WEBVTT

00:00:00.796 --> 00:00:02.873
Ikväll hävdar jag

00:00:02.873 --> 00:00:07.479
att när du bjuder in någon närstående,
en vän eller till och med en främling

00:00:07.479 --> 00:00:10.060
till att spela in en 
meningsfull intervju med dig

00:00:10.060 --> 00:00:12.586
kan det visa sig vara
ett av de viktigaste ögonblicken

00:00:12.606 --> 00:00:16.951
i den människans liv, och i ditt.

NOTE Paragraph

00:00:17.321 --> 00:00:20.635
När jag var 22 hade jag turen
att upptäcka mitt kall

00:00:20.635 --> 00:00:23.285
när jag började göra radioreportage.

00:00:23.285 --> 00:00:26.699
Nästan exakt samtidigt
fick jag reda på att min pappa,

00:00:26.699 --> 00:00:30.378
som jag stod väldigt nära,
var homosexuell.

00:00:30.378 --> 00:00:32.870
Jag hade ingen aning.

00:00:32.870 --> 00:00:35.218
Vi var en väldigt tajt familj,

00:00:35.218 --> 00:00:37.519
och jag var förkrossad.

00:00:37.519 --> 00:00:40.044
En gång, i en av våra
spända konversationer,

00:00:40.044 --> 00:00:42.724
nämnde min pappa Stonewallupproret.

00:00:42.724 --> 00:00:45.908
Han berättade att en natt 1969

00:00:45.908 --> 00:00:48.773
gjorde en grupp unga svarta
och latinamerikanska dragqueens

00:00:48.773 --> 00:00:52.419
motstånd mot polisen 
i en gaybar på Manhattan,

00:00:52.419 --> 00:00:54.299
den hette Stonewall Inn,

00:00:54.299 --> 00:00:57.828
och detta var starten
för den moderna HBTQ-rörelsen.

NOTE Paragraph

00:00:57.828 --> 00:01:01.417
Det var en fantastisk historia
och den väckte mitt intresse.

00:01:01.417 --> 00:01:05.748
Så jag tog fram min bandspelare
och bestämde mig för att ta reda på mer.

00:01:05.748 --> 00:01:09.804
Med hjälp av en ung arkivarie 
som hette Michael Shirker,

00:01:09.804 --> 00:01:12.241
letade vi upp alla vi kunde hitta

00:01:12.241 --> 00:01:15.587
som hade varit
på Stonewall Inn den kvällen.

00:01:15.587 --> 00:01:17.514
När jag spelade in dessa intervjuer,

00:01:17.514 --> 00:01:19.893
såg jag hur mikrofonen 
gav mig tillstånd att

00:01:19.893 --> 00:01:22.779
gå till platser jag annars aldrig
skulle ha gått till

00:01:22.779 --> 00:01:26.912
och tala med personer som 
jag nog aldrig annars skulle ha talat med.

00:01:26.912 --> 00:01:28.614
Jag hade förmånen att få lära känna

00:01:28.614 --> 00:01:32.878
några av de mest fantastiska,
häftiga och modiga människor

00:01:32.878 --> 00:01:34.440
jag nånsin hade träffat.

00:01:34.440 --> 00:01:36.634
Det var första gången
som Stonewall-historien

00:01:36.634 --> 00:01:38.986
hade berättats för en nationell publik.

00:01:38.986 --> 00:01:41.239
Jag tillägnade programmet till min far,

00:01:41.449 --> 00:01:46.715
det förändrade min relation till honom,
och det förändrade mitt liv.

NOTE Paragraph

00:01:48.131 --> 00:01:51.617
Under de följande 15 åren
gjorde jag många fler radiodokumentärer,

00:01:51.617 --> 00:01:55.561
för att rikta ljuset mot människor
man sällan hör från i media.

00:01:55.561 --> 00:01:57.130
Om och om igen

00:01:57.130 --> 00:01:59.680
såg jag hur en enkel intervju

00:01:59.680 --> 00:02:01.690
kunde betyda så mycket för människor,

00:02:01.690 --> 00:02:05.501
särskilt de som fått höra
att deras historier inte betydde något.

00:02:05.501 --> 00:02:07.900
Jag kunde bokstavligen
se dem sträcka på ryggen

00:02:07.900 --> 00:02:10.866
när de började tala in i mikrofonen.

NOTE Paragraph

00:02:10.866 --> 00:02:15.371
1998 gjorde jag en dokumentär
om de sista ungkarlshotellen

00:02:15.371 --> 00:02:17.412
i Bowery-kvarteret på Manhattan.

00:02:17.412 --> 00:02:20.092
Män bodde på dessa 
billiga hotell i decennier.

00:02:20.092 --> 00:02:22.584
De bodde i bås stora som fängelseceller

00:02:22.584 --> 00:02:23.894
täckta med hönsnät

00:02:23.894 --> 00:02:27.088
så att det inte gick att hoppa över
från ett rum till nästa.

00:02:27.088 --> 00:02:30.907
Senare skrev jag en bok om dessa män, 
tillsammans med fotografen Harvey Wang.

00:02:30.907 --> 00:02:33.281
Jag minns hur jag gick in
på ett ungkarlshotell

00:02:33.281 --> 00:02:37.468
med en tidig version av boken
och visade en av killarna hans sida.

