1
00:00:00,810 --> 00:00:04,841
Låt mig berätta en historia
om död och arkitektur.

2
00:00:04,841 --> 00:00:09,471
För hundra år sedan dog vi
av infektioner som lunginflammation,

3
00:00:09,471 --> 00:00:12,598
som, om de fick grepp,
ganska omgående tog livet av oss.

4
00:00:12,598 --> 00:00:16,502
Man dog hemma, i sin säng,
omgiven av sin familj,

5
00:00:16,502 --> 00:00:18,294
det var det vanligaste scenariot

6
00:00:18,294 --> 00:00:20,884
eftersom man inte
hade tillgång till sjukvård.

7
00:00:21,374 --> 00:00:24,393
Men på 1900-talet
skedde stora förändringar.

8
00:00:24,393 --> 00:00:26,490
Nya mediciner som penicillin utvecklades

9
00:00:26,490 --> 00:00:28,975
så infektionssjukdomar kunde botas.

10
00:00:28,975 --> 00:00:32,249
Nya medicinska tekniker
som röntgenmaskinen uppfanns.

11
00:00:32,249 --> 00:00:34,501
Eftersom de var stora och dyra,

12
00:00:34,501 --> 00:00:37,419
behövdes stora, centraliserade byggnader,

13
00:00:37,419 --> 00:00:39,818
vilka blev grunden
till våra moderna sjukhus.

14
00:00:39,818 --> 00:00:41,241
Efter andra världskriget,

15
00:00:41,241 --> 00:00:43,881
utformade många länder
allmänna sjukvårdssystem

16
00:00:43,881 --> 00:00:46,358
så att de som behövde kunde få vård.

17
00:00:46,358 --> 00:00:50,777
Det resulterade i att medellivslängden
ökade från ca 45 år i början av 1900-talet

18
00:00:50,777 --> 00:00:52,960
till nästan det dubbla idag.

19
00:00:52,960 --> 00:00:57,058
1900-talet präglades av stor optimism
kring vad vetenskapen kunde erbjuda,

20
00:00:57,058 --> 00:01:00,635
men med allt fokus på livet,
glömdes döden bort,

21
00:01:00,635 --> 00:01:03,190
även om inställningen
till döden ändrades avsevärt.

22
00:01:03,580 --> 00:01:04,783
Jag arbetar som arkitekt,

23
00:01:04,783 --> 00:01:07,825
och under de senaste 2,5 åren
har jag studerat dessa förändringar

24
00:01:07,825 --> 00:01:11,179
och betydelsen för arkitekturens
relation till döden och döendet.

25
00:01:11,179 --> 00:01:14,412
Idag tenderar vi att dö
av cancer och hjärtsjukdomar,

26
00:01:14,412 --> 00:01:18,408
vilket innebär att många av oss
kommer att vara långvarigt sjuka

27
00:01:18,408 --> 00:01:20,082
i slutet av våra liv.

28
00:01:20,082 --> 00:01:21,495
Under den perioden

29
00:01:21,495 --> 00:01:26,558
kommer vi troligtvis spendera mycket tid
på sjukhus, hospice och sjukhem.

30
00:01:26,558 --> 00:01:28,764
Vi har väl alla besökt
ett modernt sjukhus.

31
00:01:28,764 --> 00:01:32,154
Ni känner till det fluorescerande ljuset,
de ändlösa korridorerna

32
00:01:32,154 --> 00:01:35,172
och raderna med obekväma stolar.

33
00:01:35,172 --> 00:01:38,934
Sjukhusarkitekturen har förtjänat
sitt dåliga rykte.

34
00:01:38,934 --> 00:01:42,091
Men överraskande nog
har det inte alltid varit så här.

35
00:01:42,091 --> 00:01:46,425
Detta är L'Ospedale degli Innocenti,
byggt 1419 av Brunelleschi,

36
00:01:46,425 --> 00:01:50,172
som var en av de mest berömda och
inflytelserika arkitekterna under sin tid.

37
00:01:50,172 --> 00:01:53,515
När jag tittar på den
och jämför med dagens sjukhus,

38
00:01:53,515 --> 00:01:56,603
överraskas jag av byggnadens kvaliteter.

39
00:01:56,603 --> 00:01:58,252
Den är helt enkelt fantastisk.

40
00:01:58,252 --> 00:02:00,086
Den har innergårdar

41
00:02:00,086 --> 00:02:02,619
så att alla rum
får in dagsljus och friskluft,

42
00:02:02,619 --> 00:02:05,032
rummen är stora med högt i tak,

43
00:02:05,032 --> 00:02:07,316
så att de känns behagligare att vistas i.

44
00:02:07,316 --> 00:02:09,041
Vacker är den också.

45
00:02:09,041 --> 00:02:12,862
På något vis, har vi glömt
att det ens är möjligt för ett sjukhus.

