0:00:01.012,0:00:03.539 För länge sedan levde en jätte, 0:00:04.353,0:00:09.167 en självisk jätte, vars fantastiska [br]trädgård var den vackraste i landet. 0:00:10.072,0:00:12.053 En kväll kom jätten hem 0:00:12.077,0:00:14.519 och hittade en massa barn[br]som lekte i hans trädgård, 0:00:14.543,0:00:16.136 och han blev rasande. 0:00:16.773,0:00:20.128 "Min egen trädgård är min egen trädgård!" 0:00:20.152,0:00:21.570 sa jätten. 0:00:22.359,0:00:24.720 Och han byggde en hög mur runt den. 0:00:25.886,0:00:30.881 Författaren Oscar Wilde skrev berättelsen[br]"Den själviske jätten" år 1888. 0:00:31.947,0:00:37.060 Nästan hundra år senare[br]flyttade jätten in i min Brooklyn-barndom 0:00:37.084,0:00:38.261 och försvann aldrig. 0:00:39.060,0:00:41.085 Jag uppfostrades i en religiös familj, 0:00:41.109,0:00:43.887 och växte upp läsandes [br]både Bibeln och Koranen. 0:00:44.566,0:00:47.990 Timmarna av läsande,[br]både religiöst och för nöjes skull, 0:00:48.014,0:00:51.078 var överlägset fler än tv-tittandet. 0:00:51.102,0:00:54.315 Vilken dag som helst[br]kunde man hitta mina syskon och mig 0:00:54.339,0:00:57.460 uppkrupna någonstans[br]i vår lägenhet läsandes, 0:00:57.484,0:00:59.022 ibland olyckliga, 0:00:59.046,0:01:02.802 för att på sommardagar i New York[br]exploderade brandposterna, 0:01:02.826,0:01:05.993 och till vår enorma avundsjuka[br]kunde vi höra våra vänner där nere 0:01:06.017,0:01:07.551 leka i det forsande vattnet, 0:01:07.575,0:01:11.048 deras oerhörda lycka som fann sin väg upp[br]genom våra öppna fönster. 0:01:11.588,0:01:14.716 Men jag lärde mig att ju djupare[br]jag tog mig in i mina böcker, 0:01:14.740,0:01:16.875 ju mer tid jag lade på varje mening, 0:01:16.899,0:01:19.524 desto mindre hörde jag oväsendet[br]från världen utanför. 0:01:19.960,0:01:22.952 Så, till skillnad från mina syskon,[br]som skyndade genom böcker, 0:01:22.976,0:01:24.565 så läste jag sakta - 0:01:24.589,0:01:26.943 väldigt, väldigt sakta. 0:01:27.816,0:01:31.146 Jag var barnet med sitt finger[br]löpande under orden, 0:01:31.170,0:01:35.672 tills jag blev tillsagd att inte göra så,[br]att stora barn inte använder fingret. 0:01:36.138,0:01:39.879 I tredje klass var vi tvungna att sitta[br]med händerna knäppta på bänken, 0:01:39.903,0:01:44.241 fick knäppa upp dem endast för att [br]vända sida, sen återvända till positionen. 0:01:45.061,0:01:47.552 Vår lärare var inte elak. 0:01:47.576,0:01:49.258 Det var på 1970-talet, 0:01:49.282,0:01:52.256 och hennes mål var att få oss att läsa [br]inte bara på klassnivå 0:01:52.280,0:01:53.767 utan långt över. 0:01:54.199,0:01:56.722 Och vi blev alltid pressade[br]till att läsa snabbare. 0:01:57.769,0:02:01.459 Men i tystnaden i min lägenhet,[br]utanför min lärares synfält, 0:02:01.483,0:02:03.914 lät jag fingret löpa under orden. 0:02:03.938,0:02:06.804 Och återigen berättade [br]den själviske jätten sin historia, 0:02:06.828,0:02:10.704 om hur han kände sig förrådd av barnen[br]som smög sig in i hans trädgård, 0:02:10.728,0:02:12.747 hur han hade byggt den höga muren, 0:02:12.771,0:02:15.262 och den höll barnen utanför, 0:02:15.286,0:02:17.660 men en grå vinter föll över hans trädgård 0:02:17.684,0:02:20.247 och bara stannade och stannade. 0:02:20.784,0:02:23.338 För varje omläsning[br]lärde jag mig någonting nytt 0:02:23.362,0:02:26.950 om de hårda stenarna på gatorna[br]som barnen blev tvungna att leka på 0:02:26.974,0:02:29.084 när de blev utvisade från trädgården, 0:02:29.108,0:02:32.496 om ömheten hos en liten pojke[br]som dök upp en dag, 0:02:32.520,0:02:34.662 och även om jätten själv. 