Yogi Berra, en amerikansk baseballspelare och filosof, sa: "Om vi inte vet var vi ska, kanske vi inte kommer fram." Samlingen av vetenskaplig forskning ger oss bättre inblick, bättre klarhet, i hur vår framtid kan se ut i ett förändrat klimat och vad det kan betyda för vår hälsa. Jag är här för att prata om en besläktad aspekt, om hur våra utsläpp av växthusgaser från förbränningen av fossila bränslen minskar näringsinnehållet i vår mat. Vi börjar med kostpyramiden. Ni känner alla till kostpyramiden. Vi behöver alla äta en varierad kost. Vi behöver proteiner, vi behöver mineraler, vi behöver vitaminer. Och det här är ett sätt för oss att se till att vi får i oss allt vi behöver varje dag så att vi kan växa och må bra. Men vi äter inte bara för att vi behöver det, vi äter också för nöjes skull. Bröd, pasta, pizza – det finns en massa mat som har kulturell betydelse. Vi tycker om att äta den. Så maten är viktig för vår kost, men den är också viktig för våra kulturer. Koldioxiden har ökat i mängd sedan den industriella revolutionens början, en ökning från 280 ppm, eller miljondelar, till över 410 ppm i dag, och den fortsätter öka. Kolet som växter behöver för att växa kommer från koldioxiden. Växterna tar upp den, och de bryter ner den så att de kan använda kolet för att växa. De behöver också näring från jorden. Så ja, koldioxid är växternas mat. Att koldioxidhalten ökar borde vara goda nyheter för livsmedelsförsörjningen i världen, som ska se till att alla har tillräckligt att äta varje dag. Ungefär 820 miljoner människor i världen får inte tillräckligt att äta varje dag. Så det finns en hel del skrivet om hur högre koldioxidhalter ska hjälpa till med livsmedelsförsörjningsproblemen. Vi behöver skynda på utvecklingen när det gäller jordbruksproduktiviteten för att livnära de nio till tio miljarder personer som kommer finnas år 2050 och för att uppfylla de Globala målen för hållbar utveckling, särskilt Mål 2, som rör tryggare livsmedelsförsörjning, bättre näring, och ökad tillgång för alla till den mat vi behöver. Vi vet att klimatförändringarna påverkar jordbruksproduktiviteten. Jorden har blivit ungefär en grad varmare sedan tiden före industrialiseringen. Det förändrar lokala temperatur- och nederbördsmönster, och det får konsekvenser för produktiviteten i jordbruket i många delar av världen. Och det är inte bara förändringarna i temperatur och nederbörd, det är extremerna. Extremer i form av värmeböljor, översvämningar och torka påverkar produktiviteten avsevärt. Och koldioxiden, förutom att den får växter att växa, har även andra följder, som att växter, när koldioxidhalten är högre, ökar produktionen av kolhydrater – socker och stärkelse – och minskar koncentrationen av proteiner och nödvändiga näringsämnen. Det här är väldigt viktigt för hur vi ser på livsmedelsförsörjningen i framtiden. För några kvällar sedan, i diskussionerna om klimatförändringarna, var det någon som sa att hen var fem sjundedels optimist: att hen är optimist fem dagar i veckan, och det här är ett ämne för de övriga två dagarna. Om vi tänker på mineraler påverkas nästan alla av dem av högre koldioxidhalter. Järn och zink påverkas särskilt mycket. Om du inte får tillräckligt med järn kan du få blodbrist. Det kan orsaka trötthet, andnöd, och ytterligare några ganska allvarliga åkommor. Om du inte får tillräckligt med zink kan du tappa matlusten. Det är ett betydande problem i världen. Ungefär en miljard människor har zinkbrist. Zink är väldigt viktigt för mödrar och barns hälsa. Det påverkar utvecklingen. B-vitaminer är nödvändiga av en mängd anledningar. De hjälper till att omvandla vår mat till energi. De är viktiga för många fysiologiska processer i vår kropp. Och när en växt har högre kolhalt får den mindre kväve och mindre B-vitaminer. Det påverkar inte bara oss. Boskap påverkas redan eftersom kvaliteten på deras bete försämras. Det här påverkar faktiskt alla som äter växter. Tänk till exempel på våra husdjur, som katter och hundar. Om du tittar på innehållsdeklarationen för maten för sällskapsdjur och hundar så finns det en stor andel spannmål i den maten. Så det här påverkar alla. Hur vet vi att det är ett problem? Vi känner till det från fältstudier och från experimentella studier gjorda i laboratorium. I