00:02:37.879 --> 00:02:40.274
Han stirrade på den, helt tyst,

00:02:40.274 --> 00:02:42.363
sedan tog han boken ur min hand

00:02:42.363 --> 00:02:45.846
och sprang genom 
den långa, smala korridoren

00:02:45.846 --> 00:02:47.345
medan han höll den över huvudet

00:02:47.345 --> 00:02:51.590
och skrek, "Jag finns! Jag finns."

00:02:51.590 --> 00:02:54.583
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:02:56.733 --> 00:03:00.484
På sätt och vis blev "Jag finns"
stridssignalen för StoryCorps,

00:03:00.484 --> 00:03:03.880
en galen idé som jag fått 
dussintalet år tidigare.

00:03:03.880 --> 00:03:06.289
Tanken var att ta dokumentärt arbete

00:03:06.289 --> 00:03:08.096
och vända det upp och ner.

00:03:08.096 --> 00:03:10.370
Traditionellt sett har dokumentärer

00:03:10.370 --> 00:03:14.596
handlat om att spela in intervjuer
för att skapa konst eller underhållning

00:03:14.596 --> 00:03:18.814
eller utbildning som ses eller hörs
av väldigt många människor,

00:03:18.814 --> 00:03:20.325
men jag ville testa en grej

00:03:20.325 --> 00:03:23.233
där intervjun är 
själva syftet med arbetet,

00:03:23.233 --> 00:03:26.265
och se om vi kunde ge många,
många fler människor chansen

00:03:26.265 --> 00:03:28.819
att bli hörda på det viset.

00:03:28.819 --> 00:03:32.119
Så på Grand Central Terminal,
för 11 år sedan,

00:03:32.119 --> 00:03:35.822
byggde vi ett bås där vem som helst
kan hedra någon annan

00:03:35.822 --> 00:03:39.333
genom att intervjua dem om deras liv.

00:03:39.333 --> 00:03:43.334
Du kommer till båset, möts av
en hjälpreda som tar med dig in.

00:03:43.334 --> 00:03:45.761
Du sitter mitt emot, låt säga, din morfar

00:03:45.761 --> 00:03:48.793
i närmare en timme och lyssnar och pratar.

00:03:48.793 --> 00:03:52.565
Många tänker på det som att
om detta skulle vara vårt sista samtal,

00:03:52.565 --> 00:03:55.300
vad skulle jag vilja fråga
och säga till den här personen

00:03:55.300 --> 00:03:57.696
som betyder så mycket för mig?

00:03:57.696 --> 00:04:01.203
När sessionen är slut går du därifrån
med en kopia av intervjun

00:04:01.203 --> 00:04:03.861
och en annan kopia hamnar hos
American Folklife Center

00:04:03.861 --> 00:04:05.719
i kongressbiblioteket

00:04:05.719 --> 00:04:10.025
så att dina barnbarnsbarn en dag
kan lära känna din morfar

00:04:10.025 --> 00:04:12.368
genom hans röst och berättelse.

NOTE Paragraph

00:04:13.168 --> 00:04:16.505
Så vi öppnar det här båset
på ett av de rörigaste ställena i världen

00:04:16.505 --> 00:04:19.918
och bjuder in folk till att ha
dessa förtroliga konversationer

00:04:19.918 --> 00:04:21.259
med en annan människa.

00:04:21.259 --> 00:04:26.085
Jag visste inte om det skulle funka,
men det gjorde det, direkt från start.

00:04:26.085 --> 00:04:28.884
Folk behandlade upplevelsen
med otrolig respekt,

00:04:28.884 --> 00:04:32.471
och fantastiska samtal ägde rum i båset.

NOTE Paragraph

00:04:32.471 --> 00:04:35.002
Jag vill spela upp ett animerat utdrag

00:04:35.002 --> 00:04:38.543
ur en intervju inspelad i det där 
ursprungliga båset på Grand Central.

00:04:38.543 --> 00:04:43.141
Detta är 12-åriga Joshua Littman
som intervjuar sin mamma, Sarah.

00:04:43.141 --> 00:04:45.017
Josh har Aspergers syndrom.

00:04:45.017 --> 00:04:48.352
Som ni kanske vet är barn
med Aspergers otroligt smarta

00:04:48.352 --> 00:04:50.411
men har svårt med det sociala.

00:04:50.411 --> 00:04:52.080
De är oftast besatta av saker.

00:04:52.080 --> 00:04:54.276
För Josh är det djur,

00:04:54.276 --> 00:04:57.199
så det här är Josh som pratar
med sin mamma Sarah

00:04:57.199 --> 00:04:59.922
på Grand Central för nio år sedan.

NOTE Paragraph

00:05:00.239 --> 00:05:02.676
(Video) Josh Littman:
På en skala från 1 till 10,

00:05:02.676 --> 00:05:05.378
tror du ditt liv skulle vara
annorlunda utan djur?

00:05:05.378 --> 00:05:08.235
Sarah Littman: Jag tror 
det skulle vara en åtta utan djur,

00:05:08.235 --> 00:05:11.179
för de ger så mycket glädje till livet.

NOTE Paragraph

00:05:11.179 --> 00:05:13.708
JL: Skulle livet vara annorlunda 
på nåt annat sätt?

