Återupprättande av mänsklig värdighet vid USA:s södra gräns
-
0:01 - 0:05Jag är här för att ära livets helighet
-
0:05 - 0:08som jag ser vid gränsen i södra Texas.
-
0:08 - 0:11År 2014
-
0:11 - 0:14besökte jag en interneringsanläggning
-
0:14 - 0:19där hundratals små barn, invandrarbarn,
-
0:19 - 0:22var fängslade i flera veckor
-
0:22 - 0:25under omständigheter som
var hjärtekrossande. -
0:25 - 0:29De var smutsiga och leriga och grät.
-
0:30 - 0:33Deras ansikten var fyllda av tårar.
-
0:34 - 0:38Jag hade chansen att komma in
och vara med dem. -
0:39 - 0:41Och de var överallt runt mig.
-
0:41 - 0:45De var små,
-
0:45 - 0:49några av dem inte äldre än fem år gamla.
-
0:50 - 0:52Och de sade till mig:
-
0:52 - 0:55(Spanska) "Sácame de aquí."
-
0:55 - 0:56"Ta mig härifrån."
-
0:58 - 0:59(Spanska) "Por favor, ayúdame."
-
0:59 - 1:01"Snälla hjälp mig."
-
1:02 - 1:05Det var så svårt att vara där med dem.
-
1:05 - 1:09Jag började gråta med dem,
och jag sa till dem: -
1:10 - 1:11"Låt oss be."
-
1:11 - 1:13(Spanska) "Vamos a rezar."
-
1:13 - 1:15Och de repeterade efter mig:
-
1:15 - 1:18(Spanska) "Diosito, ayúdanos.
-
1:18 - 1:20"Gud, snälla hjälp oss."
-
1:22 - 1:25När vi bad kunde jag se
officerarna vid gränskontrollen -
1:25 - 1:27titta på oss genom ett glasfönster.
-
1:28 - 1:31De var på gränsen till tårar
-
1:32 - 1:35när de hörde barnen be och vittna.
-
1:36 - 1:40En liten pojke kom närmare mig,
-
1:40 - 1:44för det var fullt överallt,
vi kunde knappt få plats i cellen. -
1:46 - 1:48Och denna lilla pojke säger till mig
-
1:48 - 1:52(Spanska) "Ayúdame.
Quiero irme con mi mamá." -
1:52 - 1:56"Snälla hjälp mig.
Jag vill vara med min mamma. -
1:56 - 1:59Hon är här,
jag blev separerad från henne." -
2:01 - 2:05Jag sa till honom:
"Mijo, om din mamma är här -
2:05 - 2:08är jag säker på att ni kommer
att bli återförenade." -
2:09 - 2:12När jag gick ut ur cellen
-
2:13 - 2:16kom en vakt närmare och sade till mig:
-
2:16 - 2:17"Syster, tack.
-
2:18 - 2:21Du har hjälpt oss inse
-
2:22 - 2:24att de är människor."
-
2:26 - 2:29Du vet, ibland, vilket yrke vi än har,
-
2:29 - 2:32får vi aldrig glömma att känna igen
-
2:32 - 2:35mänskligheten i andra.
-
2:35 - 2:38Annars förlorar vi våran egen mänsklighet.
-
2:39 - 2:43Låt mig berätta lite om
vad jag ser och vad jag gör -
2:43 - 2:45vid den södra gränsen av USA
-
2:45 - 2:48där jag bor och där jag arbetar.
-
2:49 - 2:55Hundratals familjer kommer in i USA
genom att korsa floden Rio Grande. -
2:56 - 3:00Och när de är i USA
får många av dem tillstånd -
3:00 - 3:03att fortsätta sin immigrationsprocess
-
3:03 - 3:06någon annanstans i USA.
-
3:06 - 3:10Det som har förbluffat mig i alla dessa år
-
3:10 - 3:15är hur underbar den mänskliga responsen
-
3:15 - 3:17från samhället är här i södra Texas.