fältstudierna – och jag kommer främst fokusera på vete och ris – finns det fält med till exempel ris som har delats in i olika jordlotter. Och lotterna är precis likadana: Jorden är densamma, nederbörden är densamma – allt är likadant. Förutom att man blåser ut koldioxid över några av jordlotterna. Så man kan jämföra hur det ser ut under de villkor vi har nu med de ökade koldioxidhalterna i framtiden. Jag deltog i en av de få studier som har undersökt det här. Vi tittade på 18 risfält i Kina och Japan och odlade dem under de omständigheter man kan förvänta sig senare under det här århundradet. När man tittar på slutsatserna är den vita stapeln hur det ser ut i dag, och den röda stapeln hur det kommer att se ut senare under 2000-talet. Proteinet minskar med ungefär tio procent, järn med ungefär åtta procent, zink med ungefär fem procent. Det låter inte som jättestora förändringar, men tänk på fattiga människor i alla länder, som främst lever på stärkelse, och att det här kommer att knuffa alla som är på gränsen över gränsen in i direkt näringsbrist och skapa alla möjliga hälsoproblem. Situationen är tydligare när det gäller B-vitaminer. För vitamin B1 och B2 är minskningen 17 procent. Pantotensyra, vitamin B5, minskar ungefär 13 procent. Folsyra minskar med 30 procent. Det här är medelvärden för de olika experimenten som har gjorts. Folsyra är nödvändigt för barns utveckling. Gravida kvinnor som inte får tillräckligt med folsyra löper mycket högre risk att föda barn med missbildningar. Så det här är väldigt allvarliga potentiella följder för vår hälsa av den fortsatta koldioxidökningen. I ett annat exempel, modelleringsarbetet här gjordes av Chris Weyant och hans kolleger, undersöktes den här kedjan från mer koldioxid till mindre järn och zink – de tittade bara på järn och zink – till olika hälsoeffekter. De undersökte malaria, diarrésjukdomar, lunginflammation, blodbrist, och undersökte vad följderna kunde bli år 2050. Ju mörkare färgen är här, desto större är följderna. Man kan se den största effekten i Asien och Afrika, men observera att i länder som USA och i länder i Europa kan befolkningen också drabbas. De uppskattade att 125 miljoner människor kunde påverkas. De skapade också modeller för vilka åtgärder som skulle vara mest effektiva, och deras slutsats var att det skulle vara att minska utsläppen av växthusgaser: Se till att växthusgaserna minskade till mitten av århundradet så att vi inte behöver oroa oss så mycket för följderna längre fram i framtiden. De här experimenten, de här modellerna, tog inte hänsyn till själva klimatförändringarna. De tittade bara på den ökade koldioxiden. Så när man lägger ihop dem, blir effekten mycket större än vad jag har visat er. Jag skulle nu vilja berätta för er hur mycket den mat ni åt till frukost, och den mat ni kommer att äta till lunch, har förändrats från den som era mor- och farföräldrar åt när det gäller näringsvärdet. Men det kan jag inte. Vi har ingen forskning på det. Jag skulle vilja berätta för er hur mycket bristen på mat i dag påverkas av förändringarna. Men det kan jag inte. Vi har ingen forskning på det heller. Det är mycket som vi behöver ta reda på om det här, även vad de möjliga lösningarna kan vara. Vi vet inte exakt vilka lösningarna är, men vi har en mängd alternativ. Vi har tekniska framsteg. Vi har växtförädling. Vi har bioberikning. Typen av jord kan påverka. Och, det skulle naturligtvis vara bra att veta hur de här förändringarna kan påverka vår framtida hälsa och våra barn och barnbarns hälsa. Den här sortens investeringar tar tid. Det kommer att ta tid att lösa alla de här problemen. Det finns inte någon nationell enhet eller företagsgrupp som bekostar den här forskningen. Vi behöver de här investeringarna för att ta reda på vart vi är på väg. Vad vi kan göra under tiden är att se till att alla människor får tillgång till en allsidig kost, inte bara i de rika delarna av världen, utan överallt. Vi måste, individuellt och kollektivt, minska utsläppen av växthusgaser för att minska utmaningarna som kommer att dyka upp i framtiden. Det har sagts att om du tycker att det är dyrt med utbildning, testa okunskap. Låt oss inte göra det. Låt oss investera i oss själva, i våra barn, och i vår planet. Tack. (Applåder)