NOTE Paragraph

00:05:13.708 --> 00:05:16.617
SL: Jag skulle klara mig utan
kackerlackor och ormar.

NOTE Paragraph

00:05:16.617 --> 00:05:19.268
JL: Jag har inget emot ormar
så länge de inte är giftiga

00:05:19.268 --> 00:05:20.919
eller stryper en eller sånt.

NOTE Paragraph

00:05:20.919 --> 00:05:22.458
SL: Jag är ingen ormmänniska --

NOTE Paragraph

00:05:22.458 --> 00:05:25.038
JL: Men kackerlackan är ju
insekten vi älskar att hata.

NOTE Paragraph

00:05:25.038 --> 00:05:26.651
SL: Ja, verkligen.

NOTE Paragraph

00:05:26.651 --> 00:05:29.835
JL: Har du nån gång tänkt
att du inte skulle klara av att ha barn?

NOTE Paragraph

00:05:29.835 --> 00:05:33.205
SL: Jag minns när du var bebis,
du hade riktigt svår kolik,

00:05:33.205 --> 00:05:34.708
så du bara grät och grät.

NOTE Paragraph

00:05:34.708 --> 00:05:37.635
JL: Vad är kolik?
SL: Det är när man har magknip

00:05:37.635 --> 00:05:40.130
och allt man gör är att skrika
i typ fyra timmar.

NOTE Paragraph

00:05:40.130 --> 00:05:42.333
JL: Till och med högre än Amy?

NOTE Paragraph

00:05:42.333 --> 00:05:45.617
SL: Du var ganska högljudd,
men Amys skrik var gällare.

NOTE Paragraph

00:05:45.617 --> 00:05:48.861
JL: Jag tycker det känns
som att alla tycker bättre om Amy,

00:05:48.861 --> 00:05:51.671
som att hon är en perfekt liten ängel.

NOTE Paragraph

00:05:51.671 --> 00:05:55.644
SL: Jag kan förstå varför du tror
att folk tycker bättre om Amy,

00:05:55.644 --> 00:05:58.483
och jag säger inte att det är
på grund av din Aspergers,

00:05:58.483 --> 00:06:01.487
men för Amy är det enkelt att vara vänlig,

00:06:01.487 --> 00:06:03.762
medan jag tror det är svårare för dig,

00:06:03.762 --> 00:06:07.592
men de som tar sig tid att lära känna dig,
älskar dig så mycket.

NOTE Paragraph

00:06:07.592 --> 00:06:10.357
JL: Som Ben eller Eric eller Carlos?
SL: Ja --

NOTE Paragraph

00:06:10.357 --> 00:06:14.838
JL: Så jag har typ bättre vänkvalitet 
men mindre kvantitet? (Skratt)

NOTE Paragraph

00:06:14.838 --> 00:06:17.119
SL: Jag bedömer inte kvaliteten,
men jag tror --

00:06:17.119 --> 00:06:20.407
JL: Jag menar, först älskade Amy Claudia, 
sedan hatade hon Claudia,

00:06:20.407 --> 00:06:22.634
hon älskade Claudia, 
sedan hatade hon Claudia.

NOTE Paragraph

00:06:22.634 --> 00:06:24.232
SL: Det är en tjejgrej, älskling.

00:06:24.232 --> 00:06:27.824
Det viktiga för dig är att du har
några riktigt goda vänner,

00:06:27.824 --> 00:06:30.160
och det är egentligen allt man behöver.

NOTE Paragraph

00:06:30.160 --> 00:06:33.989
JL: Var jag den son du ville ha
när jag föddes?

00:06:33.989 --> 00:06:36.831
Uppfyllde jag dina förväntningar?

NOTE Paragraph

00:06:36.831 --> 00:06:39.674
SL: Du har överträffat
mina förväntningar, raring,

00:06:39.674 --> 00:06:44.494
för visst, man fantiserar om 
hur ens barn ska bli,

00:06:44.494 --> 00:06:48.987
men du har fått mig att växa
så mycket som förälder, för du tänker --

NOTE Paragraph

00:06:48.987 --> 00:06:50.738
JL: Jag gjorde ju dig till förälder.

NOTE Paragraph

00:06:50.738 --> 00:06:53.305
SL: Du gjorde mig till förälder,
bra poäng. (Skratt)

00:06:53.305 --> 00:06:55.839
Men också för att du tänker annorlunda

00:06:55.839 --> 00:06:59.102
än vad de säger i föräldraböckerna,

00:06:59.102 --> 00:07:02.562
jag fick verkligen lära mig
att tänka utanför boxen med dig,

00:07:02.562 --> 00:07:06.768
och det har gjort mig mycket mer kreativ
som förälder och som människa,

00:07:06.768 --> 00:07:08.362
och jag är evigt tacksam för det.

00:07:08.362 --> 00:07:09.898
JL: Hjälpte det när Amy föddes?

NOTE Paragraph

00:07:09.898 --> 00:07:14.886
SL: Det hjälpte när Amy föddes,
men du är så otroligt speciell för mig

00:07:15.446 --> 00:07:18.523
och jag har sån tur 
som har dig som min son.

00:07:19.163 --> 00:07:22.130
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:07:26.820 --> 00:07:29.097
David Isay: Efter att detta sändes i radio

00:07:29.097 --> 00:07:30.871
fick Josh hundratals brev

00:07:30.871 --> 00:07:33.103
som sa vilken otrolig unge han var.

