Vad långsam läsning lärde mig om skrivande
-
0:01 - 0:04För länge sedan levde en jätte,
-
0:04 - 0:09en självisk jätte, vars fantastiska
trädgård var den vackraste i landet. -
0:10 - 0:12En kväll kom jätten hem
-
0:12 - 0:15och hittade en massa barn
som lekte i hans trädgård, -
0:15 - 0:16och han blev rasande.
-
0:17 - 0:20"Min egen trädgård är min egen trädgård!"
-
0:20 - 0:22sa jätten.
-
0:22 - 0:25Och han byggde en hög mur runt den.
-
0:26 - 0:31Författaren Oscar Wilde skrev berättelsen
"Den själviske jätten" år 1888. -
0:32 - 0:37Nästan hundra år senare
flyttade jätten in i min Brooklyn-barndom -
0:37 - 0:38och försvann aldrig.
-
0:39 - 0:41Jag uppfostrades i en religiös familj,
-
0:41 - 0:44och växte upp läsandes
både Bibeln och Koranen. -
0:45 - 0:48Timmarna av läsande,
både religiöst och för nöjes skull, -
0:48 - 0:51var överlägset fler än tv-tittandet.
-
0:51 - 0:54Vilken dag som helst
kunde man hitta mina syskon och mig -
0:54 - 0:57uppkrupna någonstans
i vår lägenhet läsandes, -
0:57 - 0:59ibland olyckliga,
-
0:59 - 1:03för att på sommardagar i New York
exploderade brandposterna, -
1:03 - 1:06och till vår enorma avundsjuka
kunde vi höra våra vänner där nere -
1:06 - 1:08leka i det forsande vattnet,
-
1:08 - 1:11deras oerhörda lycka som fann sin väg upp
genom våra öppna fönster. -
1:12 - 1:15Men jag lärde mig att ju djupare
jag tog mig in i mina böcker, -
1:15 - 1:17ju mer tid jag lade på varje mening,
-
1:17 - 1:20desto mindre hörde jag oväsendet
från världen utanför. -
1:20 - 1:23Så, till skillnad från mina syskon,
som skyndade genom böcker, -
1:23 - 1:25så läste jag sakta -
-
1:25 - 1:27väldigt, väldigt sakta.
-
1:28 - 1:31Jag var barnet med sitt finger
löpande under orden, -
1:31 - 1:36tills jag blev tillsagd att inte göra så,
att stora barn inte använder fingret. -
1:36 - 1:40I tredje klass var vi tvungna att sitta
med händerna knäppta på bänken, -
1:40 - 1:44fick knäppa upp dem endast för att
vända sida, sen återvända till positionen. -
1:45 - 1:48Vår lärare var inte elak.
-
1:48 - 1:49Det var på 1970-talet,
-
1:49 - 1:52och hennes mål var att få oss att läsa
inte bara på klassnivå -
1:52 - 1:54utan långt över.
-
1:54 - 1:57Och vi blev alltid pressade
till att läsa snabbare. -
1:58 - 2:01Men i tystnaden i min lägenhet,
utanför min lärares synfält, -
2:01 - 2:04lät jag fingret löpa under orden.
-
2:04 - 2:07Och återigen berättade
den själviske jätten sin historia, -
2:07 - 2:11om hur han kände sig förrådd av barnen
som smög sig in i hans trädgård, -
2:11 - 2:13hur han hade byggt den höga muren,
-
2:13 - 2:15och den höll barnen utanför,
-
2:15 - 2:18men en grå vinter föll över hans trädgård
-
2:18 - 2:20och bara stannade och stannade.
-
2:21 - 2:23För varje omläsning
lärde jag mig någonting nytt -
2:23 - 2:27om de hårda stenarna på gatorna
som barnen blev tvungna att leka på -
2:27 - 2:29när de blev utvisade från trädgården,
-
2:29 - 2:32om ömheten hos en liten pojke
som dök upp en dag, -
2:33 - 2:35och även om jätten själv.
-
2:35 - 2:38Kanske var hans ord
trots allt inte ilskna. -
2:38 - 2:40Kanske var de en vädjan om empati,
-
2:40 - 2:42om förståelse.