0:02:34.686,0:02:37.737 Kanske var hans ord [br]trots allt inte ilskna. 0:02:37.761,0:02:40.032 Kanske var de en vädjan om empati, 0:02:40.056,0:02:41.600 om förståelse. 0:02:42.438,0:02:45.738 "Min egen trädgård är min egen trädgård." 0:02:47.566,0:02:50.300 Flera år senare hörde jag om[br]en författare, John Gardner, 0:02:50.324,0:02:52.601 som hänvisade till det[br]som "fiktiva drömmen", 0:02:52.625,0:02:54.345 eller "drömmen om fiktion", 0:02:54.369,0:02:57.580 och jag insåg att det var där jag var,[br]inuti i boken, 0:02:57.604,0:03:01.391 och spenderade tid med karaktärerna[br]och världen som författaren skapat 0:03:01.415,0:03:03.007 och bjudit in mig till. 0:03:03.031,0:03:06.119 Som barn visste jag[br]att historier skulle njutas av, 0:03:06.143,0:03:08.723 att historier ville vara långsamma, 0:03:08.747,0:03:13.568 och att någon författare hade spenderat [br]månader, kanske år, med att skriva dem. 0:03:13.592,0:03:14.939 Och mitt jobb som läsare - 0:03:14.963,0:03:18.169 speciellt den läsare som en dag [br]ville bli författare - 0:03:18.193,0:03:20.280 var att respektera den berättelsen. 0:03:21.445,0:03:27.179 Långt innan det fanns kabel-tv[br]eller internet eller ens telefon, 0:03:27.203,0:03:31.764 fanns det människor som delade idéer,[br]information och minnen genom historier. 0:03:31.788,0:03:35.359 Det är en av våra tidigaste former[br]av sammankopplande tekniker. 0:03:35.953,0:03:38.377 Det var historien om något bättre[br]ner längs Nilen 0:03:38.401,0:03:40.833 som fick egyptierna [br]att förflytta sig längs den, 0:03:40.857,0:03:43.041 historien om ett bättre sätt [br]att bevara döda 0:03:43.065,0:03:46.462 som tog Tutankhamons kvarlevor[br]in i 2000-talet. 0:03:46.486,0:03:48.431 Och för mer än två miljoner år sen,[br] 0:03:48.455,0:03:52.084 när de första människorna [br]började tillverka verktyg av sten, 0:03:52.108,0:03:53.759 måste någon ha sagt: "Tänk om?" 0:03:54.203,0:03:57.203 Och någon annan kom ihåg historien. 0:03:57.227,0:04:00.765 Och oavsett om de berättade den genom ord[br]eller gester eller teckningar, 0:04:00.789,0:04:03.754 så fördes den vidare; ihågkommen: 0:04:03.778,0:04:06.646 slå en hammare och hör dess historia. 0:04:07.536,0:04:09.472 Världen blir alltmer högljudd. 0:04:09.496,0:04:11.497 Vi har gått från bergsprängare 0:04:11.521,0:04:15.839 till Walkmen till portabla cd-spelare 0:04:15.863,0:04:17.807 till iPods 0:04:17.831,0:04:20.489 till vilken sång vi vill, när vi vill. 0:04:20.513,0:04:23.863 Vi har gått från de fyra[br]tv-kanalerna i min barndom 0:04:23.887,0:04:27.416 till vad som verkar oändlig[br]kabel-tv och strömning. 0:04:27.440,0:04:32.192 När teknik flyttar oss snabbare [br]och snabbare genom tid och rum, 0:04:32.216,0:04:35.452 känns det som att historien[br]blir knuffad ur vägen, 0:04:35.476,0:04:37.918 jag menar, bokstavligen knuffad[br]ut ur berättelsen. 0:04:38.640,0:04:42.256 Men även när vårt engagemang[br]med historier förändras, 0:04:42.280,0:04:47.847 eller det yttre övergår från bok[br]till ljud till Instagram till Snapchat, 0:04:47.871,0:04:50.416 så måste vi komma ihåg vårt finger[br]under orden. 0:04:50.440,0:04:53.059 Komma ihåg att historier, oavsett format, 0:04:53.083,0:04:56.374 alltid har tagit oss till platser [br]vi aldrig trodde vi skulle nå, 0:04:56.398,0:04:59.249 introducerat oss till folk[br]vi aldrig trodde vi skulle möta 0:04:59.273,0:05:02.432 och visat oss världar[br]som vi kanske skulle ha missat. 