00:07:33.103 --> 00:07:35.442
Hans mamma band in dem i en bok,

00:07:35.442 --> 00:07:39.468
och när Josh blev retad i skolan,
läste de breven tillsammans.

00:07:39.468 --> 00:07:41.675
Jag vill uppmärksamma
att två av mina hjältar

00:07:41.675 --> 00:07:43.088
är med oss här ikväll.

00:07:43.088 --> 00:07:48.019
Sarah Littman och hennes son Josh,
som nu är kursetta på college.

00:07:48.019 --> 00:07:51.009
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:07:51.809 --> 00:07:55.541
Många berättar att de gråter
när de hör StoryCorps-historier,

00:07:55.541 --> 00:07:57.318
och det är inte för att de är ledsna.

00:07:57.318 --> 00:07:58.652
De flesta är inte ledsna.

00:07:58.652 --> 00:08:01.925
Jag tror det är för att man hör
något som är äkta och rent

00:08:01.925 --> 00:08:04.246
i dessa tider då det
ibland är svårt att avgöra

00:08:04.246 --> 00:08:07.102
vad som är äkta och vad som är reklam.

00:08:07.102 --> 00:08:09.373
Det är som anti-reality-TV.

00:08:09.373 --> 00:08:11.666
Ingen kommer till StoryCorps
för att bli rik.

00:08:11.666 --> 00:08:13.657
Ingen kommer för att bli berömd.

00:08:13.657 --> 00:08:16.991
Det handlar om generositet och kärlek.

00:08:16.991 --> 00:08:19.243
Många av dessa är bara vanligt folk

00:08:19.243 --> 00:08:24.265
som pratar om liv levda med vänlighet, 
mod, anständighet och värdighet,

00:08:24.265 --> 00:08:26.292
och när man hör såna historier,

00:08:26.292 --> 00:08:30.201
kan det ibland kännas
som att man går på helig mark.

00:08:30.755 --> 00:08:33.150
Experimentet på Grand Central fungerade,

NOTE Paragraph

00:08:33.150 --> 00:08:35.500
och vi expanderade ut i landet.

00:08:35.500 --> 00:08:38.723
Idag har fler än 100 000 personer
i alla 50 stater,

00:08:38.723 --> 00:08:41.569
i tusentals städer och samhällen
runtom i Amerika

00:08:41.569 --> 00:08:44.064
spelat in StoryCorps-intervjuer.

00:08:44.064 --> 00:08:48.987
Det är nu den enskilt största samlingen 
av mänskliga röster som nånsin spelats in.

00:08:48.987 --> 00:08:51.975
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:08:54.605 --> 00:08:57.253
Vi har anställt och utbildat
hundratals hjälpredor

00:08:57.253 --> 00:08:59.969
som hjälper och guidar
folk genom upplevelsen.

00:08:59.969 --> 00:09:02.384
De flesta jobbar ett år
eller två hos StoryCorps,

00:09:02.384 --> 00:09:05.661
reser runt i landet
och samlar ihop mänsklig visdom.

00:09:05.661 --> 00:09:07.750
De kallar det för vittnesbörd,

00:09:07.750 --> 00:09:09.385
och om du frågar dem,

00:09:09.385 --> 00:09:12.519
kommer alla hjälpredorna säga
att det absolut viktigaste

00:09:12.519 --> 00:09:15.357
de lärt sig genom att närvara
vid dessa intervjuer

00:09:15.357 --> 00:09:18.703
är att människor i grunden är goda.

00:09:18.703 --> 00:09:21.531
Under StoryCorps första år
kunde man hävda

00:09:21.531 --> 00:09:24.157
att urvalet var vinklat,

00:09:24.157 --> 00:09:27.833
men efter tiotusentals intervjuer
med alla sorters människor

00:09:27.833 --> 00:09:29.382
i alla delar av landet -

00:09:29.382 --> 00:09:32.918
rika, fattiga, från fem år till 105,

00:09:32.918 --> 00:09:35.983
på 80 olika språk, från alla delar
av det politiska spektrat -

00:09:36.933 --> 00:09:41.277
måste man anta att de faktiskt
är något på spåret.

NOTE Paragraph

00:09:41.277 --> 00:09:44.248
Jag har också lärt mig så mycket
från dessa intervjuer.

00:09:44.248 --> 00:09:47.772
Jag har lärt mig om poesin,
visdomen och elegansen

00:09:47.772 --> 00:09:50.512
man kan hitta i orden
hos alla människor runtom oss

00:09:50.512 --> 00:09:53.619
bara vi tar oss tiden att lyssna,

00:09:53.619 --> 00:09:56.352
som den här intervjun

00:09:57.042 --> 00:10:00.380
mellan Danny Perasa från Brooklyn,
som jobbar i en spelbutik

00:10:00.380 --> 00:10:05.442
och tog sin fru Annie till StoryCorps
för att prata om hans kärlek till henne.

NOTE Paragraph

00:10:06.632 --> 00:10:08.564
(Ljud) Danny Perasa: Grejen är,

00:10:08.564 --> 00:10:11.450
att jag känner mig skyldig
när jag säger "Jag älskar dig".