46
00:02:12,862 --> 00:02:15,495
Om vi vill ha byggnader
som är mer anpassade för döende,

47
00:02:15,495 --> 00:02:17,135
måste vi börja diskutera det,

48
00:02:17,135 --> 00:02:19,596
men eftersom vi upplever ämnet
som obehagligt,

49
00:02:19,596 --> 00:02:20,926
pratar vi inte om det,

50
00:02:20,926 --> 00:02:24,458
och vi ifrågasätter inte heller
hur samhället hanterar ämnet.

51
00:02:24,458 --> 00:02:26,238
En av de saker som förvånade mig mest

52
00:02:26,238 --> 00:02:27,542
i min forskning,

53
00:02:27,542 --> 00:02:30,167
var hur attityderna förändrats genom åren.

54
00:02:30,167 --> 00:02:32,479
Detta är det första krematoriet
i Storbritannien,

55
00:02:32,479 --> 00:02:35,518
och det uppfördes i Working på 1870-talet.

56
00:02:35,518 --> 00:02:38,485
När det byggdes protesterade byborna.

57
00:02:38,485 --> 00:02:43,548
Kremering var inte socialt accepterat,
99,8 procent av de döda begravdes.

58
00:02:43,548 --> 00:02:47,444
Trots det kremeras 75 procent idag,
bara 100 år senare.

59
00:02:47,444 --> 00:02:50,061
Människor är egentligen
väldigt öppna för förändringar

60
00:02:50,061 --> 00:02:52,512
om de får en chans att prata om dem.

61
00:02:52,512 --> 00:02:55,675
Ett samtal kring död och arkitektur

62
00:02:55,675 --> 00:02:58,694
var vad jag ville starta i samband
med min första utställning

63
00:02:58,694 --> 00:03:02,220
i Venedig i juni,
som hette "Döden i Venedig."

64
00:03:03,650 --> 00:03:05,494
Den var tänkt att vara ganska lekfull

65
00:03:05,494 --> 00:03:07,692
så att folk skulle kunna delta aktivt.

66
00:03:07,692 --> 00:03:10,737
Ett av utställningsföremålen,
är en interaktiv karta över London

67
00:03:10,737 --> 00:03:13,382
som visar hur stor del
av fastigheterna i centrum

68
00:03:13,382 --> 00:03:15,501
som ägnas åt döden och döendet,

69
00:03:15,501 --> 00:03:17,730
när man sveper med handen över kartan,

70
00:03:17,730 --> 00:03:22,699
över fastigheter, byggnader eller 
kyrkogårdar, visas namnet på dem.

71
00:03:22,699 --> 00:03:25,207
En annan del av utställningen
visade en serie vykort

72
00:03:25,207 --> 00:03:27,204
som människor kunde ta med sig.

73
00:03:27,204 --> 00:03:31,620
Det var bilder på människors hem
och sjukhus, kyrkogårdar och bårhus,

74
00:03:32,100 --> 00:03:34,541
och de berättar om de olika platser

75
00:03:34,541 --> 00:03:37,374
vi passerar både före och efter döden.

76
00:03:37,374 --> 00:03:41,969
Vi ville visa att platsen där vi dör
är en viktig del för hur vi dör.

77
00:03:43,179 --> 00:03:44,932
Det märkligaste var

78
00:03:44,950 --> 00:03:47,583
hur besökarna reagerade på utställningen,

79
00:03:47,583 --> 00:03:50,121
speciellt på de audiovisuella delarna.

80
00:03:50,121 --> 00:03:53,813
En del dansade och hoppade och sprang

81
00:03:53,813 --> 00:03:56,808
för att aktivera de interaktiva delarna,

82
00:03:56,808 --> 00:03:58,922
och rätt som det var stannade de

83
00:03:58,922 --> 00:04:01,746
och påminde sig om
att utställningen handlade om döden,

84
00:04:01,746 --> 00:04:04,610
och att det kanske inte var så
de förväntades göra.

85
00:04:04,610 --> 00:04:06,667
Men frågan är om det bara finns

86
00:04:06,667 --> 00:04:09,312
ett rätt sätt att agera på kring döden,

87
00:04:09,312 --> 00:04:11,873
och om det inte är så,
vill jag be er fundera kring

88
00:04:11,873 --> 00:04:13,863
vad som är en bra död,

89
00:04:13,863 --> 00:04:17,752
och hur ni tycker att en arkitektur
som stöder det kan utformas,

90
00:04:17,752 --> 00:04:22,480
och om den i så fall skulle kunna vara
lite mindre så här och lite mer så här?

91
00:04:22,480 --> 00:04:24,084
Tack så mycket.

92
00:04:24,084 --> 00:04:26,714
(Applåder)