Språk dör inte bara av sig själva. Folk överger sina modersmål för att dom blir tvungna till det. Ofta på grund av politisk press. 1892 hävdade Henry Pratt, en amerikansk general, att döda ursprungsfolkliga kulturer var det enda alternativet till att döda ursprungsfolk. Han sa: "Döda indianen, men rädda människan." Och fram till 1978 gjorde regeringen precis det genom att ta barn från deras familjer och tvinga in dom på internatskolor där dom fick engelska namn, och blev bestraffade om dom talade sitt eget språk. Assimilering var en komplettering till folkmord. Där finns 7 000 språk i dagsläget, men få är erkända av deras länders regeringar, eller har online-stöd. Så för folk från större delen av världens kulturer, är globaliseringen djupt alienerande. Det innebär att ge upp sitt eget språk för någon annans. Och om inget ändras, kan så många som 3 000 språk ha försvunnit om 80 år. Men saker håller på att ske. Världen runt, håller folk på att återuppliva sina egna språk, och återbygga sina kulturer. Så vitt vi vet, började språkrevitaliseringen vid en tid då antisemitismen var på frammarsch, på 1800-talet när judarna såg sitt forna språk, hebreiskan, som ett medel för kulturell revitalisering. Språket hade förvisso legat i dvala i över 1 000 år, men det var välbevarat i religiösa och filosofiska böcker. Så judiska aktivister studerade och lärde ut det till sina barn, och fostrade således de första talarna av hebreiska på 100 generationer. Idag är det modersmålet för fem miljoner judar. Och åtminstone för min del, som en assimilerad engelsktalande del av den judiska diasporan, en stöttepelare för kulturell självständighet. Och nu 2 000 år senare är vi fortfarande här. Fram tills nyligen var hebreiskans återuppväckande en ovanlighet. Få språk är så välbevarade som vårt var, och grundandet av Israel, den första judiska staten på över 1 000 år, skapade en sfär där hebreiskan kunde talas till vardags. Kort sagt, de flesta kulturer fick inte en chans. (Video) God kväll, jag heter Elizabeth och jag bor i Cornwall. Det där var korniska, det ursprungliga språket i Cornwall, som idag, tekniskt sett, är ett grevskap i södra England. Under 1900-talet kämpade aktivister i Cornwall för sin kultur. Språket hade inte talats på över 100 år, men dom använde gamla böcker och pjäser för att lära ut det till sina barn. Dock var den nya generationen av korniska talare utspridd över grevskapet och hade inte möjlighet att fritt tala språket. På 1990-talet hade korniskan återuppvaknat men den blomstrade inte. Sen, under tidigt 2000-tal, hittade korniska talare varandra online och nyttjade det digitala universumet för att tala dagligen. Därifrån togs klivet till att anordna reguljära evenemang där dom kunde samlas och tala offentligt. Nuförtiden lär vissa skolor ut korniska. Där finns skyltar på korniska, glassreklamer, Wikipedia, och till och med memes. (Skratt) (Skratt) Och med deras språk än en gång intakt, har folket i Cornwall säkrat ett erkännande som en keltisk nation sida vid sida med Irland, Skottland och Wales. De satte sig upp mot århundraden av assimilering och sa, "vi är inte ett grevskap i England. Vi är ett eget folk. Och vi är fortfarande här." Och de är inte de enda. Tunica-Biloxi-stammen från Louisiana håller på att återuppliva sitt språk. (Video) Jag heter Teyanna. Mina vänner kallar mig för "Tyst Storm". Det började på 80-talet, när Donna Pierite och hennes familj började åka till Baton Rouge och New Orleans för att ta fotokopior av gamla ordböcker som var undanstoppade i universitetsarkiv. Målet var att studera tunica och lära ut det till barnen och dela det med stammen. Idag leder de en tunica-renässans. Sedan 2014 är där närmare 100 talare i språkkurser, och enligt en räkning från 2017 32 nya flytande talare, av vilka några, som Donnas dotter Elisabeth, lär ut tunica till sina barn. Dom här nya talarna skapar material, Facebookvideor och även memes. (Skratt) (Skratt) (Skratt) Och ju mer dom publicerar, desto mer inspireras andra stamfränder att involvera sig. Nyligen skrev en stammedlem bosatt i Texas till Elisabeth på Facebook och frågade hur man säger "välsigna de här markerna". Det var för en skylt till tomten, så att hon kunde visa sina grannar att hennes kultur lever och frodas idag. Hebreiska, korniska, och tunica är bara tre exempel från en ström av språkaktivism på varje kontinent. Oavsett om de är jèrriais-talare från Kanalöarna, eller från Nairobi och talare av kenyanskt teckenspråk, så har alla grupper som försöker bevara eller återuppliva ett språk en sak gemensam: media, så att deras språk kan delas och läras ut. Och i takt med att internet växer, och utökar tillgången till media och skapande, är nu bevarande och återupplivande av folks traditionella språk enklare än någonsin tidigare. Vad är dina förfäders språk? Mina är hebreiska, jiddisch, ungerska, och skotsk gäliska, fast jag växte upp med engelska. Och som tur är för mig, finns alla dessa språken online. Hebreiska framförallt, det kom med i min iPhone, det finns i Google Translate, och har t.o.m. autokorrigering. Trotts att ditt språk kanske inte är fullt så lättillgängligt, uppmuntrar jag dig att kolla upp, för det finns en chans att någon, någonstans, har skapat material online. Att återta ditt språk och omfamna din kultur är ett starkt sätt att vara dig själv på i globaliseringens tidevarv, för som jag nyligen lärde mig att säga på hebreiska, "'nḥnw 'dyyn k'n" - vi är fortfarande här. Tack. (Applåder)