas av den nordkoreanska personalen, -
3:22 - 3:27varje lektion bandades och rapporterades,
varje rum var buggat, -
3:27 - 3:29och varje konversation avlyssnad.
-
3:31 - 3:37Varje tom yta var täckt med porträtt av
Kim Il-Sung och Kim Jong-Il, -
3:37 - 3:39precis som överallt annars i Nordkorea.
-
3:41 - 3:44Vi tilläts aldrig att diskutera
världen utanför. -
3:44 - 3:49Då de studerade naturvetenskap och teknik
var mångas huvudämne datorteknik, -
3:49 - 3:52men de visste inte att
internet existerade. -
3:53 - 3:56De hade aldrig hört talas om
Mark Zuckerberg eller Steve Jobs. -
3:58 - 4:02Facebook, Twitter -- inga av dessa
saker hade betytt något. -
4:03 - 4:05Och jag kunde inte berätta för dem.
-
4:07 - 4:09Jag reste dit för att söka sanningen.
-
4:10 - 4:14Men var ska du ens börja
när en hel nations ideologi, -
4:14 - 4:16mina studenters dagliga realiteter,
-
4:16 - 4:20och till och med min egen anställning
på universitetet, -
4:20 - 4:23allt var byggt på lögner?
-
4:26 - 4:27Jag började med en lek.
-
4:28 - 4:30Vi lekte "Sanning och lögn."
-
4:31 - 4:33En frivillig skulle skriva
en mening på tavlan, -
4:33 - 4:36och de andra studenterna skulle gissa
-
4:36 - 4:39huruvida det var sant eller en lögn.
-
4:39 - 4:43En gång skrev en student, "Jag besökte
Kina förra året på semestern," -
4:43 - 4:46och alla skrek, "lögn!"
-
4:47 - 4:49Alla visste att det inte var möjligt.
-
4:49 - 4:53I praktiken tillåts ingen nordkorean
att lämna landet. -
4:53 - 4:58Till och med resor inom deras eget land
kräver ett resepass. -
5:01 - 5:06Jag hade hoppats att leken skulle avslöja
något av sanningen om mina studenter, -
5:06 - 5:09eftersom de ljuger så ofta och så ledigt,
-
5:09 - 5:13vare sig det är om deras Store Ledares
mytomspunna prestationer, -
5:13 - 5:17eller det märkliga hävdandet att de klonat
en kanin i femte klass. -
5:19 - 5:24Skillnaden mellan sanning och lögn
verkade ibland otydlig för dem. -
5:24 - 5:29och det tog mig ganska lång tid
att förstå de olika typerna av lögner; -
5:29 - 5:31de ljuger för att avskärma
sitt system från världen, -
5:31 - 5:35eller så har de lärt sig lögnerna
och bara upprepade dem. -
5:35 - 5:38Och ibland så ljuger de av gammal vana.
-
5:40 - 5:44Men om allt de någonsin vetat
har varit lögner, -
5:44 - 5:47hur kan vi förvänta oss att de
ska vara annorlunda? -
5:49 - 5:52Sen försökte jag lära dem essäskrivning.
-
5:52 - 5:55Men det visade sig vara nästan omöjligt.
-
5:55 - 5:59En essä handlar om
att komma fram till egna teser, -
5:59 - 6:03och sedan bevisa dem
med evidensbaserad argumentation. -
6:04 - 6:08Dessa studenter blev helt enkelt
tillsagda vad de skulle tänka, -
6:08 - 6:09och de lydde.
-
6:10 - 6:13I deras värld
var kritiskt tänkande inte tillåtet. -
6:15 - 6:19Jag gav dem också veckouppgiften
att skriva ett personligt brev, -
6:19 - 6:21till vem som helst.
-
6:21 - 6:26Det tog lång tid, men till slut
började några av dem att skriva -
6:26 - 6:29till sina mödrar, sina vänner,
sina flickvänner. -
6:30 - 6:33Trots att detta endast var läxor,
-
6:33 - 6:37och aldrig skulle nå sin
tilltänkte mottagare, -
6:37 - 6:41började mina studenter sakta
att avslöja sina inre känslor. -
6:42 - 6:47De skrev att de var trötta
på likformigheten i allt. -
6:47 - 6:49De var oroade för sin framtid.
-
6:50 - 6:55I dessa brev nämnde de väldigt
sällan sin Store Ledare. -
6:59 - 7:02Jag tillbringade all min tid
med dessa unga män. -
7:03 - 7:07Vi åt tillsammans,
spelade basket tillsammans. -
7:08 - 7:12Jag kallade dem ofta gentlemän,
vilket fick dem att fnissa. -
7:13 - 7:15De rodnade när flickor kom på tal.
-
7:16 - 7:18Och jag kom att avguda dem.
-
7:19 - 7:22Att se dem öppna upp sig
ens det minsta lilla, -
7:22 - 7:24var djupt rörande.
-
7:26 - 7:28Men något kändes också fel.
-
7:29 - 7:32Under de månader
som jag levde i deras värld, -
7:32 - 7:37undrade jag ofta om sanningen
faktiskt skulle förbättra deras liv. -
7:40 - 7:43Jag ville så gärna berätta
sanningen för dem, -
7:43 - 7:46om deras land och om världen utanför,
-
7:46 - 7:50där arabiska ungdomar vände upp
och ner på sina ruttna regimer, -
7:50 - 7:52med hjälp av sociala medier,
-
7:52 - 7:57när alla förutom de själva var
sammankopplade genom internet, -
7:57 - 8:00vilket inte är världsomspännande
när allt kommer omkring. -
8:01 - 8:05Men för dem var sanningen farlig.
