WEBVTT

00:00:00.810 --> 00:00:04.841
Låt mig berätta en historia
om död och arkitektur.

NOTE Paragraph

00:00:04.841 --> 00:00:09.471
För hundra år sedan dog vi
av infektioner som lunginflammation,

00:00:09.471 --> 00:00:12.598
som, om de fick grepp,
ganska omgående tog livet av oss.

00:00:12.598 --> 00:00:16.502
Man dog hemma, i sin säng,
omgiven av sin familj,

00:00:16.502 --> 00:00:18.294
det var det vanligaste scenariot

00:00:18.294 --> 00:00:20.884
eftersom man inte
hade tillgång till sjukvård.

NOTE Paragraph

00:00:21.374 --> 00:00:24.393
Men på 1900-talet
skedde stora förändringar.

00:00:24.393 --> 00:00:26.490
Nya mediciner som penicillin utvecklades

00:00:26.490 --> 00:00:28.975
så infektionssjukdomar kunde botas.

00:00:28.975 --> 00:00:32.249
Nya medicinska tekniker
som röntgenmaskinen uppfanns.

00:00:32.249 --> 00:00:34.501
Eftersom de var stora och dyra,

00:00:34.501 --> 00:00:37.419
behövdes stora, centraliserade byggnader,

00:00:37.419 --> 00:00:39.818
vilka blev grunden
till våra moderna sjukhus.

NOTE Paragraph

00:00:39.818 --> 00:00:41.241
Efter andra världskriget,

00:00:41.241 --> 00:00:43.881
utformade många länder
allmänna sjukvårdssystem

00:00:43.881 --> 00:00:46.358
så att de som behövde kunde få vård.

00:00:46.358 --> 00:00:50.777
Det resulterade i att medellivslängden
ökade från ca 45 år i början av 1900-talet

00:00:50.777 --> 00:00:52.960
till nästan det dubbla idag.

00:00:52.960 --> 00:00:57.058
1900-talet präglades av stor optimism
kring vad vetenskapen kunde erbjuda,

00:00:57.058 --> 00:01:00.635
men med allt fokus på livet,
glömdes döden bort,

00:01:00.635 --> 00:01:03.190
även om inställningen
till döden ändrades avsevärt.

NOTE Paragraph

00:01:03.580 --> 00:01:04.783
Jag arbetar som arkitekt,

00:01:04.783 --> 00:01:07.825
och under de senaste 2,5 åren
har jag studerat dessa förändringar

00:01:07.825 --> 00:01:11.179
och betydelsen för arkitekturens
relation till döden och döendet.

00:01:11.179 --> 00:01:14.412
Idag tenderar vi att dö
av cancer och hjärtsjukdomar,

00:01:14.412 --> 00:01:18.408
vilket innebär att många av oss
kommer att vara långvarigt sjuka

00:01:18.408 --> 00:01:20.082
i slutet av våra liv.

00:01:20.082 --> 00:01:21.495
Under den perioden

00:01:21.495 --> 00:01:26.558
kommer vi troligtvis spendera mycket tid
på sjukhus, hospice och sjukhem.

NOTE Paragraph

00:01:26.558 --> 00:01:28.764
Vi har väl alla besökt
ett modernt sjukhus.

00:01:28.764 --> 00:01:32.154
Ni känner till det fluorescerande ljuset,
de ändlösa korridorerna

00:01:32.154 --> 00:01:35.172
och raderna med obekväma stolar.

00:01:35.172 --> 00:01:38.934
Sjukhusarkitekturen har förtjänat
sitt dåliga rykte.

00:01:38.934 --> 00:01:42.091
Men överraskande nog
har det inte alltid varit så här.

NOTE Paragraph

00:01:42.091 --> 00:01:46.425
Detta är L'Ospedale degli Innocenti,
byggt 1419 av Brunelleschi,

00:01:46.425 --> 00:01:50.172
som var en av de mest berömda och
inflytelserika arkitekterna under sin tid.

00:01:50.172 --> 00:01:53.515
När jag tittar på den
och jämför med dagens sjukhus,

00:01:53.515 --> 00:01:56.603
överraskas jag av byggnadens kvaliteter.

00:01:56.603 --> 00:01:58.252
Den är helt enkelt fantastisk.

00:01:58.252 --> 00:02:00.086
Den har innergårdar

00:02:00.086 --> 00:02:02.619
så att alla rum
får in dagsljus och friskluft,

00:02:02.619 --> 00:02:05.032
rummen är stora med högt i tak,

00:02:05.032 --> 00:02:07.316
så att de känns behagligare att vistas i.

00:02:07.316 --> 00:02:09.041
Vacker är den också.