-
3:18 - 3:24Tusentals volontärer
har så generöst skänkt sin tid. -
3:24 - 3:27Enligt mig är de alla
fantastiska människor. -
3:28 - 3:32Och hela samhället, stadsregeringen,
-
3:32 - 3:34från lokala företagsledare
-
3:34 - 3:39till medborgarorganisationer,
alla trossamfund, -
3:39 - 3:41gränspatrullen och ICE.
-
3:41 - 3:45Vi har alla gått ihop
i ett försök att hjälpa -
3:45 - 3:51150 000 eller fler invandrare
sedan dagen vi började. -
3:51 - 3:52Då, de första dagarna,
-
3:52 - 3:56när vi först blev inblandade
i att hjälpa invandrarna, -
3:56 - 4:01var vi i vårat respitcenter
och en stadstjänsteman kommer in -
4:01 - 4:06och säger till mig:
"Syster, vad gör du här?" -
4:08 - 4:12Jag vände mig för att se vad som hände
vid respitcentret. -
4:13 - 4:15Jag var förbluffad över vad jag såg.
-
4:15 - 4:18Där var hundratals volontärer
-
4:18 - 4:23som hjälpte så många familjer
som behövde hjälp där. -
4:23 - 4:27Erbjöd dem sätt att tvätta sig,
-
4:27 - 4:32att få rena kläder, mat, hygienartiklar.
-
4:32 - 4:38Endast kärlek och förståelse
syntes överallt. -
4:38 - 4:42Så jag vände mig tillbaka
och svarade honom och jag sa: -
4:42 - 4:46"Återställer mänsklig värdighet.
Det är vad vi håller på med." -
4:46 - 4:49Jag tror inte att han förväntade sig
det svaret från mig, -
4:49 - 4:53för han tog ett steg tillbaka
och kom sedan närmare mig igen och sa: -
4:53 - 4:58"Syster, om jag hade en trollstav,
-
4:58 - 5:00vad skulle den trollstaven göra för dig?"
-
5:01 - 5:02"Duschar?"
-
5:02 - 5:06Visst, den kvällen hade vi
en mobil enhet med åtta duschar. -
5:08 - 5:09Underbart.
-
5:09 - 5:10Och efter det
-
5:10 - 5:14hade vi support till 100 procent
från stadsregeringen. -
5:14 - 5:18Vi var där för att vi ville vara säkra
på att vi hjälpte -
5:18 - 5:22och vara framgångsrika med våran respons
till så många familjer som vi såg -
5:22 - 5:24varenda dag.
-
5:24 - 5:30Jag tror att vi måste hjälpa andra
att se vad vi ser. -
5:30 - 5:34Jag tror att det är viktigt
att vi kan dela det med andra. -
5:36 - 5:39Du har förmodligen hör denna idé förut --
-
5:39 - 5:44att vi alltid måste se
Guds barn som jämlika. -
5:45 - 5:51Men för att göra det tror jag
att det är viktigt att vi kan se dem -
5:51 - 5:52som människor.
-
5:53 - 5:56Att ha möjlighet att ha
ett personligt möte -
5:56 - 6:00där vi kan känna vad de känner,
förstå hur de lider. -
6:02 - 6:04Att faktiskt träffa dem.
-
6:05 - 6:07Det är då vi är närvarande för dem
-
6:07 - 6:10och vi kan göra deras mänsklighet
-
6:10 - 6:13en del av våran egna mänsklighet.
-
6:13 - 6:17Och vi skulle inse att vi alla är del av
samma mänskliga familj. -
6:18 - 6:20Under den tiden
-
6:20 - 6:24kom det fram en kvinna till mig och sa:
-
6:24 - 6:29"Syster, jag är emot vad du
håller på med till 100 procent, -
6:29 - 6:31att hjälpa dessa olagliga utlänningar."