00:10:11.450 --> 00:10:14.358
Jag säger det så ofta,
för att påminna dig

00:10:14.358 --> 00:10:17.044
om att hur klumpig jag än är
så kommer det från mig.

00:10:17.044 --> 00:10:20.668
Det är som att höra en vacker sång
från en trasig radio,

00:10:20.668 --> 00:10:23.295
och det är snällt av dig
att behålla den radion i huset.

NOTE Paragraph

00:10:23.295 --> 00:10:26.621
Annie Perasa: Är det ingen lapp
på köksbordet tror jag att nåt är fel,

00:10:26.621 --> 00:10:28.762
du skriver kärleksbrev 
till mig varje morgon.

00:10:28.762 --> 00:10:31.774
DP: Det enda felet skulle vara
att jag inte hittat en penna.

NOTE Paragraph

00:10:31.774 --> 00:10:33.171
AP: Till min prinsessa:

00:10:33.171 --> 00:10:36.728
Det är extremt regnigt idag.

00:10:36.728 --> 00:10:39.001
Jag ringer dig 11:20 på förmiddagen.

NOTE Paragraph

00:10:39.001 --> 00:10:40.817
DP: Det är en romantisk väderrapport.

NOTE Paragraph

00:10:40.817 --> 00:10:43.477
AP: Och jag älskar dig.
jag älskar dig, jag älskar dig.

NOTE Paragraph

00:10:43.477 --> 00:10:46.666
DP: Är man lyckligt gift är det oviktigt 
vad som händer på jobbet

00:10:46.666 --> 00:10:48.673
eller vad som händer
under resten av dagen,

00:10:48.673 --> 00:10:50.544
för man är skyddad när man kommer hem,

00:10:50.544 --> 00:10:52.457
man vet att man kan krama någon

00:10:52.457 --> 00:10:55.634
utan att de slänger ut en 
och säger "Bort med tassarna."

00:10:55.634 --> 00:10:59.161
Att vara gift är som att ha en färg-TV.

00:10:59.161 --> 00:11:01.238
Man vill inte gå tillbaka till svartvitt.

00:11:01.238 --> 00:11:04.220
(Skratt)

NOTE Paragraph

00:11:04.820 --> 00:11:06.956
DI: Danny var ungefär 1,50 lång,

00:11:06.956 --> 00:11:10.209
skelögd och med en enda tandstump,

00:11:10.659 --> 00:11:14.061
men Danny Perasa hade
mer romantik i sitt lillfinger

00:11:14.061 --> 00:11:17.174
än alla Hollywoods
manliga filmhjältar tillsammans.

NOTE Paragraph

00:11:17.174 --> 00:11:18.777
Vad mer har jag lärt mig?

00:11:18.777 --> 00:11:21.699
Jag har lärt mig om den nästan
obegripliga förmågan

00:11:21.699 --> 00:11:23.942
människan har att förlåta.

00:11:23.942 --> 00:11:27.667
Jag har lärt mig om återhämtningsförmåga
och jag har lärt mig om styrka.

NOTE Paragraph

00:11:27.667 --> 00:11:31.150
Som en intervju med Oshea Israel
och Mary Johnson.

00:11:31.150 --> 00:11:35.701
När Oshea var tonåring
mördade han Marys enda son,

00:11:35.701 --> 00:11:38.186
Laramiun Byrd, i ett gängbråk.

00:11:38.186 --> 00:11:40.786
12 år senare besökte Mary fängelset

00:11:40.786 --> 00:11:43.526
för att träffa Oshea och ta reda på
vem denna person var,

00:11:43.526 --> 00:11:46.335
som hade tagit hennes sons liv.

00:11:46.335 --> 00:11:49.051
Långsamt och förunderligt blev de vänner,

00:11:49.051 --> 00:11:51.835
och när han till slut
släpptes ut ur fängelset,

00:11:51.835 --> 00:11:55.121
flyttade Oshea faktiskt in
i huset bredvid Mary.

00:11:55.121 --> 00:11:58.346
Det här är bara ett kort utdrag
ur en konversation de hade

00:11:58.346 --> 00:12:01.069
kort efter Osheas frigivning.

NOTE Paragraph

00:12:02.079 --> 00:12:05.051
(Video) Mary Johnson:
Min biologiska son är inte här längre.

00:12:05.051 --> 00:12:08.835
Jag fick aldrig se honom ta examen,
och nu ska du börja på college.

00:12:08.835 --> 00:12:11.922
Jag kommer få möjligheten
att se dig ta examen.

00:12:11.922 --> 00:12:14.363
Jag fick inte se honom gifta sig.

00:12:14.363 --> 00:12:18.502
Men förhoppningsvis kommer jag
att få uppleva det med dig en dag.

00:12:18.502 --> 00:12:21.199
Oshea Israel: Bara att höra dig
säga sånt och att vara

00:12:21.199 --> 00:12:24.859
i mitt liv på det sätt du är,
är min motivation.

00:12:24.859 --> 00:12:29.616
Det motiverar mig att göra allt
för att hålla mig på banan.

00:12:29.616 --> 00:12:31.543
Du tror fortfarande på mig,

00:12:31.543 --> 00:12:35.119
och att du kan göra det 
trots all smärta jag åsamkat dig,

00:12:35.409 --> 00:12:36.989
det är otroligt.