-
2:42 - 2:46"Min egen trädgård är min egen trädgård."
-
2:48 - 2:50Flera år senare hörde jag om
en författare, John Gardner, -
2:50 - 2:53som hänvisade till det
som "fiktiva drömmen", -
2:53 - 2:54eller "drömmen om fiktion",
-
2:54 - 2:58och jag insåg att det var där jag var,
inuti i boken, -
2:58 - 3:01och spenderade tid med karaktärerna
och världen som författaren skapat -
3:01 - 3:03och bjudit in mig till.
-
3:03 - 3:06Som barn visste jag
att historier skulle njutas av, -
3:06 - 3:09att historier ville vara långsamma,
-
3:09 - 3:14och att någon författare hade spenderat
månader, kanske år, med att skriva dem. -
3:14 - 3:15Och mitt jobb som läsare -
-
3:15 - 3:18speciellt den läsare som en dag
ville bli författare - -
3:18 - 3:20var att respektera den berättelsen.
-
3:21 - 3:27Långt innan det fanns kabel-tv
eller internet eller ens telefon, -
3:27 - 3:32fanns det människor som delade idéer,
information och minnen genom historier. -
3:32 - 3:35Det är en av våra tidigaste former
av sammankopplande tekniker. -
3:36 - 3:38Det var historien om något bättre
ner längs Nilen -
3:38 - 3:41som fick egyptierna
att förflytta sig längs den, -
3:41 - 3:43historien om ett bättre sätt
att bevara döda -
3:43 - 3:46som tog Tutankhamons kvarlevor
in i 2000-talet. -
3:46 - 3:48Och för mer än två miljoner år sen,
-
3:48 - 3:52när de första människorna
började tillverka verktyg av sten, -
3:52 - 3:54måste någon ha sagt: "Tänk om?"
-
3:54 - 3:57Och någon annan kom ihåg historien.
-
3:57 - 4:01Och oavsett om de berättade den genom ord
eller gester eller teckningar, -
4:01 - 4:04så fördes den vidare; ihågkommen:
-
4:04 - 4:07slå en hammare och hör dess historia.
-
4:08 - 4:09Världen blir alltmer högljudd.
-
4:09 - 4:11Vi har gått från bergsprängare
-
4:12 - 4:16till Walkmen till portabla cd-spelare
-
4:16 - 4:18till iPods
-
4:18 - 4:20till vilken sång vi vill, när vi vill.
-
4:21 - 4:24Vi har gått från de fyra
tv-kanalerna i min barndom -
4:24 - 4:27till vad som verkar oändlig
kabel-tv och strömning. -
4:27 - 4:32När teknik flyttar oss snabbare
och snabbare genom tid och rum, -
4:32 - 4:35känns det som att historien
blir knuffad ur vägen, -
4:35 - 4:38jag menar, bokstavligen knuffad
ut ur berättelsen. -
4:39 - 4:42Men även när vårt engagemang
med historier förändras, -
4:42 - 4:48eller det yttre övergår från bok
till ljud till Instagram till Snapchat, -
4:48 - 4:50så måste vi komma ihåg vårt finger
under orden. -
4:50 - 4:53Komma ihåg att historier, oavsett format,
-
4:53 - 4:56alltid har tagit oss till platser
vi aldrig trodde vi skulle nå, -
4:56 - 4:59introducerat oss till folk
vi aldrig trodde vi skulle möta -
4:59 - 5:02och visat oss världar
som vi kanske skulle ha missat. -
5:03 - 5:07Så när tekniken fortsätter att gå
snabbare och snabbare, -
5:07 - 5:09är jag okej med något långsammare.
-
5:10 - 5:13Mitt finger under orden har lett mig
till ett liv skrivandes böcker -
5:13 - 5:16för människor i alla åldrar,
-
5:16 - 5:18böcker avsedda att läsas sakta,
-
5:18 - 5:19att njutas av.
