Att vara riktigt uppmärksam på något. Inte så enkelt, eller hur? Det är för att vår uppmärksamhet dras åt så många håll samtidigt och det är faktiskt rätt imponerande om du kan hålla dig fokuserad. Många tror att uppmärksamhet handlar om vad vi fokuserar på, men det handlar också om vad vår hjärna försöker filtrera bort. Det finns två sätt som du riktar din uppmärksamhet på. Först har vi medveten uppmärksamhet. Det innebär att dina ögon rör sig mot något för att rikta uppmärksamhet mot det. Sedan har vi omedveten uppmärksamhet. Det innebär att du är uppmärksam på något, men utan att du rör ögonen. Tänk på att köra bil. Din medvetna uppmärksamhet, dina ögons riktning, är framåt, men det är din omedvetna uppmärksamhet som hela tiden skannar av omgivningen som du inte egentligen tittar på. Jag är beräkningsneuroforskare och jag jobbar med kognitiva hjärna-maskin-gränssnitt, eller att sammanföra hjärnan och datorn. Jag älskar hjärnvågsmönster. Hjärnvågsmönster är viktiga för oss, för baserat på dem kan vi bygga modeller åt datorer, och baserat på dessa modeller kan datorer se hur väl våra hjärnor fungerar. Och om de inte fungerar bra kan dessa datorer användas som assistenter i behandlingar. Men det betyder också något, för om vi väljer fel mönster får vi fel modeller och därför också fel behandlingar. Eller hur? I uppmärksamhetens fall: Det faktum att vi kan flytta vår uppmärksamhet inte bara med våra ögon utan också genom att tänka - det gör omedveten uppmärksamhet till en intressant modell för datorer. Jag ville veta hur mönstren i hjärnvågorna ser ut när man tittar medvetet och när man tittar omedvetet. Jag ordnade ett experiment för det. I experimentet finns det två blinkande fyrkanter, en av dem blinkar långsammare än den andra. Beroende på vilken av blinkningarna som du riktar din uppmärksamhet mot kommer vissa områden i din hjärna börja pulsera i samma takt som blinktakten. Genom att analysera dina hjärnsignaler kan vi se var du tittar eller vart du riktar din uppmärksamhet. För att se vad som händer i hjärnan när man är medvetet uppmärksam bad jag folk att titta rakt på en av fyrkanterna och vara uppmärksamma på den. I det här fallet, inte så förvånande, såg vi att dessa blinkande fyrkanter dök upp i de hjärnsignaler som kom från bakre delen av deras huvuden, som ansvarar för att processa visuell information. Men jag var väldigt intresserad av att se vad som händer i hjärnan när man är omedvetet uppmärksam. Den här gången bad jag folk att titta mitt på skärmen och utan att röra ögonen rikta uppmärksamheten mot en av fyrkanterna. När vi gjorde det såg vi att båda blinktakterna syntes i deras hjärnsignaler, men intressant nog hade en av dem - - den som personen var koncentrerad på - - starkare signal. Så det fanns något i hjärnan som tog hand om den här informationen. Den där saken i hjärnan var en aktivering i den främre delen. Den främre delen av hjärnan ansvarar för högre kognitiva funktioner hos människan. Den främre delen verkar fungera som ett filter som försöker att bara låta information som kommer från rätt blinkning - - den som uppmärksamheten är riktad mot - komma in, och försöker hindra informationen som kommer från den du ignorerar. Hjärnans förmåga att filtrera är en nyckel för uppmärksamhet, vilket saknas hos vissa personer, till exempel hos personer med ADHD. En person med ADHD kan inte hindra distraktioner, och det är därför de inte kan fokusera länge på samma uppgift. Men tänk om den här personen kunde spela ett speciellt datorspel med hjärnan uppkopplad mot en dator och träna sin egen hjärna i att hindra distraktionerna? ADHD är bara ett exempel Vi kan använda dessa kognitiva hjärna-maskin-gränssnitt i många andra kognitiva fält. För bara några år sedan fick min morfar en stroke och tappade helt förmågan att tala. Han kunde förstå alla, men hade inget sätt att svara, inte ens i skrift, för han var analfabet. Han dog i tystnad. Jag kommer ihåg att jag tänkte: Tänk om vi kunde ha en dator som kunde prata åt honom? Nu, efter åren som jag har varit i det här fältet, kan jag se att det skulle kunna vara möjligt. Föreställ er om vi kunde hitta mönstren i hjärnvågorna som visar när folk tänker på bilder eller till och med bokstäver, som att bokstaven A genererar ett annat hjärnvågsmönster än bokstaven B, och så vidare. Skulle en dator en dag kunna kommunicera åt människor som inte kan tala? Tänk om en dator kan hjälpa oss förstå tankarna hos en person i koma? Vi är inte där än, men lyssna uppmärksamt. Vi är snart där. Tack. (Applåder)