NOTE Paragraph

00:12:36.989 --> 00:12:42.946
MJ: Jag vet att det inte är enkelt
att dela vår historia tillsammans,

00:12:42.946 --> 00:12:45.869
till och med när vi sitter här
och tittar på varandra nu.

00:12:45.869 --> 00:12:51.616
Jag vet att det inte är enkelt,
så jag beundrar att du kan göra det.

NOTE Paragraph

00:12:52.266 --> 00:12:56.666
OI: Jag älskar dig, damen.
MJ: Jag älskar dig också, min son.

00:13:00.056 --> 00:13:03.032
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:13:06.372 --> 00:13:11.526
DI: Jag har påmints, otaliga gånger,
om modet och godheten hos människor,

00:13:11.526 --> 00:13:16.588
och hur den historiska horisonten
verkligen böjer sig åt rättvisans håll.

NOTE Paragraph

00:13:16.588 --> 00:13:20.829
Ta bara historien om Alexis Martinez,
som föddes som Arthur Martinez

00:13:20.829 --> 00:13:23.693
i bostadsområdet Harold Ickes i Chicago.

00:13:23.693 --> 00:13:26.326
I intervjun pratar hon med
sin dotter Lesley

00:13:26.326 --> 00:13:28.734
om att som ung man gå med i ett gäng,

00:13:28.734 --> 00:13:33.434
och senare i livet bli den kvinna
hon alltid var ämnad att bli.

00:13:33.434 --> 00:13:36.223
Detta är Alexis och hennes dotter Lesley.

NOTE Paragraph

00:13:36.573 --> 00:13:39.482
(Ljud) Alexis Martinez: En av de 
svåraste sakerna för mig var

00:13:39.482 --> 00:13:42.408
att jag alltid var rädd för att inte få

00:13:42.408 --> 00:13:45.287
vara en del av mina barnbarns liv,

00:13:45.287 --> 00:13:47.215
och ni omkullkastade det helt,

00:13:47.215 --> 00:13:48.539
du och din man.

00:13:48.539 --> 00:13:52.079
Frukten av detta är min relation
med mina barnbarn.

00:13:52.079 --> 00:13:55.716
De bråkar ibland om huruvida
jag är han eller hon.

NOTE Paragraph

00:13:55.716 --> 00:13:58.073
Lesley Martinez: Men de är 
fria att prata om det.

NOTE Paragraph

00:13:58.073 --> 00:14:01.309
AM: De är fria att prata om det,
men för mig är det ett mirakel.

NOTE Paragraph

00:14:01.309 --> 00:14:04.791
LM: Du behöver inte be om ursäkt,
du behöver inte smyga.

00:14:04.791 --> 00:14:09.372
Vi kommer inte att bryta med dig,
och det är något jag alltid har

00:14:09.372 --> 00:14:12.337
velat att du ska veta, att du är älskad.

NOTE Paragraph

00:14:12.337 --> 00:14:14.532
AM: Jag lever ju i detta varje dag nu.

00:14:14.532 --> 00:14:19.806
Jag går längs gatan som kvinna
och känner mig tillfreds med mig själv.

00:14:19.806 --> 00:14:22.460
Jag önskar kanske
att jag hade en mjukare röst,

00:14:22.460 --> 00:14:27.732
men nu går jag i kärlek
och försöker leva så varje dag.

NOTE Paragraph

00:14:31.262 --> 00:14:34.086
DI: Nu går jag i kärlek.

NOTE Paragraph

00:14:34.666 --> 00:14:37.568
Jag ska berätta en hemlighet 
om StoryCorps.

00:14:37.568 --> 00:14:41.193
Det kräver en del mod att ha dessa samtal.

00:14:41.193 --> 00:14:43.584
StoryCorps talar till vår dödlighet.

00:14:43.584 --> 00:14:47.601
Deltagarna vet att inspelningen
hörs länge efter deras bortgång.

00:14:47.601 --> 00:14:50.225
Det finns en hospice-läkare, Ira Byock,

00:14:50.225 --> 00:14:52.669
som har jobbat nära oss 
med att spela in intervjuer

00:14:52.669 --> 00:14:54.286
med döende människor.

00:14:54.286 --> 00:14:56.911
Han skrev en bok, 
"The Four Things That Matter Most"

00:14:56.911 --> 00:15:00.472
om de fyra saker man vill säga
till de viktigaste personerna i ens liv

00:15:00.472 --> 00:15:03.824
innan de eller du dör:

00:15:03.824 --> 00:15:06.455
tack, jag älskar dig,

00:15:06.455 --> 00:15:09.522
förlåt mig, jag förlåter dig.

00:15:09.522 --> 00:15:13.102
De är de mest kraftfulla ord
vi kan säga till varandra,

00:15:13.102 --> 00:15:16.428
och det är ofta det som händer
i ett StoryCorps-bås.

00:15:16.428 --> 00:15:20.095
Det är en möjlighet att få känslan
av avslut med någon man bryr sig om,

00:15:20.095 --> 00:15:22.817
ingen ånger, inget lämnat osagt.

00:15:22.817 --> 00:15:26.174
Det är svårt och det kräver mod,

00:15:26.174 --> 00:15:29.579
men det är därför vi lever, eller hur?

NOTE Paragraph

00:15:31.119 --> 00:15:33.382
Så, TED Prize.