-
6:31 - 6:32Och jag sa till henne:
-
6:32 - 6:36"Låt mig berätta för dig
vad jag gör och varför." -
6:37 - 6:42Så jag delade det med henne och
introducerade familjerna och barnen, -
6:42 - 6:44delade berättelserna som de lever.
-
6:44 - 6:47När jag hade pratat färdigt med henne
-
6:47 - 6:50vände hon sig om och sa:
-
6:50 - 6:55"Syster, jag är för det du gör
till 100 procent." -
6:55 - 6:58(Skratt och applåder)
-
7:00 - 7:04Den kvällen ringde hennes man mig och sa:
-
7:04 - 7:07"Syster, jag vet inte vad du
gjorde med min fru. -
7:07 - 7:10Men i kväll kom hon hem och hon sa:
-
7:10 - 7:12'Om syster Norma någonsin ringer dig,
-
7:12 - 7:14ser du till att göra
det hon säger till dig.' -
7:14 - 7:19Så jag rapporterar bara för att säga att
jag kan hjälpa till med vad som helst." -
7:19 - 7:20Ja, du vet...
-
7:22 - 7:24Jag tänker att --
-
7:24 - 7:27var det ett personligt möte som hon hade?
-
7:28 - 7:30Jag tycker att det är en bra idé,
ett bra budskap, -
7:30 - 7:33men jag tror inte
att det är hela berättelsen. -
7:33 - 7:39Under det mötet måste vi lägga undan
de fördomar vi har mot andra, -
7:39 - 7:43som separerar oss
och inte tillåter oss att se dem, -
7:43 - 7:46väggarna vi har satt upp
djupt inne i våra egna hjärtan -
7:46 - 7:48som separerar oss från andra.
-
7:49 - 7:51När vi kan göra det
-
7:52 - 7:54har vi möjligheten att nå ut till dem.
-
7:55 - 8:00Du vet, jag tror att det
som gör det omöjligt är rädsla -- -
8:00 - 8:02att vi är rädda.
-
8:02 - 8:04Och att vi är rädda --
-
8:04 - 8:07troligtvis beror det på
att vi i media har sett -
8:07 - 8:11all denna negativa retorik
man hör om invandrare, -
8:11 - 8:14att de är som demoner,
de är inte som människor, -
8:14 - 8:17vi kan överge dem,
vi kan göra oss av med dem -
8:17 - 8:20och inte ens må dåligt
över att vi gör det. -
8:20 - 8:22Invandrarfamiljer är inte kriminella.
-
8:24 - 8:28Invandrarfamiljer är som våra familjer,
-
8:28 - 8:29som våra grannar.
-
8:30 - 8:32De är goda människor
-
8:32 - 8:36som kommer in i vårat land
och kommer till USA -
8:36 - 8:40bara för att de flyr bort från våld
och vill vara säkra. -
8:41 - 8:47Vad vi tyvärr ser vid gränsen är hemskt.
-
8:47 - 8:49Människor far illa och lider.
-
8:49 - 8:51Tusentals av dem gör det.
-
8:52 - 8:53Och jag känner att det är
-
8:53 - 8:56mestadels på grund av de väggar
i har satt upp, -
8:56 - 9:01som vi har i våra hjärtan,
som får oss att inte bry oss. -
9:01 - 9:05Så vi har policyer
för att få folk att återvända till Mexiko -
9:05 - 9:06så att de kan vänta.
-
9:06 - 9:08Och de väntar där i månader.
-
9:09 - 9:13Under hemska omständigheter
där folk far illa och lider. -
9:14 - 9:16Övergrepp.
-
9:16 - 9:19Och utan förutsättningar
för att vara drägligt. -
9:21 - 9:23Jag tror att det är sant
-
9:25 - 9:28att vi måste hålla vårat land säkert,
-
9:29 - 9:32att vi måste ha koll på
vem som kommer in i vårat land, -
9:32 - 9:34att kriminella borde bli fängslade.