0:05:03.043,0:05:06.956 Så när tekniken fortsätter att gå[br]snabbare och snabbare, 0:05:06.980,0:05:09.116 är jag okej med något långsammare. 0:05:09.562,0:05:13.216 Mitt finger under orden har lett mig [br]till ett liv skrivandes böcker 0:05:13.240,0:05:15.636 för människor i alla åldrar, 0:05:15.660,0:05:17.500 böcker avsedda att läsas sakta, 0:05:17.524,0:05:19.008 att njutas av. 0:05:19.805,0:05:23.508 Min kärlek för att se djupt[br]och nära på världen, 0:05:23.532,0:05:26.799 för att sätta hela mig själv in i den,[br]och genom att göra det, 0:05:26.823,0:05:30.403 se de många, många möjligheterna[br]i en berättelse, 0:05:30.427,0:05:32.086 visade sig vara en gåva, 0:05:32.110,0:05:34.203 eftersom att ta mig den tiden 0:05:34.227,0:05:37.062 lärde mig allt [br]jag behövde veta om skrivande. 0:05:37.086,0:05:40.738 Och skrivande lärde mig allt [br]jag behövde veta om att skapa världar 0:05:40.762,0:05:44.247 där människor kunde bli sedda och hörda, 0:05:44.271,0:05:47.624 där deras erfarenheter[br]kunde bli legitimerade, 0:05:47.648,0:05:51.065 och där min historia,[br]läst eller hörd av en annan person, 0:05:51.089,0:05:54.284 inspirerade någonting i dem[br]som blev ett band mellan oss, 0:05:54.308,0:05:55.716 en konversation. 0:05:56.352,0:05:59.004 Och är inte det vad det här handlar om - 0:05:59.028,0:06:03.725 att hitta ett sätt, när det kommer till[br]kritan, att inte känna sig ensam i världen 0:06:03.749,0:06:07.647 och ett sätt att känna att[br]vi har förändrat den innan vi lämnar? 0:06:08.242,0:06:11.364 Sten till hammare, människa till mumie, 0:06:11.388,0:06:15.352 idé till historia -[br]och alltihop, ihågkommet. 0:06:16.641,0:06:19.576 Ibland läser vi för att förstå framtiden. 0:06:20.211,0:06:23.132 Ibland läser vi [br]för att förstå det förflutna. 0:06:23.156,0:06:27.155 Vi läser för att försvinna, för att glömma[br]de svåra tider vi lever i, 0:06:27.179,0:06:30.128 och vi läser för att minnas [br]de som fanns före oss, 0:06:30.152,0:06:31.969 som genomlevde någonting svårare. 0:06:32.643,0:06:34.990 Jag skriver av samma anledningar. 0:06:35.893,0:06:40.006 Innan vi kom till Brooklyn, bodde [br]min familj i Greenville, South Carolina, 0:06:40.030,0:06:42.849 i ett segregerat område[br]som hette Nicholtown. 0:06:43.749,0:06:46.176 Alla vi där var ättlingar till ett folk 0:06:46.200,0:06:48.997 som inte hade tillåtits [br]att lära sig läsa eller skriva. 0:06:49.651,0:06:51.081 Tänk er det: 0:06:51.105,0:06:55.076 faran i att förstå[br]hur bokstäver formar ord, 0:06:55.100,0:06:58.224 faran i orden själva, 0:06:58.248,0:07:02.333 faran i ett bildat folk[br]och deras historier. 0:07:03.666,0:07:06.835 Men mot denna bakgrund[br]att bli hotat till döds 0:07:06.859,0:07:09.151 för att hålla fast i en berättelse, 0:07:09.175,0:07:11.470 så dog inte våra historier, 0:07:11.494,0:07:14.540 eftersom det alltid finns[br]ännu en historia under den. 0:07:14.564,0:07:16.675 Och det är så det alltid har fungerat. 0:07:16.699,0:07:18.778 För så länge vi har kommunicerat, 0:07:18.802,0:07:20.903 har det funnits skikt i berättelsen, 0:07:20.927,0:07:24.593 historierna nedanför historierna[br]och de som är nedanför dem. 0:07:24.617,0:07:29.239 Det är så historier har och kommer att [br]fortsätta överleva. 0:07:29.263,0:07:33.573 När jag började koppla samman[br]sättet jag lärde mig skriva 0:07:33.597,0:07:35.326 och sättet jag lärde mig läsa 0:07:35.350,0:07:37.511 med ett nästan tystat folk, 0:07:38.336,0:07:43.473 förstod jag att min historia var större[br]och äldre och djupare 0:07:43.497,0:07:45.253 än jag någonsin skulle vara. 0:07:45.277,0:07:47.522 Och på grund av det[br]kommer det att fortsätta. 