00:02:09.041 --> 00:02:12.862
På något vis, har vi glömt
att det ens är möjligt för ett sjukhus.

NOTE Paragraph

00:02:12.862 --> 00:02:15.495
Om vi vill ha byggnader
som är mer anpassade för döende,

00:02:15.495 --> 00:02:17.135
måste vi börja diskutera det,

00:02:17.135 --> 00:02:19.596
men eftersom vi upplever ämnet
som obehagligt,

00:02:19.596 --> 00:02:20.926
pratar vi inte om det,

00:02:20.926 --> 00:02:24.458
och vi ifrågasätter inte heller
hur samhället hanterar ämnet.

00:02:24.458 --> 00:02:26.238
En av de saker som förvånade mig mest

00:02:26.238 --> 00:02:27.542
i min forskning,

00:02:27.542 --> 00:02:30.167
var hur attityderna förändrats genom åren.

00:02:30.167 --> 00:02:32.479
Detta är det första krematoriet
i Storbritannien,

00:02:32.479 --> 00:02:35.518
och det uppfördes i Working på 1870-talet.

00:02:35.518 --> 00:02:38.485
När det byggdes protesterade byborna.

00:02:38.485 --> 00:02:43.548
Kremering var inte socialt accepterat,
99,8 procent av de döda begravdes.

00:02:43.548 --> 00:02:47.444
Trots det kremeras 75 procent idag,
bara 100 år senare.

00:02:47.444 --> 00:02:50.061
Människor är egentligen
väldigt öppna för förändringar

00:02:50.061 --> 00:02:52.512
om de får en chans att prata om dem.

NOTE Paragraph

00:02:52.512 --> 00:02:55.675
Ett samtal kring död och arkitektur

00:02:55.675 --> 00:02:58.694
var vad jag ville starta i samband
med min första utställning

00:02:58.694 --> 00:03:02.220
i Venedig i juni,
som hette "Döden i Venedig."

00:03:03.650 --> 00:03:05.494
Den var tänkt att vara ganska lekfull

00:03:05.494 --> 00:03:07.692
så att folk skulle kunna delta aktivt.

00:03:07.692 --> 00:03:10.737
Ett av utställningsföremålen,
är en interaktiv karta över London

00:03:10.737 --> 00:03:13.382
som visar hur stor del
av fastigheterna i centrum

00:03:13.382 --> 00:03:15.501
som ägnas åt döden och döendet,

00:03:15.501 --> 00:03:17.730
när man sveper med handen över kartan,

00:03:17.730 --> 00:03:22.699
över fastigheter, byggnader eller 
kyrkogårdar, visas namnet på dem.

00:03:22.699 --> 00:03:25.207
En annan del av utställningen
visade en serie vykort

00:03:25.207 --> 00:03:27.204
som människor kunde ta med sig.

00:03:27.204 --> 00:03:31.620
Det var bilder på människors hem
och sjukhus, kyrkogårdar och bårhus,

00:03:32.100 --> 00:03:34.541
och de berättar om de olika platser

00:03:34.541 --> 00:03:37.374
vi passerar både före och efter döden.

00:03:37.374 --> 00:03:41.969
Vi ville visa att platsen där vi dör
är en viktig del för hur vi dör.

00:03:43.179 --> 00:03:44.932
Det märkligaste var

NOTE Paragraph

00:03:44.950 --> 00:03:47.583
hur besökarna reagerade på utställningen,

00:03:47.583 --> 00:03:50.121
speciellt på de audiovisuella delarna.

00:03:50.121 --> 00:03:53.813
En del dansade och hoppade och sprang

00:03:53.813 --> 00:03:56.808
för att aktivera de interaktiva delarna,

00:03:56.808 --> 00:03:58.922
och rätt som det var stannade de

00:03:58.922 --> 00:04:01.746
och påminde sig om
att utställningen handlade om döden,

00:04:01.746 --> 00:04:04.610
och att det kanske inte var så
de förväntades göra.

00:04:04.610 --> 00:04:06.667
Men frågan är om det bara finns

00:04:06.667 --> 00:04:09.312
ett rätt sätt att agera på kring döden,

00:04:09.312 --> 00:04:11.873
och om det inte är så,
vill jag be er fundera kring

00:04:11.873 --> 00:04:13.863
vad som är en bra död,

00:04:13.863 --> 00:04:17.752
och hur ni tycker att en arkitektur
som stöder det kan utformas,

00:04:17.752 --> 00:04:22.480
och om den i så fall skulle kunna vara
lite mindre så här och lite mer så här?

NOTE Paragraph

00:04:22.480 --> 00:04:24.084
Tack så mycket.

NOTE Paragraph

00:04:24.084 --> 00:04:26.714
(Applåder)