-
9:36 - 9:38Men det är även sant
-
9:38 - 9:43att vi inte får förlora vår
mänsklighet när vi gör detta. -
9:43 - 9:45Att vi måste ha policyer och procedurer
-
9:45 - 9:49som inte bidrar till mänskligt lidande
-
9:49 - 9:51som folk redan upplever.
-
9:51 - 9:56Och att vi kan hitta lösningar
som respekterar allt mänskligt liv. -
9:56 - 10:01Vi kan göra detta om vi släpper fram
det bästa i oss. -
10:01 - 10:04För vad jag ser vid gränsen
-
10:04 - 10:09är familjer, män som tar ett barn
-
10:09 - 10:13och försöker trösta det gråtande barnet
-
10:13 - 10:16för att barnet gråter
efter sin egen pappa. -
10:16 - 10:20Och dessa män gråter med det barnet.
-
10:20 - 10:25Jag ser män och kvinnor falla på knä,
-
10:25 - 10:26bedjande,
-
10:26 - 10:29då de ber i tacksägelse.
-
10:30 - 10:35Jag ser barn som har varit separerade
från sina föräldrar i månader. -
10:35 - 10:39Och när de återförenas
är de rädda för att skiljas från dem -
10:39 - 10:42för de är rädda att de kommer
att förlora sin mamma igen. -
10:44 - 10:48En gång tittade ett barn upp på mig
efter att hon hade blivit återförenad, -
10:48 - 10:49och hon sade till mig:
-
10:50 - 10:52(Spanska) "Hoy no voy a llorar."
-
10:53 - 10:54"Idag kommer jag inte att gråta."
-
10:54 - 10:57Och jag sade:
(Spanska) "Por qué, mi hija?" -
10:57 - 11:01Hon sade "För att jag har gråtit
hela den senaste månaden -
11:02 - 11:05eftersom jag inte visste
var min mamma var. -
11:05 - 11:07Men idag kommer jag att vara med henne."
-
11:09 - 11:13Dagen då jag besökte
interneringsanläggningen år 2014, -
11:13 - 11:16var där en liten pojke som
närmade sig mig och frågade mig -
11:18 - 11:21om jag kunde hjälpa honom
att hitta sin mamma. -
11:22 - 11:26Den kvällen, när jag var
vid det humanitära respitcentret -
11:27 - 11:29kom den lilla pojken in med sin mamma.
-
11:30 - 11:32Och så snart han såg mig
-
11:32 - 11:35sprang han mot mig,
jag gick ned för att hälsa på honom -
11:35 - 11:38och han bara kastar sig för att krama mig.
-
11:39 - 11:45Det var så vackert, det var verkligen
ett vackert mänskligt möte. -
11:45 - 11:48Jag tror att det är
mänskligheten när den är som bäst. -
11:49 - 11:53Det är vad vi alla är kallade att göra.
-
11:53 - 11:54Tänk på det.
-
11:56 - 12:01Vi behöver bara låta oss själva
komma nära nog att se -
12:02 - 12:03och då kommer vi att bry oss.
-
12:04 - 12:05Tack så mycket.
-
12:05 - 12:08(Applåder)
- Title:
- Återupprättande av mänsklig värdighet vid USA:s södra gräns
- Speaker:
- Norma Pimentel
- Description:
-
Efter att ha sett förhållandena i en interneringsanläggning för barn på gränsen mellan USA och Mexiko, inrättade syster Norma Pimentel ett humanitärt respitcenter i Texas där folk kan få rena kläder, en varm dusch och en varm måltid. I detta kraftfulla föredrag diskuterar syster Pimentel sitt livslånga arbete med att återupprätta mänsklig värdighet vid gränsen -- och uppmanar oss alla att lägga undan fördomar och leda med medkänsla.
- Video Language:
- English
- Team:
- closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 12:27
Lisbeth Pekkari approved Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border | ||
Lisbeth Pekkari accepted Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border | ||
Elsa Juujärvi edited Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border | ||
Elsa Juujärvi edited Swedish subtitles for Restoring human dignity at the US southern border |