0:07:48.722,0:07:51.286 Bland dessa nästan tystade människor 0:07:51.310,0:07:54.100 fanns det de[br]som aldrig lärde sig att läsa. 0:07:55.433,0:07:58.933 Deras ättlingar, nu generationer [br]efter förslavningen, 0:07:59.798,0:08:00.966 om de var välbärgade nog 0:08:00.990,0:08:04.325 hade gått vidare till högskola,[br]universitet och utöver det. 0:08:04.758,0:08:08.463 Vissa, som min mormor och mina syskon,[br]verkade födas läsande, 0:08:08.487,0:08:10.872 som om historien [br]flyttat sig åt sidan för dem. 0:08:11.546,0:08:15.267 Vissa, som min mamma, rycktes med[br]av det stora migrationståget - 0:08:15.291,0:08:17.772 som inte var något egentligt tåg - 0:08:17.796,0:08:19.754 och kysste södern adjö. 0:08:20.362,0:08:23.272 Men här är historien inom den historien: 0:08:23.296,0:08:25.805 de som lämnade och de som stannade 0:08:25.829,0:08:28.269 bar med sig historien av en berättelse, 0:08:28.293,0:08:32.776 och visste starkt att skriva ner den [br]inte var den enda vägen att behålla den, 0:08:32.800,0:08:37.028 visste att de kunde sitta på sina verandor[br]eller sina förstutrappor vid dagens slut 0:08:37.052,0:08:39.581 och berätta en långsam saga för sina barn. 0:08:40.330,0:08:44.524 De visste att de kunde sjunga sina [br]historier i hettan vid bomullsplockandet 0:08:44.548,0:08:46.302 och tobaksskördandet, 0:08:46.326,0:08:50.274 visste att de kunde predika sina historier[br]och sy dem till lapptäcken, 0:08:50.298,0:08:54.128 vända de mest smärtsamma [br]till något skrattretande, 0:08:54.152,0:08:56.836 och genom det skrattet,[br]andas ut historien om ett land 0:08:56.860,0:08:59.485 som försökte åter och åter och åter igen 0:08:59.509,0:09:01.033 att stjäla deras kroppar, 0:09:01.057,0:09:02.676 deras kraft 0:09:02.700,0:09:04.032 och deras historia. 0:09:05.954,0:09:09.536 Så som barn lärde jag mig[br]att föreställa mig ett osynligt finger 0:09:09.560,0:09:12.956 som tog mig från ord till ord, 0:09:12.980,0:09:15.356 från mening till mening, 0:09:15.380,0:09:17.908 från okunskap till förståelse. 0:09:18.742,0:09:22.322 Så när tekniken fortsätter att öka farten 0:09:22.346,0:09:24.268 fortsätter jag att läsa sakta, 0:09:26.054,0:09:29.809 och vet att jag respekterar [br]författarens verk 0:09:29.833,0:09:32.422 och historiens bestående styrka. 0:09:32.446,0:09:35.673 Och jag läser sakta för [br]att dränka oväsendet 0:09:35.697,0:09:39.468 och minnas de som fanns innan mig, 0:09:39.492,0:09:45.698 som antagligen var de första människorna [br]som äntligen lärde sig kontrollera eld 0:09:45.722,0:09:48.117 och omringade sin nya kraft 0:09:48.926,0:09:52.713 av låga och ljus och värme. 0:09:53.853,0:09:57.546 Och jag läser sakta för att minnas[br]den själviske jätten, 0:09:57.570,0:09:59.872 hur han slutligen rev ner muren 0:09:59.896,0:10:02.356 och lät barnen springa fritt [br]genom hans trädgård. 0:10:03.325,0:10:07.377 Och jag läser sakta för att hylla[br]mina förfäder, 0:10:07.401,0:10:09.517 som inte tilläts läsa alls. 0:10:10.171,0:10:12.760 Även de måste ha omringat eldar, 0:10:12.784,0:10:16.154 milt talande om sina drömmar, 0:10:16.178,0:10:18.726 sitt hopp, sin framtid. 0:10:20.417,0:10:25.001 Varje gång vi läser, skriver eller [br]berättar en historia, 0:10:25.025,0:10:27.300 stiger vi in i deras cirkel, 0:10:28.339,0:10:30.509 och den förblir obruten. 0:10:31.515,0:10:35.098 Och berättelsens makt lever vidare. 0:10:36.047,0:10:37.200 Tack. 0:10:37.222,0:10:40.192 (Applåder)