00:15:33.802 --> 00:15:36.629
När TED och Chris först hörde av sig
för några månader sedan

00:15:36.629 --> 00:15:40.615
om möjligheten att få priset,
blev jag helt golvad.

00:15:40.615 --> 00:15:43.816
De bad mig tänka ut en 
väldigt kort önskan för mänskligheten,

00:15:43.816 --> 00:15:45.640
inte mer än 50 ord.

00:15:45.640 --> 00:15:48.934
Jag funderade på det, 
jag skrev mina 50 ord,

00:15:48.934 --> 00:15:52.920
och några veckor senare 
ringde Chris och sa "Kör."

NOTE Paragraph

00:15:53.381 --> 00:15:56.329
Så här är min önskan:

00:15:56.329 --> 00:15:59.018
Att ni vill hjälpa oss

00:15:59.018 --> 00:16:02.018
ta allt vi lärt av StoryCorps

00:16:02.018 --> 00:16:04.531
och ge det till världen

00:16:04.531 --> 00:16:08.628
så att vem som helst, var som helst
kan spela in en meningsfull intervju

00:16:08.628 --> 00:16:13.545
med en annan människa,
som sedan arkiveras för historien.

NOTE Paragraph

00:16:13.545 --> 00:16:18.393
Hur ska vi göra det? Med denna.

00:16:18.393 --> 00:16:21.851
Vi rör oss fort in i en framtid
där alla i världen

00:16:21.851 --> 00:16:23.874
kommer att ha tillgång till en sån här,

00:16:23.874 --> 00:16:27.575
och den har krafter jag aldrig hade 
kunnat föreställa mig för 11 år sedan

00:16:27.575 --> 00:16:29.605
när jag startade StoryCorps.

00:16:29.605 --> 00:16:31.358
Den har en mikrofon,

00:16:31.358 --> 00:16:33.489
den kan ge instruktioner,

00:16:33.489 --> 00:16:35.960
och den kan skicka ljudfiler.

00:16:35.960 --> 00:16:38.372
Det är nyckelingredienserna.

NOTE Paragraph

00:16:38.372 --> 00:16:41.436
Den första delen av min önskan
är alltså redan på gång.

00:16:41.436 --> 00:16:43.305
Under de senaste månaderna,

00:16:43.305 --> 00:16:46.040
har StoryCorps-teamet arbetat frenetiskt

00:16:46.040 --> 00:16:49.510
med att skapa en app
som tar StoryCorps ut ur våra bås

00:16:49.510 --> 00:16:55.023
så att det kan upplevas av vem som helst, 
var som helst, när som helst.

00:16:55.403 --> 00:16:58.874
Kom ihåg att StoryCorps alltid har varit
två personer och en hjälpreda

00:16:58.874 --> 00:17:02.839
som hjälper dem spela in samtalet
som bevaras för evigt,

00:17:02.839 --> 00:17:04.487
men i denna stund,

00:17:04.487 --> 00:17:08.533
släpper vi en betaversion 
av StoryCorps-appen.

00:17:08.533 --> 00:17:11.720
Appen är en digital hjälpreda
som hjälper dig genom

00:17:11.720 --> 00:17:13.855
StoryCorps intervjuprocess,

00:17:13.855 --> 00:17:15.547
hjälper dig välja ut frågor,

00:17:15.547 --> 00:17:17.467
och ger dig alla tips du behöver

00:17:17.467 --> 00:17:20.356
för att spela in en meningsfull
StoryCorps-intervju,

00:17:20.356 --> 00:17:25.897
och sedan med ett klick ladda upp den
till vårt arkiv i kongressbiblioteket.

NOTE Paragraph

00:17:26.107 --> 00:17:29.097
Det är den enkla biten, tekniken.

00:17:29.097 --> 00:17:31.715
Den riktiga utmaningen är upp till dig:

00:17:31.715 --> 00:17:34.693
att ta verktyget och lista ut 
hur vi kan använda det

00:17:34.693 --> 00:17:37.538
över hela Amerika och hela världen,

00:17:37.538 --> 00:17:41.112
så att vi istället för att spela in 
tusentals intervjuer på ett år,

00:17:41.112 --> 00:17:44.062
kan spela in tiotusentals

00:17:44.062 --> 00:17:45.868
eller hundratusentals

00:17:45.868 --> 00:17:48.185
eller kanske till och med mer.

NOTE Paragraph

00:17:49.145 --> 00:17:52.843
Föreställ er till exempel
en nationell hemläxa

00:17:52.843 --> 00:17:57.087
där alla gymnasieelever i USA
som läser amerikansk historia,

00:17:57.087 --> 00:17:59.989
spelar in en intervju
med en äldre person under Thanksgiving,

00:17:59.989 --> 00:18:02.752
så att man under en enda helg

00:18:02.752 --> 00:18:07.977
kan fånga en hel generation amerikaners
liv och upplevelser.