-
5:20 - 5:24Min kärlek för att se djupt
och nära på världen, -
5:24 - 5:27för att sätta hela mig själv in i den,
och genom att göra det, -
5:27 - 5:30se de många, många möjligheterna
i en berättelse, -
5:30 - 5:32visade sig vara en gåva,
-
5:32 - 5:34eftersom att ta mig den tiden
-
5:34 - 5:37lärde mig allt
jag behövde veta om skrivande. -
5:37 - 5:41Och skrivande lärde mig allt
jag behövde veta om att skapa världar -
5:41 - 5:44där människor kunde bli sedda och hörda,
-
5:44 - 5:48där deras erfarenheter
kunde bli legitimerade, -
5:48 - 5:51och där min historia,
läst eller hörd av en annan person, -
5:51 - 5:54inspirerade någonting i dem
som blev ett band mellan oss, -
5:54 - 5:56en konversation.
-
5:56 - 5:59Och är inte det vad det här handlar om -
-
5:59 - 6:04att hitta ett sätt, när det kommer till
kritan, att inte känna sig ensam i världen -
6:04 - 6:08och ett sätt att känna att
vi har förändrat den innan vi lämnar? -
6:08 - 6:11Sten till hammare, människa till mumie,
-
6:11 - 6:15idé till historia -
och alltihop, ihågkommet. -
6:17 - 6:20Ibland läser vi för att förstå framtiden.
-
6:20 - 6:23Ibland läser vi
för att förstå det förflutna. -
6:23 - 6:27Vi läser för att försvinna, för att glömma
de svåra tider vi lever i, -
6:27 - 6:30och vi läser för att minnas
de som fanns före oss, -
6:30 - 6:32som genomlevde någonting svårare.
-
6:33 - 6:35Jag skriver av samma anledningar.
-
6:36 - 6:40Innan vi kom till Brooklyn, bodde
min familj i Greenville, South Carolina, -
6:40 - 6:43i ett segregerat område
som hette Nicholtown. -
6:44 - 6:46Alla vi där var ättlingar till ett folk
-
6:46 - 6:49som inte hade tillåtits
att lära sig läsa eller skriva. -
6:50 - 6:51Tänk er det:
-
6:51 - 6:55faran i att förstå
hur bokstäver formar ord, -
6:55 - 6:58faran i orden själva,
-
6:58 - 7:02faran i ett bildat folk
och deras historier. -
7:04 - 7:07Men mot denna bakgrund
att bli hotat till döds -
7:07 - 7:09för att hålla fast i en berättelse,
-
7:09 - 7:11så dog inte våra historier,
-
7:11 - 7:15eftersom det alltid finns
ännu en historia under den. -
7:15 - 7:17Och det är så det alltid har fungerat.
-
7:17 - 7:19För så länge vi har kommunicerat,
-
7:19 - 7:21har det funnits skikt i berättelsen,
-
7:21 - 7:25historierna nedanför historierna
och de som är nedanför dem. -
7:25 - 7:29Det är så historier har och kommer att
fortsätta överleva. -
7:29 - 7:34När jag började koppla samman
sättet jag lärde mig skriva -
7:34 - 7:35och sättet jag lärde mig läsa
-
7:35 - 7:38med ett nästan tystat folk,
-
7:38 - 7:43förstod jag att min historia var större
och äldre och djupare -
7:43 - 7:45än jag någonsin skulle vara.
-
7:45 - 7:48Och på grund av det
kommer det att fortsätta. -
7:49 - 7:51Bland dessa nästan tystade människor
-
7:51 - 7:54fanns det de
som aldrig lärde sig att läsa. -
7:55 - 7:59Deras ättlingar, nu generationer
efter förslavningen, -
8:00 - 8:01om de var välbärgade nog
-
8:01 - 8:04hade gått vidare till högskola,
universitet och utöver det. -
8:05 - 8:08Vissa, som min mormor och mina syskon,
verkade födas läsande, -
8:08 - 8:11som om historien
flyttat sig åt sidan för dem. -
8:12 - 8:15Vissa, som min mamma, rycktes med
av det stora migrationståget - -
8:15 - 8:18som inte var något egentligt tåg -
-
8:18 - 8:20och kysste södern adjö.