-
8:07 - 8:12Genom att uppmuntra dem att söka den,
satte jag dem i riskzonen -- -
8:12 - 8:14för förföljelse,
-
8:14 - 8:16för sorg.
-
8:19 - 8:21När du inte tillåts att uttrycka
någonting öppet, -
8:21 - 8:24blir du duktig på att läsa
det som är osagt. -
8:26 - 8:31I ett sina personliga brev till mig,
skrev en student att han förstod -
8:31 - 8:34varför jag alltid kallade dem gentlemän.
-
8:35 - 8:39Han sa att det var för att jag önskade
att de skulle vara vara varsamma i livet. -
8:43 - 8:46Under min sista dag i december 2011,
-
8:46 - 8:48den dagen då Kim Jong-Ils död
tillkännagavs, -
8:48 - 8:50så föll deras värld samman.
-
8:53 - 8:55Jag fick lämna dem
utan ett ordentligt avsked. -
8:57 - 8:59Men jag tror de visste hur ledsen
jag var för dem. -
9:00 - 9:04En gång, mot slutet av min vistelse,
sa en student till mig, -
9:04 - 9:10"Professorn, vi tänker aldrig på dig
som att du är annorlunda än oss. -
9:10 - 9:16Våra omständigheter är olika,
men du är precis som vi. -
9:16 - 9:20Vi vill att du ska veta att vi verkligen
tänker på dig som att du är som vi." -
9:26 - 9:30Idag, om jag hade kunna svara
mina elever med ett eget brev, -
9:30 - 9:32vilket naturligtvis är omöjligt,
-
9:32 - 9:34skulle jag säga så här till dem:
-
9:38 - 9:40"Mina kära gentlemän,
-
9:40 - 9:43det är lite mer än tre år sedan jag
sist träffade er. -
9:43 - 9:48Nu måste ni vara 22--
kanske till och med så gamla som 23. -
9:49 - 9:52Under vår sista lektion frågade jag er
om det fanns någonting ni vill ha. -
9:54 - 9:57Den enda önskan ni uttryckte,
det enda ni någonsin bad mig om -
9:57 - 10:01under alla de månader som
vi tillbringade tillsammans, -
10:01 - 10:03var att jag skulle tala koreanska med er.
-
10:03 - 10:04Bara en gång.
-
10:05 - 10:08Jag var där för att lära er engelska,
-
10:08 - 10:09så det var inte tillåtet.
-
10:10 - 10:16Men jag förstod då att ni ville känna
den samhörighet som vårt modersmål ger. -
10:18 - 10:21Jag kallade er mina gentlemän,
-
10:21 - 10:26men jag vet inte om varsamhet,
i Kim Jong-Uns skoningslösa Nordkorea, -
10:26 - 10:27är en bra egenskap.
-
10:28 - 10:30Jag vill inte att ni
ska leda en revolution -- -
10:30 - 10:32låt någon annan ung person göra det.
-
10:33 - 10:37Övriga världen kan lättvindigt uppmuntra
eller till och med förvänta sig -
10:37 - 10:39någon sorts nordkoreansk vår,
-
10:39 - 10:42men jag vill inte att ni
gör något farligt, -
10:42 - 10:45eftersom jag vet att i er värld,
är det alltid någon som bevakar. -
10:47 - 10:50Jag vill inte tänka på vad som skulle
kunna hända er. -
10:50 - 10:55Om mina försök att nå er har
lockat fram något nytt i er, -
10:55 - 10:57så glöm mig hellre.
-
10:58 - 11:02Bli soldater till er Store Ledare,
och lev långa trygga liv. -
11:04 - 11:09Ni frågade mig en gång om jag tyckte
att er stad Pyongyang var vacker, -
11:09 - 11:12och jag kunde inte svara er
sanningsenligt då. -
11:14 - 11:15Jag vet varför ni frågade.
-
11:15 - 11:20Jag vet att det var viktigt för er
att höra att jag, er lärare, -
11:20 - 11:24den som hade sett världen
som är förbjuden för er, -
11:24 - 11:27utnämnde er stad till den vackraste.
-
11:30 - 11:34Jag vet att få höra det skulle
göra era liv mer uthärdliga, -
11:35 - 11:38men nej, jag tycker inte att
er huvudstad är vacker. -
11:39 - 11:42Inte för att den är monoton
och full av betong, -
11:42 - 11:43utan för vad den symboliserar:
-
11:43 - 11:48ett monster som suger ut övriga landet,
-
11:48 - 11:52där medborgarna är soldater och slavar.
-
11:54 - 11:56Allt jag ser där är mörker.
-
11:58 - 12:00Men det är ert hem,
så jag kan inte hata det. -
12:02 - 12:07Och jag hoppas istället att ni,
mina underbara unga gentlemän, -
12:07 - 12:09en dag kommer att hjälpa till
att göra den vacker. -
12:11 - 12:12Tack så mycket.
-
12:12 - 12:15(Applåder)
- Title:
- Så här är det att vara infiltratör i Nordkorea
- Speaker:
- Suki Kim
- Description:
-
Under sex månader arbetade Suki Kim som engelsklärare på en elitskola för Nordkoreas framtida ledare -- medan hon skrev en bok om en av världens mest förtryckande regimer. När hon hjälpte sina studenter att brottas med begrepp som "sanning" och "kritiskt tänkande" började hon fundera; Att lära dessa studenter att söka sanning, kunde det utsätta dem för fara?
(Detta föredrag var en del av en session vid TED2015 som anordnades av Pop-Up Magazine: popupmagazine.com eller @popupmag på Twitter.)
- Video Language:
- English
- Team:
- closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 12:32
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea | ||
Lisbeth Pekkari approved Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea | ||
Lisbeth Pekkari accepted Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for This is what it's like to teach in North Korea |