00:18:07.977 --> 00:18:10.982
(Applåder)

00:18:15.592 --> 00:18:19.844
Eller föreställ er mammor på olika sidor
av en konflikt nånstans i världen

00:18:19.844 --> 00:18:22.846
som sitter ner, inte för
att prata om konflikten

00:18:22.846 --> 00:18:25.173
utan för att ta reda på
vilka personer de är,

00:18:25.173 --> 00:18:29.128
och med det börja bygga upp
tillit mellan varandra;

00:18:29.128 --> 00:18:32.014
eller att det en dag blir 
tradition i hela världen

00:18:32.014 --> 00:18:34.522
att människor hedras
med en StoryCorps-intervju

00:18:34.522 --> 00:18:36.765
på sin 75-årsdag;

00:18:36.765 --> 00:18:39.041
eller att människor i ditt samhälle

00:18:39.041 --> 00:18:43.955
besöker äldreboenden eller sjukhus
eller härbärgen eller fängelser

00:18:43.955 --> 00:18:47.655
beväpnade med den här appen för att hedra
de som hörs minst i samhället,

00:18:47.655 --> 00:18:50.711
och frågar dem vilka de är,
vad de lärt sig i livet

00:18:50.711 --> 00:18:53.172
och hur de vill bli ihågkomna.

00:18:53.172 --> 00:18:56.167
(Applåder)

NOTE Paragraph

00:19:00.757 --> 00:19:04.224
För tio år sedan spelade jag in
en StoryCorps-intervju med min far

00:19:04.224 --> 00:19:09.019
som var psykiatriker och även
blev en välkänd HBTQ-aktivist.

00:19:09.019 --> 00:19:12.196
Det här är bilden av oss
under den intervjun.

00:19:12.196 --> 00:19:15.537
Jag tänkte aldrig på den inspelningen
förrän för ett par år sedan,

00:19:15.537 --> 00:19:18.422
då min far, som verkade vara
frisk som en nötkärna

00:19:18.422 --> 00:19:20.983
och fortfarande tog emot patienter
40 timmar i veckan,

00:19:20.983 --> 00:19:23.686
diagnostiserades med cancer.

00:19:23.686 --> 00:19:27.016
Han gick bort väldigt plötsligt
några dagar senare.

00:19:27.016 --> 00:19:29.551
Det var den 28 juni 2012,

00:19:29.551 --> 00:19:33.151
på årsdagen av Stonewallupproret.

NOTE Paragraph

00:19:33.811 --> 00:19:37.198
Jag lyssnade på intervjun
för första gången klockan tre på morgonen

00:19:37.198 --> 00:19:38.876
den dag han dog.

00:19:38.876 --> 00:19:40.983
Jag har ett par barn hemma,

00:19:40.983 --> 00:19:44.422
och jag visste att deras enda sätt
att få lära känna den här personen

00:19:44.422 --> 00:19:49.128
som var en sån klippa i mitt liv,
var genom den intervjun.

00:19:49.128 --> 00:19:52.953
Jag trodde inte att jag kunde tro mer
på StoryCorps än jag redan gjorde,

00:19:52.953 --> 00:19:54.961
men i det ögonblicket

00:19:54.961 --> 00:19:59.820
förstod jag, djupt och innerligt,
vikten av att göra dessa inspelningar.

NOTE Paragraph

00:20:00.060 --> 00:20:01.783
Folk kommer fram till mig varje dag

00:20:01.783 --> 00:20:06.074
och säger, "Jag önskar att jag hade 
intervjuat min far, mormor eller min bror,

00:20:06.074 --> 00:20:08.182
men jag väntade för länge."

00:20:08.182 --> 00:20:10.478
Nu behöver ingen vänta längre.

00:20:10.478 --> 00:20:11.898
I denna tid,

00:20:11.898 --> 00:20:15.700
när så mycket av vår kommunikation
är flyktig och oviktig,

00:20:15.700 --> 00:20:18.197
hjälp oss skapa detta digitala arkiv

00:20:18.197 --> 00:20:22.514
av samtal som är bestående och viktiga.

00:20:22.514 --> 00:20:25.344
Hjälp oss skapa denna gåva till våra barn,

00:20:25.344 --> 00:20:29.342
detta testamente
över hur vi är som människor.

00:20:29.342 --> 00:20:33.268
Jag hoppas att ni vill hjälpa oss
så att denna önskan kan slå in.

00:20:33.268 --> 00:20:37.779
Intervjua en familjemedlem, en vän
eller till och med en främling.

00:20:37.779 --> 00:20:44.069
Tillsammans kan vi skapa
ett arkiv av mänsklig visdom,

00:20:44.069 --> 00:20:45.703
och när vi gör det

00:20:45.703 --> 00:20:49.525
kanske vi lär oss att lyssna lite mer
och skrika lite mindre.

00:20:49.525 --> 00:20:53.903
Dessa samtal kan kanske påminna oss
om vad som verkligen är viktigt.

00:20:53.903 --> 00:20:56.816
Och kanske, kanske

00:20:56.816 --> 00:20:59.572
hjälper det oss att inse
den enkla sanningen

00:20:59.572 --> 00:21:03.509
att varje liv, varje enskilt liv,

00:21:03.509 --> 00:21:06.444
är oändligt betydelsefullt.

00:21:06.444 --> 00:21:08.305
Tack så mycket.

00:21:08.305 --> 00:21:10.705
(Applåder)

00:21:10.705 --> 00:21:13.713
Tack. Tack.

00:21:13.713 --> 00:21:16.689
(Applåder)

00:21:17.079 --> 00:21:18.881
Tack.

00:21:18.881 --> 00:21:21.855
(Applåder)