-
8:20 - 8:23Men här är historien inom den historien:
-
8:23 - 8:26de som lämnade och de som stannade
-
8:26 - 8:28bar med sig historien av en berättelse,
-
8:28 - 8:33och visste starkt att skriva ner den
inte var den enda vägen att behålla den, -
8:33 - 8:37visste att de kunde sitta på sina verandor
eller sina förstutrappor vid dagens slut -
8:37 - 8:40och berätta en långsam saga för sina barn.
-
8:40 - 8:45De visste att de kunde sjunga sina
historier i hettan vid bomullsplockandet -
8:45 - 8:46och tobaksskördandet,
-
8:46 - 8:50visste att de kunde predika sina historier
och sy dem till lapptäcken, -
8:50 - 8:54vända de mest smärtsamma
till något skrattretande, -
8:54 - 8:57och genom det skrattet,
andas ut historien om ett land -
8:57 - 8:59som försökte åter och åter och åter igen
-
9:00 - 9:01att stjäla deras kroppar,
-
9:01 - 9:03deras kraft
-
9:03 - 9:04och deras historia.
-
9:06 - 9:10Så som barn lärde jag mig
att föreställa mig ett osynligt finger -
9:10 - 9:13som tog mig från ord till ord,
-
9:13 - 9:15från mening till mening,
-
9:15 - 9:18från okunskap till förståelse.
-
9:19 - 9:22Så när tekniken fortsätter att öka farten
-
9:22 - 9:24fortsätter jag att läsa sakta,
-
9:26 - 9:30och vet att jag respekterar
författarens verk -
9:30 - 9:32och historiens bestående styrka.
-
9:32 - 9:36Och jag läser sakta för
att dränka oväsendet -
9:36 - 9:39och minnas de som fanns innan mig,
-
9:39 - 9:46som antagligen var de första människorna
som äntligen lärde sig kontrollera eld -
9:46 - 9:48och omringade sin nya kraft
-
9:49 - 9:53av låga och ljus och värme.
-
9:54 - 9:58Och jag läser sakta för att minnas
den själviske jätten, -
9:58 - 10:00hur han slutligen rev ner muren
-
10:00 - 10:02och lät barnen springa fritt
genom hans trädgård. -
10:03 - 10:07Och jag läser sakta för att hylla
mina förfäder, -
10:07 - 10:10som inte tilläts läsa alls.
-
10:10 - 10:13Även de måste ha omringat eldar,
-
10:13 - 10:16milt talande om sina drömmar,
-
10:16 - 10:19sitt hopp, sin framtid.
-
10:20 - 10:25Varje gång vi läser, skriver eller
berättar en historia, -
10:25 - 10:27stiger vi in i deras cirkel,
-
10:28 - 10:31och den förblir obruten.
-
10:32 - 10:35Och berättelsens makt lever vidare.
-
10:36 - 10:37Tack.
-
10:37 - 10:40(Applåder)
- Title:
- Vad långsam läsning lärde mig om skrivande
- Speaker:
- Jacqueline Woodson
- Description:
-
Att läsa sakta - med sitt finger löpande under orden, även när hon blev tillsagd att inte göra så - har lett Jacqueline Woodson till ett liv skrivandes böcker att njuta av. I ett lyriskt tal bjuder hon in oss att sakta ned och uppskatta historier som tar oss till platser vi aldrig trodde vi skulle nå och introducera oss till människor vi aldrig trodde vi skulle möta. "Är det inte det som är meningen - att hitta ett sätt, när det kommer till kritan, att inte känna sig ensam i världen, och ett sätt att känna att vi ändrat den innan vi lämnar!?" frågar hon.
- Video Language:
- English
- Team:
- closed TED
- Project:
- TEDTalks
- Duration:
- 10:54
Lisbeth Pekkari approved Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing | ||
Lisbeth Pekkari accepted Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing | ||
Lisbeth Pekkari edited Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing | ||
katarina sethi edited Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing | ||
katarina sethi edited Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing | ||
katarina sethi edited Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing | ||
katarina sethi edited Swedish subtitles for What reading slowly taught me about writing |